Imorgon flyttar jag!

Ja imorgon flyttar jag!

Kommer finnas på blogg.loppi.se/anithaschulman/ så allt är som vanligt bara ny adress. Ni kommer hitta till den härifrån.

Vad är det med mig är obeskrivligt trött hela tiden! Vill liksom inte vakna på morgonen. Vi har börjat sova med öppet fönster och syrehalten i rummet gör en lite ”märklig”. Känns som att man sovit på sömntablett fast man inte har det… Är helt punchig på morgonen. Dessutom drömmer så märkliga drömmar. Mycket om djur. Osammanhängande. Typ som denna text. Men det är så jag känner mig idag- osammanhängande.

Det är så mycket roligt på gång med porslinet som jag skulle vilja berätta men jag får hålla hästarna lite. Men jag är så glad för att det är uppskattat och mitt näst projekt är faktiskt en möbel. Ni får snart veta mer. Dessutom håller jag på med en kul grej för nya bloggen. Ja som sagt mycket på gång. Kanske inte är så konstigt att jag är trött då…

Fashion, hair fluorine.

  1. När man drömmer om djur brukar det betyda att man snart blir sjuk.. Hörde det någon gång för längesedan och för mig stämmer det VARJE gång. Hoppas du får hålla dig frisk!

  2. Gissar på allergi…. det är massor av pollen i luften nu och jag som tar medicin är i alla fall helt slut hela tiden.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bakgården, grannar och hemmet

Jag älskar vår bakgård. En stor anledning varför vi köpte lägenheten var för att de tidigare ägarna sa att det var godkänt av föreningen att bygga en utgång från lägenheten och att en bygglovsprocess var påbörjad. När man bor i stan, då ska man gå till parken och hänga någon timme per dag och kanske ännu längre på helgerna nu i varmare tider. Har man en utgång från sin port med en sandlåda på gården då är liksom den där logistiken löst. Helt ovärderligt. Sen flyttade vi in och inför förra sommaren så tog vi ett lån då bygglovet nu var godkänt att bygga dörren på baksidan. Vi gick till styrelsen, av vad vi trodde var rena formaliteter men det visade sig att det inte var. Det påstods att det inte alls fanns något sådant beslut och det pratade för en risk om ”periodisering” som de sa. Dvs att de andra grannarna som har lägenhet på gården då plötsligt kanske skulle få för sig att bygga utgångar. Jag minns att jag tänkte lite och vad är problemet med det? Alla på de övriga våningsplanen har ju byggt balkonger…Alltså de har både rätten till en bakgård och en privat uteplats. Vi hade bara rätten till gården. Vi ”äger ju alla huset”.

Dessutom är det ju aldrig någon som är på den där gården. Jo kanske fem-sex sittningar per sommar då folk får ”grillafeeling”. De flesta som bor mitt i stan har ju lantställen så det rör sig om halva maj till juni samt halva augusti till september. Alltså innan och efter semester. Sen är liksom gårdssäsongen över. Självklart blev vi ju lite småknäckta av att vi nu helt plötsligt inte alls skulle få bygga utgång. Vi hade ju sett papper på det. Så jag bad om att få utdrag av tidigare föreningsbeslut för balkongbygget. Där stod det ju klart och tydligt det de tidigare ägarna hade hänvisat till. Att det visst fanns ett sånt beslut fattat. Vi skulle alltså få bygga enligt styrelsen och Stadsbyggnadskontoret. Jag kontaktade återigen styrelsen och hänvisade till det gamla beslutet. Det var några som skrivit på det beslutet som satt i styrelsen idag men de kanske hade glömt bort det? Hur som helst så tyckte de beslutet var för gammalt så de ville göra ett nytt. Det tyckte vi var lite konstigt och det lät knappast helt lagligt?! Det ska väl tas upp på stämman och inte skötas av några få utvalda, eller? Men vi lät dom ta ett nytt beslut. De godkände dörren men rekommenderade att vi skulle vänta till 2017 då Citybanan var färdigbyggd. (En pendeltågsstation under Odenplan). Det tänkte vi att Stockholms Stad hade nog inte gett oss bygglov ifall det skulle vara en fara för husets bärighet. Så vi byggde enligt plan.

Ska inte tråka ut er med alla turer det här ärendet tagit, men det är inte över än trots att dörren nu finns där. I våras var vi så trötta på den dåliga attityden mot oss i huset det här ärendet orsakat så vi kände att näe fan vi flyttar. Men det vore ju helt bisarrt, för vi älskar ju lägenheten. Vi är inte redo än och lägenheten vi eventuellt ville ha hade gått innan visning. Så det fanns liksom ingen anledning alls då. Grannbråk, vad säger man? Eller snarare tyst krig. Vi har på någon märklig anledning blivit VI, mot DOM. Som att vi är hotet mot drygt 20 vuxna. För vad? Att vi byggt en dörr som vi fått godkänt att bygga från alla instanser som tillåtit det. Känner ni igen det här?

Igår så ställdes gården i ordning och det är vanligtvis två sittgrupper en utanför oss och en lite större snett utanför oss. I år valde föreningen att sammanföra den sittgruppen utanför oss med den större sittgruppen till en jättestor. Så nu är det helt tomt utanför oss. Vi har alltså inte rätt till enligt styrelsen att ha egna bord och stolar (har fått skriva på papper och grejer) och har numer inte heller en allmän sittgrupp längre utanför oss som tidigare. De övriga i huset har ju balkongerna och en sittgrupp som inte tillhör vår del av gården.

Så tänkte jag att jag kanske skulle fixa det själv. Det är ju världens härligaste gård. Om jag bekostar något som alla får nyttja då är det väl okej? Eller, någon som har koll på det här? Ja, så bisarrt långt man kan gå för att göra en poäng. Jag antar att det gör vi med. Men för mig har det blivit både en könsfråga och en politisk fråga. Får man göra hur man vill bara för man är en styrelse? Visst får jag vara med i styrelsen om JAG vill. Men vill man ens som kvinna vara del i en herrklubb man är en fullständig paria i?

Jag vänder härmed andra kinden till och tänker göra något jättekvinnligt. En ljuvlig sittplats som alla får använda. Helt obarrikaderad från blomlådor. Hur fint vore inte det här?

Tänk lite New York bakgård och Medelhavet som möter Key West... Älskar Artwoods inne och ute inredning.

Den här platsen vill jag fylla under spaljén.

Inspirerande!

Myz

Slitet trä och tyg.

 

  1. Hahahaaa, det är lite kartellvarning, va?!?!?
    Vi har samma problem i huset som jag bor i, i Vasastan. De som sitter i styrelsen tolkar ansvarsfriheten som att de gör hur de vill utan att fråga övriga medlemmar.
    Man får antingen gilla läget och känna sig som en hyresgäst i sin egen bostad eller hitta något annat boende!
    Själv är jag sugen på att byta stadsdel närmare vatten och fina stora parker :)
    Lycka till med er uteplats!

  2. Tror nog inte att det är en vidare god idé ett anordna en egen uteplats som är till för alla utan att styrelsen godkänt det. Det låter som en väldigt trevlig tanke men tror du verkligen att någon annan än ni kommer att använda den? Om det redan är sura miner kommer detta förmodligen att skapa en ännu tråkigare situation. Trots att du gör något trevligt för alla.

