Ord om ingenting och allting.

LRM_EXPORT_20190414_180952
LRM_EXPORT_20190414_185209
Vi är halvvägs in i april. Tiden flyger iväg och veckorna känns evighetslånga. Hur är den kombinationen ens möjlig? Varje dag gör jag en lista i huvudet som jag tänker att jag ska pricka av, jag skjuter upp saker till kvällen, skjuter det till dagen efter och vips så har en vecka gått. Det är så otroligt typiskt mig det där, skjuta upp saker som egentligen bara tar 5 minuter.

Jag har satt mängder av dahlior i jorden den här veckan, jag har börjat jobba igen, jag har besökt ett medium, tittat på ‘Störst av allt’ på Netflix med Engla, varit på årets första aw och varit själv med barnen två nätter. Jag har sett hur min värld utanför fönstret gått från snö och vinter till knoppande vår samtidigt som vår tillbyggnad gått från ingenting alls till en färdig stomme och snart färdiga ytterväggar. Det är häftigt att se ett bygge på så nära håll och få följa varje steg. Jag är så förväntansfull och en gnutta ängslig. Jag har lyssnat på Melissa Horn och Kaahs låt Du brukade kalla mig för baby på repeat och dansat med mina barn tätt intill. Jag har druckit vin och försökt landa i stora beslut. Jag har behövt den här veckan, en vecka att bli omskakad i, känna livet. Förstår du?

I fredags på jobbet fick jag så fina bud. Det liksom värkte i hela min kropp när jag tog av pappret om världens finaste bunt med Pioner, en av de vackraste blommorna jag vet. På sommaren är vår trädgård full av dessa magiska skapelser och nu fick jag försmak men även en gnutta oro i maggropen. Kommer jag hinna njuta, kommer jag ta in varje sekund av den årstiden vi står inför. Allt det där som jag nästan känt fysisk längtan inför, kommer jag hinna med? Hur som helst, den där Maria på Årsta blomsterhandel, hon kan hon. Jag fick även en kartong fylld med Otto välling och yoghurt till barnen. Så fint att Ottos pappa ville komma förbi och berätta mer om sådant jag inte har en aning om. Så värdefullt.

Den här veckan ska jag skriva mina todos på en lapp, stryka över och känna att jag faktiskt får saker gjorda. Jag springer som en jojo, gör samma sak flera gånger och vissa saker inte alls. Samtidigt som jag är på det viset så är jag en riktig doer. Jag vet inte hur det går ihop ibland. Nu ska jag ta ett glas rödvin och byta ut Melissa mot Peter LeMarc, mysa ner i soffan med min man och ladda för en ny härlig vecka!

Juste. Jag har bytt namn på instagram den här veckan också. Kanske lite kris-varning men jag kände att det var dags att heta mitt faktiska namn. Emsloo har jag nu privat och emilyslotte är nu mitt nya, superhäftiga och innovativa artistnamn.

  1. Och ett litet tips mitt i kaoset: allt som går på mindre än 2 minuter – Gör det direkt! Eller som min man brukar säga: Plocka de lågt hängande frukterna först. Om man vill vara lite poetisk 😉

    Önskar er en härlig och kravlös påskhelg!

  2. Sara skriver:

    Dina texter väcker känslor. Din blogg är så vacker på något sätt. Solig och mörk på samma gång. Grät när jag lyssnade på din mamapodd, ofta får dina texter ögonen att tåras. Fortsätt med precis det du gör, för du har en gåva att ta tillvara på. Du berör <3

    1. Emsloo skriver:

      Men Sara, så fin kommentar att jag blir alldeles gråtig! TUSEN tack <3 Det där behövde jag verkligen idag!!!

  3. Amal skriver:

    Vad fint! Vilken färg är det på väggen? 🙂 är det en kalkfärg?

    1. Emsloo skriver:

      De är en kalkfärg som heter San Saccaria om jag inte minns fel 😘

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..