Malte bastar två!

Det höll ju inte länge, det där löftet om att jag aldrig ska låta som min mamma. I dag fyllde Malte två år och vad utbrast jag, om inte: ”tänk att det gått två år sen jag klämde ut dig!” Redan vid morgonfirandet (han väckte oss, som vanligt, inte tvärtom) kläckte jag ur mig det. Spiken i kistan.

Efter en farsartad projektstyrning från min sida klev diverse släktingar in likt Stadsmissionen i juletid och såg till att det blev ett utomhuskalas med både tårta, ljus och en bunt kusiner och gud vet allt som fladdrade runt borden och gastade.

Födelsedagsbarnet själv höll sig helst i kulissen och förstod inte alls poängen med att äta tårta när man kan åka rutschkana. På frågan om han ville ha paket blev svaret tvärt:

– Nej, korv!

Två bast i dag alltså, den lille räven. ”Det är helt ofattbart att du har legat i min mage!” Sa jag bland annat också. Suck.

 

  1. Grattis Maltes underbara mamma! Tack för att du delar med dig och gråter ut för oss, du behövs! Du behövs därför att vi är många mammor och andra som också undrar om vi gör någonting rätt och varför dt är så föbannat svårt att vara harmonisk ledsagare till despot med schizofreni (obs svaret ligger i frågan)

    Du behövs därför att människor i regel är ganska objussiga och när ingen vågar tappa ansiktet så är det extra svårt att behålla lugnet i köket med tre omgångar ren och smutsig disk, liten människa med liten behärskning men desto större röstresurser och någon sorts mat som bränner fast/kokar över/ kallnar/ innehåller 2 ingredienser på spisen. Då krävs det att omgivningen nickar medlidande och instämmande och inte delar instagramdimmade bilder på ett dukat bord med tända ljus!!!

    Älskar dig, kära Maltes mamma.

    Och självklart, grattis till lilla knodden Malte också, men helt ärligt; vad har du bidragit med den senaste tiden? Det är dags att ge mamma en löneförhöjnig.

    Kram MillanDeluxe

    1. Tack tack tack, underbara Millan!
      Jag blir alldeles mållös, igen. Du har varit med sen bloggstart och peppat och skrivit begåvade saker, klart jag sitter här med handsvett nu. 🙂

      Jag tror att folk är objussiga på sin vardag eller sitt mörker för att de tycker att det är lättare att leva om man inte pratar så mycket om den sidan. Själv är jag tvärtom.

      Maltes bidrag är väl egentligen bloggmaterial. 🙂 Han hälsar och tackar för gratulationen iaf!

      Sommarens största kram och dagens bärs till dig Millan!

      1. Äsch då , *skrapar gruset med tån* …

        Varför låtsas som om man inte ser när man kan skratta åt det tillsammans?

        1. Yes jag brukar tänka på en textrad ur nån Winnerbäcklåt: vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett.

          Eller nåt sånt.

  2. Jag tror det är oundvikligt att man börjar prata som sin mamma, det ligger nog dolt i arvsmassan och kommer fram när man får sänkt försvar pga sömnbrist. =) Grattis till Malte!

  3. Hanna skriver:

    Grattis till Malte och ett minst lika stort grattis till föräldrarna (för om det är något jag lärt mig sedan jag fick barn är det att det är VI som egentligen förtjänar alla grattis och paket).

  4. EA skriver:

    Två år! Wow, grattis Malte. 🙂
    Jag har senaste veckan redan suttit och beundrat min lillkille på 18 månader och tänkt:”Men tänk att du har legat i min mage!!” Och ”Tänk, för arton månader sedan var du så liten och hjälplös, och nu kan du göra så mycket själv! Helt ofattbart hur mycket en liten människa kann lära sig på ett och ett halvt år!”
    Om jag redan sitter o tänker sådant nu, hur himmla illa kommer det vara när han fyller två?? (Eller fyra/tio/arton/tjugofem….)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..