Boar så in i h*****e

Vecka 36 nu och knoppen vill tydligen boa som om det inte fanns någon morgondag. Den ledbrutna kroppen är inte helt med på noterna så det blir dessvärre inte så värst mycket gjort.

Eller ja, helt passiv har jag ju inte varit. Hemmet är späckat av en uppsjö av lösryckt påbörjade projekt som strax efter ivrig start har lagts på is på grund av pajjad rygg och ömmande ändalykt. Johan får motvilligt ta vissa av dem vidare, medan andra tja, får vara på paus till dess att det finns kapacitet att ro dem i hamn.

Ett fokusområde har varit barnrummet på grund av att det allt som oftast varit lika mysigt och trivsamt som här:

soprum

Jag vet inte HUR de lyckas vända till något så orimligt på kort tid (och då är ju ändå jag något av en legend i stöka-till-kretsar) men det ser ut som vilket Outsiders-avsnitt som helst efter att barnen har lattjat loss i typ 4 minuter (förtydligande: bilden ovan är alltså inte våra barns rum, men det finns helt klart gemensamma nämnare)

Fast jo. Jag har ringat in en hyfsat betydande orsak till det eviga haveriet: ett överskott av prylar.

Är det inte en miljard Schleichhästar, är det nästan lika många Spiderman i olika storlekar, alster från föris, random Mc Donalds-leksaker (HATAR DEM SÅ MYCKET), paljetter och pärlor, Barbies och ännu fler (och större) hästar, enorma mängder Duplo (som jag är orimligt fäst vid?!), smålego, klossar, tågbanor, fyrhjulingar, motorcyklar och andra förbannade fordon. Block, pennor, piprensare, flörtkulor, strukna pärlplattor, påbörjade pärlplattor, HELA KOSMOS FULLT AV PÄRLOR, och, icke att förglömma, fyramiljonertusen gosedjur. ALLTSÅ VET NI HUR SKRYMMANDE GOSEDJUR ÄR?!?!?!?! (klart att ni vet, ni är ju intelligenta människor, många säkerligen med egen erfarenhet så ja, ta det som en retorisk fråga)

Och, precis som i packningssammanhang går jag bet på att organisera upp förvaringen. Kanske för att jag ALDRIG har köpt förvarings…grejer utifrån en rättvisande inventering av prylarna som alltså ska förvaras.

–Åh, den här lådan var ju fin, den tar vi!

I teorin: Den blir perfekt till alla hästar!

I praktiken: Den rymde 67% av alla hästar, resten måste förvaras…någon annanstans. Kanske att 12% av hästarna kan ligga i den andra lilla gulliga papplådan jag köpte förut som inte inrymmer någonting utan bara står tom och därmed är en utrymmeskrävande ”förvaringslösning” som HELT JOBBAR EMOT SITT SYFTE? Och resterande 21% av hästarna kan tja…kanske ligga i samma IKEA-back som Barbisarna?

På samma vis blandas delar av gosedjuren med maskeradkläderna och tågbanan med piprensarna och mitt eget förstånd någonstans djupt ner bland flörtkulorna.

Ja, vårt organiseringssystem bäddar ju inte så värst bra för att barnen ska hitta bland sina grejer och då kan man ju nånstans köpa att de river fram ALLT. Johan, som visserligen städar långt mer än jag, tillämpar ett väldigt godtyckligt system när han far runt och plockar undan i just barnens rum. Efter en semi-ilsken räd kan till och med jag bli förbryllad över hans fulkomliga avsaknad av systematik – då är det som att alla leksaker har varit på swingersträff och slagit läger på helt nya platser och i nya, och inte sällan otippade konstellationer.

Så, häromveckan när den här gravida kroppen inte hade havererat riktigt så fullt ut, började vi rensa ut grejer. Om det är nångång som ett lågt blodsocker kan komma till sin rätt, är det vid ett rensningstillfälle. Ett lågt blodsocker är nämligen väldigt osentimentalt. Det tycker att få saker är gulliga och värda att spara. Ett lågt blodsocker är väldigt pragmatiskt och kan bidra med just den portion av aggressivitet och rationalitet som krävs för att ta sig an ett barnrum i svår kris.

Som vi stuvade undan, skänkte bort och kastade. Så GÖTTIG känsla. Inte en jevvla Kinderägg-grej kvar, än mindre något som legat i en Happy Meal-kartong.

