Sluta lägga skuld på oss som väljer förskolan

Jag fick en kommentar om att jag borde lära den åsiktsartikel en Rylander skrivit för DN Åsikt i helgen. Rubriken är ”Dagis skapar osjälvständiga individer” (notera gärna ordvalet för förskola…) och i den mal hon på om hur orimligt det ”egentligen” är att lämna barn på förskola, eller enligt henne dagis. Att de barn behöver är att ha sina föräldrar inom räckhåll, inte pedagoger som ”inte kan se dem som individer”. Att barn blir lyckliga av att ha en förälder nära till hands och att de inte har behov av någon som leker med dem eller stimulerar deras lärande. Att det är sjukt att föräldrar ”hellre lägger pengar på en årlig Thailandsresa än sparar pengarna för att kunna vara hemma ett år extra med sina barn”. Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Ni har fått följa med mig under den här inskolningsperioden den gångna veckan och det är en sak vi inte har tagit upp. Det är hur OTROLIGT FÖRBANNAT TRÖTT jag är på folk som ska förstå sig på ens barn bättre än föräldrarna själva, och klanka ner på förskolan som grej samt föräldrarnas ”val” att ha sina barn på förskola. Jag känner på två sätt efter att jag har läst artikeln.

  1. Det är LÅNGT ifrån alla föräldrar som med ett lätt hjärta och noll tvivel skolar in sina barn på förskolan. Även om man, som jag, har en positiv bild av förskolan och verkligen tror att det finns pedagoger som ÄR just pedagoger och bra sådana är det en fruktansvärd separationsångest. Som förälder vill man ju det bästa för ens barn, och det är klart att det är lätt att tvivla på om man gör rätt eller fel – och må extremt dåligt över den oron. VARFÖR kan då inte folk bara SLUTA lägga ännu mer skuld och ångest på dessa föräldrars axlar? Varför?
  2. Kan dessa folk snälla också SLUTA framställa det hela som att det för alla föräldrar är ett val att lämna på förskola? Vilken värld lever man i om man på riktigt tror att alla föräldrar åker till Thailand varje år – och på så sätt skulle ha en massa pengar över om man struntade i det? Har dessa kära skuldbeläggare kanhända förslag på något annat folk som inte reser utomlands varje år kan spara in på för att kunna vara hemma längre med sina barn? Eller är det så att alla som inte åker till Thailand har möjlighet att vara hemma med sina barn till de börjar förskolan? 😮
  3. Kom inte och snacka om att ALLA barn är si och alla barn är så. Som till exempel hur det skrivs i artikeln om att BARN inte behöver någon som leker med dem, som om alla barn kan och vill leka själva hela tiden bara så länge mamma eller pappa är inom synhåll. Hej och välkommen hem en dag till mig så kan jag visa att det snarare är ett undantag än en regel. 🙂 🙂 🙂
  4. Har dessa skuldbeläggare missat cirka alla historielektioner i skolan? Hur kan de annars vara så totalt ignoranta när det kommer till det faktum att förskolan var en av de saker som gjorde det möjligt för kvinnor att komma ut i arbetslivet? Om man tycker att det är förjävligt att samhället ser ut som så att man måste jobba så mycket för att kunna leva får man för all del tycka så, jag kan till och med till viss del hålla med, men lägg då inte skulden på de stackars föräldrarna – det är nämligen ingenting som går att lösa på individnivå.
  5. Det är klart att det finns förskolor och pedagoger som lämnar mer att önska, och det bör självklart åtgärdas, men vi kan inte utgå från att situationen på alla förskolor är på det sättet. Jag står fast vid att jag tror på förskolan som en bra plats. Barnen får vara utomhus, erbjuds innehållsrika och varierade dagar, och får lära sig saker anpassat efter deras ålder av utbildade pedagoger. Som hemmaförälder kan du såklart också ge detta i den bästa av världar, men kanske inte om föräldern i fråga är oroad till max för att räkningar släpar efter eller tärd psykiskt för att hen inte får input, umgänge och stöd från andra vuxna. Jag tror faktiskt inte heller att alla pedagoger är psykopater – utan att de faktiskt bryr sig om och lär känna sina små kollegor = våra ungar.

Som ni märker får det här mig att koka. Varför? Jo, för att det är så förbannat mycket skuld hela tiden. Skuld, skuld, skuld. Att bli förälder är en enorm omställning och det är klart att man är osäker ibland, och därmed en utmärkt måltavla för all denna skuld. Jag tycker inte att man kan begära att alla ska ha teflonskal när det kommer till nåt så känsligt som ens barn, det är inte rimligt.

Jag menar inte att jag tycker att alla föräldrar måste lämna sina barn på förskolan när de är ett år (detta måste förtydligas i ett sånt här blogginlägg eftersom vissa, ironiskt nog ofta just dessa skuldbeläggare, har en tendens att lätt börja tro så när man argumenterar som jag gör nu) – det är väl helt fantastiskt om man har möjlighet ekonomiskt och psykiskt att vara hemma så länge man vill med sitt barn. Underbart! Men det som jag tycker att man faktiskt måste inse är att det inte ser ut så för alla, och att alla inte mår bra över det faktumet. Var är medmänskligheten?

IMG_9779

Det har nog aldrig varit mer uppenbart hur otroligt ojämställd världen är som det varit sen jag ploppade denna skatt. Sandlådefasoner hör hemma på – just det – förskolan, inte i vuxenvärlden. 

  1. Så bra skrivet och så rätt. Vi måste verkligen sluta skuldbelägga varandra. Det räcker med att jag som mamma skuldbelägger mig själv vilket jag inte heller borde göra. Man gör sitt bästa utifrån de möjligheter man har.

    Tack för en jättebra blogg och det är så kul att få följa med er i eran vardag och erat liv.

  2. Jag håller med, det är så bra att förskolan finns! Jag har dock börjat märka att det kastas skuld även åt andra hållet. Vi bor i Irland där det kostar runt 8000-10000/månad att ha barn på förskola och vi har inte råd med det, alltså kommer jag att vara hemma tills vår dotter börjar skolan(vid 4 år). Jag får istället höra hela tiden av svenska vänner hur bra det är med förskola för barnen vid tidig ålder så de lär sig leka med andra barn och allt vad de nu lär sig på en förskola, och vips så får jag dåligt samvete för att vi INTE kan sätta vår flicka i förskola. Åh om ändå alla bara slutade tro att dom vet bäst och var snälla mot alla föräldrar istället..

  3. Jättebra skrivet!

    En annan aspekt är också att man liksom inte kan ha sin anställning vilande hur länge som helst. Jag och min man skulle gärna vara hemma tills vår dotter är 3 år, men vi får nöja oss med att vänta tills hon är 2. Sen är föräldrapenningen slut och även om vi skulle kunna klara oss på en lön om vi verkligen snålade, så FÅR ingen av oss vara tjänstledig mer än 25 procent var. Det hade inneburit att en av oss hade fått säga upp sin anställning, och kanske varit tvungen att börja om sen. Vi båda har arbeten där det inte är självklart att man bara stegar in på de tjänster vi har nu, dem har vi fått jobba oss till och de kommer inte att bara vänta när vi kommer tillbaka. Har man jobb idag får man hålla hårt i dem!

  4. Fy för folk som kommer med pekpinnar och bara försöker ge dåligt samvete! Det är helt fantastiskt att vi i Sverige har möjlighet att erbjuda så oss bra och fungerande förskola till en rimlig månadskostnad. Som du skriver är det ju tack vare förskolorna alla fina mammor kan kombinera att vara mamma och ha en karriär. Sen tror jag (arbetar på förskola) att det är bra för barnen att skapa relationer ”utanför” familjen och de lär sig sociala koder och samspel på föris. Sen är det såklart individuellt, alla barn är olika och passar olika bra på föris, och har olika utveckling.

