Boktips: Nödrop från lyckobubblan

I morse sändes ett inslag i Nyhetsmorgon med Johanna Stenius, författare till boken Nödrop från lyckobubblan.

Inslaget handlade om den ibland chockartade livsomställningen det innebär att få barn och det mer eller mindre komplicerade klivet in i föräldrarollen.

Johanna menar, precis som vi, att föräldraskapet många gånger skildras ensidigt vilket kan skapa orimliga förväntningar på livet med kids, i synnerhet den första tiden när allt är nytt.

Vi blev via instagram varse om att vi tydligen citeras i boken så nu är vi såklart extra sugna på att sätta tänderna i den, hehe.

  1. Jag fick mitt första barn när jag var 19 år, idag är hon 15 år och lillebror är snart 3 år. Att två barn kan vara så olika.. Sömnen har varit vårt största problem med lillebror.. Vi har inga släktingar i livet som man kan be om hjälp med avlastning.. Inatt var en sådan där natt när man med sorg konstaterar att vi aldrig hade orkat med ett syskon till.. Vi ville ha ett syskon till då det är så stor åldersskillnad mellan barnen. Men av rädsla för att braka ihop fullständigt av sömnbrist så vågar vi inte..
    Lillebror är inte ledsen om nätterna men han är vaken i så många timmar när han väl är vaken trots att han sover ca 45 min vid lunch. Har testat att ta bort sovtiden på dagen men ingen skillnad.
    Det jag vill ha sagt med mitt inlägg är väl egentligen frågan om man förtränger detta så pass att man vågar sig på ett tredje barn? För vårt bekymmer är bara sömnen i övrigt är bägge ljuvliga. Men man blir skadad av ständig sömnbrist i kombination med stressigt jobb 🙁

    1. Är du ensam med barnen? Om inte, ta varannan natt med den andra föräldern. Rakt av. Man måste få sova sammanhängande någongång. Jag tror det är det enda sättet att orka. Sedan har jag hört att det kan ta upp till 2 veckor innan en förändring i sömnrutinen slår igenom, så testa utan dagsömn minst så länge. På din egentliga fråga har jag inget svar…. Kanske någon annan har erfarenhet?

  2. För mig blev det en chock när jag insåg att allt inte bara var rosa och fluffigt som många får det att framstå. Jag tyckte de första två månaderna var jättejobbiga innan jag riktigt kom in i min roll som mamma. Det blev en väldig krock mellan mitt jag innan barn och mitt jag nu. Gick och pratade med en psykolog och det var väldigt skönt, att inse att jag är inte en dålig mamma för att jag tycker det är jobbigt ibland. Tycker det var jobbigt att få ”råden”, njut av tiden, bara mys osv för så himla mysigt är det inte hela tiden. Ofta ja, men inte hela tiden. De menar ju väl men blir så fel ibland. Då är det skönt att göra/läsa om andra där allt inte är en dans på rosor hela tiden. Tack för att er blogg finns, det är viktigt att visa hela bilden, inte bara det rosa, fluffiga och gulliga!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..