Känslorna utanpå.

LRM_EXPORT_20181207_143646
LRM_EXPORT_20181207_134747
LRM_EXPORT_20181209_200450
LRM_EXPORT_20181209_200348
LRM_EXPORT_20181207_111856
I torsdags fick jag veta att Vinnie kanske inte har en plats på förskolan till våren. Där gick något sönder. Jag älskar mina barn och att umgås med dem men just nu är jag på bristningsgränsen. Till augusti är han garanterad, sa den ansvarige och jag sjönk ihop.

Får man egentligen tänka så här, får man SKRIVA det? Jag vet inte hur många fler sömnlösa nätter, skrikiga dagar och gnälliga nätter jag har i mig. Jag vet inte när den där bägaren som just nu känns sprängfylld kommer tippa över och vad som kommer ske då. I veckan började jag skaka när jag plockade undan efter frukosten, jag skakade okontrollerat och i vad som kändes som en evighet men säkerligen bara var några tiotal sekunder. Vi kommer ingen vart med att få Vinnie att sluta amma, vi kommer ingen vart med att jag ska få egentid. Vi står och stampar och jag känner hur trycket över bröstet kulminerar. Jag behöver mig själv, jag behöver få vara bara jag, andas och bara låta tankarna komma och gå, ge saker tid och inte bli konstant avbruten. Som sagt, jag älskar mina barn men 1 år och 2 månader utan en natt med sömn, utan mer än ett par gånger ifrån Vinnie i max några timmar. Det tär på mig inifrån och ut.

Att vara föräldrarledig är underbart och mysigt på så många vis men också sanslöst jobbigt och svårt på andra. Att konstant fokusera på en annan människa, alltid, i alla lägen sätta en annan människa i första rummet är tufft och en utmaning i sig. När resan med den lille inte heller blir helt okomplicerad så är det lätt att gå förlorad för en tid och hur inställd du än är på det så är det otroligt lätt att bli deprimerad.

Till augusti. Det känns som en evighet tills dess och jag känner oron mala. Vinnie behöver andra barn, fler intryck och rutiner än jag ensam klarar av. Tanken vara att han skulle börja långsamt, kanske halvtid den första tiden men just få den där extra boosten av stimulans som hans lille person kräver. Han behöver förskolan, jag behöver förskolan. Jag erkänner det och jag skäms inte för det. Vinnie skulle vara nästa 1.5 år till våren då vi ansökt om plats och för mig är det helt rimligt. Engla började när hon var 1 år på pricken, hon kunde inte ens gå. Jag kan idag se att det var tidigt men jag hade inget val. Jag skulle börja skolan i augusti och den väntade inte på mig. Det är så viktigt att vi pratar om sådana här känslor och att vi inte dömer varandra. Jag gör mitt bästa och ibland lite till men mer klarar jag inte. Jag är inte mer än människa och det är okej. Jag behöver få vara bara Emily för en stund, så mycket mer kräver jag inte. Jag tror verkligen att förskolan skulle kunna hjälpa oss att bryta osunda mönster.

Nu avvaktar vi. Jag försöker andas och ta dagarna en för en. Jag försöker inte se det som en ocean av tid jag ska fylla med givande aktiviteter för Vinnie samtidigt som jag ska jobba och försöka hitta mig själv igen, men det är svårt. Skulle vi inte få plats så blir det till att snickra ihop föräldrardagarna med min man, faktiskt be om hjälp och göra det bästa av situationen, såklart.

Jag ska rycka upp mig ur det här mörkret. Till imorgon ska jag ha bytt skepnad och blivit julpepp igen och njuta av dagen, för sådan är jag. Ombytlig, känslorna utanpå, uppepå och överallt. Jag är en känslomänniska som agerar på en sekund och har svårt att se gråzoner. Jag hoppas ni hänger med.

  1. Hej!
    Tack för du tar upp detta! Kände exakt samma sak när jag föräldrarledig! Hade orimliga krav på mig själv som tyvärr slutade i skilsmässa. Idag vet jag bättre och är starkare 🙂
    Kram på dig

  2. Jag känner igen mig så i din text, nästan som att jag skrivit den själv. Förutom att vi fått plats på förskolan i januari. Min bägare rann över i veckan och innan dess var jag precis som du skrev, jag skakade, jag kände tryck över bröstet, vi har så många ä sömnlösa nätter att det känns ohälsosamt att ens räkna dem utan att få ångest. Nu känns allt lite bättre igen och jag hoppas verkligen att det ordnar sig för er, det är okej att inte vara mer än människa ibland och be om hjälp. Jag har verkligen insett det nu efter en ensam mammaledighet på snart 1.5 år då min man inte har möjlighet till att kunna ta ut sina föräldradagar just nu.

    Du är stark, bryt ihop och kom igen man mår så mycket bättre då! Och glöm inte, du är inte ensam ❤️

    1. Ja det är dom där orimligt många sömnlösa nätterna som tar kål på en till slut. Hoppas du mår bättre ❤ fasiken vilket jobb vi gör!!

  3. Jag känner så igen mig i din text. Är i samma situation förutom amningen då. Börjar skola in efter nyår dock, men jag roddar det mesta själv med alla tre barn alla dagar i veckan, jag brukar inte känna såhär men idag behöver jag andas o bara va jag, det gör mig gicetvis ledsen inombords att jag känner så för mina barn är mitt allt. Men jag blir också galen på dom stundvis när de bråkar om allt.

    Tack för dina ord!
    Imorgon är en ny underbar o positiv dag, visst <3

  4. Tack för att du delar med dig av något som många, många har inom sig! Du är sannerligen inte ensam i dina tankar och det du känner har såklart inget att göra med kärleken till ditt barn. Den finns där, stark och orubblig. Men vi behöver alla få vara oss själva, känna frihet och sova på natten för att fungera som människor. Skickar dig en stor varm kram!

  5. Japp. Känner också igen mig. Här sovs det kanske 4 hela nätter per år och då är barnen 9 och 7… Hade jag inte haft jobbet att vila upp mig på vet jag inte vad jag gjort… älskar såklart mina barn! Men att vara jag.. Bara! Har alltid tränat hund, vi var utan när vi fick barn nr 2. Hon var 8 månader när vi skaffade ny hund – att få känna mig duglig på något igen (att träna hund alltså) räddade nog mitt psyke… Stor kram!

