Surt men sakligt i veckans podd

image

…som ni hittar här.

Vad vill ni att vi tar upp framöver? Bombardera oss med förslag!

Nu ska jag återgå till lite trash-tvtittande (Hockey Wives). Ehm.

  1. m skriver:

    Tack för en superbra podd, perfekt för mina oändliga snälla-sov-nu-unge-promenader! För övrigt satt jag huuur länge som helst och sökte efter ”Cissi och Hemorrojderna” och svor över att mi podcastapp inte kunde hitta den! Min hjärna var helt säker på att podden hette det…. 😛

  2. Maria skriver:

    Kom på ett annat ämne! Kan ni inte ta upp när partnern/maken är den som får förlossningsdepression? När han är den som inte håller ihop eller reder ut den nya situationen? Kanske kan ni hitta någon gäst som pratar om det?

  3. Stina skriver:

    Heja heja! Ni är fan bäst! Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att ni har räddat min mentala hälsa med er blogg, och nu med podden. Så befriande att läsa/lyssna till era dråpliga historier och bara vrålgarva rätt ut. Puss på er!

  4. Maria skriver:

    Innan jag fick barn hade jag väldigt många föreställningar om hur det skulle vara, hur jag skulle vara (ascool och avslappnad) och att ”barnet kommer till oss och får hämta på vårt liv”. Så blev det ju inte alls. Är inte alls cool. Och inser att det är lättare för hela familjen om vi utgår ifrån barnets perspektiv (så långt som rimlighet och möjlighet tillåter). Kan inte ni ta upp denna omställning- hur man är samma person men ändå inte alls? Och hur man blev 1000 ggr mer lik sin mamma bara så där?

    1. Janna skriver:

      Känner så mycket igen mig i det du skriver! Jag fattade att det inte skulle bli lätt med bebis när jag var gravid, men såg framför mig hur jag satt i lugn å ro i soffan och tittade på serier 8 timmar om dagen med ammande bebis.

      Verkligheten var att jag grät i två månader, jag fick panik av att sitta inne och promenerade i timmar när bebisen sov och blev stressad och tyckte det var jobbigt när hen vaknade. För mig blev det var uthärdligt tredje månaden och när min bebis var fyra månader började jag njuta en del stunder av att vara mamma. Och de där restaurangbesöken och festerna med sovande bebis som inte skulle bli några problem har vi skjutit upp på obestämd framtid. =)

      1. Maria skriver:

        Både och! Hade missat att det var så extremt. Trodde jag skulle vara uttråkad, att jag inte tycker om bebisar och att jag skulle längta tillbaka till jobbet. Sen så visade det sig att just mitt barn var alldeles underbart (och skitjobbigt) men var helt oförberedd på att jag skulle bli så… mycket mamma. Att mina prioriteringar ändrades över en natt. Att jag har blivit en toffel. Istället för att satsa allt på karriär så funderar jag nu på att snarare gå ner i arbetstid vilket jag inte får ihop alls med min självbild… Behöver ett poddavsnitt om dessa inre stridigheter – både väntade och oväntade 🙂

  5. Janna skriver:

    Jag skulle vilja ha avsnitt om hur man slipper dåligt samvete för att man gör så gott man kan men aldrig ”tillräckligt”. Min ett-åring ska börja förskolan och gå kanske 9 timmar om dagen (4 dagar i veckan, inte för att jag vill men för att vi måste. Jag har sån ångest och jämför mig med ”alla andra” som har sin barn på föris 20timmar i veckan och som tycker att alla som ”förvarar” dem där” är usla föräldrar, jag jämför och får ännu mer dåligt samvete, läser på familjeliv och känner mig som världens sämsta mamma som inte tar hand om mitt barn. Dessutom äter han korv varje dag och det ger ju cancer…

    Ett pepp-program helt för oss alla som har dåligt samvete men behöver få känna att man inte är en dålig förälder! =)

    Tack för bästa bloggen!
    /Janna

    1. Åh, fattar. I slutet av avsnitt 3 pratar vi just om det eviga dåliga samvetet, som främst verkar drabba mammor mer än pappor. Sen kom jag också att tänka på Jenny Klefboms tips i TV4-soffan här om morgonen. Då handlade det om sommarledigheten och att många föräldrar mår dåligt över att behöva lämna barnen på föris på sommaren. Men där satte Jenny ner foten och berättade om alla fördelar som också kan finnas med att inte vara hemma hela dagarna. Se om du kan hitta det klippet på TV4.se. Tack för ditt förslag! Kram S

      1. Janna skriver:

        tack, ska försöka hitta klippet. Och visst är det så att så att mannen inte alls har dåligt samvete, undrar om det är genetiskt det där eller bara djupt rotat i vår kultur från barnsben…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..