DET ÄR INTE LÄTT ATT AMMA

amma

 

Så här såg det ut på hotellrummet från bröllopet i lördags, någonstans mellan talen, jag låg i sängen glammandes eller ska jag säga ammandes? För att amma ÄR inte lätt och inte särskilt glammigt alla gånger, och jag vet att ni är fler som känner med mig. Med det här inlägget vill jag inte ge mig in i någon amningsdebatt, inte heller lägga mig i hur vida man vill, ska eller bör amma – det är ni kloka nog att avgöra själva. Det här är enbart hur jag upplever det, så vi börjar från början.

Med Nils så kunde jag inte amma, så jag har egentligen inget att jämföra med eller direkt tidigare erfarenheter. Varför? Jag försökte ca 3-4 veckor av konstant skrikande dygnet runt, tills de upptäckte att Nils hade kort tungband som gjorde att han inte kunde amma. Jag hade då aldrig hört talas om detta, nu vet jag att det är väldigt vanligt och borde ha kollats redan på BB. Eftersom han förlorat så mycket i vikt så var det bara flaska som gällde enl rekommendationerna, så jag följde dem och släppte ett nytt försök till amning. Nils har växt upp på flaska och enbart ersättning och det har gått hur bra som helst. Han är världens bästa kille och jag har inte heller hängt upp mig på att jag inte kunde amma, jag accepterade läget och det funkade bra för oss med både sina för och nackdelar. Så jag vet att det funkar utmärkt det med.

Den här gången har jag tänkt lite annorlunda, jag bestämde mig för att jag VILL ju amma! Jag förutsatte också att jag visst skulle kunna amma och med tidigare erfarenhet så hade jag inte direkt hört mig för kring andras amningsupplevelser heller. Klart att jag förstod att det är olika för alla mammor och barn, men jag ville absolut ge det mer än bara en chans den här gången, kämpa för det. Kanske för att se om det verkligen är någon skillnad både för mig och för ett barn som ammas respektive får ersättning, som ”alla” säger.

Jag insåg snabbt att jag och mitt barn skulle få lära oss det här, tillsammans. Det var inte självklart från början och inte heller fanns det vispgrädde i brösten. Jag tror att funkar amningen direkt, så känns det nog väldigt självklart för vissa och att man inte har en tanke på hur mycket problem det skulle kunna vara för andra.

Att amma för mig är inte lätt:

  • En träningssak, som kräver teknik både för mamma och barn, det är bara att öva öva öva, göra om och göra rätt.
  • Brösten kan göra ondare än mer smärta man tror man nästan klarar, ett par gången har jag nästan svimmat.
  • Utdrivningsreflexen kan ta mer än ett par minuter, men man kan hjälpa den och det funkade för mig.
  • Det tog nästan exakt en månad att få det att något sånär funka med teknik och tag.
  • Efter en månad har brösten och vårtorna format till sig på ngt sätt, det går lättare.
  • Att liggamma som alla sa till mig att göra, funkade inte i närheten den första månaden, nu går det lättare. Så inget man måste göra på en gång, ge det tid, när allt det andra har satt sig.
  • För mig funkar inte amningsnapp trots hjälp och många försök
  • Jag kan heller inte pumpa, varken manuellt, elektriskt eller knappt med handen – acceptera att det bara är så, men det finns mjölk ändå.

Listan kan göras lång, för lätt är det inte men jag har verkligen försökt, till den grad att det känns okej, dvs inga tårar och hysteriska utbrott och där är jag inte än heller.

Hur det har gått? Line har hittills bara gått upp 500g sen födseln, efter ca 4-5v fick hon därför ersättning och det får hon fortfarande, extra efter varje amning. Men jag ville inte köra bara enbart flaska enl. Bvc rekommendation, jag ville inte tappa amningen utan se mig om efter hjälp och alternativ. Söka efter problemet, vad är det med MIN amning som inte funkar och varför?

Jag har fått den bästa hjälpen från BB Sophia, är det minsta lilla så kan jag alltid höra av mig, de har följt upp och gett mig världens bästa stöd. Så nu har jag fått som ett set för amningstillägg, där man sätter en liten slang i munnen med ersättning samtidigt som man ammar. Det gör att hon suger effektivare och driver ur mer av min mjölk vilket hon inte klarade förut och det verkar också ha varit problemet. Samt att jag har fått ett supereffektivt nässpray som snabbar på utdrivningen, det funkar toppen! Så nu får hon ersättning samtidigt som hon ammas och det funkar för oss! Jag har insett att jag inte kommer kunna helamma henne, inte heller i många månader som jag kanske först önskat. Men så här får jag mysiga stunder med min lilla tjej och hon får allt hon behöver för att må bra och det är det viktigaste.

