3.5 timme per dag

Jag tänker på inlägget jag skrev för några dagar sedan om tv-, telefon och ipad tid för föräldrar och barn. Vi har ju mobilparkering hemma och dragit ner tv-tiden till onsdag, fredagar och kanske nån helgdag. Ipad-tid har vi inte. Gissa min förvåning när jag fick kommentarer som

”Vi har ingen begränsning i ipad tid, det är 2017!”

”Välkommen till framtiden”

”Våra barn är ute så mycket hela dagarna så de har obegränsat med ipad hemma”

”Ipadden är världens bästa barnvakt”

”Jag behöver varva ner med telefonen två timmar efter kobb så barnen får ipad lika länge, det ska vara rättvist”

Så tänker folk. Så här tänker jag. Det handlar inte om att barnen ska vara utan sina ipads, det handlar om att vi ska tillbringa tid med varandra. Barn som blir sedda mår bra och en förälder som inte missar den lilla tid vi får med barnen, mår också bra. Vi hämtar våra barn 16.00 på föris. De lägger sig 19.30. Det är 3.5 timme som jag kan vara utan min telefon och de utan sina skärmar. Det är tid tillsammans med familjen. Vi får inte en massa år med våra barn, vi får några timmar varje dag plus fem veckors semester per år. Skulle man räkna antal timmar som vi faktiskt har med våra barn i detta liv så tror jag vi skulle lyfta näsan från våra mobiler. Jag vill inte missa deras liv och jag vill inte att deras barndomsminnen av tiden med sina päron ska vara stirrandes på mobilerna.

Hur många timmar har vi egentligen med våra barn? Inte många. Matheo är fem år. Snart är vännerna mer intressanta än päronen. Så länge han ropar ”mamma kolla!!” Så ska jag titta och vara tacksam att han vill det. Jag ska även försöka se till att tiden med familjen faktiskt är roligare för barnen än tiden framför skärmarna.

Jag undrar hur många timmar vi har med våra barn egentligen. Tonårstiden kan man ju räkna bort. Hur mycket blir det kvar då? 

Jag tror folk tillbringar mer tid med sin iphone än med sina barn – när barnen är i samma rum. Det måste ändras. För barnens skull och föräldrarna. 

  1. EmmaP skriver:

    Du har så kloka tankar, jag hoppas du gör föräldrar mer medvetna om den värdefulla tiden med våra barn! Du har vilket fall som helst påverkat mig 🙂

  2. Alva skriver:

    Jag håller med dig till 100% Elaine. Alldeles för mycket tid spenderas framför skärmarna (även då vuxna ska ”umgås”) en väldigt trist utveckling 🙁 mina föräldrar lekte massor med mig och min syster när vi var små, vi var mycket ute i naturen bakade osv. Jag kämpar med mig själv för och bli bättre på och lägga ifrån mig mobilen med lillan. Hennes diagnos gör att hon oftast är inne i sin egen lilla värld och leker för sig själv och försöker man bli delaktig så oftast får man noll respons eller hon knuffar bort en alternativt tar ens leksaker. Men jag vet ju att jag är den som måste göra mig intressant för henne (samtidigt som hon naturligtvis måste få ha sin egentid och egenlek med) då håller det inte att jag drar mig tillbaka med min iPhone och börjar surfa vilket jag tyvärr gjort alldeles för mycket under dessa situationer 🙁

  3. Maja skriver:

    va bra du skriver elaine! jag förstår inte heller all denna skärmtid!!! visst gillar jag att titta på mobilen osv och gjorde de obegränsat innan vi fick barn..nu blir de när hon vilar och efter hon somnat för natten… ibland får hon kolla babblarna när ja lagar mat , för hon vill att jag ska sitta med henne ! gillar de inte men jag måste få äta de dagar jag inte hunnit förbereda matlåda 😑 har syskonbarn som spelar tvspel och roar sig med paddan från de kmr från skolan fram till läggning..de vill aldrig gå ut , kan knappt aktivera sig själva utan tekniken.. så deppigt och jag vill inte att vår dotter ska växa upp så !!! kmr säkert misslyckas flera ggr men här ska de inte finnas skärmtid som en del av vardagen… jag vill dela min tid med henne , som du skriver så är de inte mycket man får med barnen , speciellt sen när jobb förskola osv kmr in i bilden.. älskar bloggar,men de finns kvar när ja har ensamtid ( som just nu, hon sover & jag dricker kaffe & surfar 🤗)

  4. M skriver:

    Jag har två barn nu (4&7) och jag tänker väldigt mycket på min egen barndom, jämför och har konstant dåligt samvete över ditt och datt😊 Har pratat mycket med min egen mamma (jag växte upp med en hemmamamma och en hemmapappa som jobbade på gården jag växte upp på) om barndom och annat med barn och barnuppfostran.
    Mammas kommentar: Jag lekte aldrig med er! Näää, en sån mamma var inte jag! 🙂
    Jag har noll minnena av att mamma (eller pappa) någonsin tittade på Tv tillsammans med mig eller lekte med mig. De satt inte heller och stirrade på mig när jag lekte. Jag lekte själv, med syskonen eller med kompisar. Mamma gjorde tusen olika saker, lagade en massa mat, kokade saft, färgade garn, tvättade, hälsade på sina gamla föräldrar och Gud vet allt. Jag var med på en del, och också mina syskon. Det var ganska trist ofta tyckte jag, men det var ju det liv jag visste.
    Av känner mig piskad att leka med mina barn och vara roliga mamman. Tills jag kommer på att jag ju bara kan vara människa och göra vanliga saker. Som min mamma gjorde. Leka får de göra själva, med varandra eller med kompisar…
    och skärmar då… ja, de kan roa barnen ibland (flera timmar ibland, färre ibland) Jag upplever att de är hjälpta av vissa regler, som tex ingen padda på morgonen (men frukost framför Tv:n), och inga paddor under dagen på helgen (men däremot på morgonen). Jag tänker att all den tid jag drog runt ensam och uttråkad när jag var barn, den använder mina barn framför skärmen nu. Bra eller dåligt, det får tiden utvisa. Tror iaf inte att det ena behöver vara pest och det andra bäst 😆 Och umgås med mina föräldrar, ja det har jag sammanlagt gjort tusen gånger mer timmar sedan jag blev vuxen själv och uppskattar den på ett helt annat sätt.
    Pappa jobbade jämt, men han kände mig. Mamma jobbade också jämt, men hon såg till att jag hade rena gympakläder etc. Tror det är det som betyder något i längden, att mamma och pappa känner mig, finns för mig när jag behöver det. Relationsskapande kan byggas trots att vi lever i padd-åldern.

  5. Tjaaa alltså varför måste du förmana oss läsare hur vi ska få vårt förhållande att gå ihop eller hur vi ska göra med våra barn? Vissa tycker säkert det är befängt å lämna barnen mån-fre hela dagarna på förskolan mm. Alla gör väl olika?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..