  6. Så bra du är öppen med detta. Det är tufft att vara hemma med barn. Jag mådde samma när jag var hemma med min andra son. Han var /är super aktiv, vaknade 15 ggr/natt. Mannen jobbade alltid och sov ofta borta. Började med värk i kroppen, otrolig stress och irritation. När jag började jobba efter föräldralediheten på nytt jobb , samtidigt som jag inte fick sov då heller, brakade jag. Det var ett år sen. Vad jag vill säga är att försöka få till tid så fort det går att du får komma iväg. Dela även nätterna. Finns i ingen anledning att mammor ska ta alla nätter och dagar. Inte konstigt så många bränner ut sig. Vi är a jour 24/7. Lycka till varma kramar

    1. Ja det låter som vår situation. Så tufft! Vi måste ta tag i nätterna. Jag kan inte amma på det här sättet längre, som att jag är en napp. Tack för dina ord ❤ hoppas innerligt att du mår bättre nu!

  7. Så bra att du vågar skriva om det! Jag hann aldrig börja jobba igen mellan mina graviditeter och nu fick vi tvillingar på det, och allt oftare känner jag precis det där du beskriver! Jag känner mig kvävd, får allt sämre tålamod, blir mer och mer bitter och saknar den jag var för två år sedan, innan våra barn kom och jag blev mamma. Just nu är jag B A R A mamma och dessutom en stressad mamma och jag blir knäpp av det. Vill få prata ostört, göra något och veta att jag inte kommer bli avbruten och få känna att jag är bra på något mer än att bara vara mamma. Skulle inte tappa bort mig själv sa jag när jag packade ihop mina saker på jobbet, men nu är det precis det jag har gjort.

    Min äldsta blir två efter årsskiftet och vår relation har bara blivit bättre sedan han fick börja på förskolan. Nu får jag längta efter honom på dagarna och han får göra av med lite av sina kopiösa mängder energi.

    Det måste få vara okej att vilja ha och behöva en paus ifrån sina barn ibland. Hoppas allting löser sig på bästa sätt för er❤️

    1. Så tufft för dig! Jag känner ibland att vi fick barn tätt men det är ju inte i närheten av er situation. Så fint ändå i det jobbiga att vi har varandra, att vi är fler med dessa känslorna. Vi kommer hitta tillbaka till oss själva men jösses vad jobbigt det är när man står mitt i det ❤

  8. Tack för du delar med dig. Vi pusslar just nu så att även jag kan jobba på så sätt blir jag en bättre mamma o fru. Men ändå finns de dåliga samvetet där för jag inte kan njuta som ” alla andra” men så bävar jag för inskolningen. Vår minsta är inte som storasyster. Men de är först i mars. Jag hoppas de känns bättre då.

    Kom ihåg du är inte ensam och ibland måste man få bryta ihop för att orka. Ingen orkar vara stark jämt.

    1. Ja allt är så dubbelt! Men så är ju livet. Men det är sant som du skriver, man orkar inte vara stark jämnt och att få egentid om det så är för att jobba så blir vi bättre ❤ tack!

  9. Hej!
    Första inlägget jag läser på din blogg och känner bara att jag måste skriva och skicka lite kärlek å pepp❤️ Så modigt att skriva något som säkert många föräldralediga känner men inte pratar om… Har bara följt din IG för magiskt fina bilder men så glad att jag hittat till din blogg:) Stor kram

  10. Jag känner så lika. Har en son på 9 mnd som vägrar alla andra. Vi har försökt med allt, men det är bara jag som gäller. Så han har liksom varit mitt klister i 9 mnd. Känner också att mitt tålamod börjar tryta. Har ett barn till i huset och när båda kräver och man liksom inte fått vara 15 min för sig själv på evigheter… ja, då är det nära att jag bryter ihop. i veckan satt jag i en tyst bil i 30 min och det slog mig att jag hörde vad jag tänkte. Jag toknjöt. Men sömnlösa nätter, amning, vill helst vara på mig hela tiden. Alltså det tär. Vi är ju inte bara mammor…. och framförallt är det inte konstigt att känna så här. Man får inte vara för hård mot sig själv (även om det är svårt).
    Vill bara säga att du är inte ensam. Sedan tycker jag du är grym. Så otroligt duktig. Fantastisk känsla. Så fina kort. Skitgrym!
    Kram

  11. Hej E!

    Jag tror att de flesta mammor kan känna igen sig i dina känslor, men jag tror inte att det är så många som pratar öppet om det för det känns skamligt. Jag minns att de första tre månaderna hemma med en liten bebis kändes väldigt tufft, men när man pratat med alla andra innan man fick barn så var det här med föräldraledighet något helt fantastiskt. Hade aldrig någonsin hört ngn som tyckt det vart jobbigt. Men nu i efterhand när man pratat med fler och man själv öppnat sig, så har de mammor jag stött på mer eller mindre haft dessa känslor. Det blev bättre för mig efter dessa tre månader men när L var 9 månader började jag jobba två dagar i veckan, det var min räddning. När han var 1 år började jag jobba heltid och pappan var föräldraledig ytterligare 8 mån. Vår son var 20 månader när han började fsk.

    Jag ammade också länge även när jag börjat jobba. Men till slut stod jag inte ut längre så då bara jag slutade. Sov borta någon natt och sedan var det över. Kanske något att testa för dig om du har någon som kan ha V över natten?

    Har inte din sambo möjlighet att vara pappaledig? Eller att ni delar lite, bara så att man får vara i ett annat sammanhang ett par dagar i veckan.

    Jag hoppas att det löser sig för dig/er!

    Kram/ Jessica

  12. Åh vad jag känner igen mig. Jag var totalt nere på botten efter ca 1,5 år hemma med första och nu 5 år senare hade vi ekonomi att dela på föräldraledigheten med vårt andra barn och jag kunde jobba 50 % men sen blev min man nekad föräldraledighet av sitt jobb och jag fick panik-lösa det med mitt jobb så jag kunde gå hem. Jag grät och aldrig har jag mött någon som har samma känslor, för hur ska en kunna beskriva det utan att folk tror att en inte älskar sina barn tillräckligt?!

    1. Om din man ansökt om föräldraledighet i tid så bryter arbetsgivaren mot lagen om denne nekar. Helt sjukt att det fortfarande finns sådana arbetsgivare.

