Livet med mr Klister

Dagarna går och idag firar minstingen 17 dagar utanför min livmoder. Hittills uppvisar Den Namnlöse många likheter med sina syskon.

Och jag skulle ljuga om jag sa att dessa likheter var av det bedårande slaget. Eller jo! En grej – han har precis samma panna och ögonbryn som Mira. Tänk Jack Nicholson:

Bildkälla

I övrigt är likheterna av det lite mer eh…prövande slaget. Det vill säga magstrul och otroligt stort närhetsbehov.

Första veckan flöt på rätt fint och vi kunde då och då lägga ner honom i babynestet eller i min gravidkudde som liksom bildar en perfekt jätteva-jay-jay.

Men nu, sen en dryg vecka tillbaka är det praktiskt taget omöjligt. Han vaknar di-rekt när kroppskontakten bryts. Oavsett hur mysigt/ombonat/livsmoderlikt vi bäddar och hur vansinnesförsiktigt vi lägger ner honom så är det same procedure as last time – han vaknar.

Och det beror säkert delvis på magknipet. Stackars lilla, fjuniga, spända mage. Som han fäktar, vevar, krystar, trycker, bökar, stökar och skrikgråter.

Så nu är tillvaron som en enda deja-vù. Pilatesbollen har pumpats upp. En ny bärsele har invigts och redan använts flitigt. Och vi guppar och vyssjar. Dränker skrik i hög musik. Jagar det bästa white noiset – häromnatten var det här det enda som fick honom lugn efter två timmar på pilatesbollen.

Johan i lätt oergonomisk position, spelandes tv-spel. Ändå imponerande simultanförmåga. 

Och jag ska inte sticka under någon stol med att det är svinjobbigt. Ni som vet, ni vet. Och särskilt som det nu finns små storasyskon med i bilden som vill ha sin beskärda del av uppmärksamhet och närvaro. Känslorna av otillräcklighet är stundtals brutala. Det jag skrev för drygt 2 år sen känns återigen högaktuellt.

Som jag ändå hade hoppats på lucky number three. En liten lugn spädis som ligger på rygg med armarna över huvudet och sussar djupt. En liten en som inte gallskriker i bilbarnstolen och vagnen. Och, som man kan lägga ner, iallafall längre än 3 minuter innan larmet går.

Men nu är det som det är och tack och lov är Johan hemma den här veckan också så att vi kan hjälpas åt. Och, helt genomfantastiska kompisar och familj som sluter upp och supportar bäst de kan vilket betyder ofattbart mycket.

Och jag VET att det går över. Men det känns bara så fjärran nu, mitt uppe i det.

Men, på plussidan – hemorrojderna har blivit klart bättre.

Så, nu tar vi en dag i taget.

  1. Jobbigt! Magmassage enligt 1177, rulla runt som en hm ja man rullar en cavlpng cylinder på madrassen några varv åt vardera hållet, rapa efter mat om går och kolikgreppet- det löste en hel del knip för vår son. lycka till!!!

    1. PS myyyyyycket magmassage, ett sätt att gosa med skrutt… och glömde, ligga på mage.

  2. Vi hade en bebis som inte gick att lägga ner överhuvudtaget, och bärsjal räddade oss! Jag är så oerhört tacksam över att min mamma tjatade på mig att börja med det. Nu bär vi i vävd sjal och ergonomisk sele i sjaltyg och det är helt fantastiskt med ”hands-free hugs” och att vi kunnat vara där för 4-åringen trots en bebis som bara och enbart vill befinna sig i kroppskontakt och som inte kunnat sova själv alls förrän runt 7-8 månader. Massa styrka till er!

  3. Får typ blandning av gåshud och magont av det du skriver. Ingen av mina fyra har varit så oroliga men tvillingarna tillsammans blev ett konstant bärande och vyssande tillsammans. Men det jag framförallt känner igen mig i är det dåliga samvetet och otillräckligheten. Jag har 4a barn som är fantastiska men det dåliga samvetet äter upp en emellanåt (framförallt i jobbiga perioder). Du är grym!! 🤜

  4. Grattis till underverket!
    Svågern satt oxå konstant på en pilatesboll enda som funka på deras knyte. De hade en amningskudde som hjälp och blir lite skönare när han ska spela nästa gång! 😉
    Jag vet inte vad ni känner inför att köpa ngt utomlands, jag va inte så glad för det men många i min bekantskapskrets tipsade om grip water som säljs i England och USA men inte i Sverige. Går att köpa på amazone har jag för mig. Vår förstfödde hade ganska mkt magknip och det hjälpte från dag 1! Men jag får erkänna att han fick första smakprovet utanför akuten (hehe) bara för att jag va nojjig att ge honom ngt som inte fanns i Sverige. Men som sagt det hjälpte. Hoppas allt blir bra snart!

  5. steffi skriver:

    vet exakt hur det känns.min minsta hade kolik i evigheter o var precis likadan och det enda som funkade var att stå o bära/vagga han i famnen inne i badrummet med torktumlaren på hahaha ! han älskade ljudet o värmen av torktumlare o enda stället han blev tyst o lugn på. spenderade så mycket tid med att dansa runt med han i badrummet att jag funderade på att flytta in vår säng där för att kunna få sova men så fort man gick ett steg utanför badrummet då började han gallskrika så var bara att gå tillbaka in i badrummet igen hahah. tufft men det blir bättre som tur är ❤

Lämna ett svar till Susanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..