  3. Jag har ingen aning om huruvida ni faktiskt får sätta ut och göra det mysigt på eget bevåg. Eftersom det är ”krig” så riskerar du bara att de tar allt du gjort och skickar det till soptippen när ni inte är hemma. det vore ju sjukt tråkigt. Kolla först. Se till att ha på fötterna. GIVETVIS har du rätt att sitta med i BRFstyrelsen. NI har snart årsmöte. Det har man varje år i slutet av maj för att presentera bokslut och planerat nytt. Säg till valberedningen. (en person som ej sitter i styrelsen nu och som styrelsen ska informera er om vem det är) att du vill söka till styrelsen. på årsmötet röstas om vilka som får vara med. Min erfarenhet är att det inte är så vanligt att folk VILL sitta med i styrelsen. Du har också rätt att lägga till egna punkter till årsmötet. Styrelsens plikt är att informera om när årsmötet är och sen ge nog tid för ALLA boende att lägga till punkter på agendan. då kan du ta upp huruvida ni får sätta ut egna möbler som alla kan använda.
    Puss och ring om du vill bolla. Jag sitter med i vår styrelse. Har ALLTID suttit med i styrelsen i de BRFs jag bott i för att kunna påverka och hålla dårarna stången….
    (såklart) :-)
    Tesso

  4. Usch och fy vad jobbigt sånt där är. Vi bor i radhus som är friköpta men till det hör gemensam mark. Och den är det evigt tjafs om. De flesta som bor här är 70 + och är inte alls intresserade att göra nåt bra av den medan vi är några barnfamiljer som vill fixa men de sätter käppar i hjulen. Jag fattar inte att vuxna människor har så mycket tid att lägga på detaljer. Skönt att ni stod på er och vad härligt ni kommer få med er uteplats :) . Kram

  5. En liten varning bara, från en som varit med. Tror du verkligen nån vill sätta sig på ”era” sittmöbler utanför er lägenhet, på en uteplats som du personligen designat, i den situation som nu har uppstått?? Nej det kommer att ses som en krigsförklaring mot gemenskapen inom huset, det får du nog tyvärr räkna med. Men försök ändå, man ska inte ge sig!

  6. Så där ”alldeles underbar” ser er gård inte direkt ut…snarare som en rätt trist stenöken till innergård! Men det går kanske att hotta upp den lite med blommor och roligare sittmöbler utan att anlägga gräsmatta , odlingar och annat som skulle göra större skilnad. Jag skulle köra på. Nu är ni ju ändå osams med alla så varför tveka?

  7. Oj, det låter som mitt hus. Jag har balkong men de på bottenplanet får inte bygga dörr för då försvinner lite av det allmänna. Jag har sagt, på årsmöte, att det kan ju inte spela någon roll. Då försvinner lite buskar, som om någon brydde sig. Istället skulle vi få flera fina uteplatser och en levande gård. Det skulle bli jättefint.
    Jag tror, inte att du kämpar mot männen, utan mot avundsjuka och missunnsamhet.
    Nu ger jag dig kämpakrafter. Stå på dig. Fixa en mysig uteplats åt dig. Heja du.

  8. Känner igen känslan. Vi köpte stuga på västkusten, ena problemet efter andra med girig landägare som kostade oss 60000 kr extra. Arghh. Tog bort den sköna känslan av att skaffa stället. Ush. Mådde dåligt av det över en lång tid.

  9. Vi bor också i Vasastan, Stockholm, men fin innergård. Där får de på nedre botten ha en liten stol, litet bord & liten blomma typ utanför sin dörr ut (som de fått bygga), dock är det inte ”deras mark” och ingen stor möbelgrupp får placeras (mest för att det inte får plats). Kanske inte riktigt går att jämföra med en balkong som ju inte är för resten av huset som ju faktiskt gården är. Men självklart får de sitta i sin hörna och också använda gårdens övriga möbler. Vi har gemensam grill etc och allt fungerar väldigt smidigt. I vår styrelse har det varit och är ett gäng kvinnor med – så vill bara slå ett slag för att det inte funkar sådär i alla föreningar i Stockholm. Men lycka till! Och en fin och härlig innergård med liv och rörelse gynnar ju alla tycker jag!

  10. Fy så tråkigt att leva med den känslan! Det är ju inte bara att flytta till en annan lägenhet. Hoppas att det löser sig för er och att ni kan börja känna trivsel igen.

  11. Stå på er och vilken trevlig väg att stå på sif tycker jag, att göra fint och låta alla ta del av för era egna pengar. Det är en bra poäng ni gör och vem vet, kanske kriget blir till fred och grannsamhörigheten stärks. Jag skulle inreda med vackra tyger mot de trista betongväggarna också. Lycka till och ja, slå dig in i herrklubben för fan! :-)

  12. Hejja Schulmans!

    Ni är ju skitskrämmande när ni ”bryter mot” det vanliga som det alltid varit!
    Tänk om du kommer på något bra och gör fint som inte de kommit på. Då är det enklast att sluta hejja och krypa in i sin grotta (lägenhet).
    Jag och min man har byggt hus i en by strax utanför stan. Sammtidigt som våra grannar sa ”åh vad trevligt med nya grannar” så hotade de med att förstöra bygget och hota ur oss pengar på en väg de gjort för flera år sedan innan ens vi var med i bilden.

    Jag gick på vägmötet i byn. Jag var enda kvinnan och under 60 år. De såg förvånade ut så fort jag öppnade munnen.

    Nu har jag tvångs hejjat på dem i 5 år så nu kan de faktiskt hejja själva också.

    Välkommen till byn!
    Jo, jag tackar jag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Brucerapporteringen

[youtubeplay id=”jC2ZY2loo74″ size=”medium”]

;

Jag är ett inbitet Springsteenfan sen länge. När jag skulle fylla femton (den sommaren) lyssnade jag jättemycket på Born in the USA plattan och minns under den stora brittpop-eran på 90-talet att jag smyglyssnade på honom. USA var ju sjukt ute så det var inget jag skröt om min Springsteencrush. Men jag hade inte då hittat till de riktigt gamla låtarna. Sen försvann han helt från mitt liv i några år och sen träffade jag mitt exex 2001 som introducerad för de gamla spåren. Nu var jag fast på riktigt. När han var här 2008 var jag i Göteborg. Konserten den fjärde juli var rena väckelsemötet och gick inte ur kroppen på flera veckor. En gammal kollega till mig bodde på samma hotell som honom och på grund av det lyckades jag hamna på efterfesten. Är faktiskt relativt oimponerat lagd av mig men då var jag så impad att inte ett endaste ord kom fram. Bara ett fånigt leende. Vågar man säga att Bruce fick sköta snacket? Haha. Men så var det. Sen dess såg jag spelningarna på Stadion inte så kul, Stockholmarna är mycket mer ängsliga än Göteborgspubliken. Vi vill bli underhållna, vågar inte vara en del av underhållningen. När vi är på Ullevi är vi inte hemma och då vågar vi mer. Förra året var magi. På riktigt, fick två av mina personliga favoriter, Lost in the flood och Jungeland.

Stackars Bruce vad han vad han fick slita i lördags. Men det gick, det var magi. Publiken mötte honom efter ett tag och vi vågade släppa! Bra var det, men inget ”väckelsemöte”. Inser att det måste vara jobbigt att vara Springsteen även när han gör det oväntade så är det väntat och man är typ sur för att man inte fick ”något extra”. Vad ska han göra – vända sig ut och in? Han spelade ju trots allt hela Born in the USA-skivan från början till slut. Dessutom, var på Grand efteråt. Precis som man själv stod och ugglade innan han kom så var många ugglor där. Stackars Bruce det kan inte vara lätt.