  13. Förstår dig! Vilken kämpe du är! ♡ Barn är fantastiska och underbara men man klarar inte av att vara en bra mamma om man själv inte får något utrymme. Hoppas att det visar sig att det löser sig med förskoleplatsen till våren. Kramar Sarah ♡

  14. Förstår dig och det är absolut inget att skämmas för. Bor i Norge och här lämnar alla det större syskonet på förskolan fulltid från dag 1 när man får ett till barn, just för att förskola är bra för barn och för att 1 bebis är mer än nog 😉 nu är ju inte det din problemställning. Tänkte just bara på att många är så fördömande när det gäller egentid för mammor. Det behövs för att man ska orka. Hoppas det ordnar sig. Kram och tack för en fin blogg/instagram

  15. Jag tänker att det är helt rätt att få känna och vilja få vara sig själv, det är viktigt att orka med. Jag är lite i samma situation, har dock valt ett barnstyrt amningsavslut. Första barnet ammade i 19 månader, då tog lillasyskonet över, hen är nu 19 månader och ammar än, jag har därmed ammat 19+19 månader i sträck. Har inte sovit en hel natt sen ett långt tag innan mitt första barn föddes, kan bli helt knäpp när jag tänker att jag inte sovit en hel natt sen slutet på 2014. Har heller inte sovit ifrån barnen alls, stora sov hemma hos oss med en moster när lilla föddes, annars i princip aldrig barnvakt eller ensamtid. Har också lite ofrivilligt valt att ha barnen hemma istället för på förskola av olika anledningar, bland annat multiallergier, men det är extremt viktigt att låta sig känna vad som känns, angående amningen är det alltid svårt tycker jag. Nu har jag inte avslutat den men däremot minskat den drastiskt, samtidigt börjat neka en del till min 19 månaders, det känns inte kul alla gånger med hen skulle hänga i tuttarna JÄMT om jag inte hade begränsat, så med amningen – gör det som känns bäst för dig! Du är stark och bäst för dina yllen! Allt gott!

  16. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Vår äldsta son for in i våra liv med buller och bång. Aktiv från start, svår att behaga och vaken jämt. Efter havandeskapsförgiftning och kejsarsnitt följde amningsångest och anknytningsproblematik. Efter tre månaders kämpande tog vi beslutet att ge honom flaska och ersättning och helt lägga ner den dåligt fungerande amningen. Jag kände direkt att det var helt rätt och som tur var gick övergången till flaska relativt smidig. Jag kunde sakta börja fylla på mig själv med lite energi här och där. Vi insåg tidigt att det tuffa jobbet utfördes hemma, inte på arbetsplatsen, så min man var med och tog nätterna så gott det gick. Hade jag inte fått den stöttningen så hade jag gått sönder. När mitt år hemma var slut var jag mer än redo att börja jobba. Jag behövde det. Att få äta en måltid i fred. Tänka färdigt en tanke.

    Lillebror var precis som sin bror när han var bebis. Närhetstörstande och vaken varannan timme nätterna igenom, men ändå något lite lättare att behaga. Dock fick jag problem med sköldkörteln efter den graviditeten, så det blev om möjligt ännu tuffare periodvis. Dessutom hade vi ju en aktiv tvååring som också skulle tas om hand om. När jag lade ner amningen efter nio månader så var det för att överleva kändes det som. Nu är barnen 5 resp. 2,5 år och vi jobbar fulltid båda två. Det är på många vis lättare, men fortfarande väldigt tufft i omgångar med trots, syskonbråk och starka viljor. Att gå hemma med dem hela dagarna hade nog knäckt mig. Vissa helger kan måndagen inte komma fort nog. 😊 Jag skäms inte heller över att jag behöver förskolan. Jag blir däremot väldigt provocerad av folk som tycker sig ha rätt att döma mig. Jag har heller inga gråskalor i mitt liv direkt. Jag går all in när något ska göras. En typisk duktig-flicka och högkänslig på det. De beslut jag tar tas med allra största eftertänksamhet och om det passerat mitt eget kritiska sinne så kan ni lita på att det passerat av en väldigt god anledning. Så de här fem åren som förälder har handlat mycket om att acceptera att saker och ting kan få vara good enough, att jag kan vara good enough, och att försöka stänga ute alla åsikter från alla runt omkring och bara göra det som är bäst för oss som familj. Just nu ser mitt liv ut så här och jag gör så gott jag kan med de spelkort som tilldelats mig.

    Kämpa på och gör det du måste för att må bra. Det vinner ni alla på i längden. ❤️

  17. Det här med att man helt plötsligt slutar vara en egen person när man får barn är en lögn vi måste krossa.
    Är för övrigt nästan i samma sits som dig när det gäller förskolan. Lillebror är lite drygt 13 månader nu och tanken var att han skulle börja förskolan under januari, gärna samma som sin storasyster pga väldigt bökigt annars. Jag har jobbat sen september o min sambo har varit hemma sen dess, han börjar jobba 4e februari, men vi har ingen förskoleplats förrän i augusti. Om ingen flyttar innan dess o lämnar plats. Vi blev erbjudna plats på en annan förskola men den tackade vi nej till. BÖKET att lämna på olika ställen när man åker hemifrån kl 6 på morgonen… Nej tack. Vi har sån ”tur” att min karl jobbar enbart natt o jag jobbar enbart dag, så vi klarar att ha ungen hemma tills vi får en plats. Det kommer inte bli roligt alls o vi kommer knappt ha nån familjetid alls, men det får gå. Storasyrran fick byta förskola efter ett halvår och att bryta upp en nästan 2åring från ett ställe hon just börjat älska o sätta henna på ett nytt ställe med ny personal o andra barn, det gör jag inte igen. Hade ett riktigt psykbryt på jobbet när jag pratat med kommunen sist, satt o tjöt I ett konferensrum I 20 minuter, tror det är helt naturligt när det gäller ens barn o hela vardagspussel… Hoppas det löser sig innan augusti för er, och tack för att du skriver öppet om baksidan med att vara mamma, det skulle fler behöva göra. <3

    1. Så kämpigt för er med! Nej det är verkligen inte kul det här pusslet som krävs. Förstår verkligen att ni inte vill välja en tillfällig förskola. Har man andra alternativ så är de såklart bäst ❤ hoppas ni får en plats precis som vi!

    2. Fast det känns ju ohållbart. Hoppas han sover hela nätterna så att du inte behöver ta hand om barn på nätterna och sedan jobba. Och ska din man jobba hela nätterna och sedan ta hand om barnet på dagarna? När ska han sova? Jag hade nog hellre tagit en dagmamma några månader i så fall

  18. Åh fy…. känner igen mig så i det du skriver. Och detta förskolekaos alltså!!! Katastrof att inte kunna få plats när och där det passar barnet och familjen bäst! Håll ut… det blir bättre! Och tills dess, lagom är bra nog! Vi gör alla så gott vi kan och vi ÄR fantastiska mammor trots att vi vill sälja ungarna på Blocket titt som tätt.