  5. GRÅTER på riktigt när jag läser detta. Det träffade rätt i hjärtat på mig som mamma som i höst (förhoppningsvis med tanke på platsbristen) ska skola in min då drygt ettåriga kille på förskola. Jag har redan dåligt samvete över det – och framförallt över att han kanske inte ens kommer kunna gå än då – och har redan fått så många ”nej nej det är för tidigt” och ”nej nej gör inte så mot honom”. För oss finns det inga alternativ. Jag måste försöka bli klar med skolan så att jag kan få ett jobb någon himla gång, och pappan måste jobba så att vi ska klara oss under tiden jag pluggar. Därför måste han börja ”så tidigt”. Tack för pepp ❤ tycker så mycket om din blogg!

  6. Jag läste samma artikel idag och blev så himla arg. Jävla foliehattsmänniska! Jag sätter inte min ettåring på förskola för att ha råd med en Thailandsresa – det är så idiotiskt så jag blir mållös! Det finns forskning som motbevisar mycket av det hon skriver, men en del människor verkar inte vara mottagliga för riktiga fakta.

  7. Åh tack för ett bra inlägg! Jag har haft sådan ångest och skuld då min dotter precis börjar på förskolan (hon är 18 månader) är så trött på att ha skuld och blir så irriterad över artiklen!!! Jag sparar inte till någon resa utan måste jobba för att kunna överleva! Tack igen!

  8. Det här inlägget kunde inte komma mer lägligt för mig. Fick senast idag på lunchen en vass kommentar från en kollega (50-talist, kvinna) att mitt barn på 16 mån verkligen inte borde vara på förskola när han är så liten. Har haft en sorgkänsla i kroppen hela dagen pga den kommentaren efter som det spär på mitt redan dåliga samvete. Detta trots att jag märker hur mycket han gillar förskolan o sina fröknar. Och jag märker hur mycket han växer av att vara där. Så tack Josefin, du sa det så himla bra.

  9. jag håller helt med dig. Men vi bor i Sverige men väljer att ha vår 18 månaders hemma med mig samtidigt som hon blir storasyster. Vet inte hur länge hon får vara hemma, det återstår att se. Men det känns bäst för oss! Jag får dock alltid förvara vårt val när det kommer upp till diskussion och folk kan inte förstå hur man väljer att göra så..”det kommer ju att bli såååååå tråkigt för henne när jag ”bara” ammar lillebror” m.m..

    Så någonstans så gör man fel hur man än gör. Spelar nog ingen roll. De som vill vara där med sina pekpinnar kommer att hitta vägar ändå. Tyvärr! Vi mammor (och kvinnor – tyvärr oftast kvinnor som ska hålla på och skuldbelägga varandra) borde stå upp mer för varandra! Vi gör ju, precis som du skriver, det bästa vi kan för vår familj och våra barn!

  10. Svar till Helena. Vi var i samma sits för några år sedan. Var tvungen att skola in dottern när hon var 13 månader. Jag skulle fortsätta plugga på lärarlinjen och pappan var tvungen att jobba för att vi skulle ha råd. Det gick väldigt bra, jag pluggade effektivt mellan 8-14 så att jag kunde hämta tidigt. Lite längre dagar då jag hade sena föreläsningar men kompenserade med lediga dagar ibland. Alla gör som de måste och känner är rätt för sitt barn. Ibland ser inte verkligheten ut som man vill så det gäller att tänka positivt och göra det bästa av sin situation.

  11. ursäkta språket, men idioter som ska påpeka andras val och sätt att ta hand om sina barn eller över huvud taget sätt att leva sitt liv…

    jag tror bo kommer ha jättemycket ut av att vara bland andra barn i sin ålder varje dag och att han kommer utvecklas som bara den, och framför allt ha roligt!

    bra att du röt ifrån. tar fan illa upp av att någon går på dig 🙁 du verkar verkligen ha hjärtat på det rätta stället <3

  12. Vore det inte märkligt om barnen blev ”traumatiserade” (som det låter på såna här artiklar) på olika sätt av att gå på förskola, men att det aldrig märktes utan de bara verkade ha jättekul och trivas där? Nej, jag tror definitivt att man skulle märka på sitt barn om hen inte mådde bra på föris. Men när man får hem ett barn som är glad, social, lekfull, kärleksfull, som lärt sig massor av nya ord osv efter en dag på förskolan osv – ja då är det troligtvis bra där! Så är det i alla fall när vi hämtar Emilia så jag känner mig trygg med att hon har det bra oavsett vad olika tyckare tycker om det.

  13. Jag håller med dig, det finns ingen anledning att skuldbelägga föräldrarna. Barnen har det (i regel) väldigt bra på förskolan, och föräldrar behöver (i regel) arbeta.

    Däremot tycker jag det är dags att införa någon form av arbetstidslag även för barn. Att även barn ska få ha en maxtid på förskolan per vecka. (Vuxna har i regel 40 ungefär på jobbet, 50 timmar i veckan är då kanske rimligt för ett barn?)

    Samt minst 3 veckors semester per år? Vuxna har ändå rätt till 5 veckor.

    För ja, just de barnen tycker jag faktiskt synd om. De barnen som alltid är där när jag kommer på morgonen, alltid är kvar en timme till när jag går. Som aldrig haft en enda veckas semester.

  14. Jag har inte egna barn än men är uppvuxen med en ensamstående mamma och blev själv placerad på förskola när jag var runt 1år. I princip det tidigaste man kan sätta ett barn på förskolan då och nu. Anledningen var inte för att mamma ville åka på semester till Thailand en gång om året anledningen var för att hon skulle kunna försörja henne och mig och sätta mat på bordet varje dag. Om jag har mått dåligt av det, blivit osjälvständig , inte det minsta. Jag älskade dock förskolan vilket var tur för henne och visst hade hon önskat att hon kunde vart hemma mer med mig men det funkar inte alltid så!! Jättebra skrivet Josefin. Tycker man får göra precis som man vill samt de man själv tycker och tror är bäst för den lilla. Man kan utvecklas på en massa sätt och tror absolut att vara runt andra barn på förskolan är ett mycket bra sätt. Det var det för mig och jag kommer också sätta mina framtida småttingar på föris. För deras skull! De får ju det bästa av två, både föräldrar och andra barn 🙂 Stå på dig !

  15. Ojojoj! Det var verkligen en öm tå för dig och många andra… Jag har följt debatten på DN under de senaste dagarna och blev så glad när Rylander satte ord på så många viktiga punkter. Läs gärna starten på debatten också. Har förskolan blivit vår tids barnhem? av Bjuvgård och Sederholm. Hur kommer det sig många glömmer bort barnens perspektiv? Som de skriver så har förskoledebatten länge kretsat kring förskolepersonalens status, lön och arbetsmiljö och på senare tid gruppstorlekar. Det verkar dessutom vara väldigt viktigt att föräldrar ska få förverkliga sig själva, få egentid och partid mm mm. Var finns våra barn i allt detta? Hur många sätter dem i första rummet? Varför gör så många ”som alla andra” utan att egentligen tänka efter vilka konsekvenser det får för barnet? Hur blev det så här i samhället? Varför vågar så få säga ifrån eller välja annorlunda?

    När vi får barn så följer också ett föräldraansvar att ta hand om barnet. Att vara förälder innebär att man måste sätta barnets väl i första hand! Det innebär ofta (och kanske till och med oftast) att man får göra avkall på sina egna behov. Barn behöver sina föräldrar närvarande. Tiden man spenderar tillsammans är jätteviktig för framtiden. Det handlar verkligen bara om ett begränsat antal år. Våga tänka igenom varför ni egentligen gör de val ni gör, är det för barnets bästa eller för föräldrarnas? Och framför allt, lita på dig själv som förälder. Många av dagens föräldrar verkar tvivla på sin förmåga att vara förälder till sitt eget barn.

