Brottslingar ska inte jobba med lagen

Jag läser om alla de kvinnor som utsatts i juristbranchen och jag är inte förvånad, ingen kvinna är förvånad. Denna revolution har bara börjat! Men det är några fel i denna ekvation och det är att de inte outar vilka männen är. Att vara tyst om förövarna är att skydda och tillåta dem fortsätta med sina sexuella ofredanden.

Vi måste ha ett samhälle där vi bryter tystnadskulturen och berättar vad som har gjorts och av vem. Varför? För sexuella ofredanden ska ha konsekvenser oavsett om det för förövaren resulterar i ett förlorat förtroende av fortsatt jobb på advokatbyrån eller att skammen hamnar hos densamme. Vad konsekvenserna blir är inte offrets ansvar, det beror helt på graden av sexuellt ofredande som förövaren orsakat.

Det är med andra ord förövarens handling som bestämmer utfallet.

Allt vi offer kan göra är att utan skam bryta tystnaden och berätta vad han har gjort för att skamförflytta och varna andra. Att kalla det en ”häxjakt” är bara en metod för att trycka ner oss offer i tystnaden och mörkertalet av alla drabbade som aldrig får rättvisa eller upprättelse. Folk som vill tysta oss säger

”Du kan förstöra hans liv om du talar”. Svar:

Han förstörde sitt eget liv när han ofredade mig sexuellt. Det skulle han tänkt på, inte jag.

Sen kan folk också säga:

”Men tänk på hans familj och barn”. Svara:

Han skulle tänkt på sin familj och barn innan han ofredade mig sexuellt. Han ska tänka på konsekvenserna för sig själv, jag har egna sår att slicka nu som inte är självförvållade.

Sluta skydda förövare. Bryt tystnaden. Och är förtal mot lagen så visst, men talar du sanning så borde rätten vara på din sida. Jag riskerade att bli anmäld för förtal när jag berättade vad han gjort mot mig, men jag struntade i det. Jag bröt tystnaden. Oavsett. Om så många förövare jobbar i rättssystemet så är det ett felsystem!

  1. Maria skriver:

    Elaine, jag vill inget hellre än outa hans namn så andra kan bli varnade. Han som förgrep sig på mig när jag var 11 år blev dömd nyss – 40 år efter övergreppet på mig – för sexuellt ofredande på sitt 7-åriga styvbarnbarn. Så han har fått härja fritt i 40 år, då ingen vågade anmäla min händelse. Pedofil!
    Men var outar jag det?
    Brottet mot mig är preskriberat.

  2. wigwag skriver:

    Vem är någon att efter detta uppmana någon kvinna vända sig till rättsväsendet för att få rätt i ett sexbrottsmål? Det man säger då är ju ungefär ”Låt de med samma värderingar och attityd, låt de som gjort samma som din gärningsman gjort mot dig, avgöra om det som hänt dig är brottsligt eller ej.” Den rättsliga vägen är stängd nu. För detta handlar inte om några enstaka rötägg. Man kan nu med fog utgå från att i stort sätt alla med makt inom rättsrötebranschen antingen är förövare själv eller skyddar förövare/brottslingar i sexbrottsmål.

    1. L skriver:

      Hej. Det är ett problem i branschen, precis som i samhället i stort. Att det plötsligt inte finns någon rättsstat i Sverige känns som en aningens förhastad slutsats som ingen tjänar på.

      1. wigwag skriver:

        Så du tycker då att när tex teaterchefer tafsar på sina praktikanter så är det samma problem ur ett samhällsperspektiv som när domare och höga jurister tar sig sexuella friheter mot underordnat folk. Tycker inte jag och jag är väl inte så där himla förvånad heller att du som är i rättsrötebranschen inte förstår varför. Och sen plötsligt och plötsligt. Det jag skrev är att det borde vara än mer tydligt nu för folk i allmänhet att man inte ska vända sig till polis och åklagare om man blir utsatt för något sexuellt icke önskvärt. Förvisso är Sverige en rättstat. Synd bara att det är kriminella sexualbrottslingar som tolkar lagarna och formulerar domskälen i de friande domarna.

        1. L skriver:

          Självklart är det ett allvarligt problem att vissa av de som ska värna om lag o rätt inte följer och respekterar densamma, det var också därför jag skrev under uppropet. Så långt är vi överens. I övrigt verkar du vara på det klara med dina uppfattningar, så önskar dig en trevlig kväll!

  3. L skriver:

    Hej Elaine. Jag ar en av de kvinnor som skrev pa uppropet, och jag tycker att det var utmarkt att fokus var pa att synliggora en problemstruktur i var bransch (som inte ens generalsekreteraren i Advokatsamfundet har kunnat sta upp for existerar) och inte att namnge x antal man. For det forsta hade vi antagligen inte fatt ens 1% av alla som skrev pa att skriva under, eftersom jurister i allmanhet inte ar for att namnge folk i media som kanske begatt brott, utan fordrar en rattslig provning, men det viktigaste ar detta. Det handlar inte bara om handlingar som kan klassas som brottsliga, utan om jargonger, skamt, och sociala normer som understodjer sexism, chauvinism och i forlangningen kan leda till overgrepp. Det ar dessa normer vi vill synliggora, for det ar INTE gangse uppfattningen i var bransch att detta forekommer och/eller ar ett problem. Det ar ett annat mal an att hanga ut enskilda personer. De och deras handlingar ar ett uttryck for de ruttna strukturerna, men inte roten till det onda. Det ar roten vi vill synliggora och attackera. I din garning attackerar du roten pa ett annat satt, men jag hoppas att vi kan vara overens om att alla attacker behovs och att vi kan komplettera varandra utan att alla behover ha exakt samma tillvagagangssatt.

    1. j skriver:

      💪🏻💪🏻👍🏻👍🏻

    1. F skriver:

      Jag är övertygad om att uppropet kommer att bidra till en bättre arbetsmiljö i juristbranschen, som jag snart kommer att vara en del i. Stort, stort tack för det ni har gjort för oss framtida juristkvinnor!

  4. Ulrika skriver:

    Man får väl ändå lita på att dessa människor kan juridiken, som är deras område.

  5. j skriver:

    Kan inte alla få berätta på ”sitt” sätt? Bättre att aplådera initiativen istället för att kritisera tillvägagångssättet?
    Kan man verkligen anse det ok att människor som jobbar med lag & rätt ska begå handling som riskerar åtal för förtal? Håller inte med dig i detta Elaine… Oskyldig tills motsatsen bevisad och rätt till rättvis prövning har alla… den rättssäkerheten måste vi värna om. Speciellt i metoo mm… Annars riskerar fokus att bli diskussionen om huruvida det är rätt att en massa människor hängs ut istället för på förövare och brott/beteenden i fråga…

    1. Maria skriver:

      Vi kan försöka påverka en ändring av lagen, till att börja med ta bort preskriptionstiden. Ett övergrepp på ett 5 årigt barn, förtränger ofta barnet upp till vuxen ålder. Rättssäkerhet är bea men borde också gynna den som blivit utsatt lite mer

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..