En plan, tårar och några tankar.

LRM_EXPORT_20181218_115452
LRM_EXPORT_20181218_115015
LRM_EXPORT_20181218_115152
LRM_EXPORT_20181218_115332
Livet som föräldraledig är verkligen inte rosenskimrande, det är vi uppenbart många överens om! Jag har gråtit en hel del efter att ha läst era kommentarer på mitt tidigare inlägg då jag förstått att jag är långt ifrån ensam med mina tankar och känslor. Vi är så många som under föräldraledigheten mår dåligt av sömnbrist, brist på egentid för en sekund, brist på kommunikation och saknaden av jaget. När jag la ut mitt inlägg kunde jag inte för en sekund tänka mig den responsen det fick, det gör mig både glad och ledsen. Som vi alla kämpar, vänder ut och in på oss själva för dessa små liven som vi älskar besinningslöst, de är rörande. Vi hinner tappa bort oss själva sjuhundratrettio gånger och lite där till också plötsligt är de där små stora. Jag vill innerligt inte stå där och undra var tiden tog vägen, hur den bara kunde försvinna utan att jag faktiskt var närvarande både psykiskt och fysiskt, den tanken gör mig rädd. Jag behöver distans för att kunna vara en bra mamma och för att vara närvarande i stunden.

Det här är min mans sista vecka med intensivt resande på ett bra tag och ingen är lyckligare än jag! Vi har vänt och vridit på era råd och tankar kring vår situation och i nästa vecka börjar kraftansträngning nummer ett. Jag ska sluta amma! Min man ska ta över nattningarna av Vinnie och möjligen om det blir ohållbart så sover jag och de större barnen borta. Det är en början och jag tror att det är en riktigt bra början. Jag känner mig fokuserad och nästan lite pirrig, vad kommer fungera för oss? Vad kommer att vara det avgörande steget?

För er som har ifrågasatt min mans roll i detta så kan jag bara säga att han gör det han kan. Under den här perioden av året har han inte haft möjlighet att ta föräldraledigt och har tyvärr varit tvungen att resa nästan varje vecka. Om vi har otur och inte får ett positivt besked från förskolan om inskolning till våren så kommer vi dela på föräldraledigheten. Jag behöver verkligen börja jobba. Det kanske är i egot som allt ligger och inte i att Vinnie behöver en annan stimulans som jag uttryckte tidigare. Flera av er ifrågasatte just det. Det kanske stämmer att det räcker att vara hemma och få stimulans men JAG orkar inte ge den. JAG orkar inte det. Det får vara så enkelt att jag är egoist i detta men det måste få vara okej! Jag har vänt in och ut på mig själv detta år och det går till en viss del men min kropp skriker; INTE LÄNGRE. Jag är övertygad om att detta provocerar till kommentarer i stil med ”men du har valt själv att skaffa barn, ta hand om dem då”. Men livet är inte så enkelt och som många av er skrev så älskar jag mina barn mest av allt på jorden men jag är ingen bra mamma om jag inte får distans, om jag inte bara får vara mig själv utan titeln ‘mamma’ som till slut känns som en börda att bära istället för en glädje.

  1. Kära finaste Emily. Du är så oerherhört duktig o kämpar för dina barn o din familj. Du måste inse du kan inte göra mer våga säga det till dej o försöka njuta av vad du har i verkligheten o har gjort. Pussisar till er alla 5 ha det bäst av att bara njuta💕❤️😍💕❤️😍💕

  2. Så befriande skön läsning. Tack för att du delar med dig. Jag kände så också under mina fyra föräldraledigheter. Men hade ingen att dela tankarna med. Blev bara väldigt tjurig, nedstämd och tappade initiativförmåga. Och ledsen över att jag inte var tacksam, glad och på ständigt harmoniskt humör.
    Tack! Och lycka till med våren. Kram

  3. Så skönt, kanske kan de lätta lite att få dela med flera, likaså att veta att de nu finns en plan. Ibland kan de i sig vara en tröst.
    Hoppas allt går bra och du hittar din balans i livet. Då blir du den bästa versionen av dig själv!

