Jag fick en kommentar om att jag borde lära den åsiktsartikel en Rylander skrivit för DN Åsikt i helgen. Rubriken är ”Dagis skapar osjälvständiga individer” (notera gärna ordvalet för förskola…) och i den mal hon på om hur orimligt det ”egentligen” är att lämna barn på förskola, eller enligt henne dagis. Att de barn behöver är att ha sina föräldrar inom räckhåll, inte pedagoger som ”inte kan se dem som individer”. Att barn blir lyckliga av att ha en förälder nära till hands och att de inte har behov av någon som leker med dem eller stimulerar deras lärande. Att det är sjukt att föräldrar ”hellre lägger pengar på en årlig Thailandsresa än sparar pengarna för att kunna vara hemma ett år extra med sina barn”. Och så vidare, och så vidare, och så vidare.
Ni har fått följa med mig under den här inskolningsperioden den gångna veckan och det är en sak vi inte har tagit upp. Det är hur OTROLIGT FÖRBANNAT TRÖTT jag är på folk som ska förstå sig på ens barn bättre än föräldrarna själva, och klanka ner på förskolan som grej samt föräldrarnas ”val” att ha sina barn på förskola. Jag känner på två sätt efter att jag har läst artikeln.
- Det är LÅNGT ifrån alla föräldrar som med ett lätt hjärta och noll tvivel skolar in sina barn på förskolan. Även om man, som jag, har en positiv bild av förskolan och verkligen tror att det finns pedagoger som ÄR just pedagoger och bra sådana är det en fruktansvärd separationsångest. Som förälder vill man ju det bästa för ens barn, och det är klart att det är lätt att tvivla på om man gör rätt eller fel – och må extremt dåligt över den oron. VARFÖR kan då inte folk bara SLUTA lägga ännu mer skuld och ångest på dessa föräldrars axlar? Varför?
- Kan dessa folk snälla också SLUTA framställa det hela som att det för alla föräldrar är ett val att lämna på förskola? Vilken värld lever man i om man på riktigt tror att alla föräldrar åker till Thailand varje år – och på så sätt skulle ha en massa pengar över om man struntade i det? Har dessa kära skuldbeläggare kanhända förslag på något annat folk som inte reser utomlands varje år kan spara in på för att kunna vara hemma längre med sina barn? Eller är det så att alla som inte åker till Thailand har möjlighet att vara hemma med sina barn till de börjar förskolan? 😮
- Kom inte och snacka om att ALLA barn är si och alla barn är så. Som till exempel hur det skrivs i artikeln om att BARN inte behöver någon som leker med dem, som om alla barn kan och vill leka själva hela tiden bara så länge mamma eller pappa är inom synhåll. Hej och välkommen hem en dag till mig så kan jag visa att det snarare är ett undantag än en regel. 🙂 🙂 🙂
- Har dessa skuldbeläggare missat cirka alla historielektioner i skolan? Hur kan de annars vara så totalt ignoranta när det kommer till det faktum att förskolan var en av de saker som gjorde det möjligt för kvinnor att komma ut i arbetslivet? Om man tycker att det är förjävligt att samhället ser ut som så att man måste jobba så mycket för att kunna leva får man för all del tycka så, jag kan till och med till viss del hålla med, men lägg då inte skulden på de stackars föräldrarna – det är nämligen ingenting som går att lösa på individnivå.
- Det är klart att det finns förskolor och pedagoger som lämnar mer att önska, och det bör självklart åtgärdas, men vi kan inte utgå från att situationen på alla förskolor är på det sättet. Jag står fast vid att jag tror på förskolan som en bra plats. Barnen får vara utomhus, erbjuds innehållsrika och varierade dagar, och får lära sig saker anpassat efter deras ålder av utbildade pedagoger. Som hemmaförälder kan du såklart också ge detta i den bästa av världar, men kanske inte om föräldern i fråga är oroad till max för att räkningar släpar efter eller tärd psykiskt för att hen inte får input, umgänge och stöd från andra vuxna. Jag tror faktiskt inte heller att alla pedagoger är psykopater – utan att de faktiskt bryr sig om och lär känna sina små kollegor = våra ungar.
Som ni märker får det här mig att koka. Varför? Jo, för att det är så förbannat mycket skuld hela tiden. Skuld, skuld, skuld. Att bli förälder är en enorm omställning och det är klart att man är osäker ibland, och därmed en utmärkt måltavla för all denna skuld. Jag tycker inte att man kan begära att alla ska ha teflonskal när det kommer till nåt så känsligt som ens barn, det är inte rimligt.
Jag menar inte att jag tycker att alla föräldrar måste lämna sina barn på förskolan när de är ett år (detta måste förtydligas i ett sånt här blogginlägg eftersom vissa, ironiskt nog ofta just dessa skuldbeläggare, har en tendens att lätt börja tro så när man argumenterar som jag gör nu) – det är väl helt fantastiskt om man har möjlighet ekonomiskt och psykiskt att vara hemma så länge man vill med sitt barn. Underbart! Men det som jag tycker att man faktiskt måste inse är att det inte ser ut så för alla, och att alla inte mår bra över det faktumet. Var är medmänskligheten?
Det har nog aldrig varit mer uppenbart hur otroligt ojämställd världen är som det varit sen jag ploppade denna skatt. Sandlådefasoner hör hemma på – just det – förskolan, inte i vuxenvärlden.
