MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Forlossning_frida-fahrman

Sista bilden på mig – ett par minuter innan vår dotter föds.

rum_bb-sophia_forlossning

Första gången i sin pappas famn, på vårt rum på BB Sophia

sista-och-forsta-bilden_bebis

Sista bilden på mig som gravid & den första på oss tillsammans ett par timmar efter förlossningen

syskon_mote_hem_bb

Nils kom till BB samma eftermiddag och håller här sin lillasyster för första gången – ett möte och minne för livet. Dagen efter rullar vi ut dubbelvagnen och tar en promenad hem med vår nya familjemedlem.

 

Nu har det gått exakt 3 månader sen dessa bilder togs och vår älskade och efterlängtade lilla Line kom till världen! Så det är på tiden att jag delar med mig av min historia den där dagen, den 7 dec 2016.

Som ni vet var det ju ett tufft dygn innan med all osäkerhet och känslor som kom och dessutom den sista bilden på mig som jag tog som gravid. På fredagen hann vi fira Hampus födelsedag, på lördagen var vi på BB, på söndagen hann vi med en 3 timmarsbio och lite ensam tid med varandra, jag var ju trots allt sjuk. På något sätt var det sen som om jag var redo, hon var redo, vi var redo att bli en familj på fyra!

Vid 05.45 på måndag morgon kunde jag knappt andas, jag hade ont i halsen och var tvungen att gå upp och dricka. På väg till badrummet känner jag vatten på mitt ben. Hinner tänka tanken – men gud, det där är vattnet som har gått! Sätter mig på toaletten och då var det ingen tvekan om saken.

Är så sjukt trött att jag tänker att jag måste fortsätta sova, säger rätt obehindrat till Hampus: – Du, vattnet har gått, så du vet, jag går å lägger mig å försöker sova. Tjii! Jag la mig i sängen igen, tänkte att det här tar väl ett par timmar innan det drar igång på riktigt som med Nils, men icke redan efter ett par minuter känner jag molvärken komma. Det blir mer och mer värkar, men helt okej och hanterbara. Jag tänker: – jag ligger här till kl ringer för Nils & Hampus 07.45 och det gjorde den! Under den tiden har jag hunnit klockar värkarna liggande i sängen med en App, de kommer mellan 5 -15 min och är relativt oregelbundna. Mellan värkarna hinner jag äta frukost, går runt och greja lite och mellan åt tar jag värkarna och då måste jag stanna upp, men de är okej. Säger till Hampus att han nog inte ska gå till jobbet idag och ringer mamma och pappa och säger att de troligtvis kommer få rycka ut lite senare och hämta Nils.

Kl 9.15 säger jag till Hampus att öka takten: – Du, ni måste gå till dagis nu! Alltså, dit å snabbt hem, NU! Under tiden ringer jag till BB Sophia, säger att vi kommer in om bara en liten stund, vi är så välkomna! Jag ringer också pappa, jag hade ju tänkt mig att gå till BB, då vi i princip bor mitt över gatan, men har ångrat mig ,det kommer inte hinnas med och det var lite väl optimistisk kanske. Kan du köra oss tre kvarter pappa?

Kl.9.45 är Hampus hemma igen och hittar mig på alla fyra innanför dörren på hallgolvet. – Men vad gör du? frågar han. Eh, vad jag gör? För sjutton packa ner ett par kallingar å en tandborste nu, jag har allt jag behöver klart, vi ska åka till BB nu å pappa står på gatan med bilen. Va, säger Hampus, ska vi ha bebis idag?! Hahah ja OM vi ska!

Ner till pappa på gatan, in i bilen, vänder bort ansiktet, ut mot måndagens morgonrusing och biter ihop. Pappa frågar om vi ska ta bussfilen? Nej, jag håller ut de 3 värkarna mellan dörren och BB.

Kl.10.00 skrivs vi in på bästa BB Sophia, upp på plan 2, hej till barnmorskan och in på vårt fina hörnrum. Jag är lugn och börjar smått byta om. Hampus går och äter frukost, som inte har hunnits med. Jag tänker att det är bra att ha en mätt å nöjd man de närmsta timmarna.

Jag pratar lite med barnmorskan om hur jag mår och hur jag har tänkt mig den här förlossningen osv. En undersökning kan väl vara bra? Hon kollar och konstaterar hastigt, men jösses, du är 8 cm öppen, det här går undan, du ska ha barn snart. Då ler jag för mig själv, känner mig stolt, att det här inte va så farligt trots allt å nu kör vi! Den stryka och den glädjen jag kände där och då är obeskrivlig.