Men det ÄR kul att vara ett Springsteenfan. man får så otroligt mycket ”Bruce” och jag förstår att han säljer. Men jag kan verkligen förstå för dom som inte alls är intresserade att detta är nonsens. Han är inte superkommersiell och det krävs oerhört mycket eget intresse och engagemang för att ha en nyanserad relation. Så därav kan jag tycka att nyhetsrapporteringen inte främjar alla och kan tycka att den är aningen överdriven då och då. Jag behöver faktiskt inte veta vad som händer i Barcelona och Finland på konserten. Precis lika lite som jag behöver veta om de amerikanska delstatsvalen under amerikanska valkampanjen. Vår USA-imponans kan ibland vara lite onyanserad. Inte bryr vi oss lika mycket vad som händer i England eller Ryssland eller om motsvarande storlek på inhemska stjärnor? Jag minns som sagt en tid då Springsteen och USA var det töntigaste av det töntiga och den tiden kommer komma igen någon gång. Undra om kvällstidningarna kommer leda eller haka på den vågen?

Jag, Malin och Sigge på väg till koserten i lördags.

Bästa platsen!

  1. Ett sånt fantastiskt bra inlägg! Har också sett Bruce ett flertal gånger, dag 2 på Ullevi förra sommaren är faktiskt en av de bästa dagarna i mitt liv,hehe:) Finns ingen bättre live artist än honom!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Man är bättre på uppfostran när man är själv

20130512-194125.jpg

Efter att ha varit själv med Penny för första gången en längre period inser jag en sak. Man blir bättre på uppfostran när man är själv. Så är det bara. Det finns liksom inga kompromisser. Man MÅSTE samarbeta annars går det inte.
När man är två ”tar den andra gärna över”, för att kompensera för att den andre vuxna ska få en paus. Istället för att alltid orka ta fighten med barnet. När man är själv så måste man ta fighten varje gång. Det finns liksom ingen annan att lägga över jobbet på.
Men belöningen – efter en helt klart tuff vecka med många fighter. Är att ut på andra sidan kommer en tjej som vuxit en meter. Helt plötsligt så är hon helt kommunikativ och vi hjälper varandra snarare än stjälper. Jag är chockad vilket framsteg vi gjort. Man behöver knappt höja rösten. Så skönt för alla inblandade. Vad har ni för upplevelser av den grejen?

  1. Är själv med barnen mest hela tiden (4,5 och 3 år) Maken jobbar på annan ort och är hemma varannan helg. Och ja, det blir på något sätt enklare när man är själv. När vi är hemma båda två kan jag komma på att vi väntar ut varandra på något sätt, man väntar på att den andra ska och så blir man irriterad på när hen inte eller gör på ett sätt som man inte hade tänkt sig.

  2. Håller med dig helt och hållet! Min man pluggar på annan ort så jag är själv med två barn (3,5 och 7 år) sön -tors. Det är aldrig sådan bra ordning på barn och hem som de här dagarna:) Vi hjälps åt. Fredag morgon åker jag alltid till gymmet innan de vaknar, två stycken som tar hand om morgonbestyr är inte att rekommendera. Då försöker de bara spela ut oss. Tack för en underbar blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Snart är sommaren här!

Nu är det dags för student och bröllopsperioden. Den vackraste perioden på året. Klorofyllen i den nya löven är nästan neonig i sin ton och på insidan av kroppen bultar hjärtat lite extra hårt. Det är både sluten och början på något nytt den här tiden. Som att en lång dvala är över. Vi frigör oss från oss själva. Lediga i sinnet och i klädseln. Vi struntar i jackan och hasar in fötterna i sandalerna. Vi går lite långsammare. Vår moral tar en paus och vi lever i stunden. Den bästa tiden för ett soldyrkande folk som svenskar.

Jag vill fira det här med 15% på hela sortimentet som kallas ”SOMMAR” skriv in det i checkouten. Vad som är jättefint att göra till studenten och bröllop är att göra personliga initialer och datum under sigillet på kopparna. Jag har fått in lite orders på det och det blir verkligen urfint. När ni bokar personliga initialer gör det i webshoppen och skriv i personligt meddelande vilka (välj bara en i antal). Sen väljer ni vilka koppar (cappuccino, kaffe eller espresso), i vilken färg och antal. HÄR kan man handla i Norden och HÄR kan man handla world wide. Leveranstiden är 10-30 dagar beroende på orderns omfattning.

  1. Åh så fint det är! Jag fylls av ett enormt habegär så fort jag ser ditt porslin. VILL HA! Fyller inte år förrän i november.
    Men nu kom jag på en sak i skrivandes stund: kan man få prenumerera?? ;) Några saker i månaden tills man fått ihop en hel servis :)

  2. Jag tycker att din porslinskollektion är så vacker, hoppas att jag en dag har möjlighet att beställa från dig :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Reseguiden

Missa inte en fantastisk promenad på ”The High Line” en underbar paus mitt i storstadssus och duset.

Läs mer om den HÄR

Om man flyger 48 h som jag gör så se till att sova på flyget både till och från för att minimera jetlagen.

Stammis. varit där varje dag sen stället öppna.

Mitt i Harlem ligger svenska stjärnkrögaren Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster. President Obamas favoritrestaurang, han har ett eget honnörsbord på bästa platsen i restaurangen. Man förstår att Obama favoriserar den. Det är verkligen utopin av det amerikanska samhället svarta och vita sida vid sida och stämningen är underbar. Precis som det som serveras på borden.

Myz

 

Sea Bass delüxe och en annan ful fisk bakom.

Lördag morgon startades med frukost i Meet Packing District. Standard Grill för att precisera. En fantastisk restaurang missa inte deras dessert ”The Deal Closer”. Ett chokladdesserts-måste om man äter middag.

Hello Carbs!

Efter lunchen och några Bellinis gick jag på drop-in pedikyr. Kostar 27 Usd och tar 45 minuter. Perfekt break för mig och killarna tog en öl i solen.

New York är verkligen ett kreativt Mecca. I allt från byggnader till ting hittar man inspiration.

Älskar att åka taxi i N.Y och sen de införde det enkla betalsystemet är det också väldigt smidigt och billigt!

På kvällen åt vi middag på Momofuku. En grymt härlig och prisvärd asiat. Fick härliga American Psycho vibbar. Där kreatörer från dagsfyllor, par på dejter och festklädda blandades med suits som kom från jobbet.

Om jag hade hunnit scanna av halva stan på lördag förmiddagen så var söndagen den mest exekutiva shoppingdagen. Nu hade jag sollat intrycken och visste vad jag ville ha. Men först skulle ju Penny få lite härliga presenter från världens största leksaksaffär FAO Schwarts, på Fifth Avenue vid Central Park. Det var här Tom Hanks ”jobbade” i filmen Big. Minns ni pianoscenen? Jo man får testa det.

Missa inte den jättecoola avdelningen med fossiler. Hittade härlig inspiration till kommande porslinskollektion. Hur vackra?

 

 

 

 

 

LOADING..

Fin mattor

När jag var på Formexmässan så träffade jag en urtrevlig utställare i montern bredvid som hette Camilla Eltell hon är formgivare men gör helt sinnessjukt coola mattor också som jag faktiskt köpte med mig till mitt kontor. Creative Carpets. Är jäkligt sugen på att trycka upp min egen print på en.

