Att dra gränser

Lite tidigare ikväll tog Mira och jag en promenad till Konsum efter att ha hängt hemma hos några kompisar under eftermiddagen. Vi småpratade på vägen och hade det allmänt mysigt och fnissigt.

På Konsum plockar vi ihop ett gäng grejer, däribland två 200-grammare Marabouchoklad (choklad över 40% kakao göre sig icke besvär). Det undgår såklart inte Mira och jag gör heller ingenting för att dölja det utan förklarar att vi ska spara det till på lördag (vilket i och för sig inte stämmer i och med att jag kommer att ta en bit alldeles strax).

När vi kommer ut i kvällsmörkret frågar Mira så oemotståndligt fint om hon inte kan få en chokladbit. Jag överväger det hastigt och sticker sen in handen under vagnen och trollar fram en ruta schwizernöt till mitt jubelglada sällskap. ”Vi gör ett undantag” säger jag och Mira nickar helnöjd.

Sen sitter hon där i vagnen och gnager på sin lilla chokladruta, kant för kant, små, små mustuggor. Hon visar upp chokladbiten för mig och redogör klokt för sin teknik: ”Jag äter lite runt såhär så att den räcker längre och inte tar slut så fort.”

Älskade, lilla, kloka unge. Jag vill ge dig en miljard rutor Schweizernöt när jag ser hur du njuter av den lilla chokladbiten (observera att hon inte alltid beter sig såhär sansat när det kommer till godis – regeln är snarare att allt slukas i rekordfart).

Och där börjar en inre argumentation. Den regelbrytande, luststyrda sidan i mig rycker på axlarna, ber mig ta ett chill-pill och ifrågasätter varför jag inte ska ge henne någon bit till? Vad gör det om hundra år liksom? Hon älskar ju det. Den andra sidan anammar någon generell föräldraroll vars främsta argument är att man äter godis på lördagar för att ja…man gör så, helt enkelt.

Och jag kommer på mig själv att hamna i dessa situationer titt som tätt. När jag säger en grej som jag egentligen inte har övervägt eller tagit ställning till, men som känns som ett klokt standardsvar plockat ur Den Allsmäktiga Föräldraboken.

Jag är överlag en person utan särskilt många principer. Jag är inte en så värst god vän av ordning och reda och kan utan problem ifrågasätta eller bryta en regel som jag inte tycker har bäring. Innan ni förfasas och chockat klickar ner browserfönstret vill jag klargöra att det såklart inte gäller saker på något sätt skadar någon annan eller får förödande konsekvenser. Men lite….smårebelliska tendenser finns där, turligt nog i kombination med ett hyfsat sunt förnuft (tycker jag iallafall, hehe).

Därför blir just gränssättningar något av det svåraste i föräldraskapet, tycker jag. Jag kan ha så innerligt svårt för alla genomförnuftiga förhållningssätt och traditionellt förankrade sanningar och riktlinjer som bara finns där. Och visst, precis som klyschor är förmodligen flera av dessa sanna och klart vettiga, men ändå. Det är ju verkligen i stunder som dessa som jag njuter som mest. Och det är ju inte konstigt för det är ju en otroligt lätt situation i och med att alla drar vinstlotten och då är det ju inte svårt att vara förälder.

Men vad är för mycket? Vad är för lösa ramar? Var går gränsen mellan öppenhet och otrygghet? Att barn mår bra av en viss förutsägbarhet med rutiner och igenkänning kan jag verkligen köpa. Men hur mycket är tillräckligt för att sen kunna skjuta resten av tillvaron från höften?

En tankeövning jag brukar göra som hjälper mig lite på traven i dessa situationer är att tänka ”vad är det värsta som kan hända om vi gör såhär?”. Sen går jag till ytterligheten i tanken och tar ställning därefter.

I det här fallet slutade det med ytterligare en ruta Schweizernöt.

Hur tänker ni kring det här? Jag är riktigt nyfiken på att höra. Anammar ni givna (många gånger säkert kloka lösningar) eller freestylar ni? Hur strikta rutiner och regler har ni hemma hos er? Berätta! 