Långt inlägg, men väl värt att lyfta och konstatera – det ÄR inte lätt att amma….

 

 

  1. Tack för ditt fina inlägg om amning. Du gjorde min dag här hemma med min 3 veckors bebis ❤️ som är mitt andra barn och som jag liksom första barnet, kämpar med amningen.
    Kram Sara

  2. Vad härligt att du också skriver om detta för man mår dåligt när amningen som ska vara så ”naturligt” inte fungerar. Vår dotter tog inte tag och blev frustrerad när jag ammade henne, så till slut fungerade bara amningsnappen men det var rena kampen att ta på sig den, behålla den på plats osv. Hon låg inte heller stillar och slängde bort nappen flera gånger, men vägrade ta tag om bröstet. Så vi körde ersättning och amning tills hon en dag tog tag utan amningsnapp. Sedan fungerade det inte alls att ligga ner och amma första månaden…Denna kampen och samhället som hetsar en att amma…

  3. Nej, det är verkligen inte lätt med amning. Jag ammade vårt första barn i 3,5 månad men började runt några veckors ålder introducera flaska för att jag skulle få sova mer. Vi gav en flaska bröstmjölk till kvällen. Vid 3,5 månad började vår dotter bröstvägra och efter att ha använt tillmatningsset vid amningen i några veckor gav jag tillslut upp. Det var ungefär vid 3 månader som jag kände att amningen började kännas njutbar för mig och jag sörjde avslutet så hemskt. Jag ville verkligen fortsätta, men dottern föredrog flaskan.

    Så föddes vår son för ett år sedan, och då hade jag under graviditeten hunnit fundera mycket på hur jag ville gå tillväga med amningen denna gång. Jag tänkte först att helamning var enda vägen eftersom dottern hade föredragit flaskan, men snart efter att sonen föddes insåg jag att jag inte klarade pressen som helamning innebär. Jag fick svamp i båda brösten och det gjorde fruktansvärt ont att amma. Så vi började med lite tillägg via dosspruta några gånger per dag. Jag slutade amma på det bröst som gjorde mest ont, och hoppades att det skulle funka att amma bara på ett bröst ändå. När sonen växte blev det för jobbigt med dosspruta och så introducerade vi den hat-älskade flaskan. Det gick jättebra att växla, fram till 3,5 månad ungefär, då sonen började visa att han hellre tog flaskan än bröstet. Jag fick panik, för jag ville ju amma! Men, jag gav inte upp den här gången. Jag insåg att han gärna ammade nattetid, när han var sömnig, och om jag stod upp och ammade och samtidigt gungade upp och ner med knäna. Haha. Vilken syn! Men det kändes så värt det för mig. Vid sju månader ungefär började vi med smakportioner och då såg jag min chans att fasa ut flaskan, för då ersatte ju maten ersättningen. Så, när han började äta mer så drog vi ner på ersättning och jag gav mer och mer bröst istället. Det var såklart jobbigt också, för han ville plötsligt amma hela nätterna, men för mig kändes det rätt ändå. Jag ville ju amma.

    Nu är vår lille kille 15 månader och jag ammar fortfarande! Idag känns det som den allra mest naturliga grej. Jag ammar kanske 3-4 gånger per dag, inför sömn och efter. Han äter såklart mat som vilken annan ettåring som helst, men han får ingen välling. Jag tycker att det är så underbart nu och jag har inga planer alls på att sluta amma. Jag märker att sonen tycker lika mycket om det som jag, och det känns så jädra härligt att jag fick ”bestämma” denna gång! Trots svampinfektioner (som jag har haft fram och tillbaka faktiskt hela denna än så länge 15 månader långa amning), ersättning med mera. Nu börjar det dock komma kommentarer som: ”jaha, ska du bli en sån som ammar en 2,5-åring?! Hehehe”. Då svarar jag bara: ”ja vi får väl se!” Haha. Varför är det plötsligt bättre med flaska bara för att min son har passerat ettårsstrecket? En väninna till min mor låtsade sig vara bekymrad över att sonen inte åt vid sexmånaderdagen och sa att han skulle få järnbrist. Ja herregud vad mycket åsikter alla har om bebisars och barns kost..