  1. Hej jag heter Tesso och jag vill prata om byxorna. förlåt… jag menar BYXORNA!!!!
    Var kommer de ifrån? Jag älskar dem!

    1. Hahaha ja de darling kan du köpa runt hörnet från dig. På butiken Plagg på Odengatan. Bredvid örhängsshoppen typ. Finns massa balla mönster och en 500-hunka kösta-re.

      Puss ses i övermorgon.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Här kan ni läsa en inredningsintervju med mig

20130506-200856.jpg

HÄR

  1. Anita, indisk kolonialism…? Kunde inte se några sådana influenser överhuvudtaget – förutom ev kuddfodral slash mattan – ut av fotona…

  2. Superstar! Jag följer Stella McCartney på insta och numera tänker jag på dig när varje bild poppar upp. Typ Stella med JayZ – Anitha är älskad av Stella som är Buddy med Jay och jag älskar också Anitha så jag är nästan ocksåbuddy med jay! U fatt?
    Aja jag flyger till new york imorgon, några heta tips?
    Ps. Jag är U21 så inga bartipz needed

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

En massa outfits!

20130506-134154.jpg

Top och byxa från Cos skor från Louboutin.

20130506-134251.jpg

Byxa och blus från Cos. Kofta från Lindex. Skor från Zara barn! De har ju upp till storlek 36. Så bra. Glasögon från Ray Ban.

20130506-134439.jpg

Frulle på Standard Grill. Blus från Dagmar och solglasögon från Stella McCartney
20130506-134542.jpg

Skor från Steve Madden. Halsband och smycken från ett gatustånd i Soho.

20130506-134643.jpg

Poncho från Davida om man skriver in SCHULMAN i checkouten får man 15% rabatt. Byxa Cos. Väska BCBG Max Azaria.

20130506-135110.jpg

Mitt uppdrag att hitta en klänning till två bröllop lyckades. Kan bara inte bestämma mig vilka smyckenkombos jag ska ha. Klänning från Club Monaco och örhängena kommer från Charlotte Bonde.

20130506-135427.jpg

Prickig blus Zara, tröja Lindex, jeans Massimo Dutti och skor Steve Madden.

20130506-135624.jpg

Känner mig som Michael Jackson i skorna.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Snart kommer stora N.Y. Inlägget

Håll ut! Kom hem för några timmar sen.

20130506-112338.jpg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min dag

Det knackade på dörren vid 11.00 och ett bud med rosévin från René Barbier kom i en ljuvlig ”organisk ask” signerad Camilla Thulin.

20130502-183745.jpg

Funkade ju även perfekt med mina tallrikar i.

20130502-190108.jpg

Det nya vädret inbjöd till premiär av mina nya solisar från Ray Ban. Köpte ett par åt Calle också som han ska få i present av mig. Måste faktiskt tipsa om att köpa på nätet (som alltid) Sunglasses Shop.se. Vet man vilka bågar man vill ha så spara massa pengar och köp online. Bara ett tips…

20130502-184829.jpg

Sen gick jag och fönade ut håret för att spara tid imorgon bitti. Man kanske skulle kört hälften hälften?!

20130502-184948.jpg

Sen var det bara att skynda sig hem och packa innan Penny skulle hämtas.

20130502-185342.jpg

20130502-185350.jpg

20130502-185402.jpg

20130502-185416.jpg

Sen gick jag och hämtade ”vagnvägrande” Penny. Som numera vägrar att gå, (hon vill bli buren). Det tog 40 minuter att gå hem 700 m. Skam den som ger sig tänkte både hon och jag.

20130502-190000.jpg

Packad och klar!
Penny är stor nog att klara sig själv ;-P

20130502-185628.jpg

Nu en snabbissväng med RamiHermésfest.

20130502-193949.jpg

Tjohoo imorgon far jag till min älskade man. Ses i New York!

  1. Hej Anitha! Förvarnar för ytligt inlägg men jag ville bara säga att jag tycker att du är otroligt vacker och tyckte att du kunde få veta de. Har följt din blogg i något år och tycker att det är super med en bra blandning av ditten och datten. Oj sånt smör de blev, men såhär i näthattider får man väl passa på tycker jag. Kram på dig

  2. ?
    Genomlider jag. Varje dag. Utom igår då hon plötsligt skulle ”sitta där!” och glatt blev upplyft i sin del av vagnen. Vad handlar det om?! Maktutövande? Jag blir helt galen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Debatten om Strandvägen 1

Jag har sett många upprörda kommentarer angående Strandvägen 1 att det är en nästintill naken kvinna på karga klippor som representerar restaurangens ”look and feel”. Det finns en röd tråd i restaurangens interiörtema och färgerna representeras i bilden ovan som är fotograferad specifikt för restaurangen av Oskar Christophersen. Jag minns själv när jag såg bilden första gången att jag reagerade över nakenheten. Men å andra sidan hade jag då inte varit på Strandvägen 1 och väl där så kändes det inte alls konstigt. Jag menar det var ett av flera konstverk bland annat av fanns flera verk av Jesper Waldersten  där.

Jag tycker att den här debatten som pågår är nyttig men det måste finnas ”en debatt i debatten”. Jag menar vad är okej och inte att porträttera i samtida konst? För foto är väl också konst? Måste allt vara objektifierande är det inte syftet som måste avgöra det? Allt taget ur sitt sammanhang kan ju bli ganska märkligt. Tycker det känns oerhört opportunistiskt att gå så långt så att man vill bojkotta en restaurang för att de har en bild på en nästan naken kvinna. Visst kan det kanske ses som objektifierande men det kan också ses som konst. Antar att det beror på vad man själv väljer och hur det väljs.

Modellen på konstverket ovan heter Malin Persson och hon är trebarnsmamma. Inte för att det spelar någon större roll. Men jag tycker bilden ur ett konstperspektiv är urvacker. Men smaken är ju som baken…

  1. Jag tycker bilden är underbart vacker, kvinnan förmedlar en känsla av tillfredställelse med livet. Precis en sån känsla man kan få på en bra restaurang efter att man åtnjutit en god middag och man sitter där och myser i en trevlig miljö.

    1. Tänk så olika man kan se det. En mager kvinna i sönderrivna (?) kläder som kämpar (utan att lyckas) för att få bort ett tygstycke från ansiktet på en vindpinad klippa (som uppenbarligen är mycket kall) förmedlar tillfredsställelse enligt dig. Det ligger väldigt långt från hur jag själv vill känna mig när jag äter på en restaurang, men alla ser ju saker på olika sätt.

  2. Naket är vackert, man som kvinna. Förbjudet också. Den här bilden är vacker (förutom Malins revben). MEN den är väldigt konstig i sammanhanget faktiskt. Omotiverad. Det kunde ha blivit så bra men nja, den når inte hela vägen. Iaf inte för mig. Tjing!

  3. Hur gick det med lägenhetsköp? Jag är så nyfiken och gillar dina inlägg med heminredning. Du ger mig alltid så bra idéer.

