Det här behöver du veta när du väntar barn

”Plussade i förra veckan (herregud!! Helt otroligt och fattar inte att det är sant). Kan inte du fixa en guide med dina bästa tips? Vad ska man absolut / absolut inte göra? Onödiga och ovärdeliga köp? Alternativt sätta ihop en liten guide med dina gamla inlägg och länkar? Älskar din blogg och hur ni beskriver er som föräldrar. Så jordnära, ärliga och underbara 🙂 KRAM!”

Här har ni Thereses megagulliga kommentar som blev startskottet för det mastodontinlägg som komma skall. Självklart kan jag sammanfatta mina inlägg och råd så att det blir lite mer lättillgängligt. Mina damer och herrar, jag ger er min gravidbibel!

gravid guide

Vad behöver man köpa, och vad är onödigt att köpa, till en bebis?
Det har jag bloggat om HÄR.

Saker jag rekommenderar under graviditeten:
Yoga! Snäll och skön träningsform som är utmärkt för gravida eftersom många tekniker kan vara till hjälp även under förlossningen.
VILA! Speciellt i slutet. Jag vet att det är jättesvårt att inte önska att ungen bara ska komma uuuut nån gång men är det ens första barn är det här liksom sista tiden på ett bra tag som man kan ligga i soffan och sträckkolla på serier och göra flera saker i rad bara för sig själv.
Säg NEJ till orosmolnen. Det är så lätt att bli orolig och rädd som gravid, både av sånt man läser och av skräckhistorier från folk omkring än. Tyvärr är det så att det här är något som kommer fortsätta även när barnet är ute – så öva på att säga nej, hålla för öronen och be tjatmonstren fokusera på något annat redan nu.
– Om du har haft problem med oro, depression eller ångest tidigare i livet – informera din MVC-sköterska om detta och be om att få en samtalskontakt under din första tid som förälder. Det ÄR en prövning på alla sätt att bli förälder vilket lätt väcker spöken till liv, och det är inget misslyckande att be om hjälp. Snarare ett bevis på att du tar det på allvar eftersom du jobbar förebyggande.
– Vad jag tyckte om att ha gått en profylaxkurs innan bloggade jag om här.

gravid mage

Min mages växande vecka för vecka kan man kika på i det här inlägget.

Hur jag upplevde första, andra och tredje trimestern har jag redogjort för i det här inlägget.

Saker som jag rekommenderar att göra som nybliven förälder:
– Ta emot hjälp! Be om färdig mat från nära och kära. Släpp in nån du känner dig trygg med som kan hålla bebisen när du behöver ta en dusch om hen vägrar ligga själv.
– Försök att komma ut runt kvarteret för att få lite frisk luft även om det är läskigt (jag vet att det kan kännas som att fåglar/pensionärer/ufon kommer flyga in i vagnen och attackera din bebis men det kommer inte hända, jag lovar). Var snäll och förlåtande mot dig själv!

  1. T skriver:

    Åh tack!! Precis ett sånt inlägg jag önskade! Ska läsa igenom allt noggrant en gång till. Har faktiskt vågar ta steget och berättade om hur jag mår för min BM första gången vi sågs (och min oro för att få en förlossningsdepression) och fick jättebra stöd.

    Kram

  2. Alice skriver:

    Så bra inlägg! Jag vill också tillägga: ta ingen skit! Och med det menar jag inte att folk hackar på en men folk ÄLSKAR att lägga sig i uppfostran och sådant. Jag blev sjukt provocerad och rent av LEDSEN för att folk hela tiden höjde på ögonbrynet när jag valde att byta blöja på det sättet, eller ammade fritt när hon ville och inte fasta tider, eller fick gliringar för att vi var överbeskyddande för vår två veckors. Ingen annan än föräldrarna VET BÄST! Hade jag kunnat göra om allt hade jag kastat ut folk som gav pikar men istället så grät man!

  3. Cicci skriver:

    Vilket bra inlägg! Och så bra att du tar upp det här med att första tiden efter förlossningen kan vara tuff och att ta hjälp. Med mitt första barn hade jag ändå berättat för BM innan och med sköterskan på BVC om min tendens till nedstämdhet etc. Trots att vi pratade, jag fick göra tester osv så tryckte jag bort att hur jag faktiskt mådde. Fy så tufft det var! En amning som krånglade väldigt i början, skrapning efter två veckors sjukdomskänsla för rester av graviditeten kvar i livmodern och sen att aldrig få sova tillräckligt. Hua, jag bröt ihop. Min sambo var ändå hemma i sex veckor men när han började jobba så räknade tillvaron på några veckor. Jag åt knappt för bebis bara skrek, ville amma och vaggade och bäras. Vid tre månaders ålder blev bebis mycket mer nöjd med tillvaron och det började vända. Även amningen funkade bättre och vi ammade tillslut tills dottern var 14 månader.
    Nu är jag gravid i v.31 med lillasyster. Denna graviditeten har varit ännu tuffare med illamående än den första så jag har varit sjukskriven och knappt jobbat sedan v.7. Nu räknar jag ner och väntar på att bebis är redo att komma ut.
    Det jag lärt mig är att absolut inte bita ihop utan be om hjälp tidigt denna gång. Nu har jag ju dessutom storasyster på tre år som kommer vara hemma mycket med oss. Och jag blir ärligt rädd för hur jag ska klara det denna gång. Det enda jag kan tänka mig är att få prata med någon, kanske börja medicinera igen och våga vara svag så jag inte går sönder tillslut.
    Jag längtar med hoppfull, nervös förväntan på hur det ska bli.

  4. Sara skriver:

    Du är saknad! Men, känn ingen stress, vi väntar på dig 🙂 kram!

  5. Hej Josefin! Hoppas, precis som de tidigare, att allt är bra! Det brukar tyvärr inte vara ett gott tecken när du inte bloggar… Vi saknar dig! Kram!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..