Sån knäpp tanke

Ibland kan jag tänka att jag dog i en olycka när jag var liten och det jag upplever nu är bara en snäll film jag får vara med och se för att se hur livet skulle ha blivit om jag inte hade dött. Att nån snart kommer sätta på stopp och säga ”Ja visst kunde det ha blivit bra, men det är ju inte på riktigt. Du dog för längesen”. Sen ska jag snopet resa mig från dödsbänken och svara ”jaha” lite darrande.

När Gustav håller sin hand runt min midja. När han kramar mig extra hårt. När jag hör Matheo skratta så han kiknar. När Evelyn säger fem sammanhängande ord. När Pascal kramar om min hals. När glädjen inte får plats i mitt bröst så kommer den där knäppa tanken att nån kanske sätter på stopp och stoppar kasettbandet av ”så kunde elaines liv ha blivit” på hyllan igen.

  1. Jag har tänkt samma sak! Att jag kanske egentligen dött som barn, men fått en visning av hur livet kunnat bli. Tänker också att visningen visar den bästa versionen av hur det kunnat bli, if that makes sense. Kanske blev vi påkörda av samma buss 😉

  2. Dina tankar är rätt knasiga men samtidigt så härligt att höra. Jag är inte långt ifrån att vara likadan, inte just den här tanken men liknande.
    Men du, vilken tur att det inte är en dröm, utan det är din verklighet. Tacka Gud för att det är det också, för du har ett fint liv, med din underbara man och dina härliga barn. <3

  3. Fina Elaine!
    Har inte tänkt precis så, men ändå lite liknande ibland.

    Vet du, jag tror att tankar som dessa eller kanske ”rädslor” som dessa dyker upp när man är LYCKLIG. Man blir rädd att allt det underbara inte ska vara verklighet eller att det ska ta slut. .
    Så vi kanske ska se det som ett ”eget kvitto” på att vi här och nu är genuint lyckliga och inte som en knäpp tanke..? 🙂

    Massor med kramar till dig!

  4. Jeg tror jeg forstår det, det kan fort bli sånn når man har opplevd fæle ting i oppveksten. En del av en henger nok igjen i det grusomme og det maktesløse, hvor det å ha det bra blir veldig fjernt. Klem!

  5. Jag kan tänka ibland att jag egentligen är störd eller typ ”dement” men tror att jag är normal. Så folk har betalt för att umgås med mig eller för att anställa mig för jobb. Så knäppt.

  6. Gud så obehalig och tung tanke… den kändes liksom långt in när jag läste.. jag förstår precis hur du menar!

  7. Förstår tanken faktiskt. När jag var barn kunde jag rätt ofta uppleva känslan av att leva i en drömvärld. Som om någon annan drömde om mig och vad jag gjorde och att hen en dag skulle vakna ur det. Lite märkligt och som tur var är vi ju alla här vid liv – eller i samma masspsykos, haha! 😂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..