  4. Okej. Då gör vi som du föreslår. Då tittar vi på syftet. Ja, vad är syftet med fotot? I det här fallet ska det förmedla en känsla för restaurangen. Bygga restaurangens varumärke. Vad förstår vi om restaurangen utifrån fotot? You tell me. Att kvinnor sitter nakna på blåsiga klippor och är väldigt, väldigt magra? Vad säger det om restaurangen? För det var ju sammanhanget du frågade efter. Sammanhanget är restaurangen och den image de vill bygga. Vad tycker DU att fotot säger då? Med det varumärkesbyggande syftet och det kulinariska sammanhanget i åtanke, som du ju efterfrågade?
    Eller menar du att man ska se att restaurangen är konstintresserad och om man kommer dit får man se konst av…en helt andra konstnärer.
    Varför kunde de inte valt en naken man med frusna pungkulor i fokus? Man väljer all konst i ett syfte. VAD är alltså syftet?

    1. Fanny, Jag vet inte måste allt som har med restauranger nödvändigtvis ha bilder på mat-restaurangrelaterade produkter, för att bygga varumärket? Vad gudinnan Nikes vinge EGENTLIGEN med idrott att göra, kopplat med ”Just do it”? Om det inte ska förmedla någon slags underliggande perception om frihet?
      Utgår man från det sättet du valt är ju i princip halva Moderna och Nationalmuseet rena bordellerna. Eller finns det någon tidsaspekt på resonemanget?
      Om du inte gillar bilden och tycker den är sexistisk är ju upp till dig. Är Helmut Newtons verk sexistiska eller starka?
      Är det just kvinnokroppen som är så laddad? Hur resonerar gaykulturen runt den manliga objektifieringen av kroppar? Vet inte men tycker att bojkott av en restaurang är lite moralpanikigt. Men det är ju mitt sätt att se på det…

    2. Fast det var ju inte svaret på din egen fråga. Du efterfrågade SYFTET och SAMMANHANGET. Moderna Museets syfte är att visa konst. Sammanhanget blir alltså konst och då passar all möjlig modern konst. Sexism har jag inte ens nämnt. Ingen moralpanik har jag heller.
      Kvinnokroppen är helt oladdad för mig, men det är inte grejen här. Du missar grejen. Vad har en naken, frysande kvinnokropp med en restaurang att göra? Förklara syftet och sammanhanget, för det var ju det du tyckte man skulle titta på.

    3. Men för att nämna det varumärke du tog upp. För mig är det enkelt. Nike förmedlar just känslan av att flyga och seger, vilket passar bra eftersom man vinner över sig själv och genom Nike Air kommer luftelementet in. Fullt förståeligt och lite logiskt. Jag hajar fortfarande inte den nakna kvinnan på den kalla klippan när jag ska boka bord. Syfte och sammanhang.

    4. Tack Fanny. Mycket bra skrivet. Blir riktigt nedstämd över tendensen att en sån här fråga reduceras till en bagatell som påstås handla om tycke och smak. Det finns sååå mycket kunskap inom (även) det här området. Såå många kloka människor som har gjort konsekvensanalyser. Och att då reducera ett sånt här i mina ögon uppenbart övertramp för vad som borde vara ok år 2013 till en fråga om smak känns okunnigt och sorgligt. Hoppas fler läser på hur förutsättningar för kvinnor och män skapas och reduceras och protesterar när det är på sin plats.

    5. Tror att ägarna menar att det är en amningsvänlig restaurang och att det är helt ok att ta fram brösten där!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min helg i bilder

20130429-201623.jpg

På lördagsmorgonen tänkte jag hur i helvete ska det här gå? Men det gick, så efter lunchvilan så begav vi oss till Junibacken. Jag hade rätt, nästan tomt på grund av det fina vårvädret och vi slapp lunchhetsen.

20130429-201913.jpg

På kvällen bjöd jag hem en kompis med tre barn på middag. Det var grymt härligt. Fick en liten paus. Ett barns bästa barnvakt är ju ett annat barn eller vad är det man säger? På söndagen var det ju bara att inse att aktivitet är det som gäller. Så vi började dagen i Humlan.

20130429-202328.jpg

Sen åkte vi till Etnografiska museet. De har ett helt otroligt härligt ”pysselrum” där. Lugnt och massa grejer att pyssla med.

20130429-202501.jpg

Min man skickade bilder från sin hytt. Det är här det skrivs en roman, onaneras, röks och dricks. Usch!

20130429-202633.jpg

Ibland skickar han sms hur mycket han saknar oss. Jag hade knappt ens hunnit tänka tanken på saknad. Har ju fullt upp goddammit!

20130429-202753.jpg

När Calle kommer hem ska han sluta röka.

20130429-202828.jpg

Blev så glad att upptäcka ett jättestort uppslag i SvD Magasinet med mitt porslin i. Kul att de uppmärksammat de röda. Älskar dom och är förvånad att de inte säljer mer än de gör. Bästa basfärgen. Så snyggt till hem med mycket vitt i. Eller som kombo till egna vita tallrikar.

20130429-203143.jpg

Gick förbi Tuss barnkläder som hade en fantastisk minisale.

20130429-203320.jpg

Gick hem och rensade Pennys garderob.

20130429-203345.jpg

Skönt. Nu var både Penny och mamma nere på låga varvtal. Skönt! We did it. 1-1 Penny/mamma.

  1. Jag gillar den orangea tallriken bäst,sen den rosa. Men bäst gillar jag sängen du designat. Sätt den i produktion kvinna! (och en unge är ingen unge,två ungar är ”hispavarning” 3 st ungar är så jävla jobbigt så man orkar inte:) …sa jag att jag har 3?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Springtime hos Rossana

Springrose, Rossana hälsa från mig bäst och billigast på Shellac i stan. 070-974 04 15

20130429-200301.jpg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Musiken man aldrig får

20130429-194531.jpg

Jag ber om ursäkt för dåligt bloggande. Men Calle är ju på sin födelsedagsresa. Så jag är själv med Penny och det är en prövning i sig. Aldrig paus med andra ord. Eller sen paus. All respekt till ensamstående.

Tänker ni ibland på hur det kunde låtit ifall vissa artister inte gått bort i förtid? Eller om man fått en gåva som det musikaliska är och faktiskt bara har X antal spår i sig. Att det inte skulle blivit mer oavsett livslängd.
Jag tänker ofta på musiken man aldrig fick höra.
Hur de där oskrivna ackorden och textfraserna tillsammans lät, vet ju bara artisten. Vad hade vi fått få höra för musik av Jan Johansson, Michael Jackson, Janis Joplin, Amy Winehouse eller John Lennon.

Vilka låtar skrevs aldrig? Sådana tankar kan göra mig både upprymd och blå. Hopplösa funderingar. Fyra dagar kvar till N.Y.!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mamma Penny 1-0

20130428-114157.jpg

  1. Åh. Så. Underbart. Sitter i EXAKT samma båt och gillar både att du också sitter (well, satt) i den och att det finns hopp om ”framtiden”. Håller på att bli galen på min 21mån vagnvägrare som INTE vill åka vagn dom 500m vi har att gå (iofs på Frejgatan, som ju är rätt lugn). Hon vägrar dessutom bara när det är jag som hämtar. Tvingar jag henne skriker hon och gråter krokodiltårar hela vägen och jag möter allas ”dålig-mamma”-blickar.
    Penny är helt fantastiskt fin. Du med. Och ditt porslin!

    1. Barnsele i form av ryggsäck med djurmotiv där svansen på t.ex. apan utgör kopplet. Fiffigt och praktiskt för 2 åringar som bor i stan. Det är förståeligt att barnen inte vill åka vagn när de lärt sig gå och det är förståeligt att föräldrarna tänker på säkerheten, tur att sådana ryggsäckar/selar finns.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Gåshuden, när jag öppnade posten…

20130425-171247.jpg

Stort. Blir kanske inte så mycket större. Jag menar hur mycket porslin äter inte hon på? Hur många event går inte hon på och har själv?! Tror verkligen att hon tyckte precis så mycket om det som hon skrev. Gaaaahhhh!!!!!