  4. Jag känner så igen mig i det du skriver! Jag är mammaledig nu och har gång på gång tappat bort mig själv, jag gjorde dock misstaget och började arbeta 60% alldeles för tidigt (jag var tvungen) och kan säga att jag börjar känna mig sliten med en otroligt mammig tjej som bara somnar med mig. Du är inte egoistisk, du är människa och ingen har rätt att döma dig vare sig du är hemma och bara vill vara hemma eller om du behöver komma iväg till jobbet. Att ens kommentera angående din mans involvering är som en knytnäve i magen på mig, ingen vet hur er situation ser ut och varför den ser ut så eller hur anknytningsprocessen ser ut. Jag blir trött. Stå på dig Emily! ❤ Du är fantastisk precis som du är och du är den bästa mamma till dina barn!

    Ibland för att kunna vara den fantastiska och harmoniska personen som en vill vara behövs frihet, friheten att kunna jobba, ta en promenad, gå på stan eller bara ta en lång dusch utan krav.

    God jul! Och stor kram till dig! ❤

  5. Heja heja dig och er! Bra att ni kommit fram till en lösning, och jag lovar dig att den kamp det kommer vara att ta bort nattamningen kommer vara SÅ värt det!!! Jag kände mig som en ny människa när jag fick sluta nattamma och vi all fick SOVA på nätterna. Kom ihåg den här känslan du har nu så att du kan stålsätta dig i förändringen och gå hela vägen. Det kommer vara bäst både för dig och din son!

  6. Känner igen mig så mycket! Tack, så skönt att någon som syns faktisk sätter ord och gör det synligt som många känner. Hoppas det löser sig för er och du får komma ut och jobba snart ✨

  7. Jag kan relatera till varenda ord av det du skriver och jag tycker du är Så stark som vågar säga det rakt ut. Det är helt okej att inte orka. Nu kan det bara bli bättre och lättare.❤️ Kram/thelillieway💕

  8. Hej, jag och min man har precis börjat med de krafttag som ni står i startgroparna till.
    Min dotter 8 månader vakande 8-10 ggr på natt och var otroligt svårsövd på dagtid och sov oftast bara med bröstet i munnen vilket började ta knäcken på mig, bägaren rann över när hon sedan även blev sjuk och jag var vaken timtal med henne på nätterna. Hon drack välling på kvällen men vägrade ta flaska mer på natten, bara bröstet gällde.

    Min man tog henne första natten i torsdags och nattningen hade hade tagit över en timma, hon drack sin välling men gnällde/skrek länge efter det men somnade till slut ca 20. Men sen sov hon till 03(!!), min man hade gett henne en flaska till då som hon gladeligen sög i sig, somnade om och sov till 07:30. Helt ofattbart underbart! Samma sak när han hade henne natt 2 och 3. Igårnatt sov jag med henne första gången och hon sov 20-02, sen välling (tog då flaska med mig för första någonsin på natten) och sov sedan till 07.
    Vi var förberedda på helvetesnätter rent ut sagt men det är har gått över all förväntan.

    Med denna lilla historia hoppas jag ingjuta lite hopp för dig och er, förändring är möjlig även om man inte ser något ljus för stunden ♥️

  9. Exakt så. Barnen kanske klarar sig med stimulansen de får hemma, men om jag som mamma inte orkar ge den???? Första året med mitt första barn var det värsta i mitt liv, första året med andra barnet var det näst värsta i mitt liv.
    Jag älskar mina barn. Men för att orka vara den mamma de förtjänar så behöver jag få vara Jag och inte mamma.
    Kram till dig ❤

  10. Tack för att du belyser detta ämne som är så tabu och vanligt på en å samma gång. Efter 4 månader som mammaledig kläckte min sambo idén om att jag skulle börja jobba en till två dagar i veckan och han skulle ta pappaledigt de dagarna. Det va min räddning, tror jag hade blivit galen annars. Jag njöt av de dagarna jag jobbade och han fick ta ansvaret hemma. Och sen såsmåningom njöt jag faktiskt helt och fullt av de dagar jag va med vår son. Skön känsla.
    Kram och tack!

