Kalasrabies och en liten etikettskola

Lika lack som Tessan var här, var jag en stund igår under Maltes kalas. Anledningen är vuxnas ohyfs och förbannade passivitet.

Jag förstår plötsligt varför Magdalena Ribbings spalt är så omåttligt populär, för folks (generellt of course) sociala färdigheter är på rysk huligannivå. Generellt.

På kalaset händer följande:

5 barn behöver gå på muggen efter fikat. Inga konstigheter. Eftersom vi är utomhus leder jag flocken in på toaletten eftersom de inte hittar. Inga konstigheter. En pappa följer med för att hjälpa sitt barn. Inga konstigheter.

MEN RESTEN AV PAPPORNA SITTER KVAR UTE OCH SNACKAR MEDAN UNGARNA GÅR BÄRSÄRK INNE OCH JAG FÅR TORKA DERAS BAJSIGA RUMPOR.

Nu finns det ju värre saker i världen än att torka bajsiga barnrumpor men alltså, inte sitter man väl bara kvar och surrar vid kaffebordet när ungarna behöver hjälp på toa? När man har med sig ETT barn i var på en tillställning kan man väl ta hand om det barnet?

Efteråt klev jag ut, charmig som en bålgeting och fräste åt farsorna att det liksom inte var meningen att jag skulle sköta deras barns hygien, när farsorna nu ändå var med på kalaset.

Då blev det tyst. Och stelt. Tills en av farsorna liksom skulle ursäkta sig och höll upp sin telefon och sa:

– Men du kunde väl ha ringt? Du har ju mitt nummer.

Enligt Magnus förvandlades den pappan därefter till en hög med aska efter att min laserblick fått sköta snacket.

Efter det ägnade jag, Magnus och de vettiga papporna resten av världens längsta två timmar åt att ha roligt med barnen istället. Och det var faktiskt väldigt roligt.

/Sofia

PS: Måste bara dra en kort vett- och etikettskola om OSA:nde (på förekommen anledning, som till exempel ett bröllop):

  • Man svarar i tid. Det finns en anledning till att det står ett OSA-datum på inbjudan.
  • Gäller inbjudan bara dig, svara ja tack eller nej tack. INTE ”jag kommer och jag kanske tar med mig nån, vet inte riktigt än.” Vad i helvete.
  • Svara för sjutton inte heller: ”jag vet inte om vi kan komma, måste kolla. Kanske jobbar då, eller är ute och reser.” Och sen inte återkommer på flera veckor. (Jag har en kompis som jobbar jäkligt snärjiga skift inom vården och både hon och hennes (jourjobbande) make tackade direkt ja och försökte anpassa sina scheman därefter. Så det går ju, om man vill och har lite stil.)

Så. Nu ska jag ta en kaffe och andas lite.

 

 

  1. Anna skriver:

    Senaste kalaset vi hade hemma ringde två mammor med några minuters mellanrum och frågade om deras barn fick komma på kalaset – TVÅ timmar innan kalaset skulle starta, WTF?! Har svårt att säga nej så det blev till att slänga ihop ytterligare ett par påsar till fiskdammen. Folk har ingen hyfs.

  2. Skulle reagerat precis som du gjorde! Men alltså ”du kunde ju ringa”, skämskudde big time!

  3. Elin skriver:

    Jag tycker inte att du överreagerar (men skulle inte vågat säga något till dem utan knutit näven i fickan och surat i 8 år)
    Jag har en son i samma ålder som din och har varit med på många (av hans vänners) kalas och tvättat barnens händer, torkat, fixat, styrt upp bråk och hjälpt till.
    Ibland känner jag mig som en gammal sur tant när jag undrar över föräldrars hyfs, vart vägen är på väg etc.

    1. Åsa skriver:

      Hej, nu var jag tvungen att skriva ett inlägg till. Jag har varit med om samma sak så många gånger. Föräldrar lämnar in barn på diverse tillställningar och fram tills nu har vår dotter inte velat vara ensam. Då har ju jag får hjälpa barnen med att torka både kiss, bajs och tårar. Jag hjälper gärna till men efter ett tag blir det ju lite väl mycket.

  4. Du skriver papporna. Var det inga mammor där och uppförde de sig likadant? Alldeles för många pappor är vana att någon annan, mamman, farmodern eller någon godtycklig kvinna, sköter markservicen och curlar så pappan varken behöver göra något eller behöver tänka själv.

    1. Ja det var faktiskt bara pappor där öht men alla var ju som sagt inte passiva. 🙂

  5. mia skriver:

    Här oss lämnas barnen in på kalaset (helt okej eftersom de flesta är från föris och i vår familj har vi satt en gräns på 10 barn) dessutom har vi en liten lägenhet och kan inte vara ute. Det brukar bli fint flyt och de leker
    (oftast) bra. Häromdagen hade vi vårt 6 hemmakalas för vår minsting(har en 5 och en 8 åring) helt utan tema.. mina tips är: bjud bara barn som din unge gillar att leka med (våra får välja själva med ev lite vägledning), var tydlig när det börjar balla ur med vilka regler som gäller hemma hos er (här gäller alla får vara med, alla väntar på varandra vid bordet, inget spring inne ect vanligt hyfs helt enkelt), vi brukar ha en enkel fiskdamm som enda stående aktivitet (brukar fixa någon liten billig grej att pyssla med i påsen inte bara godis) och det viktigaste tappa inte dit kalas självförtroende tro på dig själv och dela på allt även skit görat om ni är två (om inte våga be om hjälp!). Tack för en bra blogg, ni är bäst!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..