 

 

  1. Roligt inlägg ändå om en chokladruta eller två, jag menar att om det är det största bekymmet man har den kvällen har man det nog ganska bra! Men jag förstår poängen om att ha gränser och andras idéer om hur man måste göra. Jag själv gör helt som jag vill och känner utan att skämmas. Om jag vill motivera något bra och belöna med godis gör jag det. Tro på dig själv och var inte osäker, bry dig inte om vad andra säger och tycker. Jag har svårt för självutnämnda proffs mammor och pappor, tror att dom inte mår så bra och behöver bekräftelse. Vi måste lita på vår egen kunskap och njuta av föräldraskapet! ✌️

  2. Till Maria om nattning. Det handlar om vad DU vill och är beredd på. Vi hade exakt samma problem och kände att vi inte ville / mådde bra av att bära runt grinig bebis på kvällarna (som inte sov annat än på oss eller i vagn på dagtid, men sov i sin säng på natten när han väl somnade). Vi bestämde oss för att vi behövde förändring. Så vi gjorde rutin med bad, mys etc TIDIGT, och så lade vi ner i sängen och vyssjade. Stora protester – så var han inte van vid. Ta upp och trösta, när han var lugn så la vi ner och började om. Upprepade i ca 1,5 timme (ha en öronpropp tillhands…). Aldrig lämna, trösta och lägg ner när han vsr lugn. Nästa kväll samma sak i 45 min. Nästa i 20. Efter det accepterade han att bli nedlagd, vi höll handen på och gungade sängen, somnade på ca 15. På tre kvällars jobb! Alla var nöjda – han blev dessutom gladare när han sov tidigare på kvällen. Och han fick lättare att somna om på natten i sin säng. Detta funkade för oss eftersom vi verkligen VILLE ha en förändring och bestämde oss. Bästa vi har gjort – för oss.

  3. @A: Nu är min äldsta knappt två men såhär gör vi också, tycker det funkar kanon än så länge. Trots sin ringa ålder så verkar han redan ha en ganska avslappnad inställning till sötsaker. Intresserad såklart men hetsar aldrig i sig. Nu får han inte äta godis men bullar, glass och sånt. Han äter den bit han får och sedan är han nöjd 🙂
    Kanske bara är hans personlighet dock, eller så ballar han ur om ett år eller så, hehe. Men än så länge känns detta som bästa sättet.

  4. Till Sara J – så härligt svar. Få inte ångest. Funkar det så är det rätt. Alla barn är olika. Och föräldrar. Är mitt mantra som faktiskt hjälper mig väldigt bra när jag börjar jämföra mig med andra och känna att jag gör fel. Kram!

  5. ”Se till att komma ihåg att köpa lördagsgodis”? Det trodde jag också. Precis som vi med första barnet väntade 4år innan lördagsgodis infördes. Lita på mig, du kommer inte att glömma. De små människorna i din omgivning kommer att försäkra sig om att lördagsgodiset inte glöms bort. Halva nöjet verkar för övrigt vara att välja ut det själv. Vi kör på smågodis. En godisbit per år som barnen får plocka, lägga i påse och väga själva. Funkar bra och blir inte för mkt för de minsta.

  6. Håller med! På vår BVC sa de att fem månader var det tidigaste man kunde börja fundera på diverse sömnmetoder, innan dess är de bara för små för att det alls ska vara någon idé. Jag personligen kan tycka att fem månader är väldigt litet också, men det beror ju såklart på hur barnet tar det. Jag minns att jag stressade jättemycket över hur hon skulle kunna somna själv sen eftersom hon alltid somnade vid bröstet, men det var ju helt i onödan.. (Inte så att det alltid gick supersmidigt efter det, för det gjorde det sannerligen inte, men det var överkomligt.)

  7. ”Ska kunna somna själva vid 4månader” ? Enligt vem då? I mina ögon är man fortfarande en väldigt liten bebis med stort behov av närhet då.

