”Hjärtat, jag pallar inte följa dig”

Jag träffade upp en vän på ett glas vin häromdagen. Vi har haft en knut på vänskapen ett tag och det var dags att lösa den. Jag antog att jag hade gjort något fel och fattade mod till att ställa frågan. Jag bad om chans att be om ursäkt. Det kan man ju bara göra om man får veta vad man gjort fel. Den chansen fick jag. Så skönt och läskigt på samma gång.

Hon berättade att jag är så kraftfull i mina sociala medier att man kan väntas bli utskälld om man ger kritik. Men saken är den att jag är kraftfull mot de frågor som jag skriver om ”sexuella övergrepp”, de gör mig rasande. Men om en vän, en person som står mig nära hjärtat, berättar att jag gjort dem ledsna. Då är inte jag den som skäller ut. Inga huggtänder där, bara svansen mellan benen och ”förlåt”.

Hon: Skönt att höra.

Jag: Jag trodde du visste det.

Hon: Eftersom vi inte hörts så mycket de senaste åren så har jag sett dig genom sociala medier.

Jag ler: Det där är mitt jobb, det är ju inte den mina vänner träffar. Jag skulle aldrig orka vara så politisk utanför jobbtiderna.

Hon skrattar: Asså när du lägger ut ytterligare en artikel som pratar om utnyttjade barn så känner jag att jag måste avfölja dig, men har inte vågat för att det kanske blir en big deal.

Jag skrattar: Hjärtat, avfölj mig! Vår vänskap står eller faller inte på sociala medier.

Hon ler: Jag vill bara få skönhetstips via instagram.

Jag: Hade du bombat mitt flöde med skönhetstips så hade jag avföljt dig, men du hade haft lika stor plats i mitt hjärta.

Hon: Bra då avföljer jag dig.

Jag: Gör det, men ring mig imorgon.

Hon: Det ska jag göra.

Hon ringde mig idag och allt var som det var förr. Så himla skönt. Tystnad kan inte lösa en knut på relationerna. Däremot kan det terrorisera den som felat. Ett obehag blandat med den olustiga känslan av att ha gjort fel men inte veta varför kan driva en till vansinne, särskilt om personen som är besviken tillämpar silent treatment. Det skriver jag bland annat om i min nyutgåva av Härskarteknik som innefattar den nya härskartekniken Tystnadsmetoden. Den kommer i storpocket inom kort.

Är du sur/besviken på en vän/kollega/familjemedlem. Telepati fungerar inte, inte tystnad heller.

Ge dem en chans att be om förlåtelse.

Jag är så tacksam för att jag fick chansen❤️.

  1. Jag har inte skrämt redan kända vänner med sånt jag skrivit.
    Men jag glömmer aldrig när jag en jul skulle träffa en av syrrans vänner som jag snällkäftats(?) med på facebook. Han är en ganska pessimistiskt hållen idealistisk journalist.
    Vi sågs på jul, jag gick fram och kramade honom. Han berättade senare att (kaxige han) varit lite rädd för mig innan, eftersom jag mästrade och var så skarp när vi skrev till varandra.

  2. Anna skriver:

    Förstår verkligen din kompis! Jag har avföljt en bekant som visade upp en så polerad yta på IG och med väldigt starka åsikter om hälsa, barnuppfostran, mat osv. Det bli lätt pekpinnar från den som skriver och som att alla vi andra gör fel som inte gör si eller så…
    Kan tänka mig att dina bekanta känner så om de dels känner dig privat och sen ser den offentliga personen på sociala medier.
    Bra av er att komma fram till det bästa!

  3. Hanna skriver:

    Både jag och min syster har silent treatment mot varandra just nu. Hon sa en väldigt elak sak till mig vid jul som sårade mig, vilket jag även sa till henne vid tillfället. 10 min senare betedde hon sig som vanligt och skojade vidare, medan jag kände, nej inte den här gången. Hon märkte så tydligt att jag blev ledsen och jag valde att inte ”vara vanlig” mot henne. Ändå sa hon ingenting. Vi har fortfarande inte sagt ett ord till varandra sen dess. Vilket aldrig någonsin har hänt. Men jag är alltid den som ska höra av sig och ta snacket, jag vill att hon ska göra det, för hon sårade mig. Men det verkar hon inte vilja göra. Vad gör jag?

    1. ErikaJ skriver:

      Vad svårt. Jag hade nog hört av mig tillslut om hon inte hör av sig. Kanske messat och sagt att jag fortfarande var ledsen över det hon sa.

    1. Jag hade varit ärlig. Sagt precis vad jag känt och tänkt. Att du upplever att du tar mer ansvar i relationen eftersom du uppfattar att det är du som ska ställa saker till rätta när något går snett, även i de fall du inte begått ”felet”. Säg hur du känner runt detta, om det sårar dig, om det gör att du inte känner dig älskad, att du tas för given eller vad det nu kan vara. Säg vad du önskar dig av din syster och hur du vill ha det i fortsättningen. Be inte om ursäkt för din känslor. Var rak och tydlig och säg att det här skulle betyda mycket för dig för att du älskar din syster.

  4. Maria skriver:

    Silent tretment, det är jag! Min sambo blir galen. Jag vill förändra det men det är svårt.

  5. Ulrika skriver:

    Tack. Detta behövde jag. Boken hade jag behövt innan mitt utvecklingssamtal.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..