En demolition man med blöjstorlek 4

Träffade en kompis och hennes lilla dotter här om dagen. Lilltjejen sträckte sig efter mitt halsband (jajamän, nu när jag är på jobbet igen vågar jag ha lite bling) och jag ryggade tillbaka instinktivt. Men hon bara fingrade varsamt på H&M-juvelerna och släppte sen taget med sin lilla hand.

Jag är fortfarande i chock. Malte hade aldrig släppt i från sig nåt som glittrar, lyser eller låter (och som måste lämnas åter). Han hade slitit och gastat tills vederbörande hade givit upp och låtit honom ta en tugga.

Klackskor, örhängen, behåband, cd-skivor, tallrikar, leksaker – har bitits sönder, brutits av eller åkt i väggen några gånger vid det här laget. Han satt sönder sin pappas brillor för ett tag sen, för övrigt. Nio kilo unge och två kilo blöja och så var det godnatt med dem.

Min smartphone är av en anledning täckt med nån slags rocketscience-yta i samma material som rotorbladen på helikoptrarna i US Army. ”Det här fodralet rekommenderar vi till småbarnsföräldrar”, sa tjejen i telebutiken.

Well. Efter att ha fått i stort sett allt lösöre demolerat av min lille gynnare under det här året börjar jag fundera på om det är skillnad på tjejer och killars temperament, eller om det bara är en individuell grej, att pajja saker och låta mycket under tiden?

Inte för att det spelar nån roll, jag är bara nyfiken. Vad tror ni, är killar eeh, livligare, än tjejer?

  1. Vår son har alltid varit mild och lugn. Vill läsa och pärla och bygga lego. Vår dotter på ett och ett halvt går fram som en stridstank på speed. Hon klättrar, klänger, dansar, springer och hoppar som om varje dag vore den sista. Så jag tror att mycket hänger på personlighet 🙂

    1. För övrigt så är Louis CK den enda som förstår mig vissa ( alla) dagar.Sök på ”single people” eller ”why” för lite mental stimulering och moraliskt stöd

      1. HAHAHA!!!!! Tackar och bockar!!!

  2. Minnie skriver:

    Självklart färgar barnens temperament deras personlighet, på samma sätt som vi alla gillar olika saker/leksaker. Sen finns det fysiologiska skillnader också. Killar har mer testosteron. Vidare ser tjejer och killars hjärnor faktiskt olika ut, olika områden i hjärnan är olika stora beroende på könet. Hur det påverkar barnet vet jag dock inte.

    Alla barn är helt enkelt olika, oavsett kön.

  3. Ja det var min nästa tanke… Vad händer med de vilda tjejerna när de blir lite äldre??? Anpassar de sig? Själv har jag aldrig riktigt passat in som ”tjej” i skolan. När jag vickade i min gamla skola medan jag var arbetslös gjorde jag en ganska olustig reflektion. När jag undervisade mina vilda otroligt kavata och ibland mkt högljudda stallkompisar (mkt yngre än mig själv då förstås) satt de som klassens ljus och jag fick inte ur dem särskilt mkt trots att jag hade dem i flera ämnen i flera månader… Detta måste givetvis vara miljöbetingat!!! Jag hade ju inte hjärta sedan på eftermiddagarna att be dem dämpa sig när vis sågs i stallet utan konstaterade bara hur glad jag var att de hade denna tjejdominerade arena att utvecklas på! Visst är det lite skrämmande???

  4. Mia skriver:

    Vilken otroligt rolig och befriande ärlig blogg! Skrattar så tårarna rinner och igenkänningsfaktorn är hög. Det här skulle jag behövt läsa de första veckorna efter förlossningen då man fick glada tillrop att ”njut i bebisbubblan” men jag mest kände wtf, likaledes på förädragruppen där man får höra att andras barn sover hela natten och motoriska färdigheter jämförs. Tack!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..