  8. Mäh.

    Jössesamalia vad många som var så duktiga och hade principer och regler;)

    Jag var det INNAN! Nu känner jag verkligen att ”whatever floats your boat”. Vi har stångat oss blodiga i snart 2.5 år med rutiner rutiner och ruuuutiner.
    Det ska finnas reeeegler, det ska ätas si och så. Vi ska vada ute en gång om dagen,
    Vi har ett barn som skriker sig igenom precis vartenda moment. Vaknar skrikandes, borstar tänderna skrikandes, äter frukost under protest, klä på sig ytterkläderna under något som för mig känns som ett krig. Ja du kan ju gissa hur resten av dagen ser ut.
    Varför håller vi på så här? Alla säger ju att rutiner och regler bör barn ha, att de mår bättre av det.
    Men tamefan… Jag släppte bara på allt när lillasyster kom. Och vad ljuvligt vi har det nu. OCH hon ställer sig frivilligt och borstar tänderna nu.

    Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men nog ger det en ångest klump i magen med tidigare kommentarer. Men nog är det en lättnad att bara lyssna på sig själv och sitt barn.

  9. @Emma, jag håller med dig. Vi är noga med att hålla ungefär samma läggtider (eftersom de mår bäst då och vaknar samma tid oavsett läggtid).Noga även med tandborstning och att man vanligen smakar på all mat. Men man äter tills det är fullt i magen, inget tvång att ät upp. Mamma och pappa bestämmer mat men ibland får man vara med och ge förslag och den som fyller år får bestämma mat den dagen.
    När det gäller sömn är det som sagt samma läggtid ungefär. I övrigt freestylar vi och har gjort sen de var små. Ammade till sömns och ligger nära och nattar om de vill fortfarande nu när de har eget rum. Minsta sover fortfarande ibland på förskolan och är ganska avslappad kring det. Har hon sovit brukar vi lägga henne lite senare på kvällen bara. Det brukar ordna sig.

  10. Gav upp försöken med att få mina två att sova själva. Har legat bredvid dem i vår säng. Sover ihop med lillen på 16 månader. Storasyster började sova i egen säng när lillebror kom (för mycket oväsen på nätterna tyckte hon) och då var hon nästan 5 år. Vi har nästan inga problem med nattning.

  11. Att ha rimliga regler behövs tycker jag, men det går ju att göra undantag ibland. ? sonen på fyra år vet också vad som gäller hos pappa sin/mig/båda. Blir han grinig /arg/sur (han är familjens dramaqueen), så får han absolut inte det han ville ha.
    Min man är väldigt sockerberoende och sonen verkar ha gentisk anlag för det. Men istället för att förbjuda sött/godis så har jag förklarat för honom att det inte är nå bra för kroppen, trots att det smakar sååå gott och därför får vi bara äta det i små mängder. Även om munnen/tungan eller huvudet vill ha mer, så är det inge bra för våra kroppar. Han verkar ha fattat galoppen iaf. 🙂

  12. Vi åt glass innan middagen idag (nya smaker från GB, köpte på impuls) och jag frågade sonen om man får äta glass innan middagen. ”Nej” svarar han och vi skrattade hysteriskt och seean fnissade när vi åy. Supermysigt och jävligt roligt. Jag vet att jag kommer säga nej nästa gång han vill äta glass/godis innan maten , med gott samvete , därför att jag vill att hans mage ska fyllas med mat och inte godis. Men ibland blir det lite så på en höft och det tycker jag att man kan göra. Som någon annan skrev, med goda rutiner finns det plats för sådana ”äventyr”!

    Något jag däremot ALDRIG gör är att belöna med godis. Never ever. Barnen är inte hundar.

  13. Jo, här bryter vi regler också MEN då vet vi alla att vi gör ett undantag och det är då roligt och kul och jag försöker (på ett sätt som fortfarande gör det kul, vilket är svårt 😉 ) peka på att det är just ett undantag.

    jag tycker det viktiga i den här diskussionen, som är jättebra btw, är att komma ihåg att det är ju inte svårt att bryta en regel en gång, eller två eller tio – anledningen till att man tvekar lite innan man gör det är ju för att man vet att med små, smarta barn 🙂 så får det konsekvenser!! Oftast blir det ju då skrik och bråk eller iaf högljudda frågor, nästan gång man är i samma sits. Varför kan vi inte göra ett undantag idag, vi gjorde ju det förra tisdagen, typ? 🙂