Fick sedan finbesök av Caroline Winberg som köpte en ny servis till sin våning i N.Y.

20130425-171427.jpg

20130425-171439.jpg

Ni har väl inte missat min ”STELLA”-kampanj. 15% på hela sortimentet.
Allt porslin är restaurangporslin, producerat i Sverige och tål maskindisk. Jag levererar till nästan hela Europa.

Skriv in STELLA i checkouten så får ni 15% rabatt på allt i webbshoppen. Glöm inte att man kan göra som Caroline. Få personliga initialer.

Bon Shopping!

  1. Men det är väl klart hon menade det! De ÄR ju supertjusiga och coola! Grattis, hoppas nu hon sprider ordet till alla andra coolingar, hon är ju bästis med Maronna och Kate Moss! Jag känner mig jättepeppad och inspirerad av dig! :)

  2. Inte alls förvånad..!
    Porslinet är helt unikt och har en otroligt vacker dekor i en massa nya nyanser..!
    Precis rätt i tiden Anitha..well done..!

  3. Superfint porslin!
    Hur länge kommer det finnas möjlighet att köpa mattallrikarna? Kan inte köpa 16 stycken på en gång… ;)

  4. Grattis, vad kul! Jag som inte trodde på din design – inte min stil alls! Men vilken dålig koll jag har, ha ha!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Åh nej jag blev ”hon”

Penny har gått från en trots-fas till en annan. Från att typ dramatisera ett fall och få ont på riktigt så man måste trösta henne. Väljer hon nu lite mjukare ytor, såsom en matta eller soffa exempelvis och håller för huvudet när hon ”kastar sig handlöst”. Sen återvänder hon själv när brytet är över. Det är ju stort. Men hon är galet pappig just nu och imorgon åker pappa bort en vecka på sin födelsedagsresa och hon och jag ska vara hemma själva. Det kommer bli en prövning. Trodde nog att hon skulle vara aningen ”lättare” nu, när jag bokade resan. Men det är ju såklart möjligt att hon blir urmysig.

Härom dagen blev jag påmind om mig själv för första gången på länge utifrån. Att jag blivit ”hon jag aldrig skulle bli”. Men man tvingas dit insåg jag. Hade inte fattat förrän det hände att jag var där nu. Penny barnvagnvägrar totalt och intressekonflikten på ICA när hon skulle släppa ”den lilla kundvagnen” för att sätta sig i vår barnvagn. Behöver jag ens gå in på detaljer? Hon var iallafall som en hal ål utan en led i kroppen. Mitt i kaoset kom min gode vän Adde in av en slump, (till lika min gudfar…lång historia) och sa ”Hej Anitha”. Jag blev överraskad och avbrutet i min och Pennys lilla bubbla. Det var bara att konstatera, jag var hon – ”den där mamman”.  Alla blir vi hon vad vi än tror om oss själva och våra barn. Så det är bara att gilla läget.

Är ni ”hon”? Hur gör man och när slutar man vara ”hon”?

Trots-Ulla

  1. Jag tror snarare att det handlar om förväntningar och fördomar.

    De som har en klar bild av hur de ska bli som föräldrar och som dömer andra föräldrar för hur de uppfostrar, det är de som blir överrumplade och besvikna när de står där med ett barn som visst också trotsar och skriker och ålar sig.

    Lösningen för att inte bli en förälder man inte vill bli, är att gå in i föräldraskapet med öppet sinne, att vara beredd att lyssna på sitt barn, anpassa sig, inse att det inte finns någon ”mall” utan att komma fram till ett sätt att leva som passar både barn och vuxna.

    Jag är absolut inte ”hon”.

  2. Tvååringar är trotsiga, jobbiga och skrikiga. Och för det mesta alldelens underbara!!! Barn är inte programmerade robotar och ffa i tvåårsåldern lever barn oerhört mycket i nuet och har svårt för snabba svängningar.
    Tycker att det är min uppgift som förälder att inte ”utsätta” mina barn för tillfällen när det är extra jobbigt för dem, t ex handla efter dagis, utan underlätta. Sedan tror jag på att förbereda (börja redan en halvtimme innan), berömma det positiva och ignorera det negativa (självklart säga till om barnet gör någon illa, inte är ”artig”). Tycker att man kommer långt med det!!!

    Fast Anitha, tycker du illa om att vara en ”hon”? Du sa ju i ”Debatt” på TV att det ”finns grader i helvetet” och att barn får tåla en tillrättavisning om man går och handlar med dem efter förskolan då de är extremt trötta o trotsiga… En tanke bara.

  3. Har aldrig upplevt det där. Har två barn med 13 mån mellanrum….så jag tror det löste sig pga…ett barn fick aldrig den uppmärksamheten så den sorts trots uteblev.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Teve i sängen

Jag tror att vår generation kommer ha det otroligt mycket lättare än våra föräldrar att bli gamla. Vi är ju en ganska lat generation om vi ska se historiskt. Jag minns aldrig att mina föräldrar satt ner innan klockan nio på kvällen. De höll på med något shit hela tiden. Vad det nu var, och så höll mormor och morfar med osv. Jag sitter så fort jag får en chans, ärligt talat. Jag förstår att tallriksmodellen ska revideras för vad fan ska vi med kolhydrater till? Vi gör ju ingenting?! När jag var liten tränade jag fyra olika sporter samtidigt, varje vecka. Inga konstigheter att skolan avslutades med ett träningspass. Idag är det ett aktivt val att gå på gymmet, det börjar bli en självklarhet men det är inte där riktigt än.
Får jag välja att kolla på en riktigt bra dvd-box i sängen eller springa en mil så blir valet lätt. Jag tror baserat på detta ryggmärgsval att jag kommer vara en mycket mer harmonisk gamling än mina föräldrar. Jag är ju redan en ”sängliggare”. Jag vet hur jag får timmarna att gå. Jag lever genom en finpixlad skärm med fiktivt eller verkligt innehåll.
Ålderdom bring it on säger jag bara!

  1. Om man beviljas plats på ålderdomshem (vård- och omsorgsboende) är man nog rätt så skröplig. Sannolikt ser man dåligt, hör kanske dåligt, är lite yr eller lider av demens. Då orkar man inte med någon datoraktig skärm alls. Kommer just från ett anhörigbesök på sådant ställe.

  2. Haha, så sant. Sen på ålderdomshem så kan vi surfa hela dagen, spela tv/dator-spel..Har jobbat en del på ålderdomshem och 20-talisterna är ju ännu värre. De jobbade ju ute på åkern från morgon till kväll..vadå tv? sällskapsspel? slappa? sova länge? Klart de får myror i benen när de inte orkar så mkt längre..Men vi latfisar kommer nog klara oss bra, tror jag också ;)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Schizofrena Malena

Jag måste berätta om en faiblesse of mine. Jag älskar att läsa på om diagnoser. Alltså psykiska diagnoser eller sinnestillstånd. Börjar jag så kan jag inte sluta. En av favoriterna är Histrionisk. Tänker att det vore roligt att göra en sitcomkaraktär med den diagnosen.