Glöm det där badet å lustgas å allt vad det heter, det hinner du inte säger barnmorskan, du får välja. Då vill jag ha en EDA,  säger jag, nu om jag hinner, vilket är tveksamt. Å hämta Hampus i köket oxå!

Narkosläkaren kommer, kl är 10.30 och den börjar värka. Ett lugn infinner sig i ca 15 min och vi avvaktar vad nästa steg är. Inga fler koller hinns göras och ingen mer smärtlindring heller. Jag prövar att resa mig upp, men då håller jag på att kräkas och svimma, jag måste sätta mig ner direkt, tar närmsta pilatesboll, den va ju grym med Nils tänkte jag, men där blev jag inte sittande läge.

En sjukt kraftig värk kommer, den är helt ohanterlig. Va det en krystvärk frågar barnmorskan? Men gud, nej, ja, jo, kanske jag har fasiken inte en aning? Men här kan jag inte sitta!!

Jag tar mig på nått sätt upp i sängen, sitter på knä mot ryggstödet, surar till å ber Hampus sluta filma! Han ställer sig framför mig och vi är redo. Efter knappt en timme på BB så kommer första krystvärken, och bebisens huvud. Sen kommer andra krystvärken och hela hon kommer ut, rak nedanför mig. Jag är den första som ser henne, jag är den första som tar i henne, det är jag som lyfter fram henne till mig och hon öppnar sina ögon. Jag börjar gråta av tanken på att skriva det här faktiskt då jag var så otroligt närvarande i den där stunden, kände mig pigg å stark. Det var VI där och då och nu är det vi som en familj för alltid….

Välkommen Line Livia Lemhag/Fahrman!

 

Vill ni läsa min förlossningsberättelse med Nils så hittar ni den här!

Jag vill samtidigt passa på att lyfta, hylla och ge lite extra kärlek till alla er starka kvinnor en dag som idag!

Dessutom vill jag också tacka alla på BB Sophia, vilket fantastiskt ställe att föda på och den ödmjukaste och proffsigaste personalen. Jag har gått där under hela min graviditet, gjort alla kontroller och ultraljud, all eftervård och amningsstöd och jag har känt mig så trygg där! Det är med sorg som det nu ska läggas ned, inte minst för den förlust som andra föräldrar går miste om kring vården där, utan även den belastning som nu läggs på den redan överbelastade förlossningvården på andra sjukhus. Det är mina livs finaste minnen som jag tar med mig där ifrån.

 

  1. Vilken fin berättelse, jag födde min son fyra dagar före dig, BB sophia var målet, men vi hann inte dit utan han föddes i badrummet hemma. Inget jag skulle rekommendera, men allt gick bra och det finaste jag upplevt, att möta honom helt själv i den stunden var magiskt! Kram

  2. Åh va fint skrivet av dig Frida! Förlossningen är verkligen en upplevelse. Vår son ( första barnet) föddes den 13 feb, läs gärna min förlossningsberättelse =)

  3. Jag vill bara säga att jag precis lyssnade på avsnittet vattnet går där du är med, och jag blev så rörd att tårarna rann. Vilken resa! Har själv en 8-veckors bebis framför mig nu, som tog nästan tre år och en ivf-resa att äntligen få träffa. Tack för att du delar med dig så fint! Det hjälper så i tunga stunder att man inte är ensam. Grattis till två fina barn!

  4. Får tårar i ögonen när jag läser din berättelse! Det var 2 år sedan snart som vår dotter föddes på BB Sophia. Jag är så tacksam att jag fick upplevelsen att föda barn där. När jag tänker tillbaka på min förlossning är det faktiskt ett enda stort rosa skimmer. Jag har erfarenhet från att föda barn på ett av Stockholms stora sjukhus och den upplevelsen var verkligen inte dålig men samtidigt inte i närheten av det som BB Sophia gav. Deras lugn, proffsighet, och engagemang är något utöver det vanliga. Så sorgligt att inte fler kommer få uppleva det! All lycka och välgång önskar jag dig och din familj och tack för att du delar med dig av ditt liv på ett så varmt och ärligt sätt!