    1. Ja jag tycker också de är fruktansvärt dåligt! Jag vill verkligen inte ha barnen på olika förskolor. Tack för din pepp! Betyder SÅ mycket ❤

  19. Tack för att du delar med dig! Mår precis lika men min lilla kille är bara tre månader! men har varit sjuk konstant sedan han föddes, jag får aldrig sova! Storebror drar till sig alla sjukdomar som en svamp, måste hålla honom hemma nu från förskolan för att familjen ska få återhämta sig och lillebror kunna få sina vaccin! Inga flera turer till barnakuten tack! Jag är totalt slut som människa och mår skit över att jag inte alls njuter av min nya lilla älskling! Att det ska vara så tufft att vara mamma!! ❤️

  20. Tack för det här inlägget! 💖
    Jag kände samma sak efter vi flyttat från Sverige och jag varit hemma heltid med vår tjej i ytterligare 6 månader.
    Hon är fyra år nu och jag vet fortfarande inte vem jag är trots att hon nu går varje dag i förskola. Vet inte vart jag ska börja?

  21. Lite hårt kanske men när/om man prövat allt och barnet är tillräckligt stort (över 1 år borde kvalificera) så får man prova de tuffa metoderna. Lära dem sova själva med ngn variant av 5-’minutersmetoden. Vägra amma på natten (de behöver inte det ur näringssynpunkt) och närhet kan de få utan tutten. Kanske blir det ännu jobbigare i några nätter/veckor men sedan blir det bättre. Jag har varit där själv. Vet att det är väldans omodernt att göra så, men det funkar.

    1. Det sättet kan faktiskt funka, vare sig man vill tro det eller ej. Min systers son som var ca 1 år och 10månader! ammade väldigt mkt nattetid och dagtid och slutade amma genom att min syster tog lite ”hårdare” tag. Hon lämnade barnet med sin pappa och reste bort en hel helg från familjen, när hon var tillbaks var amning som bortglömt, visst pillar han mycket på bröstet innan han somnar om, men nu är amning borta.

  22. ❤️

    Inget fel i att behöva förskolan eller egentid! Blir galen på skammandet av mammor och att inget som har med kvinnor och barn ska få kosta pengar. Vår nr 2 är på g och jag kommer ha vår stora heltid på förskolan. Han behöver det, JAG behöver det, och det vägrar jag skämmas för eller hymla med! Hoppas det löser sig för er!

  23. Tack för att du lyfter det här ämnet! Jag är hemma med en 3,5-åring och en 2-månaders bebis och håller på att gå sönder. Att aktivera den stora och samtidigt amma och försöka få några rutiner är svårt och jag känner att jag bara bråkar och skriker på storebror..Hos oss får vi bara 2 dagar förskola/vecka om en förälder är hemma och jag skäms lite över hur mycket jag längtar efter de dagarna 🤦🏼‍♀️

  24. Jag känner precis lika, du är inte ensam ❤️
    Vi kommer antagligen inte heller på en plats nu i januari. Har den ofantlig turen att min mamma kan ta den lilla några dagar i veckan. Men det håller ju inte hur länge som helst.
    Känslan av hopplöshet kommer ofta på besök 🧡🧡 Jag älskar mina barn men jag behöver mig också!!

  25. Åh, så mycket jag skulle vilja säga till dig! Förstår dig verkligen. Jag var helt slut efter min föräldraledighet som var i 14 mån. Redan vid 10 mån var jag på bristningsgränsen. Ammade konstant varenda natt, hela tiden. När sonen var 14 mån o jag skulle börja jobba orkade jag inte amma på nätterna mer. Då fick pappan ta över och jag sov i annat rum. Fet var två jobbiga nätter men sen var det över. Önskar jag jade gjort så lång tidigare, för att orka. När min son var 1,5 år börjde han förskolan och det var verkligen räddningen för oss alla! Så somsagt, förstår dig verkligen. Hopps det löser sig! Försök ta tag i det här med amningen så att du åtminstone får sömn.

  26. Hej och tack för din öppenhet kring detta ”tabu” att inte njuuuta av den ”myysiga” mammaledigheten. Jag har långt ifrån lika jobbigt som du men är ändå sjukt less ibland – ledig med vår tvåa som är tre månader och har en 2.5-åring som går igenom monster-trotsålder. Får ångest och känner mig helt yr när båda skriker och jag går hemma med båda en dag i veckan.
    Tänker att den ensamheten många upplever är onaturlig rent historiskt och biologiskt. Förr fick mammor mycket mer stöd av den större familjen och man levde i ett större sammanhang, nu lever vi i ett individualistiskt samhälle där alla ska klara sig själva och det är nog inte så konstigt att många mammor är nära att gå under.
    Heja dig och bra att du ska be om mer hjälp!

  27. Åh, blir så glad att läsa din ärliga bild av en av föräldraledighetens alla sidor. Även jag är hemma med nr 3 och ändå om jag borde veta att jag behöver min tid, min sömn så glömmer jag bort det tills jag är på bristningsgränsen då det helt plötsligt går upp ett ljus. Aha! Det är ju min egen tid jag måste planera in! Aha! Han kan ju inte amma hela nätterna igenom! Men tänk om någon annan hade hjälpt mig öppna ögonen om jag nu inte klarar det själv. Säga till mig att: ”du, vilken kväll i veckan vill du ha som din så lägger jag alla barn? Ta med dig dina vänner och åk på spa en helg.” För jag går ner mig så att min hjärna inte klarar att tänka logiskt. Bröt nästan ihop när fyra-åringen fick ögoninflammation lagom innan helgen då de två stora skulle sova över hos kusinen. Men det gick ändå! Och det jag lägger mest tid på nu är att planera min tid! Regelbunden tid för mig! Lycka till för dig! Hoppas din man kan hoppa in i föräldraledigheten eller hur ni nu löser det så du kan få vara ditt vuxna jag. Bara då kan vi vara våra bästa jag för våra barn. ❤️

  28. Tack för att du delar med dig, Emelie! <3 Så viktigt att nyanserade bilder, tankar och känslor delas så att det inte bara är en rosaskimrande bild som framställs. Som nybliven mamma uppskattar jag en rolig bild snarare än en som är så som det "ska vara". Stor kram!

  29. Finaste du!!!! Du är verkligen inte ensam om att känna såhär 🖤 Tack för att du skriver om det, uppenbarligen är du inte den enda som bär på de känslorna.. stor stor kram på dig!!!