    Hur som helst. Hoppas så att det kommer att kännas lika bra för dig Frida, oavsett om du fortsätter amma eller övergår till flaska. Jag ville bara säga att det finns hopp för amning, även om man ger tillägg, man kan faktiskt delamma hur länge som helst (och bara på ett bröst!). Om man nu vill, inga värderingar där. Stor kram!

  4. Jag tycker oxå ditt inlägg va jättefint utan skuldbeläggande från nåt håll, nåt som jag dock vill lyfta som jag saknar i kommentarerna är faktiskt twisten om man inte vill amma! Inte att man inte kan av nån anledning utan för att man som jag tyckte det var jobbigt och äckligt och kvävande o gjorde mig deprimerad, flesta kommentarer om amning och ersättning, oavsett om man hyllar eller inte kommer med en förklaring till att man kämpade o det gick inte och ersättning funkade bra, som att man är mindre kass eftersom att man trots allt kömpade i x antal veckor eller månader. Med min första gick allt snett från början och inget funkade, snitt och viktnedgång för bebis o noll hjälp o jag gav uoo amningen och mådde bättre. Det jag kom på sen oxå var att det inte var nåt för mig. Med bebis nr två bestämde jag mig för att jag inte ville amma, inte för att det var ångestfyllt ich det hade säkert funkat om jag gett det tid men det var inte dett bästa för mig! Jag vilke helt enkelt inte kändes inte naturligt eller bekvämt eller trevligt, räknas jag som kass då? Må så va men det skiter jag i om andra tycker!

  5. Tack snälla, för ett bra inlägg och för att du tar upp ett viktigt ämne. Känner så igen mig. Min son, som snart är 1,5 år, kom aldrig riktigt igång med amningen. Vi hade problem redan på BB men istället för hjälp så fick jag bara höra om hur viktigt det var att inte ge upp. Dom slängde in en pump och sa att barn kan bli riktigt sjuka om dom inte ammas. Panik som jag fick pumpade jag som en galning i flera veckor, samtidigt som jag försökte mig på amningen. Visste inte att det kan vara något med tungan eller liknande, det var det ingen som sa något om. Utan alla sa hela tiden: du får inte ge upp. Efter 2,5 månad av pumpande och försök till amning lämnade min fina man tillbaka pumpen. Han såg på mig att jag inte orkade längre. Vi har alltså varvat bröstmjölk o ersättning och min son mår jättebra. Blir lite arg när jag tänker på alla barnmorskor som inte ville hjälpa mig och håller tummarna att allt går bra för er. Kram

  6. Med första barnet fungerade inta amningen alls till min stora sorg. Jag kände skuld och fick många kommentarer om att det visst går om man vill och att det är det bästa för barnet etc. Fick väldigt lite stöd från BB och bvc när jag till slut gav upp amningen. Det var dock helt rätt beslut för både mig och dottern!
    Med andra barnet funkar amningen jättebra (efter några veckors kamp, lätt är det inte) men han har visat sig vara allergisk mot mjölkprotein. Nu förutsätter bvc istället att jag per automatik vill sluta amma (istället för att lägga om min kost) och plötsligt pratas det om recept på ersättning och fördelarna med flaskmatning! Jag förstår att bvc-sköterskan menar väl och vill stötta men det känns som att man gör fel vad man väljer. Skillnaden mellan första och andra barnet är att jag denna gång är trygg i mig själv och vägrar må dåligt oavsett vad jag väljer att göra. För mitt barn kommer växa och må bra oavsett. Önskar att jag känt så med första barnet!

  7. Jag hade inte i närheten av de bekymmer som
    Du har/haft. Men jag tycker ändå din rubrik är klockren. Amma är inte lätt.
    Mycket bra inlägg!!

  8. Så himla ärligt och generöst inlägg! Hurra för dig Frida!
    Det tog mig 7v innan jag kunde ge upp flaskmatning å helamma med en förtidigt född tjej som var väldigt liten och all den oro som kom med det. Verkligen inget självklar sak det där med amning som man (jag) trodde innan första barnet. Med lillbrosan blev det tvärtom, det funkade med en gång.

