44 dagar alltså

Eftersom den här bloggen förmodligen snart blir EU-klassad som preventivmedel, kan vi langa upp följande lilla ”fakta” om sömn (alltså din) under ditt första år som förälder.

När man var mitt uppe i det där eviga avsnittet av The Walking Dead kändes det som om man losade minst det trippla, men ju längre i från det första året man kommer desto enklare var det. Tycker man. Min mamma brukar till exempel säga att ”det var enbart en stor glädje” om förlossningen och första tiden efteråt. Och då höll människan ändå på att dö under det mycket traumatiska födandet.

Har ni också drabbats av ett selektivt minne när det gäller bebistiden?

  1. Lollo skriver:

    Min mamma har ett otroligt selektiv minne när det gäller min födsel 😉 Pappa kommer ihår däremot och det är så kul att höra deras olika historier. Jag föddes i säte så det var ingen trevlig förlossning alls 😉 men det har mamma glömt! Enligt henne gick allt så bra och var inga problem 😉

  2. Louise skriver:

    Haha jaa! De få gånger jag vaknar noll eller en gång per natt vill jag direkt ha en till bebis! Vääääldigt kort minne alltså.
    Min sambo blir lite rädd…

    Louise
    hejhejvardag.com

  3. Helena skriver:

    Min son kom i samma veva som Malte och Mira. Jag höll på att gå under innan jag hittade till bloggen som har räddat mig SÅ många gånger! När sen Therese skrev i höstas att hon var gravid var det som ett slag i magen. Men tydligen glömde även jag, för vi har försökt få syskon nu sen i julas, ett missfall kom emellan, men nu försöker vi igen, med en trotsande snart 3-åring… Vad tänker man med?

  4. ”Njut! Tiden går så fort!”. Nej. Tiden sniglar sig fram. Njut? Det gör man på spa, inte när man agerar vandrande säng/napp/spyhink. Fast nu när jag tänker på det så var det väl inte så farligt?!

  5. Min älskade unge är drygt två år och har fortfarande inte sovit en hel natt (22-05 enligt BVCs definition). Vaknar 4-10 gånger per natt för att försäkra sig om att allt är som det ska, har lyckligtvis slutat gallskrika på nätterna sedan 20 månaders ålder och kan nu
    somna om med lite hjälp på mindre än 30 min. Ett gigantiskt framsteg (ej
    ironisk). Annars har det varit och är allmän vägran på det mesta napp, sova på
    dagen, välling, mat, vagn. Men det här är rena rama smekmånaden i jämförelse
    med det vrålkolik panik inferno som rådde dom 6 första månaderna av
    föräldraskapssidan av livet och golvade hela gänget. På ett det personliga
    planet är det nog värst att se alla till synes mindre trilska barn och deras
    lite trötta men ändå glada föräldrar som tycks ”njuta” när man själv bara mest
    vill gå och kräkas av trötthet och eller rymma till Paris, Las Vegas, en
    Söderhavsö eller valfritt hotell på mindre svensk ort (skulle också funka)
    eller ta en tuppis i tältsängen i källarförrådet i brist på andra alternativ.

Lämna ett svar till Josefin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..