Mer om foglossning

Titta på klippet från Efter Tio, där vår bloggkollega Cissi Wallin pratar om foglossning och okunskapen kring det. Intressantast är som vanligt diskussionen om varför det inte forskas mer i ämnet. Självhjälp och träning i all ära, men varför ska smärta av olika slag vid en graviditet vara något man bara får stå ut med?

Ja, varför?

Morr. Rabies. Morr.

  1. Sanna skriver:

    Jag har varit sjukskriven (kryckor/sängliggande) i båda mina graviditeter med olidligt svår foglossning och äter fortfarande citodon och använder tens snart 10 månader efter förlossning. Sover extremt dåligt pga smärtorna. Jag har sökt förgäves efter hjälp och träffat massor av läkare, kiropraktorer, naprapater, fysioterapeuter etc men bara fått höra att det kommer gå över.. Och det gör ont att föda barn, vad trodde du?! Jag tränar och tränar men problemen består. Du Jenny hade aldrig resonerat som du gör om du haft min foglossning, då hade du varit jävligt förbannad på att ingen forskar tillräckligt på detta ”kvinnoproblem”.

  2. Jenny skriver:

    Det är alldeles självklart jobbigt att drabbas av diverse besvär under en graviditet, men jag ser ändå hellre att man forskar kring farliga eller kroniska sjukdomar. De flesta åkommor under en graviditet är ju trots allt -hur tråkigt det än är att behöva höra det- både normala och ofarliga. Sen är det såklart skönt om man kan få lindring av akupunktur, bälte eller andra hjälpmedel!

  3. Jag har under mina två graviditeter haft foglossning. Under min sista graviditet höll inte mitt bäcken ihop alls. Mina ben bar mig inte. Jag fick kryckor och rullstol. Åt en massa vita piller. Fick akupunktur. Var sängliggande de sista veckorna. Jag hade så oerhört ont. Jag ville bli gångsatt men fick svaret att foglossning inte var något farligt utan att det bara gjorde ont.
    Så ont som jag hade önskar jag ingen.
    Det har nu gått fem år sedan och jag har tränat upp muskelaturen kring mitt bäcken, men i vissa situationer känner jag fortfarande av det trots att jag tränar hårt.
    //Rebecca

  4. Marie skriver:

    Ja varför…..
    Antagligen för att 1-man är bara gravid nio månader och för de flesta slutar värken där. Det finns de som har värk år ut och år in utan att få hjälp. Det är inte så lätt det där. Vem ska bekosta forskningen? 2-om man hittar ett läkemedel mot foglossningssmärta så är det svårt att få det godkänt, för det finns inga att testa läkemedlet på. Tror inga gravida är så sugna på att testa ett nytt läkemedel som man inte alls vet om det ger komplikationer på fostret.

    1. Instämmer. Går i princip inte att göra interventionell (alltså behandlande) forskning på gravida om man inte säkert vet att det är ofarligt = sällan möjligt att läkemedelsbehandla + ingen vill/får röntga i onödan etc. Det mesta man vet om saker som är ok el ej under graviditet vet man av erfarenhet efter att ha studerat folk som vanligen inte vetat att dom var gravida och sen kollat på i viken frekvens de föder barn med missbildningar etc.

    1. Mia skriver:

      Håller med! Att bäckenlederna mjukas upp (vilket de gör hos alla, även de som inte får ont) är ju av godo egentligen. Bäckenet breddas för att helt barn ska värpas ut. Det är ingen forskare i världen som vill hindra bäckenet att mjukas upp, allra helst inte forskande kvinnor som själva vet vad det innebär att föda barn. Att man däremot borde ta reda mer på varför en del får ont och inte andra och sån, är en annan fråga. Och det görs faktiskt ganska mycket forskning på det, bland annat är svensk och norsk forskning om ämnet ganska framstående (relativt ny avhandling av Annelie Gutke bland annat).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..