  30. Hej käraste fina systerdotter ❤️Emily ❤️.
    Förstår så väl din situation o frustration. Din nuvarande situation kommer förmodligen snart förändras men vägen dit ser inte lätt ut just nu Men… Ha tålamod en egenskap du måste jobba med. Du är så bra på att hitta vägar ut ur problem o se positivt med många skratt o bjuda på dej själv. Fokusera nu på julen.
    Ta hand om dej Emily o din fina fina familj. Du är såå duktig o har mkt att ge till alla.
    Stor varm kramis till dej Emily❤️💕❤️

  31. Man kan älska sina barn så mycket att man nästan spricker… Och ändå behöva en stund för sig själv då och då. För att inte tala om sömn. Vem som helst kan ju få en psykos om man inte får tillräckligt med återhämtning. Jag hoppas du får den återhämtningen snart även om antagningen strular (vilket borde vara olagligt).
    Du och andra ska aldrig behöva skämmas över att ens tänka på att få komma ifrån en stund. Jag vill ge dig en stor mental kram och skänka lite extra kraft. Ta morgondagen, möt den som den du är och inte den andra tycker att du borde vara. Ingen borde få tvingas stå på egna ben när de inte är stadiga nog.

    /en som krashat och kravlat sig upp, mycket pga att släppt gard och fritt fall mot någon som såg mig.

  32. Men du. Känner så igen mig. Därför ber jag dig snälla ta mitt råd. Har varit där själv och önskar att någon hade tagit sig tiden och sagt till mig på skarpen. Min flicka blev ett, varannan- varje timme vaknade hon VARJE natt!!! Ammade, snuttade. Höll på att gå under. Var ingen bra mamma Längte.
    Blev sjukskriven pga massa problem med hjärtat som slog konstigt, sömnstörning osv. INGEN mår bra av att du mår såhär. Och fakta är att du bara inte har satt ner foten. Du har inte nått botten än. Fakta är att barn efter ett års ålder inte behöver amma/ flaska. Går precis lika bra med gröt pch mat. Och jag lovat dig att om vinnie är hungrig och du inte är där, då tar han gröten eller ersättning ( ha i vaniljsocker). Eller ge i sömnen. Och boka in dig på ett hotel rum.
    När jag gjorde det, bara slutade amma tvärt ( för att överleva pch kunna vara en bra mamma/ sambo etc så började min dotter att sova hela nätter. Hon blev mycket lugnare och gladare och mådde mycket bättre av att inte ligga pch snutta på mig hela tiden. Han kommer inte äta förrän du slutat amma. Han ör tillräckligt stor. Du har gjort ett fantastiskt jobb. Kanske kommer du njuta av den tid som är kvar innan dagis m du får mera egentid. Och det finns dagmamma du kan börja med kanske? Deltid? Dela med sambo? Barnflicka? Massa alternativ. Men du, tänk på dig själv. Mår du inte bra mår ingen bra. Massa styrke kramar. Detta klarar du!!

  33. Styrkekram! ❤️ Kan inte Christian vara föräldraledig under våren, så du får känna dig friare och hitta tillbaka till dig själv?

  34. ❤️Sänk kraven på dig själv, sänk standarden på ditt otroligt fina hem. Och låt dig bara va med dina fina kids. Tiden tillsammans kommer aldrig igen…njut istället.
    Livet ”på nätet” stressar alla..kliv ur den karusellen. Och hitta lyckan igen❤️

  35. Hej!
    Detta hade jag behövt läsa för ungefär ett år sedan.
    Min son som nu är två började sitt liv med kolik o flera timmars skrik varje kväll.
    Han är väldigt fäst vid amningen och det har inte funkat alls att lämna bort lr låta någon annan ta över.
    Vet att det är ett råd från folk som menar väl men som mamma kan det vara svårt att ta emot hjälp 💜Det är ju tid för sig själv man behöver det måste inte alltid vara på kvällen.
    Höll på att få panik över att varje kväll vara så låst till honom.för ett halvår sen satt jag mig bredvid hans spjälsäng och ammade honom till sömns.Nu kan han sova ett par timmar i sträck efter nattning och jag kan gå ut från sovrummet.GULD VÄRT!
    Ville egentligen bara skicka en massa kärlek och jag förstår verkligen hur du känner.
    Bra att du delar med dig av detta starkt gjort 💜💜💜💜

  36. Som så många andra känner jag verkligen igen mig! Jag saknar frihet! Frihet att kunna duscha när jag vill, vila när jag vill, ta en promenad när jag vill, äta när jag är hungrig osv. Fri att vara en människa som inte behöver gå runt på helspänn hela tiden och oroa mig över om 3-åringen lyft upp bebisen ur nestet igen, bäst & kolla igen medans man stressar fram frukosten i köket. ”Vad gör du?” Inget. Hör på rösten. Kollar. Lillasyster ligger tvärs över nestet. Ingen skada skedd men STRESSEN! Försöker tänka ”detta är bara nu, några år, sen kommer barnen va stora och jag kommer njuta och samtidigt förskräckas över hur fort åren gått”. Styrka skickar jag till både dig, mig själv och alla med småbarn❤️

  37. Här har du en till som känner precis likadant och då har jag bara varit hemma i fyra månader och ammar inte. Så du har min fulla sympati och jag ger dig all rätt att skrika ut hur du känner. För du är viktig, även fast du är mamma, kom ihåg det!! Barn blir glada om föräldern är glad. Ta hand om dig och god jul:)

  38. Känner igen mig så! Sista 6 månaderna av föräldraledigten var jag ett vrak vissa dagar mådde inte heller bra vid min första föräldraledighet men att vara hemma med två barn (visserligen med min äldsta på förskolan 25 h/vecka) tog ännu hårdare på krafterna. Nu är min yngsta snart 2 år och jag jobbar sen 4 månader tillbaka. Nu sen ett par veckor känner jag igen mig själv igen 🙏 jag behöver mitt jobb och mina arbetskamrater för att må bra och rutinerna i veckorna får nog hela familjen att må bättre känns det som hos oss. Så bra att du lyfter det här ämnet som annars känns tabubelagt!

  39. Jag förstår precis dina känslor. Min minsta dotter skulle börja när hon var 1,5 år men efter problem med förskola o jobb byte för min del blev det 2 år!! 2 år hemma med massor av mys men cisperson massor av måste! 2 år där jag till sist tappade bort vem jag är och tålamodet till barnen var på bristningsgränsen hela tiden! Nu har jag jobbat sedan september o barnen går på förskola igen och känner att jag är mig själv igen och jag har massa energi till barnen igen.
    Tack för att du delar med dig o att jag inte var ensam i mina känslor ❤️

  40. Hej.
    Blev sjukskriven efter två såna vändor som du beskriver.

    Man är så trött så man kan inte lösa sin situation.