  9. Åh, vilka fint och respektfullt inlägg! Du lyckas verkligen berätta om dina upplevelser om amning utan att döma eller förminska någons annans val eller upplevelse. Och det det inte många som klarar av, vare sig de skriver om amning eller flaskmatning. En bloggkollega till dig var t ex tvungen att lägga till att typ bara så ni vet så har ammade barn fler allergier än flaskmatade eller något liknande, dvs hon kunde inte så för sitt val av matningsmetod utan att basha någon annan. Folk som skriver om sin amning gör ofta likadant, men åt andra hållet. Så eloge till dig!

    Jag vill till sist tipsa om en superbra blogg med en massa bra tips och instruktionsfilmer om allt som rör amning http://www.babybaby.se
    Kvinnan som skriver bloggen har flaskmatat ett barn och ammat två, så hon har erfarenhet av bägge och skriver på ett så otroligt ödmjukt, men samtidigt superinformativt sätt. Rekommenderas verkligen!!

  10. Hej
    Jag ammade min första i 2 mån, tyckte det funkade men hon gick inte upp i vikt. Började med flaska o då sinade min mjölk så gick inte att delamma men bebis gick upp i vikt av etsättningen & alla var nöjda.

    Men, med bebis nummer två märkte vi att han heller inte gick upp i vikt. Min bröstmjölk screenades och man märkte att fett saknades.
    Detta är inget jag kan tillföra i min kost utan min bröstmjölk är ej tillräcklig. Pumpade i en månad och tillsatte fett i flaskan. Men sedan övergick vi till ersättning då jag inte hann med att pumpa, mata o ta hand om två barn.

    Med det sagt vill jag säga att all bröstmjölk inte är tillräcklig och att det inte alltid handlar om själva amningen. För bvc var detta en nyhet. Det kanske är många fler som har detta problem men aldrig får sin mjölk undersökt. Det är ovanligt men görs nog med all mjölk som säljs till tex neonatalavdelningar.

  11. Kan inte annat än hålla med! Amning kan vara allt, underbart men också himla tufft. Mina båda pojkar har sett ut att amma bra, och jag har inte heller haft ont, men ändå har de inte fått i sig tillräckligt. Första killen gav jag extra varje gång fram till 6 mån, tvåan ger jag när han är extra hungrig. Med första var jag också extra tuff mot mig själv, och tog åt mig av allt som skrevs och sades. Nu är jag snällare både mot mig själv och alla mammor som kämpar på, heja oss!

  12. Skriver under: det är inte lätt att amma!
    På BB knackade dem dörr var 15e minut å frågade om jag handmjölkade och om jag ta henne till bröstet… Handmjölka kändes konstigt. Visst tog jag hemmet toll bröstet, men jag grät varje gång hon skulle äta. Min sambo fick nypa allt han kunde i axlarna för att jag skulle fokusera på annan känsla.
    BVC är väl sådär med va gäller amning, man måste söka svar själv känns det som…
    Jag var jättetaggad för amning under graviditeten, men sedan dag 1 så tycker jag inte att det är mysigt eller gosigt eller avslappnade, det är bara ett måste för att ”mammas mjölk är ju det bästa”
    Suck å gråt.

  13. Håller med dig! Amning är svårt och ibland smärtsamt! Båda mina barn har hAft för korta tungband, de klipptes på Danderyd när barnen kanske va en vecka.
    Minstingen gick ner mkt i vikt, så fick ställa klockan och pumpa var 3e timme dygnet runt. Däremellan skulle jag amma o försöka sova. Herregud va trött jag var!

  14. Exakt det här inlägget hade jag behövt för 5 år sedan när vår son föddes. Tack för att du delar med dig! Jag upplevde amningen som väldigt stressande just för att det inte funkade bra. Vår son fick av olika anledningar sondmatas i anslutning till födseln, jag ville amma men fick helt enkelt inte första dagarna. När jag sedan blev tillsagd att jag skulle amma, ja då var det extremt svårt. En bebis som vant sig vid att få maten direkt ner i magen eller suga på flaska är inte helt lätt, särskilt inte eftersom det var första barnet och jag själv saknade erfarenhet. Hjälpen på sjukhuset var väl sådär, halvhjärtade försök som slutade i skrikande bebis och ledsen mamma. Fick med mig en elektrisk pump hem och det funkade ett tag, amningsnapp funkade inte alls, varje försök att amma resulterade i gallskrik från bebis som spände sig bak i båge och jag som kände mig som världens sämsta mamma. Ersättningen var verkligen vår räddning, han åt bra, sov gott och gick upp i vikt som han skulle. Jag släppte amningen och tänkte att det gick så himla fint ändå. Sen får man höra gliringar och då är man där igen – världens sämsta mamma. Jag som var så trygg i min roll i övrigt höll verkligen på att gå i kras när människor påpekade hur extremt viktig amningen var. Såhär i efterhand vet jag ju att vår son klarade sig hur bra som helst ändå, världens finaste och klokaste lilla person. Alla gör vi så gott vi kan efter de förutsättningar som finns. Jag önskar att alla kunde förstå det. Stort lycka till och allt gott åt dig och din familj! Tack igen för att du delar med dig!

