Mindhunter gav mig yrsel

Vi satt och tittade på 9:e avsnittet tror jag. I serien hade en tolvårig flicka blivit våldtagen och dödad. Det var ju inte på riktigt, bara en serie. Men jag mådde ill av hur agenterna pratade om vad som hade hänt på ett tekniskt sätt. Hur de spekulerade över hur mördaren tänkt pratade om vad flickan haft på sig…

Jag mådde så illa. Det har varit styckmord och avhuggna huvuden i serien. Inget av det berör mig. Men barn som blir sexuellt utnyttjade. Tidning eller serie, det är posttraumatiskt för mig. Jag vill kräkas (på riktigt) får svårt att andas. Hade en pedofil kommit in i samma rum som mig när jag känner detta.. inte bra. 

  1. Linnea skriver:

    Tycker överhuvudtaget att den serien är obehaglig i sättet den gottar sig i brottsbeskrivning. Jag har slutat se för kändes bara som att den var så brottsförhärligande. Sedan avsnitt ett.

  2. Annika skriver:

    Jag har så svårt att läsa om barn som far illa och därför har jag inte vågat läsa din bok. Än. Men så kom jag på att det känns oansvarigt att inte läsa den så idag köpte jag den och sitter nu redo för att börja. Jag läser den för alla barn där ute. Och alla överlevare. Det är mitt ansvar.

  3. Tina skriver:

    Jag mår alltid dåligt av ondska och grymheter, därför skulle jag aldrig titta.

  4. Emma skriver:

    Inte för att göra det värre för dig men just det fallet var ju faktiskt ett verkligt fall. Men jag känner som du, mår riktigt dåligt av allt där barn far illa.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..