Det enda jag önskar mig just nu

…är (förutom Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie då), att alla som känner att de måste berätta för mig om hur jobbigt det kommer att bli med två barn plötsligt får ett olidligt hostanfall alternativt kommer till insikt och istället säger ”hoppas allt går bra!”. Alternativt utvecklar hemorrojder med tänder.

För på sista tiden har det varit lite för många som upplyst mig om den fruktansvärda skillnaden mellan att ha ett och två barn. Tex: ”Jag önskar att mina polare hade berättat hur sjukt jobbigt det var med två”.

Jag önskar att du kunde rulla ut för ett stup, tänker jag då.

Det intressant i detta är att det, i mitt fall, uteslutande har varit män som velat berätta för mig hur tufft det kommer att bli. Jag undrar om det är så att deras kvinnor tagit mest ansvar för barn nummer ett och så kan ingen ”smita undan” längre när barn nummer två kommer? Att man inte kan växeldra längre, att båda behövs lika mycket, samtidigt? Eller så kanske de vet att jag uppskattar raka puckar och bara vill vara uppriktiga? No filter, liksom. Fine.

Men även om tanken säkerligen är god så känns det faktiskt minst sagt tröttsamt just nu. Tänk dig att en sportreporter skulle säga till Charlotte Kalla: ”Du vet att det kommer att bli skitjobbigt på VM va?”

Nej just det. Istället frågar man HUR HON LADDAR inför VM.

Och med anledning av det så tar vi en repris på Tessans inlägg från i våras om bästa tipsen inför livet som tvåbarnsfamilj: Hur laddar man inför tvåbarnschocken? Vad gjorde ni bra och vad hade ni gjort annorlunda idag?

  1. Lena skriver:

    Men tänk vad fantastiskt med två barn som leker med varandra och sysselsätter varandra. 😀 Så intalar jag mig åtminstone att det blir lite längre fram för mig… (mamma till tvillingar 8 månader)

  2. Nå er det alt mange år siden jeg fikk mine to barn med 18 måneder mellom og alle sa det kom til å bli sjukt jobbigt, men det ble det IKKE. Alt var mye lettere med barn nr to, alt var mer kjent,det var mer ro og trygghet, og ungene var bestevenner, ihvertfall de første 5 årene, ha ha. Gutt først,så jente. Man kan ikke planlegge eller forberede seg annet enn å være klar på å bruke mye og god tid på eldstemann før og etter fødselen. Ellers; go with the flow, live and adapt!

  3. Malin skriver:

    Jag fick detta i ett sms av en vän då min tvåa var ca 3 veckor och tvååringen mammigast av alla ”Andas, gråt i duschen, döm inte dig själv. Sänk ribban. Mitt mål är att alla överlever dagen och att barnen har skrattat. Mammor är superhjältar, men inte på ett glamoröst sätt.” Kanske inte svar på din fråga men fruktansvärt kloka ord.
    Tack för en rolig och intressant blogg!

  4. Ylva skriver:

    Ääääh, din första var ju, liksom min första, en High need baby. Allt, jag menar allt, är en promenad på en glittrande thailandsstrand i jämförelse. Man är liksom inställd på totalt krig, så även grejer som normala päron kanske tycker är dryga, typ att unge två bara sover tjugo minuter i taget, tycker man själv är helt FANTASTISKT eftersom att det ändå betyder att ungen ibland sover. Det kommer att gå svinbra. OBS dock, Malte kommer med stor sannolikhet vara svinsur då och då. Det är det enda riktigt jobbiga, tycker jag, storans sorg över att inte vara minst längre <3

  5. Ni är underbara! Jag ska fanimej printa alla kommenterarna och trycka upp i fejset på nästa stackare som hotar om att vårt liv snart är slut. Tack! Ni anar inte hur mycket ni hjälper.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..