ANNONS

Sanningen – om hur det egentligen är.

/

Vinnie är nu drygt 3 veckor och under denna tid så har jag enbart varit utanför dörren för ett sjukhusbesök och för en middag (som visade sig vara min babyshower!) Två utflykter utanför hemmet alltså, på nästan TRE veckor. Att jag helt saknar intryck från omvärlden förutom när de kommer till instagram och Hem till gården på tv4 börjar minst sagt tära på mig. Jag är antagligen totalt genomskinlig i hyn och mina svarta ringar under ögonen har troligast expanderat till dubbel storlek sen förlossningen. Mina extensions har passerat bäst-före-datum med råge och fulländar min nybliven-mama-look till en ny nivå, de får mig att se riktigt härligt risig ut. Jag hinner på sin höjd få till att duscha en gång per dag (mest för att snabbt skura bort kräk- och mjölkrester från kroppen) och övrig tid sitter jag på höger sida i soffan med V i famnen, ammandes. Han använder mig just nu som napp, skriker sekunden jag lägger honom ifrån mig eller lämnar över till Christian. Jag är ständigt nerkräkt och glömmer allt för ofta att knäppa amningsbhn. Att besöka toaletten i enrum är ett minneblått och har jag riktig tur så har jag två barn med mig in. Nätterna är ett amningsmaraton utan dess like och varje gnyende tar jag för hunger. Antagligen helt fel men jag lider just nu av vikthets när de kommer till V och inväntar eftermiddagens viktdom av bvc. Jag måste medge att jag hat-älskar den mytomspunna bebisbubblan som jag vet att jag kommer sakna om några månader. Låt detta inlägget bli en påminnelse om dess baksidor.

20
66

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00