  15. Prick samma här! Men kort tungband märktes tack och lov tidigt, när han va en v men ändå. Kämpade månader men sen flöt det på fint ☺️

  16. Frida, Tack!

    Du rör vid ett för mig väldigt känsligt ämne.
    Min son hade väldigt mkt magproblem som liten, fick rådet att sluta amma då han verkade reagera på ALLT jag åt. Så fort han fick ersättning blev han en väldigt nöjd kille som sov och var nöjd. Men varje gång jag skulle ”kämpa en sista gång med amningen” så slutade det med en kille som fick väldigt ont i magen, han sov inte ens bara skrek.
    Det var med en STOR SORG vi la ner amningen.
    Jag blev ordentligt ifrågasatt i tex min mammagrupp på bvc, och ifrån folk runt omkring mig.
    Folk visste bättre, berättade att amning inte kan vara farligt, att det faktiskt är det bästa för min son…
    Ingen hade en tanke på att jag höll på att brista inombords av skuldkänslor.
    Nu vet jag bättre, jag VET att amningen inte var det bästa för min son.
    Men hoppas mer än allt på att få helamma vårat nästa barn ❤️

    Tack Frida ❤️

  17. Stort tack för detta inlägget. ? Så skönt att läsa att man inte är ensam. Blev lite tårögd. Har samma kamp med min lilla kille.
    Han är sju veckor nu och jag använder samma tillmatningsflaska som du berättar om. Att acceptera att jag inte kan helamma är fortfarande svårt. Som en liten sorg jag bär på men ju mer man läser och pratar om det får man höra att man inte är ensam.
    Självklart förstår jag sjukvården som lyfter ämnet om hur bra det är att amma men tyvärr känner jag ibland att man känner sig lite skuldbelagd när det inte går. ?
    Heja dig ?

  18. Fint skrivet! Min lilla tre veckors bebis hittade tutten direkt när han kom ut, har inte haft några som helst problem med min amning vilket jag inte tog för givet. Jag skulle självklart ge ersättning om det inte funkade. Amning ska inte vara någon prestige!

  19. Hejja er som inte ger upp! För mig funkade inte amningen helt förrän efter 2,5 mån, dottern gick dock upp i vikt, men kämpade med kort tungband, fel tag, blödande bröstvårtor, mjölkstockningar, svampinfektion…! Är glad att jag inte gav upp, för sedan fungerade amningen hur bra som helst! En mysig stund och praktiskt att ha med sig maten överallt.
    Fint inlägg, det är så många som kämpar med att få till amningen, som man innan man fått barn trodde skulle vara så lätt och naturligt.

  20. Min första, Harry som nu är 4 år hade också kort tungband vilket inte kollades upp på BB. Det var ett himla bökande men amningen i någon vecka – och inte gjorde det, det var ingen som berättat?! Efter mycket om och men såg dom att tungbandet var kort och bi fick remiss till Danderyd. Där skars det av och efter det tog han bröstet utan problem! Sån lättnad, för jag ville också amma.

    Med barn nummer 2 var det inga problem och jag kunde amma helt i 6 månader och sedan började vi med smakisar.
    Det är upp till var och en om man vill (eller ens kan) amma över huvud taget, lite, mycket, kort eller länge. Ingen ska behöva välja åt en eller få en att må dåligt över sitt beslut. Kram / Jenny

  21. Hejja på!!! Tyckte amningen var jätte svår i början. Men när allt började funka tyckte jag det var hur smidigt som helst, särskilt eftersom vi levde ett ganska hektiskt liv med jobb och utomhusliv. Men alltså det var långt ifrån så lätt som jag inbillat mig. Fint inlägg!

  22. Tillmatningsset som du ska använda är jättebra! Med ett sådant har många mammor kunnat gå från delamning till helamning. Om de så velat.