    Jag ser att din man måste kliva in i matchen. Jag sov ingenting och ändå handlade allt om hur han var tvungen att få sova för han jobbade ju.

    Vi hade ingen släkt i närheten öht som kunde avlasta mig heller.

    Jag var så ensam, helt utmattad.

    Minns när jag inte sovit på 3 månader och vi var i hans hemstad hos hans släkt. Det fanns ett rum med en säng i en inredd källare hos en släkting ett par kvarter bort.

    Jag bad honom om att få sova där ensam en natt nu när vi ändå hade möjlighet.
    Han tittade föevånat på mig med höjda ögonbryn.
    ”- Jag vet att vi sagt att du kunde sova nånannastans nångång, men ..måste du göra det NU…?”

    Helt sjukt. Minns att jag sod och höll bebisen och tittade på min sambo och tänkte ”Den här mannen är direkt fysiskt farlig för mig att leva med. Jag måste bort från honom. Jag går under och han rör inte ett finger för att hindra att det sker.”

    Det var så många sådana situationer men man klarar inte av att agera för man litar inte på sig själv.

    Jag önskar att man kunde gå till BVC med sin man och få hjälp av vården.att förklara och att KRÄVA förändring för man är så skör som mamma. Man behöver någon som hjälper en att förklara att det är ohållbart att en förälder tar all sömnlöshet bara för att den andra ”jobbar”.

    Det är ju inte så att bebisen sover hela dagarna för att den är vaken på nätterna, tvärtom.

    Nej fy fan. Önskar nån kunde ta din man i nacken och tvinga honom att inse att han behöver steppa up nu. Det här med sömnbrist i kombination med ensammma dagar med ett barn är inget att leka med. Det kan förstöra en relation och starta en årslång sjukskrivning.

    Man skaffar barn tillsammans. Det är ingen jävla hamster som någon tjatat till sig och får ta hand om bäst det går. Finns ingen djuraffär att gå tillbaks till.

    Din man fattar inte så länge han inte måste.

    Önskar dig styrka att se ditt eget värde. Be om hjälp. Gå till BVC, bryt ihop inför mannen, finns det nån släkting..?

    Fixa någon form av starka sovpiller och sov borta en eller två nätter.
    Att bara åka bort var för mig bara stressande, så mkt hormoner och ett överstressat system gjorde att jag inte kunde sova till slut.

    Sob borta EN natt i veckan, minst.

    Och ta då en sömntablett den natten, så du kommer ner i djupsömn en gång i veckan iallafall.

    Jag har idag lugnande hemma ( de heter Theralen 5 mg ) som jag inte rör till vardags men de tillfällen jag idag har sömnbrist så kan jag tex ta en tidigt fredag kväll och lägger mig kl 21 och sen sover jag till kl 11 på lördagen. Vilket går fint eftersom det är helg och sovmorgon för alla ändå.
    Vilket känns som ett mirakel. Jag vaknar lugn och stärkt med underbara sovtimmar kroppen.

    Men det är först flera år efter min sjukskrivning etc som jag förstått att man kan och måste ställa krav.

    Kräv att få sova. Detta är ingen lek, det är allvar.

    Stoor kram hoppas du har kraft att gå till vårdcentral för recept på Theralen 5 mg eller åtmimstone bryt ihop hos.BVC eller liknande. Ring i alla klockor, det är NU ni behöver barnvakt. 1) sova 2) därefter få din man att fatta allvaret

    Stor kram.

  41. Var som att jag kunnat skriva detta själv. Förstår precis hur du känner. Finns andra lösningar? Dagmamma eller någon som kan ta hand om minstingen hemma hos er? Tycker du är modig som vågar sätta ord på dessa känslor!

  42. Vet du, din lilla unge behöver ingalunda en massa intryck utöver dem han får helt av sig självt i var dags livet med dig/familjen. Snarare är det så att alla intryck på en förskola, den höga ljudnivån mm är mycket stressande för små barn (för större barn och vuxna med för den delen). Det här handlar som du själv egentligen inser om dina egna personliga behov av att ”få egentid”. Enn så liten unge som din har inte minsta behov av annat än att vara med sin morsa (övrig familj). Leka med andra barn kommer flera år senare. Försök – om du kan- att bara vara i nuet, en stund i taget. Låt ungen få tussla (ammas) när han vill. Han behöver det till kropp och själ och kommer sluta när han är färdig. Minska på dagliga aktiviteter och krav. Gå i ide med ditt barn. Finns mostrar eller farbröder, eller storkusiner eller en farfar som kan ta ungen nån timme då och då när han är mätt och glad? Sök hjälp hos familjen, sök i andra hand hjälp hos BVC. Och du, det går över! Snart är han stor och finnig och skäggfjunig och knappt hemma. Men du behöver sova, så det är nummer ett. Och det kan man göra även om man ammar en unge. Ta det lugnt, det är överväldigande att behöva sätta en annan människas behov först dygnet runt i flera år (för alltid på sitt sätt) men det är också en sådan gåva. Mitt i sömnbrisen och alltsammans tappar man så lätt perspektivet och allt blir mycket värre än det är. Be om hjälp så du får sova, natt eller middag på dagen be morfar/bästisen/kusinen/barnafadern/en snäll tant du känner eller gå till sjukhuset säg som det är och be dem ta hand om er ett tag, de gör det!
    Önskar dig allt gott och vi som arbetar med sånt här vet hur det är, vi har hört allt och sett allt och vi vet att det kommer att bli bra igen. Bättre än bra! Be oss om hjälp!!!! Nu genast!!!/Molly

  43. ❤️ Det krävs mod att vara mamma idag, hela tiden titta sig över axeln för att se om det är någon som står och dömmer dig bakom knuten!

    Jag är hemma med mitt andra barn nu, när lillebror kom var storebror så härlig! 2 år gammal, sov varje natt, åt som han skulle och myste massor! Kunde inte förstå varför vi skulle ha han på förskolan, det var ju underbart allting! Sen kom 3-års trotset.. då kunde jag inte förstå hur jag skulle överleva med de ynka 15 timmarna jag fick andas, gick och gömde mig och grät av frustration och otillräcklighet.. nu börjar vi landa igen men oj vad det vänder snabbt! jag förstår dig precis!

  44. Tips till alla mammor som är uppvarvade och övertrötta.

    Skaffa nån sömntablett bara till just den natten ni fått lov att sova ikapp ngn annanstans!

    Annars är det svårt att varva ner på beställning just den natten och så får man panik för man inte kan sova när det finns möjlighet.

    Kram på er.