    Självklart ska vi ha en väl fungerande förskola för dem som verkligen behöver den men vems är behovet? Barnens eller föräldrarnas? Och hur avgör vi när barnet ska börja och hur mycket det ska gå på förskolan?Är det för att vi själva vill börja jobba igen, inte orkar vara hemma längre, för att vi inte vill göra avkall från den levnadsstandarden vi hade innan vi fick barn eller något annat? Jag tror också som Rylander skrev att många av oss skulle kunna göra andra val än de vi gör om vi bara hade vågat tänka annorlunda.

    Du ville ha tips på vad man kan göra för att spara pengar så man kan vara hemma länge. För det första så är det många som inte tänker på att man under barnets första levnadsår faktiskt inte måste ta ut föräldrapenning alla dagar. Det är ett bra sätt att spara dagar till framtiden. De allra flesta familjer, såklart inte alla, har ekonomisk möjlighet att dra ner på sina kostnader under den här tiden och kan på så sätt förlänga sin tid tillsammans med barnet (antingen med en senare förskolestart eller att förkorta tiden på förskolan under en period). Men som sagt efterlyste du tips för att spara pengar. Det är ju många som åker på semesterresor varje år och här finns så klart mycket pengar att spara. Boende, bil, tekniska prylar, uteluncher, middagar, fika, kläder… Finns mycket man kan spara in på. Till exempel är andrahandsmarknaden stor på barnkläder och andra tillbehör och det är ju både ekonomiskt och miljövänligt. Tänk ”många bäckar små”… Tja, listan kan göras lång men allt handlar om hur mycket ni som föräldrar är beredda att ”offra” för att få mer tid att tillbringa med det finaste ni har.

  16. Pepp och kärlek till dig Josefin <3<3<3
    och till tvåbarnsmamman här ovan: Jag orkar inte med den skuldbeläggningen du sysslar med. Det är ju exakt detta som Josefin vill belysa, och sen kommer du och skitar ner allting exakt på det viset. Lägg av med det där!

  17. Så himla bra inlägg!!! Varje familj får göra precis som dom vill och ni verkar vara helt fantastiska föräldrar! Jag har inga barn nu, men när jag får det, är du en riktig mammaförebild för mig!

  18. Förskolan är ett komplement till hemmet när föräldrar måste jobba/studera.
    Föräldrarna är de bästa för sina barn, inte förskolan. Men det är ett otroligt bra kompenent.

    Jag tycker att du har otroligt sunda värderingar och känner du att det ni gör är rätt för er så är det de. Försök att inte ta åt dig.

    Förskolan idag är VÄLDIGT pressad. Väldigt få vikarier (ens utbildade), låg personaltäthet på antal barn och stora barngrupper plus många administrativa uppgifter för personalen som tar tid från barnen. Detta är innehållsstyrt och personalen går på knäna och hoppas på nåt underverk från regeringen att verkligen SATSA på att minska barngrupperna och öka personaltätheten.

    Jag tror att många av dessa debattartiklar riktar sig till de föräldrar som anser att normen är att skola in sin 1åring direkt efter första födelsedagen utan att reflektera på varför. Rädslan att barnet hamnar efter, förskolan är bäst osv. Det är så självklart för många att inte ens reflektera över andra alternativ. Och när barn nr 2kommer är det norm att stora barnet går på förskolan fast föräldern är föräldraledig. Detta påfrestar för de barn som verkligen MÅSTE gå i förskolan.

    Förskolan är inte bäst, det är föräldrarna (i de flesta fall) . Men måste man jobba är förskolan självklart ett högklassigt komplement. Det är därför vi har förskola 🙂

  19. Det är väl toppen med förskola. Ungarna lär sig att bli självständiga och trygga individer utan att ständigt behöva snutta på päronen. Bra skrivet!

  20. Till ”tvåbarnsmamma”:

    Jisses vad jag inte orkar med argumentet ”Att vara förälder innebär att man måste sätta barnets väl i första hand! Det innebär ofta (och kanske till och med oftast) att man får göra avkall på sina egna behov.”
    Det är ett så oerhört onödigt argument eftersom det delvis är extremt få föräldrar som inte värderar sina barn som det viktigaste i livet och sätter dem i första hand och delvis eftersom det väldigt sällan går att avgöra vad som verkligen är att sätta sitt barn i första hand.

    Om en förälder mår psykiskt dåligt av att sitta hemma med sitt barn hela dagarna och mår mycket bättre av att jobba är det då inte bättre för barnet om föräldern jobbar och kan ge barnet sin fulla uppmärksamhet på kvällarna och helgerna? Eller är det att vara självisk?

    Och att spara in pengar på alla håll och kanter istället för att jobba om man kan det, är det verkligen att sätta barnet i första hand? Speciellt med tanke på att möjligheterna att få bra betalt längre fram (tex när barnet börjar skolan) blir sämre om man varit hemma när barnet gick i förskolan. Det skulle ju kunna innebära att man senare begränsar sitt barn genom att tex inte har råd att ge barnet möjlighet att gå vissa sporter eller liknande.

    Ett så himla onödigt argument.

    Till Josefin: Grymt bra skrivet! Fortsätt så!

  21. Du glömmer en så himla viktig detalj som gör att din kommentar faller på sin orimlighet;

    Ett barn mår sällan bra om inte föräldrarna mår bra.

    Du skriver ”barnens behov först” och det är såklart en jättefin tanke i teorin. Men i praktiken är det så himla mycket bättre för FAMILJEN om alla får må bra. Inte bara delar av den. Att då dra ner på livskvaliteten, börja vända på mynten för att vara hemma med det finaste man har? Värt det? Kanske för dig, men kanske inte för någon annan. Var ödmjuk inför att alla familjer är olika och att det som fungerar för dig inte nödvändigtvis fungerar för andra.

  22. oj, så bra skrivet! förstår så klart att inte alla har ekonomiska möjligheter att vara hemma. MEN, hör allt som oftast att det är sååå jobbigt, skönt att få egentid med nyfödda syskonet mm. Ser alltför ofta hur föräldrarnas behov hela tiden går först. tråkigt och sorgligt, tycker jag. Småbarnstiden går så fort och kommer aldrig mer igen.

  23. Bra rutet Josefin! Framförallt så känner jag: VARFÖR göra detta till en fråga på individnivå när det borde ligga på en samhällelig och politiskt nivå? Jag skulle för allt i världen inte vilja gå tillbaka till en tid innan förskolan fanns när kvinnor var ekonomiskt beroende av sina män för att de inte kunde jobba. Förskolan har betytt massor på så vis. Men sen tror jag att de allra flesta människor skulle vilja spendera mer tid med sina barn och mindre tid på jobbet – och hur ska vi då ha möjlighet att göra det utan att ekonomin blir lidande? Jo, genom att ha möjlighet att arbeta kortare dagar med bibehållen lön! Tror stenhårt på det. Vi lever inte för att jobba, vi jobbar för att kunna leva. Men lägg ingen skuld på den enskilda individen! Det handlar inte bara om att ”våga tänka annorlunda”, vi måste ha samhällets stöd! Det handlar också om kvinnors löner. Vet ni vilken kvinnofälla det är att ens få barn!? Många kvinnor är hemma mer än sina män (visserligen kan man diskutera varför men i många fall beror det ju på lönen) och sen går de ner i tid, vilket påverkar deras karriär och pensionen. Kvinnor är framtidens fattigpensionärer! Klart som fan att många vill börja jobba i tid för att visa framfötterna på jobbet, för att ”räknas” i samhället. Det är pissigt att det är så det ser ut, men vad ska en stackars morsa göra?? Nä nu brinner jag, tack för mig!