  14. Nu vill jag göra ett tillägg här till min kommentar som skrevs innan jag visste vad dagen hade i sitt sköte. Regler är svinbra men vissa dagar med barn handlar verkligen bara om att inte hamna bakom lås och bom med en fancy krama-mig-själv-tröja. De dagarna tar jag mina regler och skickar till samma ställe som Ryssland skickar sitt rymdskrot typ. Kände att det var viktigt att tillägga det som tröst om det är någon annan som också haft en shitty day och som får frispel när man nu läser kommentarerna på det här inlägget. 🙂 Vi gör så gott vi kan helt enkelt!

  15. Svårt att svara på då jag är olika hård på olika saker. Men vi kan ta sötsaker i detta fall. Det är väldigt avdramatiserat här hemma.
    Ja godis äter man på fredagar (i liten skala av mamma valt) och på lördagar (egenvalt)
    Men ibland kan man få en glasspinne en onsdag, en godisbit på en tisdag etc.
    Men regeln är nog
    Inget tjat om det från barnens sida för då får man inte.
    Utan det kommer mer under en mysig stund tillsammans, Tex som här om
    Man varit i affären och har det lite mysigt då kan vi dela på en plopp.
    Eller en trött kväll och vi sitter alla framför tvn då kan det vara mysigt med en oväntad glasspinne.

    Jag tror detta ”öppna” beteende från oss vuxna gjort att godisätandet är rätt avdramatiserat.
    De vräker aldrig i sig, äter alltid lugnt och de slutar äta när de tröttnar vilket innebär att de har alltid godis kvar. Många av mina kompisar har så hårt lördagsgodis enbart, så när man ser deras barn äta så formligen trycker de i sig allt på en gång.
    Vi har även ett godisskåp fyllt med godsaker som jag tagit hem från mitt jobb, det är frost och miniorer till höger och vänster. När jag kommer hem med det så tittar vi på det tillsammans och säger ”vi spar det till lördag eller hur”

    Japp!

  16. Innan jag fick barn så var jag väldigt principfast men har verkligen slappnat av mer när jag fick barn. Så länge dottern inte gör illa sig eller andra eller gör sönder något dyrt så får hon vara fri.

    När det gäller sötsaker så är jag lite strängare där, ingen läsk eller godis (hon är 2 år). Om vi andra äter bullar så är det klart att hon får smaka. Det enda godsaker hon får annars är en isglass på helgerna. Annars dricker hon bara vatten och mjölk och äter nyttig mat.

    Jag har samma tankesätt som dig, jag brukar tänka att vad är det värsta som kan hända. Tror också att man inte kan vara allt för principfast då jag tror att det kan hindra att man bondar med sitt barn.

  17. Är också ganska principfast och har regler. Min lilla är 17 månader och det känns som att det är precis nyligen vi börjat komma in i uppfostran och inte bara omvårdnad.
    Men! Jag kan absolut bryta mot någon regel eller princip ibland, och jag tror till och med det är bra att kunna vara inkonsekvent ibland.
    Exempelvis är jag väldigt noga med att min dotter ska plocka upp alla plastklämmorna som hon hällt ut på golvet, men nån gång ibland har jag sagt att ”mamma kan göra det”, när jag ser att hon är trött eller pappa kom hem och hon vill springa till honom och tjattra. Jag tror, och hoppas, att det ska lära henne lite om empati, att ibland kan man vara schysst och hjälpsam bara för att. Vet inte om det funkar så, men jag uppskattar när någon gör så för mig så varför inte?

  18. Hej! Jag undrar om ni kan ge lite tips om att få till nattningsrutiner, hur gjorde ni med era barn? Har en 4 månaders bebis som somnar sent, måste somna vid bröstet eller vyssjas länge, sen när han ska läggas ner i sängen så vaknar han ofta.. Tänkte ni kanske har tips!

    1. Hej Maria,

      De brukar säga att när barn är 4 månader så ska de kunna somna själv MEN tycker att du ska lyssna till ditt barns signaler. Han kanske bara behöver närhet för att känna sig trygg.

