Du gick bara förbi…

Det är många år sedan jag sårade dig. Det var inte meningen, det bara blev så. Jag var inte längre kär. Alldeles för många tillsägelser om banala saker som borde vara självklara för vuxna behövde jag påminna dig om. Tillslut kände jag mig som din mamma. Jag älskade dig men jag ville såklart inte ligga med dig längre. Jag gjorde slut, för jag var inte kär längre.

Du hatade mina förmaningar om att du skulle passa bättre ihop med någon annan, nån yngre.

”När du säger så blir det så definitivt”

”Vaddå?”

”Att du inte älskar mig längre..”

”Det är ju det jag gör, det kommer jag alltid att göra. Men inte på… på det sättet”.

Du svalde och försökte hitta skäl att hata mig trots att brottet inte skulle få mig fängslad. Jag slutade ge dig hopp om kärlek någon annanstans. Det är det sista man vill få från den man håller kär.

”Tyst. Bara tyst.”

Vi slutade ha kontakt. Jag var alldeles för snäll, det gjorde det svårare att gå vidare.

”Det hade varit lättare om du varit en idiot”.

Du klippte kontakten med mig. Gavs chans att odla avsky, hat och påhittade intentioner som jag skulle ha haft. Trots att du innerst inne visste, du vet. Men vägarna för att komma över en person är ibland mörka.

”Tillåt mig hata dig så jag kan släppa dig.”

”Ok”

”Jag är offer du är boven.”

”Ok”

Men så började du be gemensamma vänner att välja läger. Många skrattade, andra valde, dig. Ett ultimatum, bisarrt sådant. Varför gör vi så mot folk. Är valet mellan en brottsling och ett offer så visst. En pedofil och en utsatt, då spelar inte ”men han är min pappa” nån roll. Valet är enkelt. Men här var det mellan en man och en kvinna, vars kärleksrelation inte längre var.

De som inte valde dig blev bortvalda och snopna på samma gång.

Jahapp.

15 år ha gått. Häromdagen gick du förbi vår en gång gemensamma vän. Hon som du valde bort för att hon inte tog ställning. Ni har skrattat, pratat, rest, tillbringat år tillsammans. Vänner vid sidan av vår kärleksrelation. Men. Det var ju en vän till mig.. Du strök förbi henne och hon log överraskat över att det var du. Du gick bort, tillbaka och gick förbi henne en gång till. Tittade. Men gick. Utan ett ord. Hon kvar där, snopen.

”Du gjorde honom riktigt illa” sa hon.

”Det var ju så jätte längesen”

”Det måste ha gjort jätte-ont” sa hon

Tiden går och vi går vidare. Ibland med hjälp av hat. Men så nära kärlek det kan ligga ibland. En syrgasmask i havet som dränker oss i sanning. Hon ville inte ha dig och därför ska du hata henne.

Förlåt mig. Jag skulle lämnat dig ifred. Tre års kärlek är inte värd 15 års smärta.

Hur länge får man vara arg över att känslor inte är besvarade? Och tycker ni det är ok att anhöriga till dumparen blir behandlade så? En förklarade det väldigt enkelt för mig

”Det går att dra det längre. Ta bort, inte bara personer som påminner om den som dumpade en, utan också maträtter, lakan, kläder. En total minnessanering, men helvete då är man kär

  1. alana skriver:

    Jag vill tacka DR OTOR för att få tillbaka min man till mig. Det hände att min man plötsligt förlorade intresse för mig och slutade komma hem efter arbete och det gjorde mig orolig. En vän av mig anslöt mig till den här stora stavningskanalen och det var i slutet av hela. Min man kom tillbaka till mig och frågade mig att förlåta honom. Du kan kontakta DR OTOR för snabba lösningar på dina problem (OTORPIAPIA@GMAIL.COM)
    (1) Om du vill ha din ex tillbaka.
    (2) Om du alltid har mardrömmar.
    (3) Du vill vara befordrad på kontoret.
    (4) Du vill att kvinnor / män ska springa för dig.
    (5) Om du vill ha ett barn.
    (6) Du vill vara rik.
    (7) Du vill binda din make att vara
    din för alltid.
    (8) Om du behöver ekonomiskt stöd.
    (9) Växtskydd
    (10) Om du kan få möjlighet att behaga din fru
    Kön önskar på grund
    till låg erektion
    (11) HIV CURE

  2. Nina skriver:

    Väldigt bra skrivet Elaine. Målande beskrivet.☺

  3. Writhe skriver:

    Och jag har inte sett människan på nio år och bryr mig inte om honom alls, men blir så irriterad när han tydligen går runt och snyftar om hur dumpad han blev och vilken idiot jag var. Eller irriterad är fel ord. Jag gapskrattade i flera minuter när min väninna berättade vad han sagt till henne. Som att han är världens finaste ängel och jag en mordisk hatisk bitch… Som han ändå vill ha tillbaka??? 😂

  4. Writhe skriver:

    Syns inte min kommentar? Aja kanske lika bra.

  5. Writhe skriver:

    Mitt ex sen nio år blir fortfarande sur om någon gemensam bekant pratar om mig, och är aldrig sen med att påpeka att jag minsann dumpade honom via sms. Jag var sexton, han flera år äldre, och jag var tydligen hans livs kärlek så ingen anledning jag gav honom var tillräckligt för att han skulle släppa mig. Han älskade mig nog mycket för oss båda, så jag behövde inte älska honom, sade han.

    Inte förrän jag förklarade att jag var (ljög) kär i vår gemensamma vän och ville vara med honom istället släppte han mig. Eller nej, för dagen efter kom han hem till mig när jag var ensam hemma och var så arg så jag trodde att han skulle döda mig. Pappa, som mött honom efter vägen och vänt om, fick lugna ner honom. Sen ringde galningen min mamma flera gånger och gråtande bad om att få tillbaka mig och hur han skulle gå vidare, som att mamma kunde göra nåt åt det.

    Han har fortfarande ingen ny tjej, och jag är fortfarande boven, förövaren, idioten, som dumpade honom via sms när jag var 16 år gammal. Hans agerande ger mig fortfarande en dålig smak på tungan och kallsvett i nacken och mardrömmar om att ytterdörren inte går att stänga för faran som lurar utanför. Jävla gris. Det är INTE jag som är problemet. Det är faktiskt inte det. Borde han fan fatta. Jag dumpade honom för att han var snål, sniken, för på, för krävande och för att han tog mina pengar i utbyte mot att komma och hälsa på fastän jag gick på gymnasiet och han jobbade heltid och hade egen fucking bil. Hör jag honom säga hela snyfthistorien om hur sårad och dumpad han blev en gång till kommer jag… lappa till honom med en piesavakvast.

    1. Writhe skriver:

      Och jag har inte sett människan på nio år och bryr mig inte om honom alls, men blir så irriterad när han tydligen går runt och snyftar om hur dumpad han blev och vilken idiot jag var. Eller irriterad är fel ord. Jag gapskrattade i flera minuter när min väninna berättade vad han sagt till henne. Som att han är världens finaste ängel och jag en mordisk hatisk bitch… Som han ändå hill

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..