Det eviga ressuget

Det finns många punkter som jag och Johan möts på. Inte sällan delar vi syn på saker och ting även om det – THANK GOD – finns saker som vi tänker och reagerar olika på (till exempel godissorter och tjusningen med skräckfilm (WTF?!VEM GILLAR SKRÄCKFILM?)). Men, som tur är delar vi vårt livs allra, allra främsta intresse: att resa. Och nu står vi som ni vet inför vår första långresa med två kids i resesällskapet.

Trots det har vi (i synnerhet Johan) redan börjat flura på sommarsemesterplaner och brainstormar loss kring nästa längre tripp. Jag försöker carpe diema lite och njuta av förestående resa, men ptja…fantasin skenar lätt iväg. Jag hade nog trott att resesuget och äventyrslustan skulle dämpas i alla fall en smula i och med barn, men det finns inga tecken som tyder på det. Än så länge.

Det hela späddes på när jag i torsdags var på en liten tillställning som eventmästarna Loppi anordnade tillsammans med Sembo. Förutom att frossa i scones, laxmackor och diskussioner om diverse analåkommor (SANT!), gick vi loss på resmål från all världens hörn. Iklädda velourdressar (inget skapar mer effektivt mys än velour. Ja, förutom Ernst då, såklart) suktade vi efter beachhäng i Tulum och en egen örtagård i Alassio.

Här sitter vi och myser och pratar livets väsentligheter. Det vill säga resor och rövproblem (japp, ämnet avhandlades entusiastiskt). Det här är för övrigt den första och sista gången ni ser mig i laxrosa kläder. 

Pernilla och Ann

Laila, Lotta och Hannah. Samtliga foton: Petra Kyllerman

OMFG, det är inte klokt hur mysigt det kan bli med mjukiskläder, sötsaker och delade reseminnen som såklart inte innehåller varken bubbliga turistmagar, bortslarvade boardingkort och decimeterstora kackerlackor i sängen såhär i efterhand.

Hursomhelst, nu har jag och Johan börjat fnula på vår resebucketlist som helst ska vara avklarad innan jul innan 2020:

1. Nya Zeeland (jag har varit där och blev tvärsåld och när vi nyligen kollade Sagan om Ringen-filmerna igen, så ja..blev jag väl inte avtänd, direkt. Det är ju inte fult där, liksom.)

2. Key West (Johans favvis, jag ser bara åskväder och pensionärer framför mig)

3. San Sebastian (gemensam favorit som vi faktiskt har varit i en gång)

4. Buenos Aires (har en vag, något ogrundad känsla av att det är ”min” stad)

5. Tulum (ok, jag är mest sugen i familjen)

 

Hur tänker ni kring resor med barn? Sugna eller totalt olockade? Har ni nån resebucketlist? 

 

  1. ise skriver:

    Förra året åkte vi under 1 månad (med vår då 1,5-åriga son) runt i Thailand och Vietnam. December det här året är planen att vi ska resa iväg i 3 månader (bara bokat ditresan) i Thailand och Filippinerna, kanske något land till. Vi planerar mindre den här gången eftersom vår son då är 3 år och lillebror kommer vara ca 8 månader så det är svårt att veta hur mycket vi kan resa runt. 🙂 http://babyhjalp.se/ise/2015/02/min-vardag/resa-bokad/#sthash.f8bG4z3B.dpbs

  2. Åh jag satt typ hela dagen i går och letade resor! Har dessutom på något sätt lyckats övertala sambon att resa är skoj. Om jag kan komma på hur jag lyckades med det kommer jag aldrig bli arbetslös efter att utbildningen är färdig eftersom att sambon är döds-flygrädd. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att börja spara till en semester sen får vi se var det bär av. Helt Thailand men Gotland skulle gå bra det också 😉

  3. Jenny skriver:

    Vi åker till Florida på torsdag! Jag och två ungar, 4 år & 5 månader. Jag lovar att berätta om Key West är värt ett besök! 🙂 Att resa med barn är det bästa. Bara att se ögonen glittra när de får syn på poolen är värt allt stress, kaos på flygplatser och logistikproblem!
    Det enda vi verkligen har på vår bucketlist är en safariresa till. Vi åkte innan ungarna fanns till Kenya, och det är utan tvekan den bästa resan vi gjort! Dock så hade bolaget vi åkte med en åldersgräns på 12 år. Det är ju trots allt vilda djur vi pratar om. Ibland var vi tvugna att sitta knäpptysta i jeepen, för att inte elefanterna skulle bli störda och attackera. Men det finns ju mycket annat att se innan dess! 🙂

  4. Linda skriver:

    Älskar att resa, med eller utan barn. Vår äldsta har hängt med på båda backpacking, charter, storstadsäventyr och tältluff. Malaysia, Thailand, Singapore, Grekland, Malta, Ungern, Italien, Spanien, USA, Mexico, you name it!
    Vi har fortsatt flänga även med tvåan, dock inte lika ofta som förut pga våra jobb.
    Att resa är vår last kan man säga och vi drömmer konstant om nya resmål.

  5. Resa med bebis/barn = fantastiskt! Min 2-åring har redan varit i 9 länder, både i Europa, Asien och Afrika. Jag har alltid älskat att resa och har inte slutat för att vi fick barn, tycker att det är helt underbart att få uppleva alla dessa äventyr tillsammans 🙂 Till alla som kommenterar om miljöpåverkan – klart att resandet påverkar miljön men det finns mycket annat som påverkar i ännu större utsträckning. (Köttindustrin till exempel). Tror att om man lever så miljövänligt som möjligt när man är hemma (alltså typ 95% av tiden) kan det faktiskt vara ok att resa också…

    1. Linda skriver:

      Nej, flyget r faktiskt långt värre än allt annat man kan hitta på. De hade en utställning om miljö på Naturhistoriska riksmuseet förut. Då fick man välja hur man ler i ett antal olika kategorier. Gjorde man en enda flygresa på år så syntes inte ens all ens övriga påverkan i diagrammet.

      1. Linda skriver:

        Hm, det försvann visst lite bokstäver. Man fick välja hur man lever alltså, inte ler…

        1. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/notkottet-ar-den-storsta-miljoboven_8140908.svd (Bara en av många texter som finns om ämnet…) Globalt sett står köttindustrin för en enorm del av alla utsläpp (18% enligt en rapport från FN). Självklart är det bra att dra ner ÄVEN på flygresor – vi reser så mycket som möjligt med tåg/buss tex då vi ska åka kortare sträckor, men man kan faktiskt inte peka ut flygandet som den enskilt största miljöboven (tror att det generellt är svårt att peka ut den enskilda faktorn som bidrar mest till klimatförändringar, så håller inte riktigt med rubriken till artikeln jag länkar till haha, men artikeln visar i alla fall att hela problemet är mycket mer komplicerat än att bara skylla allt på transportsektorn).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..