Prioriteringar och kompisångest

Jag känner mig lite orolig faktiskt. Jag tänker en del på prioriteringar och vad som hamnar i skymundan. Jag känner mig inte som en bra kompis just nu. Jag förstår inte vart jag ska klämma in det någonstans.

Jag sprang på min fina granne Jessica som jag hade sett fram emot under mammeledigheten, men jag märker att jag jobbar ju. Och gör jag inte det så klämmer jag in powernaps, träning och såklart häng med familjen så fort vi får tillfälle. Hon hade hittat en mammagrupp nu och jag kunde inte låta bli att känna mig dålig. Vi skulle ju ta promenader, köra mammamage och en massa annat skoj ihop. Kanske till vintern.

Jag kan tänka på min födelsedagsfest som jag planerar att ha nästa sommar i huset. Jag vill ha ett 90-talsdisco med dresscode ”lite fel”. Men så tänker jag att är jag så usel på att träffa vänner som nu så kommer det väl bara vara Gustav och jag på festen. En ensam tryckare på dansgolvet utan gäster. Men å andra sidan så har alla andra samma liv. De hinner inte hänga helt enkelt. Så trist. Jag saknar mina vänner samtidigt som jag känner att tiden inte räcker till. Matheos vänner går ju före våra egna. Aktivera barnen.

Jag fattar inte hur min mormor gjorde med elva barn.

Kan ni också få kompisångest?

  1. Jenny skriver:

    Känner igen mig! Säker på att dina vänner kommer bli superglada över ett tillfälle att släppa loss lite från vardagen.
    Vill reflektera kring ”mormors generation”. En kollega från en annan generation kommenterade unga mammor som ska göra allt rätt och blir utbrända. Medans hans egen mamma minsann fixade livet galant när han var barn. Jag slog hål på myten rejält när jag frågade om hans mamma jobbade heltid…
    I många kvinnors vardagsjobb ingår ofta kläd/presentinköp, planering, städning mm, förutom sin yrkesroll. Vi kvinnor ska ta varje chans att stå upp för vår rätt till lika värde!
    Å passa på att tomglo’ emellanåt!

  2. Känner precis igen, kan tillägga att när vi väl har tid så är det ju jätte svårt att prioritera vilka vänner vi ska träffa! Vi vill ju träffa alla.. Så då blir det oftast att man bara ligger utslagen i soffan.. 😑

  3. Anna skriver:

    jag har inte heller så många vänner. men nu har Jag blivit vän med två av min dotters kompisars mammor. Jag bjuder alltid in på.kaffe när de lämnar av sina tjejer. Sedan började jag bjuda dem och deras familjer på middag och brydde mig inte om att det nästan alltid är vi som bjuder. Sakta men säkert har de blivit riktigt bra vänner.

    Jag har alltid trott att jag är så himla socialt begåvad men en ärlig kollega berättade att jag har mycket integritet. Min inte så glada barndom gör väl att jag inte är så öppen som jag tror att jag är. Jag får många bekanta men inte så lätt att få riktiga vänner. Men det ligger ju hos mig.

  4. Linnea skriver:

    Hej Elaine!

    Jag har tänkt fråga dig dehär tidigare men nu kom ju ett så passade inlägg så nu kör jag.

    Kanske låter som en i-landsproblem men jag har för ”många” vänner och hinner inte med alla. Har två små barn och en sambo som jobbar heltid och jag är mammaledig. Det blir så hattigt och man blir aldrig riktigt nära någon då man inte hinner ses pga vi ska träffa andra vänner nästa och nästa gång. Vill ha ett par riktigt nära som man vet att man firar nyår och midsommar med tex. Men tycker de är svårt att ”välja”. Hur ska man välja vilka som är viktigast? Är de dom äldsta eller dom som ger mest energi? Sen har vi ett par som vi verkligen gillar att umgås med men dom har inte barn än så vi lever rätt olika liv så dom har inte tid att ses så ofta, borde vi sluta prioritera dom då även fast vi verkligne gillar att umgås? Ska man ”välja” dom som de oftast passar att ses med?

    Nästa fråga med barnuppfostran, vi har ett par som har helt andra regler för sina barn än vi har för våra barn. Kommer de bli svårt att umgås när barnen blir äldre? Är det bättre att prioritera ett par som har mer lika tänk runt barnen?

    Ja i-landsproblem men fortfarande ett problem.

    Du är bäst!! Kram

  5. Karin skriver:

    Mormor klarade 13 barn tack vare att hon inte hade:
    tv, dator, mobil. Hon gymmade inte, gick inte på
    cafe, åt inte lunch ute. Hon hade antagligen den tiden
    som krävdes för att ta hand om 13 barn.
    Barn förr var inte så svårlekta som de är idag, nu
    ska allt serveras, fantasin är som bortblåst.

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..