  24. Är jag ensam om att tro att det finns fantastiskt bra saker med förskolan också? Som att lära sig samverka med andra barn och dela med sig. Att det kan vara nyttigt att spendera tid med äldre barn och lära sig och utvecklas genom dem?
    Min dotter är 16 månader och har precis börjat förskola och jag känner igen mig i allt Josefine beskriver om det onda hjärtat men också att det känns rätt någonstans också. Vi hade kunnat vara hemma ett tag till men de föräldradagarna försvinner ju inte. Istället går hon nu korta dagar, 4 dagar i veckan och så kan vi unna oss hela somrar tillsammans i flera år framöver,
    Småbarnstiden må vara kort men resten av barnets uppväxt då? Jag vill vara en närvarande mamma och ha ledigt med barnet varje lov även äldre upp i åldrarna. Det här är rätt för MIG och MIN familj ! Kan vi mammor inte bara stötta varandra istället för att slänga ur sig onödiga kommentarer. Jag tror alla älskar sina barn mest av allt och gör det som är bäst för just dem!

  25. Jag tycker att man ska förutsätta att alla föräldrar gör det som de tror och tycker är bäst för sina barn, utefter de resurser de själva har. Mina barn började på föris när de var 15 respektive 18 månader. Har funkat toppen och de trivs väldigt bra. I och med att de började relativt tidigt och vi kunde snåla med föräldradagarna under våra ledigheter kan vi även ge dem långa sommarlov. De får alltså vara lediga 10 veckor varje sommar eftersom jag och barnens pappa tar ut både semester och föräldraledigt (det kommer räcka till deras första sommarlov från skolan också). Vi kan även vara lediga alla mellandagar över jul många år framöver. Det hade vi inte kunnat om vi stannat hemma tills barnen blivit äldre. Så har vi prioriterat. Andra prioriterar annorlunda, eller har inte möjlighet att välja hur de vill prioritera. Och inget är fel. Så åter igen, alla gör så gott de kan med de resurser de har. Visst kan det vara bra att ifrågasätta sitt eget leverne och sina val ibland för att utvecklas som människa, men det ska inte behöva vara på uppmaning av någon som spelar på ens skuldkänslor.

    Tack för ett bra inlägg Josefin!

  26. I Frankrike har man tur om man fâr en förskoleplats. Det vanligaste alternativet är att man privat ordnar en dagmamma vilket kostar kanske 7000kr i mânaden. De flesta är föräldralediga i tre mânader. Därför är det även vanligt att man slutar amma efter tre mânader. Sedan gâr barnet i förskola eller hos dagmamma. I en förskola för bebisar är det kanske 5 bebisar per pedagog. Vid 3 ârs âlder börjar barnen i skolan. Barngruppen är pâ 3O barn med 2 pedagoger. Skola innebär skola och man lâr sig sitta stilla, skriva bokstäver o s v. Inte särskilt mycket utelek eller fri lek. Barnet mâste vara torrt när skolan börjar och kunna klä sig själv. Är barnet fött i slutet av âret är barnet 2 âr när det börjar i skolan. Inskolningen sker pâ en halvtimmes besök… Svensk förskola kan bli bättre sâklart, men den är redan en av de bästa i världen! Svenska barn har även föräldrar som vabbar och generellt mer tid tillsammans med sina pappor!

  27. Tack Josefine för att du skriver detta! Jag har inga barn själv men är snart färdig förskollärare och det brinner i mig när jag läser artiklar som den du länkade till. Något som många inte heller tänker på är att det faktiskt finns de föräldrar som INTE ger sina barn det allra bästa, ofrivilligt eller frivilligt. Tänker inte gå in på vad det har handlat om men jag har sett det alltför många gånger. För de barnen är förskolan en oersättlig plats.

  28. Tack Josefin! Man behöver läsa sånt här när man precis lämnat ett ledset barn på förskolan. Det gör redan ont i varenda del av kroppen. Vår inskolning tog 3 månader, jag hade planerat så att det fick ta den tid det behövde som tur var. Men efter juluppehållet var det tillbaka på noll. På ett sätt vill jag stanna hemma med honom tills det känns bättre för oss båda. Men samtidigt behöver jag tiden hemma för att söka jobb och röja av, laga mat osv (är arbetssökande så har honom bara 2.5 timme per dag). Jag får ju dessutom mer tid för bara honom när jag klarar av alla måsten medan han är på förskolan.
    Som sagt, samhället tvingar oss redan att ta beslut vi kanske inte är helt tillfreds med och då känns det förjävligt att få knytnävsslag i magen om att det är fel när man lämnar.

  29. Varför behöver det vara så svart/vitt? Handlar inte detta precis som så mycket annat om grader, hur länge och i vilken utsträckning?
    Du kan inte hitta någon forskning som säger att det är bra/nyttigt/utvecklande för ett litet barn (1-3 år) att gå långa dagar på förskolan (7-8 tim eller mer). Det känns ganska självklart att det är för mycket och för länge för ett litet barn att vara utan sina föräldrar i en bullrig miljö med många andra. 8 tim arbetsdag är länge för en vuxen, tänk då hur det är för en 1-åring?!
    Däremot kan ju några timmar, några dagar i veckan, vara roligt och lärorikt för många barn. Det är väl lika lätt att förstå? Jag tycker inte att detta är rocket-science utan ganska självklart och mycket sunt förnuft.
    Men jag uppskattade artikeln i DN mycket för att den vågade ifrågasätta något som vi bara tar för givet och ge ett annat perspektiv! Och snälla, lägg av med att tala om att ”skuldbelägga” hit och dit. Klart att vi måste få ifrågasätta beteenden och normer?! Hur ska vi annars kunna utvecklas om vi är så rädda för att våga ompröva våra val i livet? Om du nu är så säker på att du gör vad du tror är bäst, varför blir du då så provocerad istället för att välkomna samtalet?

  30. SÅ OTROLIGT BRA SKRIVET!!! Blir så glad när det finna så förnuftiga människor som du Josefin! Förskolan är bra för de flesta barn, något som till och med forskning konstaterat. Forskare har upptäckt att barn som innan skolan fått gå i förskolan har sedan lättare för lärande senare i livet. Dessutom får de en fin gemenskap tillsammans med andra vuxna än sina föräldrar och med jämnåriga barn. Pedagoger idag är (förhoppningsvis) så pass utbildade (3,5år på universitet) att de vet att varje människa ska behandlas som en enskild individ efter den individens behov och intresse. En pedagog är en medforskare tillsammans med barnen som ska hjälpa dem att utvecklas optimalt på ett sätt som passar dem. Och precis som du skriver är det få föräldrar som har möjligheten att ge barnen den kunskap, tid och energi som krävs för detta hemma. Så jag vill egentligen bara säga ett stort tack för en bra text, från en som både är småbarnsförälder (son på 1,5år) och snart är färdigutbildad förskollärare 🙂

  31. Hej Josefin och alla andra i detta kommentarsfält.

    1. för det första så blir jag EXTREMT sårad av Rylanders sätt att beskriva förskolan, eller ”dagis” som hon väljer att kalla det. Jag är själv i slutskedet av min förskollärarutbildning och att hon påstår att vi bara går några kurser på universitetet är BULLSHIT. vi får en kandidatexamen i pedagogik. alltså en LÄRAREXAMEN och därmed en förskolLÄRARlegitimation. Visst. pedagoger är ett bra ord för oss utbildade som jobbar i förskolan. Men jag hoppas många föräldrar är medvetna om att vi pluggar 3,5 år på universitetet, (ett halvår mindre än en låg-mellanstadielärare) blir därmed lärare i förskolan och följer förskolans läroplan. den kom 1998 och har alltså funnits i 18 år nu.
    Här finns läroplanen att läsa för er som inte gjort den. Så klok, smart och välformulerad för att ge barnen en fantastisk start i livet i samråd med hem och föräldrar:

    http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.229059!/Menu/article/attachment/L%C3%A4roplan%20f%C3%B6r%20f%C3%B6rskolan.pdf

    Enligt läroplanen jobbar vi med educare, vilket är en kombination av lärande och omsorg för att ge barnen ett livslångt lärande. Vi jobbar utefter att barn kommer kunna lära för livet genom att vi med vår universitetsutbildning i ryggen uppmanar till utmaningar inom allt ifrån språkutveckling till social samvaro. Och även om barn ofta inte har samma behov kring kompisar förrän i ungefär 3-årsåldern så lär sig barnen som är där i tidig ålder saker som att vänta på sin tur, lyssna och hjälpas åt. vilket är fina kvalitéer hos alla individer.

