Ack, mitt veka modershjärta

Ni är ju för härliga! Jag tackar å Tessans vägnar för alla gratulationer – TACK! Jag har som sagt även grinat en liten skvätt jag med, av lättnad över hela grejen. Jag räknar med att hon kommer att delge er allt köttigt förlossningsgore så fort hon pallar. Men nu ska kvinnan få vila, det blir nog ingen konsert i Skurup i kväll alltså.

Hemma hos oss är det också en mycket ovanlig helg som har utspelat sig. Det är grusfritt på golven, kladdfritt på möblemanget och Ipaden har svalnat. Malte är nämligen uppe i Västerbotten med sin farmor och co. Sedan hon frågade första gången i höstas om hon fick ta med sig honom upp till släkten där i april har jag laddat för denna miniseparation, som dock känns som en megaseparation. Jag fattar inte hur till exempel Fuglesangs eller jordent-runt-seglares morsor klarar sig över huvud taget. För att inte tala om mina egna föräldrar, som vinkat av mig på Arlanda inför långresor och utlandsflytt ett otal gånger.

Ni som har hängt med här ett tag vet att när jag är off päronduty brukar jag reagera som en gammal galen vallhund och vilja valla hem andras får, eller ungar i det här fallet. Tanken att ringa samtliga i telefonboken och be att få låna hem några random kids for faktiskt genom min skalle innan jag tog mig samman och åkte och köpte en cykel istället.

En annan sak som är smått obegriplig är hur man kan längta så mycket efter att den lille gaphalsen snart ska väcka en, lagom till att tidningsbudet smäller i brevlådan på söndag morgon. Men så är det.

 

  1. Ve skriver:

    Vet precis vad du menar: Fick plötslig akut längtan efter dottern idag när hon lämnade hemmet med maken på väg till dagis. Den återuppstod på jobbet med ny kraft strax efter lunch men som tur var stängde dagis tidigt så vi fick en lite längre kväll ihop (och hade dessutom sådär mysigt som man faktiskt kan ha det ibland tillsammans med en – stundtals ganska labil – 3-åring).

    Nästa helg ska maken och jag till London och fira en sista långhelg bara han och jag innan nr. 2 dyker upp på arenan i augusti, så då kommer jag få njuta (?) av den där mixade känslan av att längta så det känns i hela kroppen. Jag tycker nämligen att det är helt fantastiskt att jag känner så, men på samma gång är det ju är lite… jobbigt, helt enkelt. 😉

  2. Hatar lägenheten när min son inte är hemma. Allt känns fel men åker vi hemiofrån går det lättare.

  3. Det är det det underbara, man saknar så in i vassen och är just de sakerna man saknar mest men det är bra att få lite tis för sig själv ibland också. Bra för honom att få vara med Viviannetreschow.wordpress.com

  4. Jag hade inte klarat det. Hade varit egoistisk och sagt nej om jag inte kunde följa med själv…

Lämna ett svar till Cecilia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..