Mitt liv i wrestlingringen

kaboom

Jag lever mitt liv i ett minfält och till soundtracket från Ninja Turtles. Eller Beyblade. Eller Blaze och Monstermaskinerna. Eller nåt annat growlande och vrålande fanstyg.

Malte må vara en Tjuren Ferdinand men inom hemmets väggar sätter han sig då och då på den där humlan. I snart fem år har min värld här hemma låtit som ett barslagsmål. Jag fattar inte varför allting ska krockas och pangas när det leks, men det ska tydligen det.

Det verkar inte spela nån roll att hans mediakonsumtion blandas med sån här orch-tv och typ My Little Pony, för när det sen ska levas ut så blir det wrestling från Bärgarns Hejdlösa Historier för hela slanten.

Det ska stångas och kastas och krossas och slåss och ka-boom:as och borras och röjas. Det har varit fokus på att härma ”den ultimata pansarborren”, vilken jag tror är hämtad från Ben10 eller nåt liknande. Nu är det ”Den Stora Slåssmosaren” som har intagit scenen.

Det låter som ett perfekt gladiatornamn, för nån som snart är fem år.

Åh, kan vi inte bara leka tebjudning eller nåt?

  1. Emma skriver:

    När jag bara hade ett barn trodde jag att det var föräldrarnas fel att småkillar leker/låter som superhjältar, monster, bombardemang etc. eftersom min son var lugn, pysslig och hyfsat lågmäld. När jag fick son nummer två insåg jag att så inte alls var fallet. Jag har med åren och antal barn (har tre killar nu) blivit ofantligt mycket mer vis och ödmjuk…

  2. Anna J skriver:

    EXAKT SAMMA här!!! Jag får ryckningar i ögat av allt kraschande och skällande! Har försökt inspirera lite lek från Sofia den förste men icke, det programmet är ”bara kul att titta på, inte att leka”. Blargh!

  3. Ve skriver:

    Hahaha, väntar med bävan på vad min lille filur på 1,5 kommer ägna sig åt när lekådran mognat något… Syrran däremot – snart fem fyllda och även om det inte krockas och ka-boomas så mycket så är det ändå Ett Ständigt Babblande. Tebjudning kan ju låta trevligt men glöm inte hur mycket det pratas på tebjudningar! (Nu leker hon kanske inte exakt tebjudning men det är ändå oftast någon form av socialt sammanhang och dialog.) Och allt som oftast förväntas man instämma/ha en åsikt/konversera med exakt de ord som man blir tillsagd att konversera. Gärna samtidigt som lillkillen drabbats av valfritt utbrott och vrålar eller kastar sig under det att man försöker få på honom (och gärna syrran också…) ytterkläderna. Ibland vill jag bara skrika ”TYST! TYST! TYYYYYYYYYYYST!! Jag måste få plats att tänka en tanke!” men än så länge har jag hållit tand för tunga… I just de här sammanhangen, hehe 😉

  4. Frida skriver:

    Haha, inte ensam som sagt.. Vår 5-åring har precis fantiserat ihop sin egen suerhjälte -”mästaren på att slåss” ? kan han inte vara mästaren på pyssel eller annat med något lägre ljudnivå?

  5. Extremt hög igenkänning här också!

Lämna ett svar till Ve Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..