    2. SJÄLVKLART mår barnen bra av att vara med sina föräldrar! det är ingen som påstår något annat. Men medan föräldrar ger barnen kärlek och uppfostran i hemmet så ger vi som jobbar på förskolan dem omsorg och lärande i verksamheten. vilket i sig är enligt min mening en perfekt komplettering av varandra! läroplanen tar även upp samverkan mellan hemmet och verksamheten som en nyckelgrej för barnets bästa.
    sen är det det där med barns långa dagar i förskolan. självklart kan det bli för mycket för vissa barn. men som josefin sa, sluta anta en massa. det finns föräldrar som inte har något annat val. Jag är ganska övertygad om att alla föräldrar älskar sina barn och strävar efter att de ska ha det så bra som möjligt. Hur olika familjer gör är upp till dem. Vi välkomnar barnen med öppna armar och ser som sagt att deras timmar hos oss är något som är positivt för deras utveckling.

    3. att barngrupperna är för stora är det största problemet här. Tror de flesta hade tyckt det varit utmanande att på 3 vuxna individer se efter 15-18 barn under 3 år, eller cirka 25 barn mellan åldrarna 3-5 varje dag. Det blir rätt många per person för oss att hålla koll på. men jag lovar att vi gör vårt bästa utefter de förutsättningar vi har. Men ja. detta är ett bekymmer. så därför måste vi alla hjälpas åt, föräldrar som personal att försöka påverka politikerna att vi ska få mindre barngrupper. Det kommer gynna alla.

    Kram och hoppas ni har detta i bekanting innan ni ser ner på någon annans profession eller hur andra väljer att göra med sina barn.

  32. Tack snälla du för din blogg och för detta inlägg. Läser regelbundet men brukar inte kommentera, dåligt jag vet. Din blogg är som balsam för själen! Sedan jag fick barn har mycket varit en berg och dalbana, mycket känslor, hormoner o.s.v. Min ettåring ska börja förskola till hösten och får hela tiden höra kommentarer som: ”Oj! Jaha redan? Måste du så måste, du, blir nog bra.. men JAG skulle aldrig placera min guldklimp i förskola såå tidigt..men det är ju jag det”. Även fastän jag och min man är helt trygga i att han ska få börja förskola så sårar dessa kommentarer. Åter igen, tack för dina kloka tankar.

  33. Svar till Johanna:
    Åh det du tar upp är så viktigt! Det handlar inte om att skuldbelägga utan faktisk våga tänka igenom de saker vi gör, och våga ifrågasätta de beteenden och normer som finns. Det är väldigt lätt att häva ur sig att man blir kränkt, att någon skuldbelägger en etc när det egentligen handlar om att våga ta en diskussion och antingen känna ”aha, såhär har jag inte sett på saken förut, kanske ska jag ompröva mina tankar och val” eller ”ja det är ju också ett alternativ men nej jag står fast vid min åsikt”. Men som jag skrev tidigare så tror jag att många av dagens föräldrar är väldigt osäkra. Med det följer ofta att man väljer den enklare vägen och skyller på skuldbeläggande framför att faktiskt välkomna ett samtal.

  34. Till tvåbarnsmamma: Jag tycker att det du skriver säger mer om din syn på föräldrar och förskolan som dåliga val oavsett omständigheterna än något annat. Det låter som att enda anledningen till att föräldrar kan välja att sätta barnet på förskolan tidigt är att de är egoistiska och självupptagna och att de absolut inte bryr sig om sina barn, att det viktiga är att tjäna pengar/förverkliga sig själva. Jag vet inte var du fått den bilden ifrån men det är absolut inte den bilden jag har av föräldrar generellt, tvärtom tänker alla jag vet inklusive mig själv jämt på barnen i första hand och funderar och tvivlar på sig själva, känner sig osäkra för att de ständigt vill göra bättre och vara bättre för barnen, trots att de redan är toppenföräldrar som sätter barnen i första hand. Det betyder att för de flesta är förskolestarten något man funderat mycket över, vägt fördelar och nackdelar och verkligen försökt känna in vad som är bäst, besökt olika förskolor och försökt göra det bästa valet för dom. Har du tänkt på att det kan vara så att vi tänkt på barnets bästa OCH DÄRMED satt dem i förskola, för att vi tycker att förskolan är BRA för dem, för att vi som känner våra barn bäst tycker att de mår bra och utvecklas av att vara där? Det låter inte så på din kommentar nämligen. Min dotter började på förskolan nu vid 18 månader och jag kan garantera att hon inte skulle gå där om det inte vore så att jag och hennes pappa tyckte att hon mådde bra och att förskolan är något positivt för henne. Detta efter att ha diskuterat det fram och tillbaka länge och varit väldigt uppmärksamma på hur hon verkar må och ha det där. Och det är där jag tror själva skuldbeläggandet kommer in både i din kommentar och i artikeln Josefin länkade till, visst är det bra att diskutera saker men man får göra det på rätt sätt, när man får det att låta som att föräldrar är egoistiska som skiter i sina barn och att förskolan är hemsk så blir det just inte mer än bara skuldbeläggande.

  35. Å vad jag är trött på den här diskussionen. Och för övrigt att alla nuförtiden jämt måste TYCKA så j-a mycket och absolut uttrycka det till varje pris. Vilket tema det än handlar om så är det väldigt ofta svart eller vitt; du har fel (är eventuellt lite dum i huvudet och sannolikt en dålig förälder) och jag har rätt – och det finns absolut ingenting däremellan. Låt varandra vara ifred! Låt alla välja efter sina förutsättningar! Ser en normalt fungerande förälder att barnet inte mår bra så gör en väl så gott det går för att ändra på situationen. Om det å andra sidan verkar som om avkomman trivs med livet så är det helt ok att inte oroa sig i onödan.

    Det ska bli extremt skönt att snart bara ha skolverksamhet att förhålla sig till (minsta barnet börjar förskoleklass i höst). Inte för att det saknas Viktiga Åsikter där heller, men ändå.

  36. Nu har jag inte läst alla kommentarer, men det slår mig när jag läser anti-föris kommentarerna att det verkar som om ingen, ingen verkar fatta att det faktiskt är oerhört svårt att leva på en lön i det här landet. Och då snackar jag inte om villa-volvoö-vovve valet, utan att man helt enkelt inte går runt på en ex. lärarlön etc. Jag var så lyckligt lottad (och det är verkligen inte alla som är) att jag kunde skjuta på min arbetstid lite hit och dit och sen jobba ikapp när barnen lagt sig. På så vis var våra kids på dagis (jojo) runt 6 tim per dag från det dom var 15 månader och lovar, dom har verkligen inte tagit skada av det. Tvärtom.
    Så att skuldbelägga alla dom som inte har möjlighet (eller vill .-o) ara hemma till barnen är +3 år är verkligen en stor käftsmäll.

  37. Word! Vi skulle inte klara oss på en lön. När vår son blir gammal nog kommer han därför attfå gå i förskolan. Vi kommer att göra vårt yttersta, pussla med flextid etc, för att han ska få vara där så kort tid som möjligt. Vi gör vad vi måste och vad vi kan. Det är liksom inte ens en diskussion.

  38. Jag är otroligt glad över att jag kunnat vara hemma med båda barnen tills de fyllde två år. Vi levde på besparingar och sambon arbetade. Vi vände på varenda krona och sparade men samtidigt unnade vi oss mycket som familj. Det gick och jag är otroligt glad att vi fick det attgå runt.