Men för det mesta känner jag it could be me när jag förkovrar mig. Jajamänsan på allt från ADHD till Schizofreni till Borderline. Men så tänker jag så här. Alla vi människor är ju en sammansättning av olika kemiska substanser. Det finns ju egentligen ingen ”normal” kemisk sammansättning för oss. Alla är ju olika och det är klart vi har lite utav allt. Bara att några har lite mer av något. Sen läser jag att exempelvis Personlighetsstörning är överrepresenterade bland kvinnor. Alltså förlåt mig när jag har PMS är jag personlighetsstörd deluxe. Kan det vara så att i några olyckliga fall, har några av dessa diagnoser sammanfallit under en PMS? Detta är ju såklart bara ett antagande men det låter ju inte helt orimligt. Aja.

  1. Viktigt att komma ihåg är att psykiatri inte är någon exakt vetenskap.

    Trots omfattande tester och undersökningar som hela tiden utvecklas så är det mycket svårt att ställa en säker diagnos. Breivik är ett exempel.

  2. Precis, testerna som man gör för att ta reda på om någon har ADHD är väldigt omfattande och görs uppdelat på flera tillfällen och i flera timmar varje gång

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Öppet brev till Tobias Hübinette

Hej Tobias,

Jag läste din studie som du publicerade på Svartvitt mångkulturell webbplats. Jag är precis som du sk. adopterad. Eller snarare adapterad av det svenska samhället. Som du skriver: ”Den första lyckade integrationen av första generations invandrare”. Självklart har det här fått mig att fundera över det här med arv och miljö. Sen jag fick mitt första barn har det här blivit aningen mer konkret för mig. Jag vet inte om du har barn, men det är en ganska bra grej att ha när man funderar över sådana här existentiella frågor har jag lärt mig.

Det finns många delar av din text som jag håller med om. Jag har själv en massa adopterade vänner och vi har alla olika bakgrunder. En har dessvärre gått bort  i en överdos, en är överviktig och deprimerad, men övriga sju personer har det faktiskt gått riktigt bra för och är vad jag fått intrycket av nöjda och glada. Du har ju forskning att stödja dig på. Men jag tror inte att mina totalt 9 vänner genom åren särskiljer sig avsevärt från en svensk. Om de här nu nio skulle representera barndomskamrater för en genomsnittlig ”etnisk svensk” så kommer säkert någon av oss dö i hjärt och kärlrelaterade sjukdomar och någon få cancer.

Du har rätt i att vi integrerades rakt in i det svenska samhället med allt vad det innebar. Jag minns att jag som den andra mörkhyad i byn upplyftes för det. Att jag var speciell att de äldre barnen på förskolan gillade att leka tillsammans med mig. Jag upplevde inte det som något förminskande utan valde snarare att se det som en styrka.  Jag såg inte rasismen som säkert fanns där. Precis som klassförakt, och hat mot homosexuella och andra rädslor som präglar en liten ort full av okunskap. Den andra adopterade hade en annan personlighet än mig och var ett inte lika öppet barn som jag. Precis sådana olikheter vilka etniskt svenska barn som helst kan ha.

Under ett kvartal i den lilla byn, då vi bytte bostad så hade vi en temporärt lägenhet då huset vi skulle flytta till renoverades. Då bodde vi en förort till Örebro där jag för första gången fick bekanta mig med flyktingar och invandrare, icke integrerade. HÄR var jag annorlunda. Här var jag en riktig Svenne. Som inte visste vad Ramadan var eller vad mina etiopiska kompisar gjorde på en  Yom Kipour. Här kunde jag känna mig ”annorlunda” såg kanske mer ut som mina nya vänner utseendemässigt i och med att vår hy var mörkare än svensk. Men kände mig mer som mina etniskt svenska vänner. Jag tänker också att det inte alltid måste vara en definition av lycka att integreras komplett. Mina nya vänner var mycket lyckliga vad jag minns. Jag tänker om jag som svensk i Kina vill umgås med andra svenskar i mitt nya land. Är det verkligen ett misslyckande och utanförskap, eller är det ett aktivt utanförskap högst självvalt? Vill alla verkligen ha ”villa, vovve och säga tjena” eller vill man inte hänga med dem som är mest lika en själv oavsett? Men vad vet jag. Jag är som sagt inte en politisk flykting.

När jag skulle börja fyran flyttade vi till Västkusten och rakt in i ett mycket ekonomiskt välbärgat samhälle strax utanför Göteborg. Här fanns det mycket mer adopterade.  Den enda förvirringen var att inte längre vara lite speciell utan bara en i mängden. Som vilken ”Svenne” som helst liksom.

Ett år senare startade mina föräldrar ett nytt företag och den här gången bar resan av lite högre upp längs kusten. Året var 1989. I Strömstad fanns det ointegrerade invandrare och oss adopterade. I grannkommunen Tanumshede fanns Sverige Demokraterna vid makten och det här var åren innan den svenska kollapsen 1991, med brinnande flyktingförläggningar, V.A.M., Lasermannen, Ultima Thule på hitlistorna och en flytande svensk krona på börsen. Det kanske är svårt att förklara för någon som inte var med på den tiden. Men samhället i sig såg så otroligt annorlunda ut. Jag hade en muslimsk kompis och en adopterad chilensk som gick med i V.A.M. och fick vara med!? Kan man säga att förvirringen var total? Nu blev jag klassificerad som ”en bra neger” eftersom jag inte var flykting som då var en sk. ”dålig neger”. En gång upptryckt i en vägg av en kille nia när jag gick i sexan, för att jag var en. Jag har även hört i tid och otid att mitt hår är fint för att vara som svinto. Näe det var inte så kul. Men jämfört med vad Sandra var med om dagligdags i systematisk mobbing eller Ibrahim på flyktingförläggningen så var det helt okej. Det var till och med ganska lätt. Jämförelse med Tobias med colabottnarna som glasögon eller finniga Lisa. Som jag var med och reta ibland. De hade det inte speciellt kul.

Att jämföra det jag har med ett liv jag uppenbarligen aldrig kunde haft i Indien, då jag är uppväxt här, så var det inte så farligt. Jag springer inte runt och är ”tacksam för att jag fick komma hit”. Det är mina föräldrar som ska vara tacksamma för att dom fick mig, efter många års barnlöshet. Men jag är ytterst glad att jag inte behöver leva i fattiga Indien, ett föräldralöst spädbarn har inte de bästa förutsättningarna att få ett drägligt liv där. Jag kan därför heller inte förstå ”bananresonemanget” till fullo. Där jag har en hudfärg jag inte känner mig hemma i. Då jag inte kan jämföra mig med något annat, jag vet ju inte om något annat. Jag tycker hela resonemanget är förvirrande och konstruerat. Vem är det jag SKA känna mig som och hur känner sig en indier? Varför ska jag utgå från en negationen att min hudfärg är något dåligt. Att det är en identitetskris om jag vill blondera mig undertiden en blondin som färgar håret svart, just bara byter hårfärg. Det är ju bara jag som kan lägga den offerkåpan på mig själv hur mycket folk än försöker lägga den så är det trots allt mitt val.

Jag undrar ständigt när jag träffar människor med spännande dialekter eller hudfärg vad de kommer ifrån. Precis som de frågar mig. Är jag exempelvis i USA är den frågan lika vanlig som vad man heter i efternamn. Den positionerar inte mig  utan snarare preciserar. Om jag är första, andra eller tredje generation och var mina rötter finns rent etniskt.