      Mitt råd är att ha samma nattningsrutiner, kanske bad, lugn musik, amma/ge ersättning varje kväll så att han vet att det är det som kommer. Även kanske lägga in ett plagg bredvid honom som du har haft på dig så att han känner din doft.

      Annars skulle jag bara säga att lita på din magkänsla, du känner ditt barn bäst.

      Lycka till 🙂

    2. @Maria: Exakt så hade jag det med första barnet. Med andra struntade jag i alla tokiga ”borden”. Satte kantskydd på vår säng och nattade direkt där. Ammade till sömns och smög sen upp själv. Betydligt bättre än att flytta runt barn. Sen spjälsäng med borttagbar kant intill vår säng en kort period innan hon lärt sig gå i o ur vår säng. Sover vi borta har jag sovit med minsta på madrass på golvet.Gick hur bra som helst. Tror i övrigt på att göra sig själv en tjänst och köra få men enkla nattningsrutiner. Har man barn som bara kan sova efter badlek, en viss sagobok, fyra gosedjur, sju vällingflaskor och fem baklängesramsor vid fullmåne jämna veckor får man det aningens svettigt om kvällarna. Vi reser iväg ofta till släkt och vänner inom Sverige och det skulle aldrig funka med för komplicerade nattningar. Vi kör med..

      1. Ungefär samma läggtid på kvällen för barnen. Dagsovtider kan man freestyla med men samma kvällstid funkar bäst.
      2. Tandborstning. Ev läsa saga. Annars amma till sömns för lilla samtidigt som stora lyssnar till saga på Spotify i mobilen om jag nattar. Pappa tar lilla i famnen.
      Är vi på resande fot kan det räcka med en trygg famn att somna i. Ingen av dem har använt napp.

  19. Jag är väldigt principfast och håller hårt i mina regler, barn är barn och behöver fasta ramar för att klara av livet MEN samtidigt är regler till för att brytas 😉 visdt får dom ibland den där onödigt dyra tidningen på affären eller stanna uppe långt efter läggdax men dom får det inte genom gap och skrik! Bra beteende uppmuntras inte dåligt. När min äldsta flicka var liten såg jag en barn psykolog på tv 4:as morgon program och hon sa att hot, mutor och straff är bra uppfostrings metoder bara det är inom rimliga och genomförbara gränser dvs hota med att dom inte får några julklappar för att dom bråkar är ett ogenomförbart hot, däremot är att dom blir av med sin dator en kväll genomförbart.

  20. Jag tycker att jag är tråkig, seriös och konsekvent. Men egentligen. Godis kan bli när som. Barnet har åkt taxi utan bilbarnstol. Vi borstar inte tänderna två gånger varje dag. Han har skjutsats på cykeln utan hjälm. Han har inte alltid hjälm när han åker sparkcykel eller springcyklar heller. Ibland uppe sent. Han får ibland uppmärksamhet för gnäll. Han hjälper till att städa men bara ibland. Ojojoj måste nog bättra mig?

  21. Jag vill inte säg att vi har regler och principer om särskilt mycket. En regel ska vara uttalad och ge en konsekvens om det bryts. Man kan till exempel ha en regel att hjälpas åt med disken, plocka undan leksaker mm annars blir det ingen veckopeng.
    När det gäller mycket annat har jag inställningen att det handlar om goda vanor. Till exempel om man har en bra nattningsrutin i övrigt så är det ingen fara om 4-åringen är uppe till 23 en lördag. Eller om man äter bra mat osv så kan man ta en skål glass en tisdag för att det är skoj. Då blir det ju något extra just för att man vet att det är speciellt!
    Själv funkar jag ju så när jag sitter vid poolkanten på Gran Canaria en tisdag kl 15 och sippar på en cocktail. Det är ju kul för att jag vet att nästa tisdag är jag tillbaka på kontoret! 🙂

  22. Jag är ganska strikt och fyrkantig med regler, det vill säga regler som har ett syfte. Exempelvis kakor, godis etc. sparar vi till helgen lika mycket för allas skull, finns det hemma kommer jag sluka det och att sluka det utan att en 4-åring märker det finns ju inte. 😀 I och med att vi är hårda är det ju lätt att göra undantag som blir speciella. Att man plötsligt får gå till bageriet mitt i veckan eller överraskas med en tablettask på en onsdag för att man exempelvis varit duktig och städat både sitt och brorsans rum, det blir ju magiskt men så liten insats från oss föräldrar. Så, jag tror på regler som man tror på för hela familjen, sen kan man göra de där undantagen som också ger ett kapital att ha reglerna.