    1. Men hur tänker ni att man ska ta sömntablett när man ammar?! Sömn i all ära men jag hade aldrig fått för mig att ta sömntabletter med så små barn, även om jag inte ammade. Dessutom är ju inte sömnsvårighet problemet utan tvärtom att man bli väckt och därav har sömnbrist, vad ska sömntabletter då göra, mer än att de gör än ännu tröttare och svårväckt.

  45. Du är så stark som sätter ord på det många känner, OCH:
    1. Ni har skaffat barn tillsammans, då tar man hand om dem tillsammans. Nu får din man ta föräldraledigt helt enkelt.
    2. Du måste få sova. Annars kan du bli sjuk. Återigen, nu får din man ta över Vinnie nattetid. Och som någon skrev: ta en sömntablett så du verkligen får sova.
    3. Sätt er ner och gör en planering. Till en börja ned, bestäm två saker i veckan du vill göra som gör dig gott: yoga, promenera, sitta själv på ett café o ta en kaffe, träffa kompisar, vad som helst. Sätt ut en tid för detta så behöver du inte känna dig jäktad hem utan vet att du har tre timmar på dig.
    4. Motion. Läs ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Bästa boken som finns.

    Ta hand om dig.

  46. Jättebra och viktig text!

    Förstår dig till 100%, tror alla föräldrar förstår och någon gång känt samma men ändå får man stå ut med så mycket negativitet om man pratar öppet om det! Som att det vore samma sak som att inte älska sina barn typ, när det egentligen handlar om att man älskar sina barn så mycket att man lite tappar sig själv på vägen. Jag har sökt förskoleplats på andra barnet från oktober och jag längtar verkligen. Att få sakna varandra, få berätta om sina dagar, fundera på vad den andra gör är guld för alla relationer vare sig det handlar om barn vänner eller sambo!

    Ha en fantastisk jul!

  47. Ge inte efter under natten. Gå upp o lek med honom om du måste. Erbjud napp/ vatten i flaska. Buffa, krama gosa., viska såja såja mamma är här, håll om när han ligger ner bredvid dig. Det fungerar blandat här men det går framåt och lite bättrevarje dag. Erbjuder tutte vid nattning o uppvak runt 05. Tänker en sak i taget. Blir spjälsäng när hon helt slutat nattamma.

    Du fixar det!

  48. Å! Jag gick igenom det du gör för nio år sedan och det slutade med antidepressiva och skilsmässa. Din man måste vara föräldraledig! Det är enda sättet!

  49. Hej!
    Känner igen mig delvis i din text. Gällande förskola känner jag lite tvärtom att jag är glad att vi har möjligheten att vara hemma tills dottern är 20 månader. Dock kommer pappan snart ta över föräldraledigheten vilket jag tror kommer vara extremt nyttigt för oss alla! Jag har ammat henne till strax före ettårsdagen, eget val och vi började med att hon sov med pappa på nätterna och hon glömde då bröstet helt och hållet. Inget skrik eller gråt utan helt odramatiskt amningsavslut vilket varit skönt. Vi delar på nätterna just nu med minstingen på så sätt får man ändå lite mera sömn. Med första barnet var jag hemma 1 1/2 år och det var ganska rosenskimrande, visst kunde det vara tufft men inte i närheten av hur jag känt stundtals denna gång! Nu krävs det mycket mera av mig och allt känns som en karusell som bara snurrar.Storebror har dragit med massor av sjukdomar från förskolan och jag har valt att ha honom hemma en hel del från förskolan då aggressiv magsjuka härjat runt där i två månader! Så det har ofta varit veckor då jag varit hemma ensam med minstingen ovh femåringen hela dagarna.Vilket gjort mig extremt trött och sliten samtidigt som jag vet att denna tid är så värdefull och vill njuta etc. som just nu härjar magsjukan åter på förskolan, nya fall varje dag. Vi hade magsjukan hela familjen en gång och var helt jäkla slut efter den pärsen så då håller jag hellre femåringen hemma med mig och ettåringen. Som nu före jul kanske det blir en sådan hel vecka. Samtidigt kan jag nästan bli gråtfärdig av tanken för jag kommer vara så sliten och trött efter veckan! Och jag älskar mina barn men det är slitigt!måste ju vara ok att få säga det högt! Just den där känslan av extremt leds som man skäms för på grund av det inte är tillräckligt många som skriver ett inlägg som ditt. Heja dig och god jul!

  50. Läser kommentarsfältet och blir så ledsen för din mans skull när det står att han ska steppa upp och ta sitt ansvar. Åtminstone om ni är i liknande situation som jag och min man är i. Har en åttamånaders som vägrar lugna sig utan bröstet om nätterna. Mannen försöker och känner sig helt hjälplös.. sen har tvååringen kommit in i en extremt mammig period, pappan kan inte natta längre. Innan var det alltid han som nattade och det går så mycket snabbare då.. Nu skriker hon tills hon spyr efter mig.. Han försöker avlasta och få mig att få sova någon timme på morgonen när han inte jobbar (på arbetsdagar prioriterar vi att han får komma hem i tid så jag får någon halvtimme/timme att koppla av med matlagning som jag älskar)
    Men det tär nog allt mycket på män som får känna sig hjälplösa när barnen inte vill bli tröstade av dom. När de åker iväg själva och sover borta går det hur bra som helst med tvååringen.
    En själv kanske går under av att konstant vakna av snuttande barn/ alt barn som det kliar på (eksem).. inte ens få egentid att se på ett avsnitt 30 minuters serie eller något. Ha barnen dygnet runt för äldsta inte går på förskolan. (Har sagt att får vi ett till barn så blir det förskola för våra döttrar. )Men jag går också sönder för min man blir så ledsen att barnen vägrar honom på nätterna.

  51. Det låter som att ni har fått ett barn likt vår äldsta. Kan varmt rekommendera att läsa om plusbarn/spirited child/high need babies.

    Vill skicka en stor kram till dig. Har varit där du är, och det är fruktansvärt tufft. Sömnbrist är allvarliga saker. Hela den här texten blinkar rött för mig, jag hoppas att ni kan göra en förändring så fort som möjligt. ALLT som du känner är helt okej, det är verkligen förjävligt att vara sömndepriverad.

  52. Alltså jag känner så igen mig. Jag har två barn med 15 månader imellan och jag har alltså inte jobbat sedan sommaren 16 och jag har tappat bort mig själv. Jag kommer på mig själv att nästan skrika på min son om nätterna när han sätter sig upp för femtioelfte gånger istället för att sova. Jag känner vissa dagar att jag bara vill slänga ut ungarna och stänga dörren så jag får vara ensam en stund.
    Jag är inte så här och jag mår dåligt av det. Har börjat prata om det hela med min sambo vilket gjort saken lite lättare.