Barnen fick välja ut fem gosedjur var som fick bo kvar i rummet (det kan ha blivit 6-7 som slank med, men ändå bättre än 67). Sen packade vi ner det som vi ändå vill spara, men som de inte lekt med sen 2014, som exempelvis tågbanan och klossarna.

Sen fick mor hybris och började montera ihop de möbler vi beställt, men då sa bäckenbenet ifrån vilket gjorde att Johan fick ta över under översyn av mrs Gestapo som ömsom pekade med hela handen, ömsom började ägna sig åt ett annat ”spännande projekt”.

MEN! Det har börjat arta sig, iallafall i halva rummet. Och, som om det inte vore nog – jag har PYSSLAT! Det måste vara hormonellt utlöst.

Här har jag typ färdigställt en sektion:

IMG_4044
IMG_4043

Den observanta ser kanske att kaninens öron ser lite onaturligt vinklade ut? DET ÄR INGEN SLUMP, KÄRA NI! Det är ett fåfängt och faktiskt helt misslyckat försök att dölja spackelfläckarna på väggen. Hade ju krävts ett par elefantöron i verklig size för att täcka de forna skruvhålen.

Men om vi fokuserar på det fina nu då: i kistan ryms SAMTLIGA 10-14 gosedjur. BAM!

Pysslet då? Jo, ni ser den husformade hyllan? Den hade alltså VITT tak vid leverans. Men efter att mors flinka fingrar efter flera bubbliga, misslyckade försök, fäst självhäftande svart film på taket blev det såhär istället. Och jag slutade ju inte där – ser ni att jag har klippt ut en skorsten som jag fäst på väggen? Kitty och Kreativa Karin hade varit så stolta över mig (och jag tyckte mig skymta en imponerad min på Mira, men det kan också ha varit ett uttryck för ren och skär förvåning). Nu får jag ju dock inte flytta hyllan för då blir det rejält knas med den numera väggfasta skorstenen. Och, för att slippa ta tag i spackelfläckarna tänker jag att man kunde köpa en sån här molnlampa, som helt naturligt skulle passa in på himlavalvet över huset:

molnlampa

Ah well. Det kan gott dröja ett par år. En sak i taget.

IMG_4036
IMG_4034

Här kan ni se den till bredden av Duplo fyllda tygkorgen. Jag fick alltså inte för mig att eliminera en enda bit vid rensningen, trots blodsockerfall och allt. Och! Den ruskigt utrymmeseffektiva bokhyllan! O-er-hört nöjd med den, thankyouverymuch (och dessutom till pangpris, missa EJ!).

Ni ser även sportsektionen där i hörnet, minsann. Där samsas bandyklubbor, nån udda minigolfklubba, badmintonracketar och cirka fyratusen bollar.

Och, som ni nog kan se mest av allt, har inte ett barn varit ens i närheten av rummet. Såhär såg det ut efter 20 sekunder.

IMG_4047

IMG_4046

Men, den stora skillnaden nu är att det finns klart mindre lösöre att sprida/kasta/välta/strössla ut.

Jag återkommer med andra halvan av rummet någon gång innan hösten 2020.

PS. Hyllor och kista kan ni fynda på Jollyroom.se under deras pågående Back to school-kampanj! DS. 

 

 

  1. Emma skriver:

    Så galet roligt inlägg! Höjdpunkten: ”då är det som att alla leksaker har varit på swingersträff och slagit läger på helt nya platser och i nya, och inte sällan otippade konstellationer.”

    Jag säger bara, haha! 🙂

  2. Karin skriver:

    😂 Så bra skrivet!

  3. K skriver:

    Fantastiskt roligt inlägg! Tack för en fantastisk blogg med högt och lågt. Önskar dig lycka till på ”upploppet”! Vem vet hur nästa familjemedlem blir? Efter två supertuffa barn överraskar trean med att i alla fall sina första två månader i livet vara bland det lugnaste barn man kan tänka sig!
    Så ett oombett tips från den ordningsmaniker jag är: IKEAs Kallax hyllsystem. Rutor att fylla med allt från små skåp till olika lådor. Har barnens alla leksaker i våran och det fungerar utmärkt.

  4. Anna skriver:

    Hur får du barnen att gå med på att göra sig av med grejer? Min nästan femåring blir löjligt sentimental över kinderäggleksaker, happy meal och tja egentligen alla leksaker som helt plötsligt är älskade favoriter när man börjar prata om rensning.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..