För vem gör jag detta?

Lrm export 20180928 180509
Lrm export 20180928 181047
I helgen har jag ägnat mycket tid i trädgården. Jag har grävt ner syrener, murgröna, kaprifol och en ros. Varje år fyller jag på min trädgård så mycket jag bara orkar och hinner. Jag älskar att planera i huvudet, tänka ut nya rabatter och sedan se hur det jag planterar får fart och liv på sin nya plats på jorden. Det är så fint att gå de där kvällsrundorna under sommaren, vattna, fundera och studera. Att se hur någonting går från en lite gren på en stam till att klä en vägg, hur någonting går från grönt till fullblom för att sedan på höstkanten blomma över. Det är så fint.

Imorgon kommer grävaren hit och gräver upp en yta på närmare 70 kvm där växthuset ska få plats jämnte grusade ytor för odling och andrum. Jag har gått runt och vänt och vridit på tankarna och försökt komma fram till den ultimata placeringen och storleken på yta. Mitt i grävandet av ännu en grop för en syren kom tankarna på vem jag egentligen gör detta för? Vad är mitt primära syfte med att skapa den här trädgården, sätta upp det där växthuset och odla som aldrig förr. Är det för min egen skull eller för någon annans?

I vår värld kretsar så mycket runt den perfekta bild, det perfekta flödet och för att inte tala om det perfekta hemmet. Jag har funderat mycket på just det här på sista tiden. För vem gör jag saker? För vem köpet jag en ny soffa eller målar om ett rum? Är det för att jag innerligt vill det eller är det för att ligga i framkant, vara först och för att få ännu lite finare bilder? I vissa fall är det så sorgligt att jag köpt saker för att det blir fina på bild och inte för att jag innerligt vill ha något. Jag skäms över att erkänna det men så är det. Är det bara jag?

Så för vem vill jag skapa den här trädgården, bygga ett växthus och odla tusan? För mig. Från hjärtat så är det för mig, min familj och mitt eget egoistiska välmående. Jag behöver ett andrum i den vardagen som ibland hotar att göra mig galen och för den där ångesten som gör sig påmind när sömnen kommer. Jag behöver ge mig själv den presenten för att finna en annan harmoni i livet. Min trädgård ger mig redan så mycket men med alla beslut detta året tror jag att vi kommer vara sammanflätade för livet. Jag vill skapa en oas att leva och må bra i, en oas jag inte vill lämna och längta bort ifrån.

  1. Åh vad jag känner igen mig! Jag har funderat mycket i de banorna på sistone… För vem gör jag det egentligen? Insåg att jag ofta irriterar mig på hur det ser ut här hemma – och då mest för att jag inte kunde ta en bra bild. Så tokigt och onödigt stressande. Jisses här bor ju en barnfamilj, klart det blir stökigt. Nu har jag instagrammat och bloggat betydligt mindre och det känns som att jag mår bättre av det 🙂 Men växthus och trädgård är ALLTID en bra idé = som meditation! Hoppas du ska bli nöjd <3 Kram Therese (@plathuset)

  2. Louise skriver:

    Kan bara tala för mig själv, men trädgårdsarbete & odling/pyssel med alla dess blommor gör något speciellt med en ångestfylld själ ❥ den råder inte bot på sömnbristen men man blir något lyckligare i själen av det åtminstone här!

    Kram

  3. Lisa skriver:

    Heja hjärtat! Bra där!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..