  5. Anna och Julia: Jag hade också samma upplevelse! Kämpade med värkar i 17 timmar och öppnade mig inte alls (var 4cm hela den tiden). Till slut kom doktorn in (här i USA är det samma gynekologläkare som förlöser barnet som man har gått hos under graviditeten) och gav mig något som gjorde att jag öppnade mig från 4-10cm på bara 10 minuter, vilket gjorde att bebisen halkade ner för fort så då sa dem ”antingen så krystar du ut bebisen inom 5 minuter eller så blir det snitt” Eftersom jag inte kände att jag kunde krysta så blev rullade vi iväg till operation. Då gick hjärtljuden ner såpass mycket att de var tvungna att köra direkt så de bara pumpade i mer på epiduralen (ingen annan bedövning) och sa ”Känner du det här?” Kändes som att de satte eld på hela magen! Då hade de börjat skära innan bedövningen tagit! Jag låg bara och skakade av adrenalinet så jag kunde inte säga något. Det tog 15 minuter från att vi rullade iväg till op så var hon ute! Senare berättade läkaren att bebisen hade haft navelsträngen så hårt lindad kring halsen att hon antagligen inte hade överlevt en vaginal förlossning. Nästa gång känner jag bara att jag vill ha planerat snitt! Orkar inte gå igenom något liknande igen…

  6. Vad roligt att få läsa, kändes som om jag fick återuppleva min förlossning. Det gick dock inte så fort men det började med vatten som gick, inga värkar som sedan successivt började och var också 8cm öppen nr jag väl kom in. Dock krystade jag i över en timme och jag fick ta lustgas i några timmar.

    Helt fantastisk <3

  7. Ja, läs den boken!! Världens bästa! Gå även Susanna edins kurs Föda utan rädsla – profylaxkurs, så otroligt bra. Jag födde för 6 månader sedan mitt första barn och jag var så lugn och allt gick så bra (till och med utan bedövning), trots att det tog lång tid innan hon kom ut. Följer man råden i FUR så får man jättefina chanser att få en jättefin förlossningsupplevelse! Jag var inte så rädd innan, men gick kursen ändå och tror nog att jag HADE kunnat bli rädd när värkarna drog igång om jag inte hade haft FUR att stödja mig på. Din kropp klarar mer än du tror idag (dessutom är man ganska less på att vara gravid när man är fullgången)… 🙂

    Med vänlig hälsning, Malin

  8. Anna, jag var med om exakt samma sak. Kämpade, skrek och grät i fem timmar – var 10 cm uppe hela den tiden men babyn kom inte tillräckligt ner. Slutade med akut snitt. Blev alltså snuvad på en vaginl förlossning fast jag gjorde ‘själva (skitiga) jobbet’. Skulle jag få ett till barn skulle jag knappast heller våga föda vaginalt. Känner en sorg att inte få uppleva det där fina och mäktiga, samtidigt som jag så klart är glad att babyn mår bra och han var frisk och stark trots den tuffa början <3

  9. Jag är beräknad bara 1 v innan dig och hade också planerat BB Sophia. Känns jättetråkigt och lite oroligt att de stänger ner. Jag hoppas och tror att vi får ett fint bemötande (och framförallt en plats) när det är dags någon annanstans i Stockholm.

  10. Åh vad härligt och fantastiskt! Vilken upplevelse! Jag väntar vår andra son och är i vecka 39. Första förlossningen gick som en dans och med den i bakhuvudet har jag självförtroende för vad som komma skall. Men nu vet jag ju också mer vad som väntar och är lite mer nervös denna gång. Måste dock erkänna att efter att ha läst din berättelse fick jag lite pepp och en dos med självförtroende på nytt. Tack för att du delar med dig ?

  11. Hej Marike! När du blir gravid prata med MVC och berätta om dina rädslor, kanske du kan ta ett samtal redan innan med någon!? Jag gick på MVC på samma ställe där jag gjort cellprov etc så prata med nån hos din gynekolog! Jag var rädd men inte livrädd men för mig funkade det jättebra med att läsa mkt för att få koll på hur saker (oftast) funkar, gick profylaxkurs vilket var kanonbra och pratade mkt med vänner som fött. Jag klarade halva förlossningen på bara andning och sen resterande på lustgas. Det gjorde ont men gick jättebra! Alla förlossningar är såklart olika men vill man inte ha ryggmärgsbedövning klart du inte ska ta det, eller så ändrar man sig i stunden och tar den om det känns som det behövs. Lyssna på personalens råd, de är ju proffs! Glöm inte att du har alternativ att föda med kejsarsnitt också om du känner dig oerhört rädd, det funkar ju också hur bra som helst! Stort lycka till! Kram

  12. Vi fick vårt första barn för 1,5 månad sedan på BB Sophia (också i ett hörnrum på plan 2 för övrigt)! Fint att få läsa om din upplevelse 🙂 Att föda barn är verkligen det mest omtumlande och häftiga jag har varit med om!

