I annonssamarbete med BEL NORDIC

Saker man kanske inte säger högt på föräldramötet

Sedan starten 2011 har hela poängen med den här bloggen varit att göra föräldralivet, och i synnerhet mammarollen, lite mindre kravfylld. Färre måsten och flera klacksparkar. Mindre skuld och mer skratt.

Och det är så oerhört glädjande att se att det under årens lopp är fler som har hoppat på det osminkade tåget. Fler som är villiga att lyfta på locket och visa upp otillräcklighet och föräldrafails som kontrast till puderrosa bebisklänningar och minutiöst anordnade (och dokumenterade) temakalas.

Sedan ett tag tillbaka finns sajten Mammabekännelser. Bakom initiativet ligger Cheez Dippers, ett mellis som består av grissinipinnar med mjukost som dipp, i praktiska små portionsförpackningar. Ni vet Skrattande kon, osten iallafall vi köper jämt när vi är utomlands? Same, same, but different (ni som var med på Unnsdag! fick en låda i goodiebagen!) Det fina med detta mellis är att det inte bara lämpar sig för barn – det funkar alldeles utmärkt för en vuxen med blodsockerfall också. Alldeles extra bra för en gravid med monsterhunger. Som jag har mulat pinnar med ost. Gnagt i mig dem som en ursvulten bäver. Johan åt till och med två paket till lunch i bilen en gång. Sen är han också milt besatt av denna mjukost, ska tilläggas.

IMG_1357

På denna störtsköna bekännelsesajt kan man läsa så många befriande stories om allt från tricks (läs: vita lögner) för att få egentid, till skolkande föräldrar. Sjukt kul. Och jag har ju såklart också bidragit:

Hormoner & Hemorrojder

 

(Den längre versionen av detta kommer på bloggen inom kort)

Det var ju inte direkt svårt att knåpa ihop en bekännelse, heh. Det är ju inte så att jag har gett d-droppar jättejättemånga gånger under Morris levnadstid heller. Jag kan också ha missat en flera APT:er på föris. Möjligen har jag bluffat och sagt att godisen som upptar hela gommen är en vitamintablett. Som sagt, det finns att plocka av.

Så, vill ni in och vältra er bland andras bekännelser så har ni nu en hel myriad av stories att götta er i. Och delar ni med er av er egen bekännelse får ni ett paket Cheez Dippers som tack. Sharing is caring, y’all!

 

  1. Janna skriver:

    Jag är tvärtom när det kommer till förskolan. De vill att man ska lämna barnen där senast nio för att de ska komma in i verksamheten. Jag fattar det, men ibland ljuger jag och säger ”vi ska till läkaren så A kommer senare idag”. Fast sen är jag och A hemma och bara myser, jag jobbar sent (börjar vid lunch) så vill ta vara på de små stunderna ibland.

  2. Åsa skriver:

    Älskar att lösa mammabekännelser och känner igen mig i många. Dock, som förskollärare, förfasas jag över hur förskolan utnyttjas. Vi är en yrkesgrupp som arbetar under enorm stress och sjukskrivningstalen inom förskolan är bland de högsta av alla. Föräldrar träffar oss en kort stund om dagen och då ler vi så fint. Men när dörren går igen ska vi spendera 8 timmar i en hög ljudnivå där man knappt ens hinner vare sig äta (i alla fall inte innan maten kallnat) eller sitta ner (förutom på toan, om man nu hinner kissa mer än en gång om dagen).
    Så SNÄLLA utnyttja inte förskolan som er privata barnvakt för ärenden eller egentid. Jag har själv valt att lämna yrket då stressen gör att min psykiska hälsa börjar vackla för mycket. Vi behöver verkligen inte extra barn i grupperna när föräldrar bara ”är lite trötta”

    1. Ouff, förstår att det är provocerande att läsa. Klickade mig igenom flera bekännelser men måste säga att jag missade dem om förskolan. Tror (och hoppas!!) dock att de allra, allra flesta inte utnyttjar förskolan på det sättet. Och väl kämpat av dig, förstår att det måste vara svintufft mellan varven <3

  3. tina skriver:

    Åh fan också, nu påminde du mig om att tvååringens d-droppar tog slut i mars typ

  4. Sofia skriver:

    Jag måste nog säga att jag blev lite ledsen av den sidan. Bra initiativ, och din bekännelse var ju av den roliga sorten. Dock fanns det mycket som var ganska ledsamt att läsa. Alltså, tro mig. Som förskollärare och numera mamma vet jag att orken tryter och att man bara vill ta en kaffe ifred ibland, men många bekännelser låter så hårda? Som att de verkligen, verkligen inte vill umgås ibland. OBS! Inget skammande, jag vet att man vill skicka sina barn till Sibirien ibland 🙂

    1. Skrev precis till Åsa på samma ämne. Förstår verkligen att såna typer av berättelser skaver som tusan. Missade dem själv på sajten, faktiskt. Hoppas verkligen inte att de flesta föräldrar inte utnyttjar föris (och er energi) på det sättet. All kraft och stövelbärs till er! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..