Hur man räddar en relation i fritt fall

I senaste Mama läser jag om psykoterapeuten Louise Hallins formel för att få relationen att må lite bättre under småbarnsåren: 1 + 1 +1.

Alltså regelbunden egentid med bara varandra 1 kväll i veckan, 1 helg i månaden, 1 vecka om året (från det att barnet är 2,5-3 år.)

HAHAHHAHAHHAHAHHAHAHHAHAHHAHHAHAHHHAHAAHHA.

Det är inte hennes råd jag garvar åt, det verkar onekligen vara en fantastisk lösning. Snarare rimligheten i att få till denna schemalagda avlastning. Jag tycker att vi lever i lyx och ofattbart överflöd som har hämthjälp en dag i veckan, då Malte också kan få sova över hos sin farmor, om han vill.

Jag känner nästan inte nån som kan ha en dejtkväll i veckan och än mindre en hel helg ensamma per månad.

Säger som Tessan gjorde i gårdagens inlägg: hur gör folk?!

Hallin har svar på det med: man passar varandras barn en helg i månaden.

Genialt ju.

Så nu undrar jag om nån skulle kunna tänka sig att dryga ut sin egen rovdjursflock med mina två kubmaneter i helgen? De är jättecharmiga, när de väl sover.

  1. Vi har i och för sig ganska gott om barnvakter som kan tänka sig att ha barnen ibland, men eftersom vi relativt ofta (någon gång i månaden) behöver barnvakt på helgen eftersom båda jobbar, så känns det liksom inte rätt att be om barnvakt oftare än så för att vi ska göra något själva. Tror vi hade varit bättre på det om vi inte behövde barnvakt p.g.a. jobbet.

  2. Lina skriver:

    Oh shit! Vi som ALDRIG har barnvakt mer än 2 ggr-år från farmor 50 mil bort. Vi har dock hemma-kvalitetstid då och då med spelkväll och vin. Nästan som att gå på dejt.
    Sen har vi 1gång/månad att vi lagar 3rätters middag tillsammans efter barn-läggningen och vi måste vara ordentligt uppklädda och fixade, så inte mjukiskläderna tar udden av hemmadejten. Funkar bra, men kan egentligen aldrig helt ersätta en riktig barnfri utekväll

  3. Ve skriver:

    Vi har relativt bra med barnvakt men för mig blir det en balansgång om hur ofta det är en bra lösning. Både för att jag inte vill trötta ut barnvakterna men också för att jag vill vara med barnen. Däremot känner jag igen att det är lätt att hamna i att bara prata om praktiska ting eller fixa tvätt/disk etc.

    Härom veckan fattade vi (jag och maken) beslutet att minst en av veckans kvällar (när vi båda är hemma) så ska vi bara umgås efter det att vi lagt barnen – d.v.s. ingen får jobba, kolla datorn, inga serier på Netflix, etc. etc. Kan säga att det ganska snabbt utökades från en kväll i veckan till nästan varje kväll. Det är så himla skönt! Jag tycker att det är så lätt att fastna i att kolla någon serie eller liknande under den där timmen efter läggning innan man själv måste i säng. Nu hinner vi i stället prata om allt möjligt och då hinner man även med de där framtidsdrömmarna och annat som känns viktigt för att hålla ihop det. Så jag håller med om de som tycker att hemma-dejting är en bra grej (och behöver som sagt inte var så uppstyrt heller, bara komma överens om att umgås…).

  4. Jag kände också lite HAHAHAHAAHAHA när jag läste om den här formeln. Alltså, jag tror absolut att det är bra för relationen om man kan få till det. Men hur många har möjligheten? Vi har ingen av våra föräldrar i samma stad

    1. (tryckte iväg lite för fort) Mina svärföräldrar bor 100 mil härifrån…och våra närmaste vänner här har också barn

  5. Behöver inte vara så svårt, man kan ha dejtkväll hemma. Handlar om att anstränga sig för att verkligen ha tid tillsammans som par, inte bara som föräldrar. Tror det är enormt viktigt med tid för paret. Sen har alla olika möjligheter men man behöver som sagt inte resa bort och ibland kan man alltid ta sig ut. Handlar om vilja och prio.
    topbloggare blogg.alltforforaldrar.se/viviannetreschow/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..