Vår inskolning

Första förskoleveckan är förbi. Eller, ja, första inskolningsveckan kanske vi ska kalla den – det känns nämligen inte riktigt som att den här perioden kan klassas som ”vanlig” eller ”vardag”. Jag tänkte i alla fall att det skulle kunna vara på sin plats att jag sammanfattar och recenserar mina känslor för veckan hittills, eftersom jag vet att många av er går igenom eller är nervösa inför samma sak. NU HÅLLER VI IHOP OCH PEPPAR VARANDRA MAMAS!!! *gör upp lägereld och delar ut t-shirts med vår egen mammaklubbs logga på* *skriver upp på att göra-listan: skapa en sån logga?*

I alla fall. Som ni vet hade jag blandade känslor inför den här förskolestarten. En del av mig kände sig väldigt redo att börja jobba så smått, och kände att skulle vara bra för både B och mig att förskolan kom in i våra liv. En annan del bävade inför att lämna bort honom, all ovisshet och rädsla för att han inte skulle trivas eller må dåligt av det hela.

Men! Jag kan lättat konstatera att den som gråtit mest den här veckan (och veckan innan……) ääär *trumvirvel* JAG! Nu för tiden är jag ingen vidare gråtig person, på gott och ont, men de här veckorna har jag verkligen haft nära till tårarna. Det kändes väldigt mycket bättre efter vår allra första inskolningsdag som jag skrev om här, men sen när jag under dag tre stannade hemma för att låta Martin ta en inskolningsdag var det riktigt tufft de första timmarna. Jag kände mig verkligen skakis och hade svårt att fokusera på nåt över huvud taget. Jag bävade inför första lämningen som visade sig gå prima för lilleman men jag själv bröt ihop så fort jag vänt ryggen till. Jag är ändå glad för att jag får lämna honom utomhus på gården eftersom vi anländer när gruppen har gått ut. På nåt sätt känns det lättare och inte lika definitivt, dessutom älskar min unge att vara utomhus.

I går fick jag dock ett samtal från förskolan innan lunch. Vårt lille pyre var inte alls så glad som han brukar under var i stället missnöjd och kändes lite varm – japp, vi har alltså lyckats klämma in även första VAB:en under första veckan. Nu är han inte så illa däran utan mest snorig och med en spökande tand, men det kändes ändå bra att få ta hem honom så att han inte ska behöva kämpa och ha det halvbra såhär under den känsliga starten. Då är det bättre att vi tar nya, friska tag efter helgen i stället.

förskola

Med favoriterna på förskolegården.

Även om jag oroar mig för hur det ska bli för honom att återvända efter några dagars ledighet/frånvaro känns det övervägande positivt, det här med förskolan. Jag känner förtroende för pedagogerna och gillar deras upplägg för B’s avdelning. Det känns som att B har varit glad och peppad överlag och den enda egentliga skillnaden jag märkt på honom var nu i morse när jag skulle lämna hemmet för någon timmes jobb. Det var som att det har gått upp för honom att jobb = mamma går i väg, och han blev ledsen. </3

Jag har fått lite frågor om hur vi tänker med tider och nu i början kommer han få gå från strax efter 09 till 14.30, tänker jag. Då hinner han vila och äta mellis innan jag hämtar, och får vara med på alla roliga happenings på förmiddagen. Det är inte idealiskt för mig, rent jobbmässigt, eftersom det innebär att jag får jobba 4 timmar om dagen inklusive lunch – men jag tror att det ska funka om jag är riktigt jäkla effektiv. Sen är planen att vi ska försöka utöka tiden till kanske 08.30-15.00 framåt vårkanten, men det blir först när jag känner att vi är redo för det. Jag är glad för att vi har möjlighet att lägga upp det såhär, det får helt enkelt ta den tid det tar.

  1. Så roligt att läsa att första inskolningsveckan har gått bra! 🙂
    Våran inskolning börjar på måndag och det känns väldigt peppande att läsa dina inlägg.
    Väldigt skönt också att ni kan välja så bra tider för B på förskolan.
    Mitt hjärta går i ungefär tusen bitar när jag tänker på att vår lille gosse kommer lämnas på förskolan 6.15 vissa dagar </3.

