Frånvarande föräldrar.

Satt på bussen innan på väg mot dagis för att hämta Vilde. På samma buss är där en förälder med sitt barn. Barnet är ca 3 år och ganska direkt när de kliver på bussen märks det att barnet är lite stirrigt och pratar för fullt. Föräldern mumlar ”mm” och ”jaja” vid några gånger. Barnet börjar berätta (vad jag hör) om nån kompis på dagis och att denne kompis hade haft en keps som barnet fått prova och att sen nån annan kompis också fått låna osv osv. Barnet pratade inte direkt om något intressant eller vrålviktigt – För en vuxen. MEN det märktes att detta var något viktigt för barnet. Och föräldern ger inget gensvar. Hen sitter med sin mobil i handen och är extremt frånvarande.
Som jag tyder det har barnet nyss blivit hämtat från förskolan och föräldern känner att mobilen är viktigare än att prata med sitt barn som hen varit ifrån hela dagen.

Barnet fortsätter prata men blir mer och mer frustrerad då föräldern inte lyssnar och bekräftar det barnet tycker är viktigt. Till slut blir barnet så upprörd (med all rätt) och börjar skrika och vara besvärlig. DÅÅ vaknar föräldern och säger – ”FY vad tråkigt att hämta hem ett sånt här tjurigt barn.” 

Ja självklart blir barnet tjurigt när du som förälder inte bekräftar och är närvarande. Tror nog barnet hellre stannat kvar på dagis och lekt än att behöva prata för stängda öron.

Snälla föräldrar. Lyssna på och prata med era barn. De är inte så svåra att förstå sig på så länge man bara PRATAR med dem.

Tog upp detta på Twitter och Katerina Janouch sa en sak som stämmer väl – Mobilberoende=nya tidens alkopäron. 
Dvs att det ‘är ett missbruk som gör en som förälder frånvarande och man faktiskt försummar sina barn pga detta beroende. Samma gäller datorer, TVspel eller liknande.

Blir så ledsen när jag ser barn som det jag såg på bussen. Och jag kan inte förstå föräldern. När jag hämtar Vilde pratar vi läääänge om hans dag. Han frågar även om min dag. Vi pratar, lyssnar och bekräftar varandra. För även om jag egentligen tycker det är skittråkigt att höra på vad ”Sally sa till Jakob som sen sjöng och ritade en teckning som sen Nora tittade på och att Stella har gröna stumpor” så tycker Vilde det är viktigt och vill berätta om det. Och då lyssnar jag banimej.

För jag vill inte bara intressera mig för vad han gör om dagarna, utan det är faktiskt också VIKTIGT för mig. Och en viktig del av vår relation.

Mobilen, datorn, TV-spel kan vänta. Försumma inte det viktigaste ni har.

  1. Det är lika viktigt som man läser för sina barn tycker jag. Sen kan jag ibland efter svarat på samma fråga 134052 gången om vilken blomma det är i gräset, när bussen kommer osv. säga till att ja nu får du gissa, och vila öronen lite… Eller om jag är hemma med bägge barnen, behöver jag 5min ”pause” ibland, men då är duchen bra, eller gå och skita eller så. haha.

  2. Nu har du än en gång tagit upp nåt så OTROLIGT VIKTIGT här på bloggen! Har själv arbetat ett antal år inom förskolan och känner igen detta med mobilpratande föräldrar.. En sorglig historia om du frågar mig.. Att det ska vara så svårt att sätta telefonen på ljudlöst när man hämtar sina barn! Du är fantastisk Emma <3 Som mamma till en ettåring inspirerar Du mig! Tack!

  3. annika skriver:

    Skriv din kommentar här
    Vore underbart om fler kunde tänka som du,vilket vore det mest naturliga.

  4. Helena skriver:

    Detta blir nog mer o mer vanligt tror jag, jag ser detta daglingen… på stan, på affären, ja överallt!! Hemskt är det dock!!

    Ta hand om dig Emma

  5. Ylva skriver:

    bra sagt. man borde kunna skippa mobilen ibland och lyssna/prata med sina barn istället.

Lämna ett svar till Sara, inte som alla andra.. Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..