Välj hat eller frid vid farväl

Jag har tänkt en del på relationer som tar slut och hur enkelt det är för den som blir lämnad att välja att hata en. Det är som en överlevnadsmekanism för att kunna acceptera ett farväl. Det är ju lättare att ta farväl om personen man är kär i, älskar eller tycker om är dum/elak eller vad det nu må vara. Så det börjar ofta med att man blir ledsen för att personen vill gå. Sen snickrar hjärnan ihop en karaktär som man ändå inte vill hänga med, för att överleva och kunna gå vidare snabbare.

Hjärnan är fiffig på det sättet. Men det kan också vara en grej man gör för att försöka lämna någon. Att man bara fokuserar på de dåliga sidorna. Jag minns för en annan tid sedan då jag gjorde slut med en snubbe som jag inte var helt över tillfället då jag gjorde slut. När jag hade gjort slut så övertygade jag mig om att det var rätt genom att framhäva de osympatiska delarna han hade. Marie lyssnade tålmodigt och skrattade åt mig.

Marie: Du behöver inte skiljas från honom och välja att hata honom. Du kan gå i kärlek.

Jag tittar förbryllat på henne: Men det gör ju mer ont att lämna då.

Hon: Du lurar inte dig själv. Det blir lättare att gå utan hat i dig.

Jag ser tveksam ut: jag ska försöka.

Jag försökte och det gick bra. Jag höll fortfarande av de fina sidorna samtidigt som jag klart såg sidorna som jag inte kunde leva med. Och så är det för mig idag oavsett om det är en kärleksrelation (nu ska inte Gustavs och min relation ta slut) eller kanske vänskapsrelation som ändras eller tar slut. Jag tänker inte lura mig själv att personen är ond eller elak. Jag ser och uppskattar de fina sidorna fortfarande med ser att de finns sidor som inte är kompatibla med hur jag vill leva eller kanske mina värderingar. Varför svartmåla när man kan se saker klarsynt.

Det var som min kompis pappa sa när han och hennes mamma separerade. Han sa

Det är inte svart eller vitt, det är gråskalor. Det är det som gör det hela så svårt.

  1. wigwagp skriver:

    De flesta relationer som tar slut har inte det förlopp du antyder här. Det är sällan pang bom slut och sen ett försök till efterhandskonstruktion för att underlätta separationen. Normalt är en smärtsam utdragen process där båda parter till slut, uttröttade, gräsligt trötta på varann, söker befrielse och upplösning av relationen. Det är ingen enkel sak att ”göra slut” om man länge levt tillsammans och kanske barn finns med i bilden. Inga efterhandskonstruktioner behövs för allt som borde sägas har redan sagts och relationen har i praktiken varit död sen länge.

  2. E skriver:

    Åh, så bra du skriver. Jag är i en relation sen 14 år som jag funderar på att vi ska gå skilda vägar. Jag hoppas, att om så blir fallet, att vi båda kan gå ur det och se det fån den ljusa sidan. Men det är väldigt lätt att snöa in på det mörka, dåliga för att motivera sig själv till att skiljas. Allt blir ju så svårt när man ser både det som är bra och dåligt i relationen.

  3. Sofia skriver:

    Fantastik insikt! Önskar verkligen jag kunde tänka så men oj vad det vore svårt!

  4. ErikaJ skriver:

    Ja det vore ju dumt att sitta och tänka på alla exets goda sidor när det tagit slut. 😃

  5. K skriver:

    Fast allt i livet är gråskalor, men du verkar vara väldigt svart och vit?

    1. Tvärtom. Jag kan se att folk har fördelar och nackdelar ink jag själv. Men så finns det saker jag inte kompromissar med som rasism, göra barn/djur/medmänniskor över lag illa. Det finns frågor som är svartvita för mig, helt klart. No mercy där.

      1. M-mm, med andra ord, du dömer inte utifrån intäkt, klädsel, stil, osv. Men du dömer utifrån huruvida en person är kärleksfull eller kall, typ?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..