  23. Den där ”regler är till för att brytas” gäller väl just barnuppfostran? 🙂
    Jag kan aldrig låta bli att belöna vänliga och artiga förfrågningar från barnen. Däremot händer det inte jätteofta, hehe.

  24. Min man är mer ”hård”på regler typ;inga armbågar på bordet, sjung inte vid matbordet, inget godis om det inte är Löööördag…jag är mer en ”bryt-reglerna-ibland”-person vilket skapar utmaningar i vårt föräldraskap?. Däremot har jag, ibland mot bättre vetande, lovat saker såsom varm choklad bara de tittat utanför dörren(allt enligt regeln:de har kylt ned sig:ergo:de förtjänar varm choklad?…damn, jag är en sucker!!

  25. För oss funkar livet med små barn allra bäst med ganska tydliga rutiner och regler. Men finessen med det är att det ju är så härligt att bryta mot dem. Några av mina allra härligaste minnen från min barndom är just sådana tillfällen, när man avvikit från rutiner och regler. Den där gången vi köpte en JÄTTEpåse lösgodis när vi gick på bio, eller när vi fick vara uppe hur länge vi ville när vi sov över hos våra kusiner eller när vi satte igång och bakade en kaka och åt när det egentligen var läggdags.

  26. Vi har inte så mycket regler här hemma. Jag försöker uppfostra mina barn genom devisen ”här är vi snälla mot varandra och hjälps åt”. Punkt. Det betyder förstås en massa saker, som att man inte slåss, eller börjar skrika (bara för att störa) när mamma och pappa pratar med varandra, man snor inte varandras leksaker osv. Det kanske är regler, vad vet jag, men jag kallar det sunt förnuft. Godis äter vi när vi blir sugna på det. Ibland går det veckor och åter veckor emellan gångerna, och ibland blir det några bitar varannan dag. Det är inte så noga tycker jag, de där små grejerna. Jag försöker skapa ett hem där ungarna känner att de har rätt att ta lika stor plats som mig och min sambo, att deras röst också blir hörd. Detta betyder givetvis inte att de alltid får som de vill, men om det de frågar efter inte är orimligt, så… Varför inte? Varför inte en ruta Schweizernöt en tisdagkväll? Vad gör det om hundra år? 😉

  27. Jag tänker att det är först när man har ramar som man kan gå utanför dom och jag tror just att båda delarna är viktiga! Barn behöver viss struktur att förhålla sig till, det skapar en trygg förutsägbarhet OCH har man strukturen kan man ju göra det kittlande ibland, att bryta mot den! Tänk va värdelöst att aldrig kunna busa till/förgylla en sketen tisdag med ”förbjudet lördagsgodis” för att man får godis varje dag ?! Tror du fattar vad jag menar! Ramar o kramar är ett bra föräldramotto tycker jag o så bus däremellan?

  28. Åh detta är så svårt! Jag är inte det minsta principfast utan har väldigt lätt att tycka att man ska göra sånt som är trevligt för stunden, för egen del. Jag som är vuxen har jättesvårt att lägga mig i tid, gå upp i tid, komma till jobbet i tid, låta bli att äta godis på vardagar och orka laga nyttig mat varje dag. Jag följer så lätt minsta motståndets lag ? Detta spiller såklart över på mina barn som ibland är uppe för sent, hoppar över tandborsten, äter godis för ofta och de har lärt sig att mammas regler är väldigt böjbara. Jag skulle vilja ge mina barn fasta rutiner, tydlighet och förutsägbarhet i vardagen men jag orkar inte leva så. Intalar mig att det inte är så farligt, mina barn är hela, rena och friska och har en hälsosam skepsis till oflexibelt paragrafrytteri som kommer att ge dem goda förutsättningar att bli kreativa och lösningsorienterade vuxna som vet att ta till vara det fina i livet. Intalar jag mig när samvetet gnager.

