Lillvännen

Jag vet inte varför jag ibland pressat mig till sociala saker när jag verkligen inte är redo. Det känns nästa omänskligt. Idag ska jag säga upp mitt Satskort för jag kan träna hemma nära barnen. Pascal sover så jag ska smyga ner och köra ett lättare pass. Jag är äntligen frisk.

Älskar att dra på mig mina fina träningskläder och ladda lite smått. Jag känner mig skör nästan lite darrig i själen över att jag var nära att göra våld på mig själv och åka iväg, lämna en krasslig kille hemma. Nu har jag förlorat en flygbiljett och en hotellnatt men de pengar kan inte ge mig det jag får i natt – min älskade Pascals armar runt min hals, fredagsmys med familjen. Börjar nästan gråta bara jag skriver det här. Jag behöver lite lugn och ro. Men vad skönt det var att skriva av sig här i bloggen.

  1. ingela skriver:

    Verkligen högsta utdelning på din mission och å alla barns vägnar i den framtida skolan tackar jag dig. Vilken seger år barnen och vrålförlust för peddos. <3

    Sen älskar jag dina fina träningstights och vill gärna veta var dessa finns så från det djupaste sanna till det ytliga men ändå…. kram

  2. Alltså, ögonen tåras när du berättar om det politiska beslutet om integritet i läroplanen. Nu känns det verkligen som att du gått i mål. Eller, med ett mål i alla fall. Bra jobbat <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..