  53. Jag känner verkligen med dig!! Gick/Går genom precis samma sak, men en viss tyngd har tagits bort från mina axlar sen vår lille grabb började förskolan, och han har förändrats med den🙏🏻 Skickar styrka och en God Jul❄️❄️

  54. Fy fan va jag behövde läsa det här. underbart att ngn verkar tänka, känna och va som jag. Jag har så svårt att stå för allt detta som jag ocå känner men nu kan jah tack vare ditt inlägg.
    Tack!
    Jag är inte riktigt där du är nu men har varit. Men nu är de jobbigt på annat sätt. Jag jobbat heltid men klarar inte av de då jag är så stressad av att sköta två barn samtidigt så att jag känner att ja håller på att duka under.
    Och jag ska hela tiden lägga band på mina känslor och inte ta mig själv på allvar och mina behov på allvar.
    Nu kanske jag kan sluta skämmas för att jag inte pallar de alla andra verkar palla. Jobb, barn, fixat hem osv osv.
    Jag orkar inte.
    Tack iaf och god jul och håll ut o allt se där:)

  55. Tack❤
    Jag har varit hemma 4 1/2 månad med vår dotter och är helt slut. Hon är otroligt aktiv för sin ålder och har knappt sovit hälften av vad hon ”ska” för sin ålder. Samb8n jobbar heltid på annan ort och är borta 11 timmar om dagen, ibland mer och vissa dagar har jag inte orkat ta mig utanför dörren.
    Älskar min dotter mest av allt men längtar så tills att få börja jobba igen. Att kunna ta ett bad utan att höra fantom skrik och kunna hitta mig själv igen. Kommer vara hemma 5 månader helt med henne och sen börja jobba 1 dag i veckan 1 månad och sen 3 dagar i veckan tills hon är 1. Ska bli så skönt! Var hemma 2 månader 7nnan hon kom på grund av gradiviteten som gjorde mig totalt orkeslös så när folk tycker att jag kommer tillbaka tidigt säger jag att det är ju faktiskt 2 månader till, och min sambo vill verkligen vara hemma och få en bra relation med vår dotter, något han inte hinner idag. Är glad att jag har honom ❤❤

  56. Jag ligger här och gråter när jag läser din text, som att någon läst mina tankar. Bredvid mig har jag en sjuk 8 månaders som håller på att få fler tänder och en 3-åring som trotsar värre än någonsin. Ena har knappt sovit inatt och andra gjorde morgon kl 4, lägg där till att min pappa dog i en olycka för 3 månader sen och du har mitt sinnestillstånd för stunden (eller dagligen numera). Orken att vara en rolig, påhittig lekmorsa finns inte och det ständigt dåliga samvetet gnager. När tar den här karusellen slut? Längtar tillbaka till jobbet samtidigt som jag känner mig snuvad på livets sista föräldraledighet. Allt jag önskar är att vakna med julpepp imorgon men det vet jag inte kommer att hända, ber till högre makter att tomten kommer med lite sömn iaf.

  57. Behövde verkligen läsa detta! Tack! Vår minsta har aldrig sovit. 2,5 år senare och jag är fan på bristningsgränsen. Har måndagspepp varje söndag pga vill komma bort från mina barn. Låter hemskt men just nu är det så. Skönt att höra att en inte är ensam!

  58. Låter tufft! ❤️ Sömnbrist gör en lite knäpp till slut. Mitt recept för att orka har varit att strunta i hur de ser ut hemma, dra ner krav på eget utseende, dragit ner på socialt umgänge, sovit när/om bebis sovit på dagen. Små barn behöver inte aktiveras så de kravet kan man också släppa. För ett litet barn räcker de att vara med sin förälder hemma, de är stimulans nog. De är först vid tre års ålder barn har behov av att vara med och leka med andra barn.
    Be om barnvakt om de så bara är för en timme.

    1. Jag köper absolut att barn inte ”behöver” mer stimulans än att vara hemma med en förälder, men min erfarenhet är att det fanns ett sånt missnöjde. Att vara hemma med mina små efter de fyllt ett år krävde att jag engagerade mig 100% i dem. Antingen det, eller gnäll, missnöje och en bebis som hängde i benen. Det var helt ärligt dränerande. Skitjobbigt. Och alldeles underbart ofta så KLART (man måste nästan gardera sig i en sån här diskussion). Jag avundades alla som hade bebisar som stundtals kunde lulla runt i hemmet, hälla ut nån låda, pyssla och leka lite själv medan mamman (i de fallen) fixade i köket, gjorde sig klar i badrummet osv…men det är såå olika på barn.

  59. Hej!
    Jag tror inte att någon redan har skrivit detta. Men enligt lag har du rätt till förskoleplats inom fyra månader efter att du anmält behov till kommunen, efter att ditt barn har fyllt ett år. Du kanske inte får precis den förskolan du vill, men du har trots det rätt till plats. Både du och ditt barn har rätt att må bra, och sen kan alla tycka precis vad de vill om barns behov. Min erfarenhet är dessutom att förskolepersonalen är väldigt duktiga och professionella och hanterar barn i olika åldrar på bästa sätt. Ni kanske inte heller behöver ha barnet på förskolan heltid.
    I vilket fall så hoppas jag att ni ställer krav på kommunen och bråkar lite, eftersom det är er rättighet. Lycka till!

  60. Tack för ditt inlägg. Jag känner så igen mig.
    Har kämpat med en en förlossningsdepression som snabbt övergick i svårt ångest när min dotter var 8-9 månader. Min man fick gå hem i 4 månader då jag ej klarade av att ta henne full tid. Jag har verkligen brottats med tankar om att ”vara den perfekta mamman” det blev inte riktigt som jag tänkt mig! Jag ska ju inte behöva säga att jag älskar henne villkorslöst och gör precistallt för henne, men ändå känner man att man behöver skriva ut just det. Har tappat bort vem jag själv är och har utmaningar med att ge mig själv riktig egentid för återhämtning då mitt dåliga samvete kommer in om jag ska lämna henne med familj etc.
    Ska börja jobba i slutet på februari eftrr drygt 1,5 år hemma. Min man går då hem 8 månader och hon blir två när hon börjar fsk. För mig har det varit jätteviktigt att hon ska vara minst 2 år innan fsk. Så jag har verkligen låtit mon egna hälsa få lida ngt fruktansvärt för detta😔. Skulle vi få ett barn till går jag inte samma väg till mötes.
    Tack igen för din ärlighet ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..