Civilkurage eller bråkig?

Godmorgon mina fina! Denna vecka känns som en bra bloggvecka. Jag känner mig lugn, harmonisk och utvilad. Gustav och jag hade ett långt samtal om att ta fighter offentligt hur värt eller ovärt det är. Han tycker helt klart att jag ska ta fighter som den för Cissi eftersom det reflekterar vad många sexuellt utnyttjade drabbas av – förminskning och shaming. Jag har lärt mig sålla kan jag säga, men ibland slås jag av hur lite civilkurage det finns i samhället och hur folk hellre håller om sitt anseende istället för att stå upp för det som är rätt. Jag tycker det är rätt sorgligt.

Jag antar att mitt sätt att vara skrämmer vissa. De tycker att jag bråkar. Men jag är ingen bråkig person, däremot har jag inga problem att säga till när någon gör fel. Som häromdagen var någon sjukt otrevlig mot en äldre man som inte förstod sig på pekskärmarna på SJ. Han skulle få hjälp hos kundtjänst, liksom vi som stod i kö efter honom. Jag antar att hon som satt bakom luckan var stressad och därför lät irriterad på hans frågor. Hans rygg var krokig, rösten darrig och ögonen stora och frågande. Han var vilse i denna högteknologiska värld och han behövde inte kvinnans snärtiga och irriterande svar när han tagit sig mod att ställa frågor. Hon himlade med ögonen och drog långa suckar när han försökte förstå hennes svar som dessutom innefattade en hel del engelska ord. Jag stod bakom den äldre mannen och såg hur hans axlar höjdes och sänktes i både skam och uppgivenhet. Jag blev så ledsen för hans skull och tillslut efter kanske hennes åttonde suck så gick jag fram, såg mannen vänligt i ögonen som i att säga ”förlåt för detta, men jag måste göra något”. Ett ljus tändes i hans ögon och han log. Jag kände mig splittrad för jag vill inte skälla ut folk publikt. Jag vill heller inte betraktas som nån diva då man är halvt offentlig och folk kommer märka att ”den där retorikern på tv” skäller ut en person på kundservice. Men det här var att stå upp för en äldre man som blev felbehandlad, nedtryckt och förnedrad. Jag var inte retoriker, jag var en medmänniska. Jag tycker alla ska vara det så gott det bara går. Jag blev arg, jättearg. Men mest blev jag ledsen för någonstans såg jag farfar i den äldre mannen. Hur svårt det är att hänga med, men att de ändå försöker. Jag fick blinka bort tårarna mellan orden:

– Du tilltalar inte kunder.. människor på det här sättet. Jag vet inte om du har missat det, men det står kundTJÄNST på din lucka. Du ska stå, folk som behöver hjälp, till tjänst. Du ska inte trycka ned någon. Hur vågar du tilltala honom på det här sättet?

– Det är ingen fara, försökte den äldre mannen ursäktande men jag hejdade honom och tittade på kvinnan som mest såg uttråkad ut.

– Jo, det är en fara. Fara för folks välmående och hälsa när det finns folk som du som trycker ner andra. Nu ska jag kliva av denna kö och hjälpa mannen med det som egentligen är ditt jobb.

Hon gjorde ansats att prata men jag höll upp en hand för att stoppa henne. Jag var för arg för att höra vad hon hade att säga. Jag ville bara att hon skulle veta att hon gjort fel. Jag torkade bort en ilsken tår och gick med mannen till biljettmaskinerna och hjälpte honom. Han var så tacksam och gav mig en kram. Jag höll fan på att bryta ihop i den kramen. Kändes som det var farfar som kramade mig på nån vänster. Älskade äldre generation, som jag älskar er.

När Anitha Schulman blev trashad offentligt i en dialog mellan två kändisbröder som man ”ska vara rädd för” så höjde jag och fler rösten för att släktdispyter kan man ha någon annanstans. Jag känner inte Anitha, vet inte vad hon är för en person. Men det spelar ingen roll, jag kände med henne i den situationen och ser man att något är fel så tycker jag man kan säga det.

Cissi känner jag. Och när två av hennes vänner diskuterar huruvida hennes diagnos eller ålder kunde vara skäl till en våldtäkt så höjer jag rösten också. När en våldtäktsman benämns vid sitt smeknamn ”Virre” i samma situation så blir jag beklämd. Mest för att det är en fråga jag brinner för och kan – den om sexuella övergrepp. Ska jag vara tyst här så blir det nästan konstigt.

Eftersom höja rösten är relativt ovanligt i Sverige så blir man betraktad som bråkig. Men jag varken hatar eller bråkar, jag vågar säga när jag tycker saker är fel. Jag vågar säga det högt. Jag är så glad för er där ute som gör detsamma! Låt oss bli fler

  1. Heja dig Elaine och alla andra här som berättar om era stunder av mod för att stå upp för och hjälpa andra. Ni är fantastiska och allt annat än bråkiga i de lägena!

  2. Amanda skriver:

    Åh vad jag känner igen mig i din text. Sa ifrån till ett gäng killar på Bajen-matchen igår som stod och ropade elaka saker till några andra i klacken. Jag fick höra både det ena och andra till svar men det gjorde inget, jag log inombords för jag blev stolt över mig själv. Jag tycker att det ska vara okej att vara stolt över sig själv i sådana situationer. Får en mer positiv syn på framtiden när jag tänker att civilkurage finns, och man måste ju börja med sig själv.

    Imorgon har jag och 4 andra tjejer på min högskoleutbildning möte med vd:n för skolan, då vi och resterande tjejer från klassen uppfattat de manliga lärarna som extremt sexistiska. Jag är livrädd och har ont i magen, men jag känner mig ändå glad på något konstigt sätt.

    Tack för att du inspirerar och för att du också har civilkurage.

  3. Emma skriver:

    Så fint och viktigt att du hjälpte den äldre mannen! 💛

  4. Hej Elaine!!

    Det var så vackert det du gjorde, vilken medmänniska du är❤️. Tyvärr inte många reagerar när orättvisa förekommer i sådana situationer. En vacker dag kommer denna dam befinna sig i ett liknande situation och inte vill hon bli behandlad på det sättet hon behandlade äldre herrn.

    Det du gör är underbart, kämpa vidare för barns rättigheter och medmänniskor och bråkig är du icke. Du är bara emot alla normer och säger ditt. Love your work!! Du är inspirerande! ❤️❤️❤️🙏👌

  5. Malin skriver:

    Så himla bra gjort!! Så glad jag blir å gubbens vägnar <3 Jag håller helt med, mer civilkurage bland folket tack!
    Du kan ju inte alltid vara "retorikern på tv", ibland är du bara mamma, partner, medmänniska, Elaine, helt enkelt. Fint gjort av dig. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..