  11. Hej! Jag känner SÅ igen mig i det. Du gör precis vad som känns bäst för dig och din familj, ingen annan vet bättre. Du är stark. Kram <3

  12. Förstår precis & blir så less på alla negativa kommentarer😢 styrkekramar och kämpa på ❤️❤️❤️❤️

  13. Din text går rakt in i hjärtat! Jag känner så väl igen mig i det du beskriver. Den där tiden att faktiskt få vara JAG och inte bara mamma är viktig. Mår inte föräldrarna bra så kan inte heller barnen må bra.
    Styrkekramar till dig!

  14. Jag blir FÖRBANNAD! Alla dessa krav och förutbestämda måsten för att man ska räknas som en bra mamma. Som att det enda känslan man besitter i denna kropp är kärlek för sina barn. Visst är den kärleken stor.. men man måste få vara ledsen, trött, uppgiven OCH egoistisk och fortfarande räknas som en bra morsa.
    Till alla praktmorsor och förståsigpåare.. allt är inte så enkelt som man tror! Efter månader av sömnbrist och att inte ens få sitta och skita i fred så behöver man egentid för att vara en bra mamma. Alla gör så gott de kan.. att det alltid ska vara så förbannat svårt att få räknas som en bra mamma men uppenbart enkelt att räknas som en bra pappa. Det stör mig in i själen!
    Kämpa på! Snart är sommaren här igen och du kommet få återgå till en normal vardag med all normal mental stimulans för att du ska komma på rätt bana igen! 👍 HEJA DIG!
    God jul!

  15. Vet precis hur du känner! Jag blev så totalt.. vet inte vad jag ska använda för ord.. utbränd när vi gick från att ha varit två föräldrar på ett barn till en förälder på två barn, min kille började resa massor i nya jobbet. Jag vägde till slut 45 kilo och hade så svår ångest att jag fick ångestestsyndrom, dvs panikångestestatacker 30 gånger om dagen. Gör det Du känner att Du vill och behöver, man blir sjuk av att vara för långt ifrån sitt Jag för länge. Ta hand om dej!

  16. Hej! Läste ditt inlägg. Brukar inte kommentera men så glad att jag läst sitt inlägg. Känner med dig i det du skriver.
    Alla borde göra det som man upplever bäst för sig själv och sin familj. Ingen annan har rätt att säga något om hur man ska leva sitt liv.
    Fortsätt göra det som passar dig och din familj bäst 💕

  17. Exakt så känner jag! Mådde dåligt när jag var hemma med första barnet och vi kom överens hemma att med nästa barn måste jag börja jobba tidigare. Nu är mitt andra barn 6 månader och jag ska börja jobba om ett par veckor. Känns så skönt att vi kan dela på föräldraledigheten.

  18. Amen!
    Tack för att du lyfter detta ämne. Jag tror att jag blev en bättre mamma när jag efter de första sex barnlediga månaderna, började att jobba en dag i veckan. Mitt jag fick komma till liv igen… Vi är alla olika med olika behov. Amen…igen!

  19. Du är inte ensam. Jag är en mycket bättre mamma när jag får vara mig själv en stund. Att bara vara mamma är inte bra för varken mig eller mina barn. Jag insåg det redan med första barnet. Skönt att veta detta med andra barnet. Och jag är så öppen om det och pratar om det. Jag skäms inte längre för detta utan det försöker normalisera det genom att ta upp det. Kram till dig som tar upp det och står för det. Heja oss och våra kids!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..