    1. Här kommer ett lass digital pepp inför eran förskolestart! Det kommer bli sååå bra även fast det är känslor precis överallt i början. Stor kram! <3

  2. Åh Josefin, så fint skrivet. Jag jobbar på förskola och känner igen väldigt mycket av det du skriver. Skulle vilja säga att dina känslor är väldigt normala…nog mer normalt än att känna att allt är prima. Det är en process ni BÅDA ska igenom.

    Vill också säga att du inte ska känna dig orolig om det kommer en större reaktion från B inom det närmaste. Det är också FULLT naturligt. En del barn går igenom inskolningen utan någon större reaktion men de allra flesta får, efter att den största nyfikenheten och spänningen lagt sig, någon typ av uppenbarelse om att nu ska jag VARA här, UTAN mamma och pappa. Och det är ju en smärtsam insikt som kan vara sorglig och jobbig…och det får vara det så länge det behövs. Skulle säga att ju tidigare reaktionen kommer, desto lättare är det för både föräldrar och barn att förstå och jobba sig igenom processen. Ibland kan det nämligen komma en reaktion från barnet först efter några månader, ett halvår. Och då blir det ofta en större förvirring hos föräldrarna över varför barnet helt plötsligt är ledset. Det har ju varit gått bra så länge. Detta är självklart också helt normalt och det jobbar man igenom då, men vill mest bara säga att ”välkomna” reaktionerna så fort de kommer för de är en viktig och nödvändig del i utveckling – och separationsprocessen.

    All lycka till er och er lilla skatt! 🙂
    Kram!

    1. Tusen tack Sofia för all pepp, det är guld värt att höra från någon som verkligen har mött den här situationen ett antal gånger. 🙂 Kram!

  3. Hej! Här kommer en lite märklig fråga kanske, men har du kvar din Karlstad 2-sitssoffa från IKEA? Jag är nämligen ute efter den soffan i just Isunda grå och ramlade över ett gammalt blogginlägg du skrivit på någon annan portal för länge sedan, där du skrev att ni köpt en sådan. Om du har den, och får för dig att sälja den framöver, får du jättegärna kontakta mig! Jag bor också i Stockholm. Mvh, Mimmi

  4. Jätte bra inlägg, sett fram emot det! ?
    Säger som en av min dotters pedagoger: att hon är ledsen när du går betyder att hon förstår situationen och att hon saknar dig. Inget farligt!
    Och hon har rätt, vid fredagen lämning fick jag ett ”gråtljud” och sen när jag gått 50m och tittade ut på gården så gick hon redan runt och utforskade ☺️

  5. Åh så skönt att det mest bara gått bra! Har också hört att barnen kan få något slags bakslag senare istället men en kan ju hoppas att det inte blir så alls!! *håller tummarna*
    Vi ska också börja på förskolan i april (vi skulle också börjat i januari först, men eeeh den här mamman tyckte det verkade onödigt att börja i vabruari hähä) så då kommer Elsa vara 21 månader när hon börjar istället.. Både positivt och negativt.. För de fattar ju mer och mer att man lämnar dem! Hon förstår tillexempel nu att jobba betyder att den ena föräldern är borta, vi växeljobbar typ varannan dag nu fram till april.. Men ah det blir säkert bra det med tillslut. Så skönt att ni kan ha korta dagar för Bo, önskar att vi kan få till det så bra vi med sen! All lycka till i fortsättningen och hoppas vi får höra mer om hur allt går med förskolan. Så skönt att läsa! 🙂

    1. Sköööönt att slippa vabruari! Vi har redan haft snorkalas här hemma ju, och då har han bara varit på förskolan i en vecka, hehe. 😀 Det kommer säkert bli kanonbra, trots alla känslor! Och ja, trots att de fattar mer när de blir äldre är det ju ändå en fördel att de också kan uttrycka sig mer på egen hand och vara mer självständiga för varje månad som går.. 🙂 Stort lycka till i vår! Kram

  6. Jag tycker att alla borde läsa på DN åsikt en artikel skriven av Ingrid Rylander,publicerades den 29/1.
    Tankeväckande.

    1. Läste nu, herregud vilken skuldbeläggande artikel, hur kan man skriva så känslokallt och oförstående? Blev på riktigt upprörd..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..