    Jag kan bara hålla med dig om att BB Sophia är ett helt fantastiskt och tryggt ställe med underbar personal och jag känner mig så lyckligt lottad att (framförallt som förstföderska) få föda där! Det är så sorgligt att de ska stänga och att förlossningsvården inte utvecklas åt deras håll istället. Alla borde få föda barn på ett ställe som BB Sophia!

  13. Å så himla fint! Blir så rörd av din berättelse! Födde min andra flicka bara 2 veckor före dig och min första dotter fick jag bara några dagar efter att du födde Nils. Har varit så roligt att följa din graviditet båda gångerna! Tack för att du delar med dig! ?

  14. Åh vilken fin berättelse!! Jag sitter också med tårar i ögonen nu när jag läser 🙂 Jag önskar så att jag hade fått uppleva det du upplevde och kände. Min första förlossning var låååång, fruktansvärt smärtsam, bedövning som inte tog alls och till slut ett urakut snitt och jag var livrädd. Alla mådde bra efteråt, men känslan, den där underbara, togs liksom ifrån mig. För dryga året sedan, med vår andra dotter, blev det ett planerat snitt för jag var för rädd att våga prova naturligt igen. Det var kontrollerat och så mycket bättre!
    Tack för att du delar med dig av sådana här privata saker! Line är underbar!
    Stor kram

  15. Hej Marike! Läs boken Föda utan rädsla, den är SÅ himla bra. Den handlar om vad som händer i kroppen när vi blir rädda och vad som händer när man bara låter den jobba själv. Gång 1 var jag rädd, EDAn tog fel och jag kände inte hur jag skulle krysta, gång två (efter att ha läst boken) var jag inte alls rädd utan mantrade bara ”lugn och fin” för mig själv och litade på kroppen. Vi hann vara inne på förlossningen i en timme innan bebisen kom och jag använde ”bara” lustgas. Det hade gått bra utan också, men man blir så härligt full på den, och det är man ju värd 😀

  16. Hej! Fin berättelse och väldigt fina barn. Jag har en liten fråga till dig, jag är nämligen väldigt sugen på barn själv (inte just precis nu men inom några få år iaf).. Men jag är så jääääkla förlossnings-rädd. Bara jag tänker på att jag kommer behöva gå igenom en förlossning gör mig yr och illamående och gör så att jag får funderingar på att aldrig skaffa barn. Det gör det inte bättre att jag är nålrädd och skeptisk till bedövningsmedel och sådant. Jag vet att man får information och stöd från barnmorskor och att det kan hjälpa men jag är så jäkla rädd så jag inte ens vill bli gravid, fast det samtidigt är en så stor önskan och längtan. Har du några lugnande ord? Var du rädd innan dina förlossningar? Går det över när man ligger där? Tror du att du hade pallat det utan bedövning? Alla ord, tips, förslag är välkomna då jag börjar få mer och mer panik.
    Kram

    1. Man kan även få planerat snitt pga förlossningsrädsla. Du bestämmer över din kropp! Fast kanske inte hjälper dig om du även är spruträdd mm.

  17. Vilken underbar förlossning! Man vill ju nästan säga ”smärtfri”, hehe, men du vet vad jag menar. 🙂

  18. Åh vad fint skrivet Frida! har hört förlossningsberättelsen i Vattnet går och fick tårar i ögonen då och även nu. Det är något magiskt med förlossningsberättelser och när ett nytt liv kommer till världen. Sen måste jag bara säga att herregud vad vacker du är bara timmar efter förlossningen! Stor kram till dig och familjen!

  19. Grattis till er dotter!

    Gick du alltså hos Sophia ”istället för” mvc? Jag ska själv föda där (hinner precis!) men har inte uppfattat att man kunde så.att säga gå där som.gravid, göra UL osv. Är det vanlig mödravård då eller typ specialist-?

    1. tack! Nej det är det vanliga, de samarbetar ju med ultragyn som oxå har läkarhuset på odenplan. Jag valde dock bb Sophia.

  20. Jag lyssnade på dina berättelser i podden. Det var verkligen mysigt och gripande att lyssna till dig, jag uppskattade det jättemycket! Ska själv föda 28 maj och hade planerat att göra det på underbara BB Sophia. Det har varit jobbiga dagar här med att förstå att de stänger redan om 2 månader. Det är svårt att ställa om sig med så kort varsel. Jag hoppas och önskar innerligt att vi som föder nu i vår/sommar får en trygg och bra förlossning. BB Sophia var för bra för att vara sant. Kramar

  21. Åh vad fint skrivet!! Fick tårar i ögonen! Min lilla flicka är bara 1 vecka äldre än Line. Obeskrivligt lyckorus när man får se sitt mirakel för första gången!❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..