Fettisdagen – en kan inte undkomma att äta minst en semla, eller hur? Jag är ingen bakmänniska så det blev köpsemlor för vår del. Jag åkte till Roslagsbageriet på lunchen och ropade till mig 4 med mandelmassa och 2 vanilj. De sistnämnda är helt klart min favorit. Det här med mandelmassa är inte alls min grej utan en fluffig vaniljkräm med perfekt vispad grädde till ett bröd fyllt med mortlade kardemummakärnor, DET är min grej.
Det här var helt klart den bästa semlan jag ätit! Väl värt sin omväg om du är i krokarna kring Norrtälje.
Fredagsbuketten som inhandlades hos Maria på Årsta Blomsterhandeln redan i torsdags har minskat något i omfång men står sig fortfarande otroligt fint! Älskar buketter som det går att ha i minst en vecka. Bara till att plocka bort det som vissnar pö om pö och kanske addera någon blomma eller två om andan faller på.
När jag köpt semlor så kilade jag in på loppisen som ligger vägg i vägg för en snabb vända. Jag hittade fyra stycken superfina servetter med små broderade blommor i brunt och beiget och underlägget i linne med spettskanter som jag har på brickan. Jag köpte även en glasvas i perfekt storlek för en bukett och ett litet fat från Gustavsberg. Fina små kap för en 50 lapp!
Hoppas du får i dig en semla eller två idag. Kram!
Long time no see osv! Det känns som (och det var) en hel evighet sen jag bloggade och jag har saknat det! Ibland blir saker som berg att bestiga och lite så har det känts. Jag tappade tråden i november och har haft svårt att hitta den igen. Men jag tänker helt enkelt att vi börjar om, ett nytt kapitel.
Just på pricken nu känner jag en viss harmoni i livet, inget fulländat alls men ändå ett lugn. Jag känner att jag får ihop arbetslivet, familjepusslet och den oh så viktiga återhämtningen som jag lärt mig att inte tumma på. Efter min sjukskrivning förra året så har vikten av återhämtning fått ta en större plats och jag övar på att ge mig själv just detta. Det kan vara allt från att ta en promenad till att se en serie eller meditera. Det viktiga för mig har varit att förstå att den där promenaden inte är spunnen ur mitt ego utan för både mitt välbefinnande men likaväl för att de omkring mig ska må bra. Jag blir en hundra procent bättre mamma/partner/vän om jag får återhämta mig i mellan åt. Just det har varit en insikt för mig även om det kan låta som den mest banala sak.
Mitt finaste skåp har genomgått förändring och fått sig en ny vår-skrud! Kulören heter Kokos och kommer från Jotun.
Just nu ligger våra tankar i att flytta. Vi vill verkligen hitta huset med stort H och där vi tänker oss att vi ska bli gamla. När vi flyttade ut till Norrtälje för snart 5 år sen så ville vi flytta ut på landet, ha skogen in på husknuten och kunna gå utanför altandörren ostört. Idag är läget ett annat där vi bor då Norrtälje växer och staden blir större. Runt oss har det nu tillkommit ett flertal hus och fler ska det bli. För den som vill ha grannar, bo i en gemenskap och ha kompisar runt knuten är det här läget optimalt men det är inte det vi ville.
Vi letar högt och lågt, vitt och brett men vi har några saker vi helst inte vill tumma på. Vi vill ha charm, närhet till vatten, en stor trädgård f ör odling och ett lugn. Det är vårt absolut största mål 2021 – hitta DET huset!
Så vad har annats hänt? Jag märker ofta att närminnet sviker mig såväl som att hitta det rätta orden. Man pratar om att man under en tid av utbrändhet ”bränner” en liten del av hjärnan som sen inte kommer tillbaka. Well I hope it does, det är fruktansvärt enerverande att inte hitta ord eller minnas vad som hände för ett par veckor sen. Låt oss göra så här, vi är här och nu och blickar framåt.
Just nu planeras det för fullt för två stora produktioner som jag ska göra nu under den kommande månade. En produktion tillsammans med Caroline som jag ofta jobbar ihop med och en för ett varumärke jag håller extra varmt om hjärtat. Jag njuter lite i smyg av att vi bara är i februari och att året alltid startar lugnt, att inte vara överhopad av deadlines och jobb. Försöker tänka att det ger sig och kommer igång sen men att jag just nu behöver den här typen av takt.
I övrigt tror jag det är som för det flesta runt mig, livet står fortfarande lite på vänt i den Covid värld vi lever i. Vi gör inga storslagna planer, reser inte och planerar inte några semestrar in i detalj. Vi tar veckorna som de kommer, planerar in mindre middagar, myser hemma med barnen och leker ute i snön. Snön sen, vilken helt otroligt vinter vi har! Jag som inte är en vintermänniska alls ser ändå charmen i den här Bullerby scenen som utspelar sig utanför vårt fönster. Jag älskar när årstiderna ger kontraster och inte hamnar i grå-träsket där solen knappt visar sig och naturen är i vila. Och vet ni, snart är det mars och det betyder att vi äntligen ska sätta våra fingrar i jorden igen! Jag är så otroligt pepp på odlingslivet 2021 så ni anar inte.
Det känns ljuvligt att vara igång igen! Hoppas ni hänger med mig här 🙂
Värm upp mjölken så den blir fingervarm. Lös upp jästen i mjölken och kläck i ägget. Mortla saffranen med lite av sockret och blanda ner tillsammans med resterande ingredienserna i mjölken. Knåda degen 5–10 minuter i en köksassistent. Degen ska helst vara liiite kladdig för att få riktigt saftiga bullar. Jäs under bakduk i cirka 40 minuter
Under jäsningen gör vi den ur-goda vaniljkrämen! Rör ihop rumsvarmt smör med cream cheese, socker och vaniljen från en vaniljstång. Kavla ut degen på mjölat bakbord och bred på fyllningen. Riv över den vita chokladen så den täcker hela degen. Vik sedan ihop degen på mitten och skär i 2 cm remsor. Tvinna ihop till bullar och lägg direkt på en plåt med bakplåtspapper. Det kan vara lite kladdigt men som sagt det gör att dom blir saftiga! Låt jäsa under en bakduk i ytterligare 30 minuter.
Grädda nu bullarna i mitten av ugnen i 225 grader i cirka 8–10 minuter. Ta ut bullarna och låt svalna, pensla med smält smör och doppa i strösocker innan servering. Njut!’