    Hur andra väljer att göra rör mig inte. Men det är inte lätt att skola in en ett åring, det kan det inte vara för någon.

    Jag har full förståelse över att ekonomin för många inte klarar av mer än ett år, tyvärr 🙁 Sådan är verkligheten och då gäller det att klara av situationen.

    Kram!

  39. Jobbar själv inom barnomsorgen och tycker det är en härlig verksamhet vi har. Personal som tar hand om våra barn för att vi måste jobba, som vi faktiskt måste.

    Det jag reagerar på är att alla i dag lämnar sina barn fast att dem själv är hemma, (föräldraledig, arbetslös osv) om man har möjlighet att vara lite extra med sina barn, så var det. Dem blir stora så fort.

    Med det menar jag inte att man inte kan använda förskolan om man går hemma, anser bara att det idag har blivit överdrivet, alla lämnar sina barn så mycket dem bara kan fast dem är hemma. Och nä, barn har det inte bättre i förskolan än hemma, med de sagt betyder det inte att dem har det sämre iheller. (Det finns såklart barn som har det bättre i förskolan, men då finns det olika dispanser som går att söka/fixa för dem barnen.

  40. Håller verkligen med dig i allt du skriver! Men som några innan mig har skrivit förstår jag inte heller varför en del väljer att lämna sina barn på förskolan när syskon är sjuka. Jag jobbar inom förskolan och det är snarare regel än undantag att syskon till sjuka barn lämnas på förskolan. Är det barn till föräldralediga eller arbetssökande så kan jag förstå att man vill lämna de/t friska syskonet/n ändå då det är så pass få timmar de är där varje vecka, men inte om barnet/n vanligtvis vistas långa dagar på förskolan. Är också helt övertygad om att smittospridningen på förskolorna hade minskat om syskonen får vara hemma.

    Sen vill jag bara lägga till att detta beror sjävklart på vilken sjukdom syskonet är hemma för, vid allvarligare sjukdomar kan det såklart vara mer lämpligt att friska syskon är på förskolan än hemma 🙂

  41. Alltså. V A R F Ö R är alla föräldrar så extremt känsliga för när någon har åsikter om barnuppfostran? Kom igen, om ni är så tvärsäkra på att ni har rätt så behöver ni väl inte läsa/lyssna på de som ni tycker har fel och ”skuldbelägger” er.
    Kan vi inte bara alla enas om att det är viktigare hur barnen har det än hur föräldrarna känner sig?
    Kan vi inte bara enas om att barnen är viktigast?
    Och försöka lyssna på olika åsikter med BARNENS BÄSTA för ögonen och inte mitt eget välbefinnande.
    Med det inte sagt att förskola är vare sig fel eller rätt. Jag blir bara så trött på alla lättkränkta föräldrar.
    /Carrobarro

  42. Så här får jag uppenbarligen egentligen inte skriva men… anser ni på fullaste allvar att det är lärorikt och betryggande för ett barn att exempelvis lämnas gråtande på föris? Det gör ont i mig när jag ser alla barn som spenderar mer tid på förskolan än med sina föräldrar. Det kan väl de flesta intyga, att barnen ofta får mer tid med pedagogerna än med sin egna familj? Hur många dagar av de 18 år som barnen är i er vård, spenderar ni med dem och hur många dagar går familjen om intet? Det vill säga, de dagar barnet befinner sig på förskolan, omfattas av skolplikt etc. Det bör även tilläggas att varken jag eller någon annan orimligen kan skuldbelägga er. Om ni nu känner skuld så undrar jag varför? Det kan väl inte vara möjligt att ni upplever skuld och skam eftersom ni verkar fullt övertygade om att ni gör det bästa för ert barn och er familj. Ni behöver inte be oss att sluta skuldbelägga er, för vi menar väl och vi vill gärna plantera ett frö eller fler. Vi som väljer att vara hemma med barnen, gör det för vår tro på en trygg, lugn och harmonisk anknytning till de absolut viktigaste personerna (föräldrar och nära familjen) i våra barns liv. Dessutom är barnen små en kort tid och jag vill leva de åren nära, jag kommer ju ändå att leva mitt liv till största del utan mitt barn. Sedan kan ingen blunda för den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar, de sjunkande skolresultaten etc etc. Nu är jag dessutom motståndare till alla pliktlagar, som t ex skoltvånget. Argumenten mot förskolan är många och jag rekommenderar att googla runt litet om ni inte känner till några sådana. Det kan verka tufft men kanske känner ni skuld för att ni är medvetna om att era små telningar inte får det de behöver av er föräldrar, eftersom de är på förskolan? Det är alltså inte er det är synd om, utan era barn. För övrigt skall inte staten uppfostra barn, det är föräldrarna tillräckligt kompetenta till själva.

  43. Angående vad två barnsmamman med flera skriver om föräldrar som glatt lämnar bort barnen hela tiden för egentid och par tid och för att förverkliga sig själv. Jag undrar känner ni några faktiska riktiga personer som inte träffar sina barn? Jag har många vänner, bekanta och kollegor med småbarn och jag kan inte komma på en enda som inte spenderar så gott som all ledig tid med sina barn?
    Alla saxar med att en lämnar och en hämtar för att minska tiden. de allra flesta fall är ena föräldern med barnen när den andra gör något på kvällen. Vad är en kväll där man träffar kompisar? Några få procent av veckans timmar? Tror ni på allvar att det påverkar barnens välmående?

  44. Man kan inte lägga skuld på någon annan. Skuldkänslor kommer inifrån. Det är vår moraliska kompass. Ganska bra att ha koll på. Så sluta hojta om skuldbeläggning! Ta ansvar för era egna känslor.

    Om man på allvar tror att det är bäst för BARNET att vara på dagis från typ 15 månader – ja, då är man nog en rätt kass förälder.

    Och problemet är SYSTEMET. Varför ska kommunen betala 28,000kr per MÅNAD för en familj med två barn på dagi?! Det är ju absurda pengar! Om jag är ensamstående städerska går kommunen tok-back på det upplägget. Om jag är högavlönad konsult har, och kommer jag, under mitt liv bidra med så mycket skatt att jag borde ha RÄTT att välja några annat alternativ än institution för mina barn. Men det har jag inte. Ocj det är DET som är problemet.

    Att det INTE GÅR ATT VÄLJA något annat än det förbannade dagiset. Det finn sååå mycket som talar för att det är väldigt olämpligt för barn med ständiga separationer och att tillbringa mycket tid i stora grupper med andra barn. Men de flesta här verkar inte kunna ta till sig den info utan ba ”sluta skuldbelägga mig!! Jag lever på ruinens brant och KAN omöjligt göra någon som helst omprioritering i mitt liv. Mina barn MÅSTE gå på ”föris” 8-17 och de bara äääälskar det. Så sluta skuldbelägg”.

    Ridå.

  45. 1. Varför blir ni så ledsna och sårade? Är inte det ett tecken på att ni gör ”fel” och inte det som är ”rätt för min familj”. Hur kan det vara rätt för er familj om ni blir så ledsna? Jag är hemma med mina barn och om du ska såra mig angående det…. Nej, det går inte. Det skulle bli som en hårfön mot en bergsvägg.

    2. Är alla föräldrar sååå bra föräldrar på alla punkter? Jag ger mina barn en jädra massa mat som det står ”semper” på, men jag är däremot närvarande väldigt mycket.

    3. Jag är så trött på att höra att ni gör det som är bäst för er. Säg istället som det är, ni gör så som ni vill göra. Ni prioriterar så som ni gör.

    4. Tror inte en enda människa nånsin som kommenterar detta blandar ihop de som inte kan vara hemma med barnen med de som PRIORITERAR bort barnen. Jag är själv socialsekreterare, jag VET att det finns grader i hur mycket fokus barn får.

    5. Jag är övertygad om att vi alla älskar våra barn lika mycket. Men jag är också övertygad om att vi PRIORITERAR olika. Vissa av oss föräldrar prioriterar sig själva mer än andra.