    1. Började nästan gråta av all kärlek som strålade ur raderna på detta inlägg. Så härligt beskrivet om en fin stund med ett litet barn som börjar bli stort ?
      Rutiner är egentligen inte alls min grej men när jag fick barn så blev det det. För att få lite ordning i kaos. Nu är hon två år och allt känns inte lika blodigt längre.
      Man ska ju överleva själv också. Idag fick hon tex för första gången kolla på plattan när hon åt lunch. En underbar och harmonisk lunch där hon också pratade med mig och åt mängder. Kände typ men shit varför har jag inte provat detta förr ?
      Kram till er och världens bästa blogg

      1. Och detta skulle inte vara ett svar till kommentator utan på inlägget…

        Snälla fixa kommentarsfältet. Man blir ju galen :/

  29. Underbart! Själv gillar jag att bryta regler mycket mer än min sambo och när jag är själv med kissen så får de se på tv alldeles för länge eller baka kladdkaka en vardag =) note, jag är typ aldrig själv med dem, hehe. När jag var liten fick jag måla på väggarna i mitt rum, bygga vansinniga kojor och andra saker som mina kompisar inte fick med jag lärde mig att regler är olika och det finns inte samma måsten hos alla. Jag är förövrigt imponerad av lördagsgodis, det skulle vi aldrig palla. Vi planerar inte in det, ibland går det flera veckor I mellan och ibland blir det godis både fredag och lördag. Annars måste man ju se till att komma ihåg och köpa? =)

  30. Jag är en sån som tycker att föräldrar ska sätta gränser. Och bestämma. Och ej curla. Små barn är ej förmögna till allt ansvar/val/inkänning/förklaringar föräldrar lägger på sina barn. Barn är väldigt smarta i sitt lärande (och ja manipulativa därefter men utan konsekvenstänk). Det gäller att vara strategisk. Min filosofi har varit att vara konsekvent men absolut med undantag, Ingen vill bli överkörd. Ge barn något de vill ha ibland. Ge dem den konstiga frukten i affären de absolut måste ha, eller godis på en icke lördag eller en förfärlig reklamtidning med leksak i. Ge dem inte det när de ligger ner på golvet i affären och skriker. Ge barn två rimliga val. Vill du ha den blå eller röda tröjan? Vill du äta makaroner eller ris? Villl du ha glass eller tårta?. Inte fråga vad väljer du (av allt) – för de vet inte (småttingar alltså). Muta smart, hota ej. Föräldrar ska ha makten men barn ska ej känna sig maktlösa. Strategi.

  31. Ta ett chill-pill ?

    Det blev ju en mysig stund!
    Min mamma tänjde på gränserna ibland gällande sånt och jag har alla avsikter att göra detsamma med min son. Så länge det inte är gap och skrik eller en muta för att slippa gap och skrik..
    Jag tror både barnen och vi mår bra av lite bus ibland!

  32. Åh, håller med Ylva!

    Min tanke i den givna situationen:
    Så länge mitt barn inte kastar sig på marken och kräver en chokladkaka så brukar vi freestyla.. De upprepar ofta ”är det lördag idag?” Så de VET men när jag är hemma o ledig en tisdag så är det mysigt med små utflykter och nångång kan det blir godis men inget de förväntar sig..
    Flummigt svar!
    Men en gång är ingen gång, och två gånger går att ändra 😉

  33. Hej. Börjar med att säga att jag tycker att du gjorde helt rätt. Jag vill inte att mina barn ska få i sig för mycket socker och för att undvika tjat så vill jag vara konsekvent. Man får inte choklad bara för att man tjatar och det bästa är att barnen då vänjer sig och inte ens tror att det finns en chans att få. Där är min grundregel MEN det är underbart att bryta dessa ibland. Att se glädjen i ögonen när något oväntat, busigt händer. Då kan det vara värt att nästa gång få påminna om att det där bara var en engångsgrej. Orkar dock inte med för mycket sånt då vardagen vår blir för jobbig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..