Vi pratar om gränser i Norran

Norran, 22 februari, 2014.

Vi gjorde en intervju för TT här om veckan. Artikeln handlar om den ökade exponeringen av små barn i bloggar och andra sociala medier och vi fick som så ofta frågan om var vi drar gränsen. Tessan och jag överväger noga vad vi berättar om i bloggen och väljer också bort många (om än helsköna och stolliga) händelser för ungarnas integritets skull.

I intervjun sa vi det vi sagt sedan dag ett: det är vi och våra hormoner, hemorrojder och tillkortakommanden som föräldrar vi vill bjucka på, inte vad ungarna gör i första hand. Vi vill ju gärna berätta om hur bortkomna vi ofta känner oss i föräldrarollen, där mellan psykbryt och fredagsmys, och hur vi tacklar trots och kaos som de små liven utsätter oss för, hehe.

Vi (och våra närmaste) tycker att vi har hittat en bra nivå. Vad tycker ni? Och var tycker ni att gränsen går för vad man kan visa upp ur sitt och andras liv?

  1. Jag tycker att den här debatten är nyttig och bra. Vi måste så klart stanna upp och reflektera. Här på bloggen har jag aldrig oroat mig för integritetsövertramp. Oftast eftersom humorn är en konstant hörnsten. Barnen beskrivs med värme och det är inte vad barnen gör eller ” ÄR ” som beskrivs utan hur mammorna känner/tänker. Jag antar också att ni inte tar upp sådant som ni själva har distans i.

    Dessutom vill jag tillägga att gränslösa , integritetslösa föräldrar har MINSANN alltid funnits. Så klart blir exponeringen större på nätet men relativt sett är det inga barn som hängs ut mer än när jag var liten och överhörde andra mammor diskutera mina vänners kroppsliga åkommor och dagboksläsning (!) med min -mycket restriktivare- mamma. Det verkar som om en del mödrar aldrig lyckas klippa navelsträngen och tror sig ” äga” sina barn genom att etikettera, bedömma och framföra sina barn tills barnet självt har utvecklat kognitiv förmåga att säga ifrån, om de nånsin gör det.

    Så klart kan morgondagens blogg ställa till det för en och annan vuxen om 20 år, men det är ju knappast exponeringen på nätets fel utan relationen mellan vuxen och barn.

  2. Lopp skriver:

    majsflingor .. ar fyllda med socker. Inte nyttigt.

    1. Em skriver:

      Har du hört talas om ironi?

  3. Ve skriver:

    Jag tycker att ni har en jättebra nivå och har aldrig upplevt att ni ”outar” era barn – snarare er själva, som ni säger. Och även det tycker jag sker på ett respektfullt sätt. Om någon tycker att er blogg är att ”lämna ut barnen” så tycker jag att det är ungefär som att säga berätta något som verkligen berör för en god vän och sedan belägga sagda vän med tystnadslöfte om att han/hon inte ens för prata med andra om hur just han/hon personligen mår/reagerar/tänker kring den händelsen. (OK, lite krånglig mening men ni fattar säkert…) Saker jag tycker känns tveksamma är främst att berätta/diskutera saker om sitt barn som är väldigt personliga för just det barnet och som man själv kan tänka sig att man inte gärna skulle dela med sig av. Likaså gillar jag att ni inte pepprar bloggen med bilder där ansikten är med (om de inte fyller en viktig funktion för bilden/budskapet). Det gör också att det känns som privatlivet och integriteten bevaras.

    Kan också passa på att berätta att jag har sällat mig till Thereses välsignade skara så nu ska jag lägga mig med smågodispåsen och kolla ”House of cards” och känna mig som i vecka 25 fast jag bara är i typ vecka 15. Eller däromkring. 😉

    Kram på er!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..