Att uppleva är lite vassare än att dokumentera

Vilket dygn Pascal och jag har haft. Jag var lite nervös över att komma på och av tågen med vagn, bebis och packning. Det var ju en rätt lång resa till Kristianstad. Men jag träffade så många hjälpsamma personer på resan, blev alldeles varm. En bloggvän sprang fram och hjälpte mig på tåget till Stockholm. Så fint.

Jag fick även kvalitetstid med Teresa, helt underbart. Hon bor ju där nere och har ett sånt mysigt liv. Fick träffa hennes vän Filippa och snacka om allt mellan himmel och jord. De passade Pascal medan jag föreläste för Kristianstads kommun. Vilken publik!

Pascal är helt ljuvlig att hänga med, som jag älskar honom. Två damer satt mittemot oss på tåget hem och stickade strumpor. Pascal sov vid mitt bröst och jag tittade på utsikten från tåget. Det var mycket snö i Nässjö. Det var så rogivande att titta på utsikten istället för telefonen. Jag somnade till och kom på mig själv med att ha somnat med tutten ute i 1.5 timme. Jag tittade på damerna mittemot och log generat medan jag hivade ner bröstet. Sen skrattade vi ihop och började prata. Den ena samlade mod och frågade om hon fick min autograf och jag erkände att jag varit för feg för att fråga om jag fick ta kort på dem medan de stickade. Det var så kul att se några som stickade istället för att titta i mobilerna. Jag såg hur deras garnnystan hade olika färger, lila och gröna och strumpor tog form. Jag saknar tiden från förr, men tänker att det där kommer väl tillbaka. De satt ju framför mig nu. Garnet och stickorna var nedpackade med jag har bilden i mitt inre.

Allt behöver inte dokumenteras, det kan bara få upplevas.

Jag kom på mig själv med att gå långsammare när jag kom till Stockholm. Det är så skönt. Jag är så tacksam. Det här var sista föreläsningen för året och jag fick riktig kvalitetstid både med Pascal och Teresa. Tänk att jag och min yngsta fick ligga sked på ett hotel i natt. Jag sover så gott med min lilla knodd.

Jag skickade manus till krimboken till John igår kväll. Jag kommer inte längre denna gång så det ska bli intressant att se vad jag får för feedback. Jag läste det jag skrev för ett år sedan och började skratta. Herregud vad dåligt det var. En facklitterär författare som verkligen tagit i från tårna för att vara romanförfattare. Det blev inte ens det, mer en dålig poet. Jag skrev till John och Anders och delade med mig av det jag såg av texten:

Läste min förra version av ###### som jag skickade för ett år sedan. Herregud. Bara denna formulering, hur orkade jag?

”Alicia går framför henne med långa sylvassa klackar lika vant som en cirkuskonstnär går på lina” 

Liknelsen är ju inte bara dålig utan onödig. Snacka facklitterär person som försöker ta i från tårna. Haha. Oh well hoppas att detta blir bättre. Ser fram emot er feedback”

 

Nu ska jag ha en mysig fredagskväll med hela familjen. Jag är ganska slut och har fortfarande för ont i magen för att våga äta riktiga måltider. Men det går väl över.

Jag hoppas att ni får en riktigt fin helg. Nu parkerar jag både dator och mobil fram till måndag. Hoppas att jag få se er då. <3

 

  1. Sadnra skriver:

    Lugn nu, Sofia, Christine och Julia. Det här inlägget är från IGÅR!

    1. Sofia skriver:

      Om du läser några inlägg ner så kan du se att de var sjuka redan förra helgen… så vad tänkte du jag skulle lugna mig med 😉

      1. Sandra skriver:

        Okej, framgår inte av din kommentar faktiskt. Inte alls 🙂

      1. Hmm skriver:

        Sofia:Fast nej, det bara bara några (3) dagar emellan Elaines inlägg om Gustav och att hon åker till Kristanstad.

    1. Julia skriver:

      Absolut. Men det är fortfarande inte okej 🙂

      1. Sandra skriver:

        Det håller jag med om!

    1. Elaine har på bloggen skrivit att de vuxna i familjen har varit magsjuka. Nu berättar hon först att hon har varit ute och åkt tåg och sedan att hon fortfarande inte är återställd. Jag är helt lugn, men tycker ändå att det är ett trist beteende.

  2. C skriver:

    Trevlig helg!

  3. Sofia skriver:

    Jag, med anhörig som skulle kunna dö av en magsjuka, blir så sjukt provocerad och ledsen över ditt beteende när du har varit/är magsjuk. Har du fortfarande ont i magen är det ett symtom. Du är ute bland folk samma dag som du skriver att ni är sjuka. Det är inte ok!

    1. Jag tycker också det är tråkigt att läsa om människor som utan betänkligheter ger sig ut när de är magsjuka. Jag tror tyvärr att det är vanligt att de som inte själv blir särskilt sjuka struntar i att stanna hemma.

    1. Julia skriver:

      Instämmer till fullo, Sofia! Sitter i samma sits med sjuk anhörig & det gör mig så ont när man ser/läser sånt här. Är man sjuk så är man. Framför allt vinterkräksjuk.

  4. Karolin skriver:

    Neeej! Hur kan jag ha missat dej i Kristianstad? (Uttala det Kwansta 😉) Jag som hoppats att du skulle dyka upp här hur länge som helst!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..