    Amningen ska inte vara smärtsam efter den första tiden och även då ska den vara av övergående karaktär. Om amningen upplevs som smärtsam bör man ”felsöka” som ni säkert gjort hos BB Sophia tex.
    Man kan se över bebis tag, kontrollera läpp- och tungband, jobba med bebis instinkter osv. Om ni har kort tungband i släkten som jag mellan raderna läser att ni har ska ni kolla upp det hos en expert. Det är i ärlighetens namn få som är duktiga på att korta läpp- och tungband. Jag tipsar om att kolla det extra hos Danderyds Öron näsa hals, Danderyd ONH. Du behöver inte remiss utan kan boka tid direkt. De är jätteduktiga och har detta som specialkompetens.

    Vänliga hälsningar

    Hjälpmamma på Amningshjälpen

    1. Ja jag tycker också att det funkar väldigt bra, ja det är vad jag hoppas på. Å ont gör det inte längre, men det tog nog 1 månad innan det lossnade, det var hennes tag som var fel. Å läpp & tungband är kollat väldigt noga den här gången iom Nils, å det är det inte. tack för input!

  23. Vilket fint inlägg och vad modigt av dig att dela med dig om ett ämne som av någon anledning är så känsligt.. Alla mammor gör så gott dem kan tror jag, men vad mysigt för er att ni fått det att fungera på ert sätt.. Jag ammar själv min 6 månaders son men det var ingen lätt start, så alla vi mammor har vi vart där, men det fungerar ju olika för alla.. Fint skrivet och även en eloge till dig för att du delade med dig av dina upplevelser kring graviditet i podden ”vattnet går”.. Hoppas ni får en fortsatta mysiga amningsstunder och njut av tiden.. Kram

  24. Blev alldeles tårögd av att läsa det här, känner igen mig så mycket! Heja dig som kämpar på! Det är inte lätt alla gånger, men vill man verkligen så tror jag att det är värt besväret. Mitt första barn föddes drygt tre veckor för tidigt och det var inte direkt någon grädde här heller… Och den minsta hade för kort tungband vilket som tur var upptäcktes av min fantastiska bvc-sköterska. Hade såå ont men tillslut gick det över och fungerade något sånär. Läser nu själv en vidareutbildning till barnsjuksköterska, och nu när jag är mer påläst tror jag att mycket med att det inte funkade hade med min egen stress att göra. Så ta det lugnt och mys på med lilltjejen så blir det nog bra! Kram

  25. Nej, amning är inte alltid lätt från start. Jag helammar min 4-månaders nu. Det funkar fint men var verkligen inte smärtfritt i början. Aj, aj! Det är mitt andra barn så jag hade goda amningserfarenheter med mig, annars hade jag kanske inte stått ut de tre första veckorna. Jag visste att det kunde bli bra.

  26. Så bra Frida att du delar med dig din upplevelse ang amning! Önskar att jag läst mer innan jag fick mitt första barn så man visste mer. Med nr 1 tog det 6månader innan det funkade smärtfritt, så mycket tårar, förtvivlan & tom tankar att hoppa från balkongen…..helt sjukt. Men så mycket glädje de månaderna det funkade. Men nr 2 visste jag bättre & hade turen att efter 5 månader funkade det & vägen till dit va inte alls så jobbig som med nr 1. Stort lycka till med amning, 2 barnslivet & allt annat 🙂

  27. Så bra och viktigt inlägg.
    Det måste kännas rätt vad man än beslutat sig för som mamma för amningen tar mycket kraft, energi och engagemang när den inte fungerar. En strulande amning som tar 11/2 t när andras tar 30 min. Det är stor skillnad på ett dygn.
    Min son blir inte mätt på det jag har så helamning är inte alternativ. Kanske om vi kämpade i flera månader men nej. Önskar det vore lätt och smidigt. Men han går upp i vikt och mår bra. Det är det viktigaste. Närheten hittar vi i alla fall. ❤️

  28. Tack för ett fint inlägg. Amma är inte lätt. Underbart att du verkar fått bra hjälp. Det önskar man att alla fick!

  29. Bra jobbat!
    Det är svårt att amma i början. Det var kejsarsnitt .
    Min första son kämpade jag med amningen i början.
    Det gjorde så ont och han visste inte hur man skulle göra, inte jag heller.
    Vi fick hjälp på BB . Sen fortsatte vi att kämpa hemma .Vi lärde oss.
    Med min andra son som föddes normalt.
    Var det enkelt. Han bara tog bröstet .
    Han bara visste hur man gjorde.