    6. Min man är lagerarbetare. Vi har två barn. Jag är hemma länge. Det handlar om PRIORITERINGAR. KONSUMTION.

    7. Låt oss inte gradera föräldraskapet utifrån timmar på förskolan, men SNÄLLA, tala om de riktiga anledningarna till att barnet börjar. Så jädra tröttsamt.

  46. Hur det än är så måste det väl vara viktigare att våra barn mår bra än om föräldrar får eller ges dåligt samvete. Visst kan man tiga om vissa åsikter, forskningsrön, teorier för att slippa ge föräldrar dåligt samvete, men då får man ta konsekvenserna om barnenfar illa istället

  47. Tack för den kommentaren förskoleläraren!
    Har precis skolat in min 18 månaders och jag fick en kommentar från en kvinna, min sambos chef. Hon har själv varit hemma med alla deras fyra barn eftersom deras ekonomin tillåter det. Nu jobbar hon extra på förskola. Hon sa att det var synd att så små ”institutionaliserades”. Uch. O sen började den här debatten. Måste sluta läsa tidingar. Det är så himla jobbigt att hela tiden behöva försvara sig. Det började med amningen, sen när man slutade med amningen, sen är det genus, sen är det maten, sen är det hur man delade ledigheten och nu förskolan. Puh!!!

  48. @sara Vad härligt av dig att pissa över alla föräldrar med barn på förskolan… ”Om man på allvar tror att det är bäst för BARNET att vara på dagis från typ 15 månader – ja, då är man nog en rätt kass förälder.” Du måste vara rätt kass människa, när du går och spyr galla över människor som gör allt för sina barn. För det är precis vad varje förälder gör, SITT ABSOLUT BÄSTA!!!

  49. Mitt barn grät inte vid en enda lämning och älskade en av pedagogerna som han sprang fram till och kramade varje dag samt fick snabbt en kompis. Alla barn är inte ledsna vid lämning. Och det betyder inte att jag har dâlig anknytning. När vi sedan bytte till en sämre förskola (flytt) ja dâ var han ledsen i ett par veckor. Dâ anpassade vi genast till mycket kortare dagar!
    Normen känns snäv. Hemmafru är nästan ett skällsord! Och om vi tycker barn har det bättre hemma. Hur länge ska barnen vara hemma? Ska vi hemskola barnen? Skolan är väl nästan sämre än förskolan i alla fall vad gäller ”Pisaresultat”? Om jag väljer att vara hemmafru har jag ju inte rätt till förskola. Om jag är arbetssökande har jag kanske inte ens rätt till heltidsplats för mitt barn. Om jag är föräldraledig och har flera barn som trivs i sin förskola ska jag bestämma att de ska sluta där?
    Ur ett barnperspektiv tycker jag faktiskt inte att det är självklart att vissa barn ska förvägras plats i förskola? Det blir konstigt det med? Jag själv gick hos dagmamma och när jag började i skolan kände alla de andra barnen redan varadra sedan dagis. Det var inte heller jättelätt att komma in ny i en barngrupp som kände varandra sedan tidigare även om det blev bra till slut…
    Ska alla föräldrar jobba deltid för att vara bra föräldrar? Hur länge? Eller ska man jobba i skift? Kanske inte passar alla att knappt fâ tid tillsammans som familj eller som par?

  50. Hej! Jag o min sambo är i liknande situation. Hoppas du kan strunta kommentarerna om att det inte är bra för ert barn. De flesta förskolor är faktiskt jättebra o trygga för barnen även om de är små!!!!

  51. Men gud vilka kommentarer från de som ser ner på alla föräldrar som har barn på förskola. För ja det är faktiskt de ni gör, inte alls någon trevlig ton i era inlägg. Hoppas ni andra inte tar åt er av dem!

  52. Herregud! Alla ni som fortsätter(!) yla om SKULD – det kommer inifrån! Alltså inifrån er själva. Är det verkligen omöjligt att förstår??
    Så här:
    – Är ni nöjda med era val så känner ni ingen skuld. Skönt va?
    – Är ni INTE nöjda med era val känner ni skuld. Oskönt?
    Lösning:
    – Fundera igenom om ni kan göra något annorlunda.
    OBS: don’t kill the messenger. Det är INTE en lösning.
    Ok?

  53. …och det finns alltså väldigt mycket belägg för att det är väldigt olämpligt för små barn under tre, fyra år att ständigt separeras från sina primära anknytningspersoner samt att det är negativt och ökar bla aggressivt beteende att spendera mycket tid i stora barngrupper, (detsamma gäller djur, man har sett tydliga exempel hos tex elefantflockar där många äldre blivit skjutna av tjuvjägare. De yngre får ett aggressivt och osocialt beteende när de växer upp.).
    Tips: använd er av Google.
    All lycka och framförallt: gör MEDVETNA val så slipper ni skuldkänslor. Toppen va?! 🙂

  54. Kära vän jag är SÅ glad att få ha en sådan klok person i mitt och Hjalmars hjärta. Tack för det !

  55. Håller fullständigt med dig.
    Jag har aldrig själv gått på förskola. Kanske därför jag inte institutionaliserats och tror att samhället bestämmer bäst över våra barn.

  56. Haha, gud vad jag skiter i vad alla ”tycker”. Har väl uppenbarligen tur som inte är omringad av människor som måste kränga på mig sina egna åsikter. Ingen, INGEN, har ifrågasatt mitt val att ha min 16-månaders på förskolan och INGEN annan än jag och mitt barn har med det att göra. Nu råkar han trivas hur gött som helst på fsk, pedagogerna är asbra och han får utrymme och möjligheter som jag inte kan ge honom själv hemma. Det var inget som helst problem med att skola in honom (tog 3 dagar) och han är glad hela tiden. Noll ”skuld”, vi är skitnöjda.

  57. Jag blir väldigt provocerad av alla som anser att man kan ”tycka som man vill”. Eller ja, det kan man ju, men precis som alltid så är det väl bäst att utgå från fakta? Såhär tänker jag (baserat på utvecklingspsykologi och genusvetenskap på uni):

    1) Det är vetenskapligt belagt att det inte är bra för barn att börja förskola förrän vid ca 2,5 års ålder (säg 2-3 år då, i grova drag). Efter detta är det POSITIVT för barnets utveckling att få stimulans från fler människor, leka med fler andra barn osv = förskola kan funka jättebra. Dock vet man att barnens hälsa påverkas negativt av för långa dagar på förskolan. Minns inte exakt hur långa dagar som var ”för” långa dock.
    2) Vi vet att pappor tar ut 25% av föräldradagarna och att en orimligt stor andel av dessa tas ut vid jul, sommar och under större, tv-sända idrottstävlingar typ VM och OS (!).
    3) Vi vet att en stor anledning till kvinnors sämre möjlighet på arbetsmarknaden beror på att de tar det största ansvaret för VAB, föräldraledighet osv.

    SÅ vad säger detta oss?
    A) Samhället och föräldrarna borde sträva efter att barnet kan vara hemma till någonstans mellan 2-3 års ålder (exakt när barnet kommit tillräckligt långt är individuellt). Hur ska detta ske? Naturligtvis måste samhället hjälpa föräldrar som inte är så ekonomiskt starka, kanske genom fler, behovsprövade föräldradagar. Samhället måste också hjälpa till med punkt B.
    B) Fäderna måste uppenbarligen ta en större del av ansvaret. Detta för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden, och för att barnet ska få samma chans till anknytning till både mamman och pappan.

    Då säger många ”men vi har inte råd att pappan är hemma, han har högst lön”. Okej. Allas första steg, tänker jag är att minska sina utgifter. Kan vi skippa att ha bil? Är våra boendekostnader lagom? Kan vi dra in på utlandsresan och semestra i våra föräldrars sommarstuga istället? Eller tänka innan: ok, jag är gravid. Nu sparar vi pengar under den tid som jag är gravid och jag är föräldraledig (= vi har kvar pappans höga lön) så kanske vi kan ta ett par tusen i månaden därifrån under den tid som pappan är hemma. I de fall detta verkligen inte fungerar, borde samhället gå in och hjälpa till (efter behovsprövning naturligtvis).

