Bota fobi hos en 5-åring?

Vår i många lägen stentuffa lilla tjej är livrädd för flygfän. Alltså panikrädd. Kan man som förälder göra nåt? 

Förra året var det skrik och panik så fort en geting/humla/fjäril/fluga surrade förbi på för nära håll. Och igår, när vårens första humla visade upp sig, såg vi en lika skärrad Mira som i fjol.

Och hon reagerar alltså extremt starkt. Hon vrålgråter och vill vistas inomhus. Och vårt tålamod med att hantera detta varierar.

Men samtidigt känns det inte som att tålamod räcker. För stunden, visst. Men dyker en geting upp igen är det kaos och panik än en gång. Jag vill ju inte att det ska bli begränsande. Hon vill till exempel inte grilla korv på balkongen och vill gärna gå in när hon kommer på att det kan dyka upp ovälkomna insekter. Och det är ju nu det börjar bli som härligast med utehäng.

Hon har aldrig blivit stucken själv, jag har däremot fått ett getingstick när hon var med. Men, då visade jag bara pricken och förklarade att det sved lite, men det var noll drama kring det hela.

Sen, visst, har hon en förvisso väldigt älskvärd pappa, men som också är svinrädd för getingar. Han kan ha viftat lite väl…frenetiskt vid tillfällen. Han kan också, av misstag, mitt i fäktandet, råkat kasta en fjärrkontroll en gång.

Hursomhelst undrar jag nu om ni vet om det finns något man kan göra? Jag vet liksom inte hur vi ska ta det vidare? OM man nu kan göra något? För som sagt, det är inte bara lite hispighet, hon är verkligen fruktar de små bevingade djuren.

  1. Kanske vågar hon titta på det här? Här finns bilder av flugor som fiskar, leker i lekparken, dansar balett och t.o.m rider! 🙂 Det kanske kan vara en start i alla fall, som bara är halvläskigt när det är riktiga flugor, fast som tecknad serie?
    Sedan undrar jag lite… Är det djuren hon är rädd för eller obehaget av ljudet och att flygande insekter ofta kretsar nära och gärna vid ansiktet? Rädslan av att inte veta var de är från ena sekunden till den andra?
    Hon börjar ju vänja sig lite vid när vår fågel är ute och flyger i alla fall, för jag tror att hon har börjat lära sig hans flygmönster och att han inte är ”ute efter henne”. Men fortfarande är det stor skillnad på en fågel och en yttepytteliten insekt som man aldrig riktigt ser, bara hör… Kanske är det även känslan av att inte ha koll på var de små rackarna är?
    (Jag är också jätterädd för getingar. Har inte blivit av med fobin, men vet hur jag ska tackla den och dölja den för barnen (någorlunda)).

  2. Ninna skriver:

    Vilket bra inlägg med en massa tips från kloka mammor! Vår dotter är exakt som Mira! Panik, och gråt så fort hon ser en fluga eller humla eller vad tusan dom helst som flyger eller kryper. Fjärilar går bra, men inget annat… Helst skulle hon nog vara inomhus hela våren och sommaren… Här hemma brukar det bli lite lugnare ju varmare det blir. Men våren är helt hemsk!

  3. Hanna skriver:

    Såg att nån redan nämnt Jag törs inte men jag gör det ändå. Vi läser den just nu pga att vår femåring har en del rädslor som begränsar honom. Rekommenderar den verkligen!

  4. Maria skriver:

    Eftersom ni bor i Stockholm kan jag tipsa om ett samtal med fina psykologen Liv Svirsky, http://www.sthlmkbt.se/
    Jag arbetar själv som barn-och ungdomspsykolog, men på annan plats i landet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..