  30. Jag tillhör de lyckliga som det bara fungerade för direkt och bortsett från mjölkstockning när vi slutade hade jag det väldigt lätt. Det var väldigt informativt att läsa ditt inlägg. Visste förstås att det inte fungerar för alla men inte på det viset.

    Mycket bra inlägg!

  31. Wow vad duktig du är som håller i amningen och kämpar! Man ska följa magkänslan i såna här frågor, vad den än är. Det är så skönt att läsa att du inte låter dig övertalas. Heja! Jag födde på BB Sophia och älskar deras sätt att finnas till hjälp utifrån vad man nu önskar ha hjälp med. Själv helammar jag och blev verkligen överraskad av hur mysigt och fint det är.

  32. Hej! Hade liknande problem och efter 1 månad med mycket svag viktuppgång var vi tvungna att ge ersättning. Tror vi körde det i ca 1,5-2 månader och sedan lyckades jag få upp mjölktillgången och jag helammade till 8 månader och delammade till 12 månader. Tänkte bara att det kan ge lite hopp att det kan gå att helamma även efter att man kört tillägg med ersättning en period.

  33. Hej, jag hade också jättestora problem med amningen med min första son. Han gick inte upp i vikt och var hungrig. Via amningshjälpen fick jag tips om det set du använder (hade aldrig hört talas om det och inte de på BVC heller). Tyckte det var krångligt i början, men det funkade verkligen över förväntan (för oss). Från att nästan ha gett upp efter två månaders amningsförsök så började det funka! och efter ett tag kunde vi tom sluta med tillägg.

    1. Nej, en bröstoperation oavsett om du förminskar eller förstorar ska inte påverka din amning alls och så inte heller i mitt fall. För mig blev ju problematiken att hon förlorade mycket vikt direkt efter födseln. Hon orkade därför inte suga effektivt, som gör att mjölken minskar. För att balansera upp vikten behövde hon ersättning, om gjorde sugtekniken ännu mer ineffektiv och man hamnar i en ond cirkel. För att bryta den måste man öka på mjölken med mer effektiv sugning från barnet.

  34. Beundrar dig som inte ger upp! Beundrar dig för att du verkligen VILL amma, trots att du lever ett till synes hektiskt liv.. Heja dig Frida – vilken tjej du är!

  35. I feel you! Är i samma sits här. Har delammat min 4 månader gamla son från första början. Först steg mjölken först dag 5 dvs han hann bli van med flaska&ersättning. Sedan fortsatte jag amma och stimulera på bästa möjliga sätt för att öka mjölkproduktionen men kom aldrig upp till 100%, inte ens 50% utan kanske till 1/3 modersmjölk och 2/3 ersättning. Har dessutom måsta använda bröstgummi vilket e lite jobbigt det med. MEN är glad att jag kämpat och inte gett upp för nu har vi fått våra mysiga amningsstunder, han har fått (åtminstone en del) skydd från modersmjölk och första månaderna behövde jag inte ens ge flaska på nätterna vilket var smdigt. Trodde aldrig det skulle bli så kämpigt, men man gör det bästa av situationen.

  36. Vilket ärligt och rakt inlägg- precis som vanligt. Det är verkligen inte lätt eller självklart med amningen och alla vi som kämpar/kämpat borde hyllas istället för att få pekpinnar från BVS – vilket var min erfarenhet.
    Min son gick upp i vikt fint och åt mycket (långa stunder) så det var aldrig något problem med honom men jag mådde urdåligt. Jag hade så ont de första två månaderna så jag storgrät och spände mig i hela kroppen inför varje tillfälle. En gång kom det blod ur munnen när han rapade/kräktes lite efteråt och jag fick panik. Min man kom rusande hem och det tog ett bra tag för mig i mitt förvirrade tillstånd att förstå att blodet kom från mitt bröst – inte från min son.
    Nej, herregud, jag tappade bort mig själv och mitt sinne fullständigt och blev ett hormonellt, skakigt vrak med noll tilltro till mig själv. Att det var ointressant för BVC och övriga kontakter, eftersom min son gick upp i vikt, kommer jag inte glömma.
    Jag hoppas att vi välsignas med fler barn en vacker dag och att jag då är starkare och klokare och lyssnar på de som står mig närmast när de försöker hjälpa.
    Härligt att du funnit en väg som funkar och ni får njuta, kram om dig!

