Jag kollade på partiledardebatten igår och blev inte direkt överväldigad av någon partiplan. Allt är i princip tio punkter på samma agenda med med olika prioriteringsordning partierna emellan. Frågorna är desamma och därmed problemen. Jag kan bli ofantligt trött på denna ”brandsläckningspolitik” istället för att något parti fokusera på ett helhetstänk där de frågorna är med, men ingår i en större vision.
Det slog mig häromdagen, när är det egentligen legitimt att kalla sig för Stockholmare? Jag har bott här i 14 år nu. Längst av någon av mina adresser. Jag borde med andra ord vara förstagenerationes Stockholmare. Det är här jag är hemma, det är här jag formgav mitt liv. Men jag kommer förmodligen alltid få referera till att jag inte är född här. I Sverige ska man förtjäna sin plats var man än kommer ifrån. Det är en jäkligt tråkig inställning, den är fattig. Vem har rätten till Sverige och vem bestämmer vad den rätten är?
USA eller N.Y framförallt är baserat på en vision. De är möjligheterna och drömmarnas land. Där är man inte invandrare där är man första eller andra-generationens etc. amerikan/New York-bo. Där är idén att människan bygger landet och alla tar med sig sina bästa bidrag från sin kultur för att förädla deras nya fria land. Då blir det en del av kulturen och idén är enkel, alla har samma chans att lyckas. Det är i alla fall visionen, sen om den alltid infrias det sägs inte. Men idén är underbar, den är hoppet och hoppet skapar en ”VI-känsla”. Något som Sverige för tillfället inte har. Det var någon otroligt klok ekonomiprofessor som sa på en föreläsning på Handels att hotet om Kina som nya USA aldrig kommer förverkligas för Kina är inte laddat med någon slags dröm eller positivism som USA.
Det moderna Sverige byggdes en gång på en idé. Folkhemmet. Därifrån kommer vår moderna politik och värderingar. Alla var väl i grund och botten Socialdemokrater fast med olika prioordning på agendan. Men längs vägen glömde man bort vikten av idén och fokuserade bara på olika prioritetsordningar. Det skapar bara en sorts maktlöshet och utanförskap. En litenhet som jag inte tror är gynnsam. Där de små sakerna många gånger får oproportionerligt stor plats och utanförskapen växer sig starka. Istället för att förena oss så bryts vi isär. Där vår punkt på agendan anses viktigare än någon annans. Jag vill se det partiet som presenterar den bästa idén om Sverige till nästa val. Där tror jag många små nycklar finns till det nya samhället.
