Att glömma ett gosedjur

Under natten har vi kört de nästan nittio milen efter det årliga besöket hos Maltes norrländska släkt, hem till Stockholm. Innan avresa igår ägnade vi väl minst två timmar effektiv tid till att samla ihop alla saker som en genomsnittlig barnfamilj som vi spritt omkring oss och slarvat bort i huset under en vecka.

Hela tiden tänkte jag en ständig tanke: inte glömma Basse. Basse är Maltes Bamsegosedjur och är hans själsfrände, livlina, Iphone. Basse var begagnad redan vid ankomst till vårt hem och har ett utseende som bara en 2-åring kan älska. Således är han skitviktig i packningen. Reservhjul, kläder och julklappar kan man åka utan, men inte Basse.

Själv hade jag en snuttefilt som barn. En sån där tunn liten bomullsnäsduk som gamla farbröder snyter sig i, viker ihop och sen stoppar tillbaka i bröstfickan. Jag hade flera versioner av näsduken eftersom jag slet ut dem med mitt gosande.

Ibland glömde mina päron till päron min gubbsnuttefilt och stor dramatik utbröt. Tio mil tårar och ångest i en Toyota Corolla -77 utan luftkonditionering var liksom inget alternativ till slut så mamma extrautrustade bilen med en nödtrasa. Men den luktade ju plastigt handskfack och hade därför inte samma status som de ordinarie.

Så därför åker Basse ned i väskan först. Allt för en lycklig barndom och en lugn resas skull.

PS. Lite kuriosa a la Landet runt: under samma tid som vår resa tog hann Tessan med att korsa Atlanten en sväng och min kompis Mickan att föda sitt andra barn. Det ger lite perspektiv på hur (jävla) långt Sverige är.

  1. Anna skriver:

    Vi fick tipset att skaffa flera av det djur som verkade gå hem. Så vi har 5 Nina som varvas, och han är klar på att det finns fler. Det gör att en kan ligga på dagis, en på landet och man kan packa ner Nina i god tid när man ska åka. Bästa tipset ever!

    1. Fällfors, en liten, liten del av världen 3 mil väster om Byske. 🙂 Luleå är toppen!

  2. Eller när jag (5-årsåldern) råkade droppa av ett antal gosekatter på vägen mellan fasters lägenhet och parkeringen där bilen stod en natt i Kalmar och detta upptäcktes vid hemkomsten. Mamma tvingade pappa att åka tillbaka och leta mitt i natten. Alla katterna hittades i trapphus, på gatan och parkeringen. Lyckan total.

  3. Mian skriver:

    Eller som när några kompisars son glömde snuttefilten i Köpenhamn och detta upptäcktes i Malmö. Bara att vända tillbaka över bron, vilket kostar 400 spänn i runda slängar för att hämta upp snutten för att garantera mindre krånglig hemresa till Stockholm…

  4. Vi hade lagt upp det snyggt med snuttefiltarna (5st) och varvade dem för jämt slitage – TILLS lilleman (ca 1,5) får syn på en liten vovve från teddykompaniet (avsedd för en kompis nyfödda dotter). Min som totaladopterar vovven vid första åsynen och mamman (dvs jag) hade inte hjärta att ta den ifrån honom… Suck! Till historien hör att teddykompaniet har slutat tillverka just dessa vovvarna.., Btw fick jag göra en utryckning till Röhska museet här i Gbg för att rädda Grönis, ett grönt lamm, som blivit kvarglömt av en uppsalafamilj. Klart att grönis ville åka postpaket hem… Jag rekommenderade ett koppel el en namnlapp på Grönis till nästa långväga expedition 🙂

Lämna ett svar till Helena, mamma till en annan Malte Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..