  37. Amning är verkligen inte lätt! Med första barnet ammade jag konstant från morgon till kväll då vi båda somnade av ren utmattning för att sedan köra om samma race nästa dag. Jag fick panik flera gånger över att dottern aldrig slutade äta pch jag kände mig så låst. När hon blev 6 månader kände jag att jag hade nått mål och jag slutade tvärt med amningen. Som tur var har dottern älskat mat sedan dag 1 så hon saknade inte amningen.

    Nu med andra dottern har jag fått mycket stöd och stöttning av BVC. Men det tog över 6 veckor innan vi fick amningen att funka och jag var så nära att ge upp.

    Amning är smidigt om det funkar. Men det är fruktansvärt när det inte funkar. Jag har sikter inställt på 6-månadersdagen även denna gång – det är det enda som ger mig styrkan att klara av det här. Det och såklart de gånger då amningen faktiskt blir en mysig stund och inte bara smärtsam och stressande.

  38. Superbra inlägg!

    Jag tror verkligen på det du säger, fungerar det direkt kan man inte sätta sig in i vilka problem det kan vara för andra.

    För mig var det faktiskt helt tvärtom. När jag var gravid med min lilla pojke, nu 20 månader, tänkte jag att jag troligen inte kommer kunna vilja/kunna amma. dels för att min mamma ammat mig och mina 3 syskon 2-3 veckor innan ho get upp och dels för att jag tyckte alla kompisar som ammade satt fast med sina barn vid brösten varje kväll. Jag trodde helt ärligt jag skulle tycka det skulle vara en mkt jobbig grej.

    Så döm om min förvåning när bebisen förstod direkt hur han skulle amma och det fungerade för oss båda hur bra som helst (så länge som jag kände att jag ville amma, slutade helt vid 8 månader). Jag har inte ens haft en söndrig bröstvårta. För mig var det förvånansvärt lätt att amma och jag behövde absolut inte sitta i några h vid varje amningstillfälle utan 5-10 min tog det. MEN jag tror att precis som med allt kring barn så är det så himla olika. Man ska nog som gravid vara väldigt öppen för att det blir som det blir…

  39. Åh amning är alltid ett ämne som berör! Jag hade inte heller tillräckligt med mjölk för att kunna helamma. Hade dock turen att mina båda barn fortsatte amma även när de fick tillägg på nappflaska. Ammade alltid först och sedan fick de flaska med ersättning så mycket de ville ha. Ammade bara nattetid. När vi sedan började introducera mat vig 5-6 månader så slutade visade båda barnen tydligt att de inte ville ha flaskan med ersättning så då blev det bara mat och amning. Ganska skönt att de tig både flaska och bröst för på så sätt fick de det bästa av båda världar känner jag! Kram och lycka till!

  40. Amning är faktiskt inte lätt, minns hur jag grät på BB när jag inte fattade tekniken och sonen skrek då han var så hungrig. Det var riktigt kämpigt ett par veckor men sedan dess har det gått bra i det stora hela. Amning är verkligen mysigt men det är inte en självklarhet på något vis.

  41. Du är inte ensam, amning ÄR svårt för många.
    Jag själv har haft enorma problem med mina två tjejer och har nog kämpat på lite för länge egentligen.
    Med min första fick jag höra ifrån barnmorskan att jag borde fortsätta försöka, trots att hon säkert såg hur jag mådde och trots att hon påpekade hur ”fel” jag verkade amma. Jag behöver ju bara att någon sa -Du måste inte amma.
    Med min andra kärlek blev jag allvarligt sjuk efter förlossningen, fick åka in akut och där frågade jag barnmorskan om hur jag skulle göra om jag ville sluta amma. Smärtan var nämligen outhärdlig, vilket jag sen förstod berodde på en infektion i livmodern ( smärtan fördubblades). Men barnmorskans svar var bara ett barsk -då får du binda upp brösten!
    Jag önskar så att vi mammor ska få slippa allt detta skuldbeläggande. Vi är alla olika, har alla olika förutsättningar/kroppar osv. Alla vill vi ju det bästa för våra barn, men det bästa för mitt barn behöver ju inte vara detsamma som det bästa för ditt barn.
    Kram och kämpa på med vad som känns rätt för just dig 🙂 och tack för att du delar med dig kring detta!
    Det behövs.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..