Jag tror inte den ”adopterade statistiken” skiljer sig avsevärt mycket från en medelklass svensk. Men som grupp sett på utifrån denna typ av studier blir vi väldigt märkliga. Jag känner mig inte hemma i den statistik du bevisar. Med det sagt är den inte osann. Men det hade varit intressant att byta ut ordet ”adopterade” till ”överviktiga”, ”grönögda” ”fästingvaccinerade” etc. Jag har inte så ofta upplevt mig negativt särbehandlad på grund av min hudfärg. Jag vet inte om det är en inställningsfråga. Det är nog väldigt individuellt. Men jag är övertygad om att alla familjer har sina sår och jag är inte säker på att mina möjligtvis är ”värre” än dina. Om någon av dina ”etniskt svenska” vänner hade vilja byta öde med dig. Hade du gjort det då?

Jag vet inte hur det funkar när man gör en forskningsstudie men många gånger känns det som att man vill få vetenskapliga bevis för en personlig tes. Inget fel med det. Men ibland beror det ju på hur en fråga ställs och vad den jämförs med.

  1. Tack för denna text Anitha! Jag är själv adoptivmamma och som de flesta adoptivmammor nuförtiden har jag läst väldigt mycket om adoption, både positivt och negativt. Det är viktigt att du vill påminna oss om att det alltid finns flera sanningar och synpunkter, för man får läsa och höra så mycket som är dystert och negativt att även främmande människor tänkar sig veta hur min dotter kommer att ha det i livet…

  2. Jag är själv forskare och det är en allmän sanning det du skriver – som man frågar får man svar. Och ja, det beror på vad man jämför med. TH skriver om ”de höga självmordstalen bland adopterade” och med det menar han att de är högre än bland icke adopterade svenskar i allmänhet, antar jag. Men är det detsamma som att de är höga? Och om man studerar effekter av adoption och hur adopterade personer mår – vilka ska man jämföra med? Icke adopterade svenskar, eller jämnåriga personer som blev kvar i ursprungslandet? Jag har inget bra svar själv- vill bara bekräfta det du skriver att resultaten inom forskning bero på hur man frågar och vad man jämför med.

  3. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om adoption efter att jag själv fått en kusin som är adopterad. Att höra vad andra tycker för att i framtiden inte på något sätt få honom att känna sig utanför. Vet inte om jag själv blivit lite för överbeskyddande eftersom jag har lovat mig själv att han alltid ska kunna komma till mig för att prata vid behov eftersom föräldrarna kommer att vara äldre när han växer upp. Kanske är det helt fel tankesätt också? alltså att jag redan antar att han kan komma att vara i behov av det. oavsett betyder han mer för mig än mina biologiska kusiner.

  4. Fantastisk text, faktiskt. Brukar ofta ha svårt att förstå dina resonemang, exempelvis i hen-frågan, denna gång känns det dock klockrent. Tobias är ju inte helt okontroversiell som person, ibland kan det ju kännas som att han inte har så mycket grund för sin forskning som han vill påstå. Hur som helst så tycker jag att det var en mycket bra och intressant text som du publicerade!

  5. Jag läser till forskare och i stort sätt har du tätt, man ställer en fråga och utgår från ett eget svar och söker vetenskapliga bevis på att ens hypotes är sann. Bra skrivet Anitha. Är själv invandrare från Europa och har bott här i 20 år, mina första 10 år levde jag i mitt ursprungsland, jag är alltså 30 år gammal ich känner mig som vilken svensk som helst och som en invandrare med konstig dialekt i mitt hemland.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckans tips

Ääääälskar min nya cashmere poncho från Davida. Jag ska flyga till New York om två veckor. Kommer känna mig ursnygg och varm på planet. Dessutom glöm nu inte att köpa cashmereshalar. Mitt typ bästa inköp. Får plats i en handväska. Har en på jobbet och två hemma. Världens bästa och kanske mest underskattade grej. För frusna individer som jag.

20130419-101852.jpg

Stella McCartney har ju öppnat i stan och snart öppnar även Prada. Tänk. Äntligen börjar Stockholm bli en storstad att räkna med på riktigt. Dessutom ska man inte förutsätta att saker är så dyra bara för att märkena signalerar lyx. De här glasögonen från Stella kostar 1500kr och barnklänningen en femhundring. Såklart inte billigt men motsvarande på Zara eller Cos kostar ju 399kr. Jag har en ljuvlig till som är lite mer surfig (i tvätten) . En klänningslinne med hästar på.

20130419-104046.jpg

20130419-104054.jpg

20130419-104152.jpg

Om ni är pappersnördar som jag och älskar ”visitkortsscenen” i American Psycho. Då har ni säkert samma faiblesse för visitkort som jag. Älskar papperskvalité och trycktekniker. Stansningar och relief. Ord som smakar bra på tungan. Jag är råpicky sen flera år i printbranchen som projektledare. Med kostnader och kvalité och till er som sitter och ska göra visitkort etc. sluta ta in offerter nu, jag har gjort det åt er.
Wallén Grafiska
Har jobbat med dem i flera år. Grymt bra, snabba och kostnadseffektiva.
Sista tipset!
Vill ni följa en rolig man? Min gamla favorit Pascal har precis börjat blogga igen. ÄNTLIGEN säger jag på den.

20130419-113826.jpg

LOADING..

Macken mingel

Det här låter förmodligen jättemärkligt för människor födda på 90-talet eller större mellanssvenska städer bor. När jag var liten i min lilla byhåla kunde det vara ett ”event” att åka till macken. Tro det eller ej. På söndagarna ”klädde man upp sig” för att åka till macken och tanka bilen. Eller ännu bättre tvätta bilen! Hela byn gjorde det på söndagkvällarna så det var liksom lite av ett mingel vid bensinpumparna. Även folk på cyklar anslöt.

Kom på det här, härom kvällen och blev mycket full i skratt. Man kan ju tro att det är påhittat, men så var det faktiskt. Jag tror det är därför teveserien Macken gick så ohyggligt bra påSVT.Alla på den svenska landsbyggden har en stark koppling till mackar och mek.

Jag tror att det var en stor del av den svenska folksjälen som gick förlorad efter ”mackreformationen”. Mekanikerna var ju lite navet i byn. Precis som att kassörskorna på Konsum  visste allt skvaller så kunde mekarna fungera som tysta terapeuter. (De fångar det ju ganska bra i teveserien Macken). Däcksparkarna hade en adress att gå till de oroliga kunde älta. Nu för tiden är det ju macken bara ett utfodringställe med lysrörsbelysning och snorisar i kassan.

Känner ni igen det här? Vore kul om ni minns och bjussar på lite mackminnen.

  1. Macken i vår by hette och heter fortfarande Makken. Det var och är fortfarande samlingspunkten för youngsters. Vi cyklade, gick, åkte moppe (eller tolkade med cykel efter någon fräsig kille på moped) och hängde vid makken. Ibland hade man pengar och kunde köpa något. Oftast inte men eftersom man oftast visste att killen man spanade på skulle vara på makken så piffade man till sig och gick dit. Bästa stunden var om man kom dit och ens span satt på bänken utanför med sina kompisar.
    Hahaha! Vilka minnen. :)

  2. Haha ha, vilka minnen det dök upp nu! Det stämmer ju verkligen. Jag är också uppvuxen på landet (Småland) och vi hade en Fina mack där vi brukade hänga.

    Grattis till Stella grejen förresten!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..