    Några säger ”men pappans jobb är så viktigt, han kunde inte vara hemma just nu”. Anmäl arbetsgivaren som diskriminerar pappan för att han vill vara föräldraledig. Arbeta med förebyggande insatser så att klimatet på arbetsplatserna ska bli bättre. Och ju fler som står emot, alltså vågar ta ut rejäl föräldraledighet, desto lättare och mindre ifrågasatt kommer det att bli. Mäns arbeten är inte viktigare än kvinnors.

    Så jag tycker att: 1) ta på allvar att det är bättre för barnet att börja senare och gå kortare dagar på förskola och 2) fatta att förändringen måste ligga främst hos papporna och hos attityder i samhället – mammorna tar redan ett stort ansvar!

  58. Här är en till som haft långa dagar på förskolan som liten! Jag älskade tiden där trots att vi var i ganska stora barngrupper med få pedagoger. Jag har aldrig reflekterat över att detta på något vis skulle ha varit negativt för mig och min syster, snarare tvärt om! Vi blev alltid stimulerade med intressanta utflykter i skogen, med mulle, pulkalek och gud vet allt. Vi fick pyssla, läsa böcker och fick jättegod mat. Vi har blivit självständiga, måna om andra och nyfika att lära oss sedan när vi började skolan. Denna stimulans hade våra föräldrar aldrig haft möjlighet att ge oss. Våra föräldrar slet som djur för att få ekonomin att gå ihop och de respekterar jag dem för. Vi kom ALDRIG iväg på några semestrar och som det ser ut just nu kommer det dröja länge innan jag gör det med min egen familj… jag pluggar och min man jobbar, hyran är svindyr och det finns liksom inget att dra ner på. Så jävla dåligt att sätta standarden vid Thailandresa! Det är så många som kämpar, som är ensamstående och inte har ett val. Då ska man behöva känna sig både som en dålig förälder och som att det är utlandsresor som ”alla” tydligen kan göra. Fint… verkligen superfint. Nej ni ska verkligen inte ha dåligt samvete!

  59. Karin, du verkar tro att alla barn kommer till sina föräldrar på samma (och helt gratis sätt) genom ett litet hopp i sänghalmen: Ledsen att ta dig ur den villfarelsen men vi är många som slagits med sk ofrivillig barnlöshet, fått betala våra IVF försök ur egen plånbok och sen tagit varenda sparkrona och lån för at ha få förmånen (och det menar jag verkligen i ordets sanna betydelse) att bli föräldrar. Jag lovar, det fanns inte ett korvöre att spara in och nån utlandsresa var det inte tal om, utan kupong klippande för att få ihop maten så billigt som möjligt.
    Det är lätt att sätta sig till doms över andras livsval när man inte har en aning om hur verkligheten ser ut.

  60. Wolfie: Jag förstår inte vad som får dig att tro att jag är verklighetsfrånvänd? Självklart har inte alla råd. Jag skriver därför att de som inte har råd, borde ha rätt till mer ekonomisk hjälp – eftersom den hjälp som finns idag inte är tillräcklig för att alla ska kunna vara hemma så länge som är önskvärt. Däremot tror jag att många faktiskt skulle kunna vara det, om de prioriterade annorlunda. Jag har exempelvis nära vänner som båda är förskoleläre (inte kända för att vara så direkt välbetalda) och som lyckats vara hemma 1 år vardera genom att leva billigt. Jag menar att för väldigt många så skulle det faktiskt funka och resten borde samhället hjälpa. 🙂

  61. Är hemma med båda mina små och har märkt att det finns en del som skuldbelägger det OCKSÅ! Då är argumenten plötsligt omvända;
    – Tror du inte att ditt barn behöver stimulans?
    – Tror du inte att du blir en bättre förälder om du får vila?
    – Tror du inte att barnen skulle gynnas av lite rutiner?
    Slutsats! Hur man än gör blir det fel i ”skuldbeläggarnas” ögon!

  62. Så bra att du tar upp detta Jossefine!!! <3

    Jag förstår inte varför inte alla bara kan utgå från att alla gör det bästa för just sin familj och sitt/sina barn?
    Varför måste andra kommentera hur andra familjer väljer att göra?
    Vad gör det dig om nån förälder väljer att göra tvärt emot dig?
    Fokusera på din egen familj så kan andra fokusera på sin familj så slipper vi massa onödiga kommentarer om hur andra väljer att göra.

    Sålänge inget barn är i fara så bör inte andra lägga sig i!

    Jag har mitt barn på förskolsn för att vi tycker det är den bästa lösningen för vår familj. Vad andra väljer att göra bryr jag mig inte om, och jag förväntar mig att ingen ska bry sig om vårt val heller. Är du inte en del av min familj så har du heller ingen talan om vårt val! Jag väljer att ignorera dig som tror att du har rätt att säga något om min familjs val över huvud taget. Du har inget att komma med eller något att hämta här.

    Fokusera på din egen familj och gör det du tror är bäst för er skit i oss andra!!!!

  63. Obs!!! Mitt inläg va riktat till de som prompt måste komma med åsikter om hur andra familjer väljer stt göra inte mot dig Jossefine, såg nu att det kunde misstolkas.

  64. Jättebra skrivet & superintressant inlägg! Känner att jag också måste kommentera, som någon annan utlandsboende ovan också gjort, att det är lika illa åt ANDRA hållet! Vår dotter fyller 2 i april och har heller inte börjat på förskola än, för att förskolan där vi bor är superdyr och jag inte riktigt ”kan” jobba- kvinnor i arbetslivet här är dessvärre inte såå många… Jag får höra HELA tiden av andra västerlänningar där vi bor- o svenskar här, hur konstigt det är att vi inte sätter henne på förskolan som kan ge henne den stimulans hon ju ”BEHÖVER”, måste ha rutiner, socialisera med andra barn o att det ju måste ”hända något hela tiden” osv osv. Jag är jätteledsen på att behöva förklara mig hela tiden varför hon är hemma med mig om dagarna istället för att gå till förskolan. Jag tycker verkligen att det är upp till varje enskild förälder/föräldrar att styra vad som är bäst för dem, det är väl knappast någon mamma/pappa som vill vara stygg mot sitt/sina barn? Var och en känner väl bäst själv vad som är lämpligt för dem…? AAAAAARGHH! Denna skuld man ska behöva ha för allt jämt…

  65. Läser igenom massa inlägg som jag missat pga tidsbrist och hittar det här. Börjar med att säga tack, tack för att du också tar upp det här och rasar. Jag får inte nog av den här typen av inlägg i debatten. Det kan inte bli nog. Blir så glad när jag ser mammor som håller andra mammor om ryggen. Det är helt enkelt för jävligt att det en mamma gör för sitt barn ens ska ifrågasättas. Jag var mammaledig så länge det gick med en väldigt liten inkomst. Ett år ganska precis och det med ett par extra veckor hemma pga sjukskrivning. Hade vi minskat procenten på penningen hade jag kunnat vars hemma längre men… det går ju inte. Bör nämnas att jag bor i Norge. Hur som. Vi fick en förskoleplats och här är det inte vem som helst hur som helst som får plats så vi vag helt enkelt tvungna att ta den, trots att jag inte var i arbete än utan i rehabilitering av kropp och själ. Att skicka sitt barn till förskola när jag ”bara” tränar och går i behandling har slitit mig itu med debatten dom råder. Nu, fyra månader efter att hon börjat så ska jag starta med praktik men jag har insett att det inte spelar någon roll på det dåliga samvetet. Det kommer alltid att vara där…

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..