Juldekorationer och en mysig dag!

LRM_EXPORT_20181204_153208
LRM_EXPORT_20181204_200834
LRM_EXPORT_20181204_201138
LRM_EXPORT_20181204_201314
LRM_EXPORT_20181204_154112
LRM_EXPORT_20181205_112756
LRM_EXPORT_20181204_153313
LRM_EXPORT_20181204_152306
Igår blev jag ofrivilligt hemma med båda barnen, lite halv sjuk uppe på det. I helgen hade vi flyttat bilstolen till min mans bil och där blev den olyckligt kvar vilket vi blev varse om när vi efter en hel del gnäll och trots äntligen kom ut till bilen. Det vara bara att backa tillbaka in, tända en brasa, slå på nyhetsmorgon och sätta på en ny kanna med kaffe.

När dagen börjar så fel och upp och ner tenderar det ofta att fortlöpa så men gårdagen blev trots en överhängande förkylning väldigt fin och mysig. Vi drog fram alla små saker som fick följa med hem från Gotland och mina favorit butiker Berså och Akantus på bordet. Det blev ett gäng med stearinljus i vackra färger och några handstöpta, vackra kort med akvarell målningar, fina band och lite julgranshängen. Jag blandar några nya hängen med gamla som jag hittat på loppis tänkte jag. I år blir det att ha äkta ljus i granen, små mässingsklockor, enkla ornament, mina nya snöflingor från Afroart och kanske några rosetter? Jag har en bild i huvudet så snart blir det nog att bege oss ut här i vår lilla skog och ta ner en liten gran, hur mysigt?

Ikväll är jag ensam med barnen och Vinnie är en historia i sig att lägga just nu. Vi ammar fortfarande (!!) men nu vaknar han minst 5 gånger de första 2h vilket gör mig lite galen. Men som allt, det ger sig nog snart. Idag väljer jag att ha den inställningen och ta ett par extra andetag.

  1. Känner igen mig så! Med min tredje son var det allt annat än lätt att sluta amma, tror han var närmare 20 månader när det tillslut lyckades… (det var ju kanske inte så uppmuntrande, och jag menar inte att du ska vänta så länge, det låter som ni ska försöka nu!) Hursomhelst min plan var att jag inte skulle amma en dag efter 18 månader (vår första kille slutade jag amma när han var prick ett år utan problem, andra killen var 18 månader och det gick hyggligt). Men såklart var det ju alltid nåt som hände just när jag skulle ta tag i det, förkylningar, förskoleatart mm. Vi började med att varannan kväll låta honom somna med brorsorna (2 och 4 år äldre) och pappa. Det var inte utan protester kan jag säga men vi härdade ut, här var min man en klippa han hade kunnat ge upp mycket lättare. Samtidigt slutade jag amma när han skulle sova middag hemma, det var inga mysiga stunder kan jag säga – gråt, skrik fick hålla i honom annars hade han krupit ur sängen. Det som tillslut hjälpte lite var att sjunga lågt för honom. Men när det väl funkade var det som att han själv förstod att nu är det slut. Han kunde försöka, men ett lugnt nej brukade räcka och när han vaknade efter att han somnat för kvällen brukade jag ta honom i famnen och så somnade han om.
    Det var en pärs, och jag vet inte om det här är till någon hjälp… Men jag minns att jag kände mig rätt vilsen i hur jag skulle bära mig åt trots att han var min tredje.. Men kände att det måste ske på nåt sätt, min sömn blev väldigt dålig mot slutet och med alldeles för många uppvak på nätterna. När amningen väl slutade blev ju sömnen så mycket bättre för oss båda!

    Sammanfattningsvis kan jag bara säga håll ut och om det går ta hjälp av din man – det blir skrikigt och bråkigt och inte ett dugg mysigt ett litet tag – men det kommer att vända och bli bättre för alla.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..