Hejdå kära mamas!

Hej.

I måndags meddelade jag Mama att jag avslutar min blogg den sista april.

Efter cirka tre år – om man räknar samtliga bloggplattformar – och omkring åttahundra inlägg, är jag oerhört tacksam över all fantastisk respons jag har fått av er läsare. Ni har varit glada när jag varit uppåt, och tröstande när jag varit ledsen. Ni har delat med er av tips om allt möjligt, från graviditeter och småbarn till organisation och träning. Kunskap som jag haft enormt mycket glädje av.

Jag började skriva när Alice var en liten bebis. Nu är hon stora tjejen och har fått ett syskon som hunnit gå från spädbarn till stadig tös på egna ben. Så den absolut viktigaste delen av mitt liv – att bli förälder, har jag delat med er.

Samtidigt har jag varit föräldraledig, först till Alice och något år senare till Amanda, extraknäckt som tv-reporter, startat en pr-byrå med en kollega, fått medverka i tv och tidningar som ”mammabloggare”, byggt ett hus på Gotland… Det visste jag inte den där första vårdagen 2009 jag satt i Vasaparken med Blankens och våra små förstfödda låg på filten bredvid oss och Cissan bara: Du! Du måste börja blogga!

Det har varit roligt att skriva om det underbara, stundtals kaotiska föräldraskapet. Och om föräldraskap i kombination med arbetsliv. Idag är vi åtta personer på byrån vi startade 2010. Det har varit intensivt. Och trots att jag många gånger har undrat varför jag utöver allt detta haft ett extrajobb som bloggare i tre år – och vad jag egentligen pysslat med när jag suttit på nätterna och filat på formuleringar när huset sover, för att få till det där som precis förmedlar vad jag vill säga – har jag haft svårt att ge upp blogguppdraget. Bloggen har varit min personliga kanal, min ventil där jag kunnat vara mig själv och uttrycka mig kreativt.

Men allting har ett slut, och så även min ork. Tiden räcker inte till. Jag jobbar heltid sen i höstas och försöker pussla ihop barnhämtning och vab, som många av oss gör, på dagarna. När barnen har somnat tar jag vanligtvis itu med väntande uppgifter inom mitt ”riktiga” jobb, och när jag fått undan det, ja då är det dags att blogga. Klockan brukar vara framåt halv elva på kvällen. Då är jag ganska trött. Brukar nicka till med händerna på tangentbordet. Den här tröttheten har vuxit sig starkare och starkare det senaste året och nu är jag bara… slut. Och med det perspektivet hoppas jag att ni kan förlåta de inlägg som inte varit så bra, och istället minnas de som varit bra.

Läs gärna ur arkivet om ni vill (så länge det ligger kvar), annars tar vi farväl nu. Kul om ni vill att följa mig på Twitter där jag kommer skriva något då och då. Men först ska jag vila en stund.

Stor kram.

Karin

  1. Otroligt glad och rörd av alla fina kommentarer. Tar jag med mig resten av livet. Tack!

  2. Si skriver:

    Tack för en läsvärd och intressant blogg. Lycka till med företaget!

  3. Jag har läst den här bloggen mer eller mindra från början, men jag är usel på att kommentera. Däremot är det ju på sin plats att säga tack Karin, jag har uppskattat din blandning av små och stora tankar och jag kommer att sakna att ha dig i min vardag.

    Lycka till med allt!

  4. Malin skriver:

    Förstår dig men vill att du ska veta att din blogg blir saknad. Du till skillnad från många andra är verklighetsförankrad. Det du skriver, reflekterar över känns äkta, det berör och väcker eftertanke. Din blogg var är så skönt befriad från produktplaceringar och mode/skönhet. Gillar dig och din blogg skarpt så jag hoppas du kommer tillbaka någon gång. Må så gott och ta hand om dig själv och familjen! Kram

  5. Eva skriver:

    När jag har läst dina inlägg så har jag alltid blivit antingen glad, lycklig, arg, fundersam eller ledsen (aldrig ingenting) för du lyckas alltid formulera i ord det som jag också tänker på eller har funderat över. Du har en sällsynt fantastik förmåga att beröra. Jag tycker att du är helt fantastisk och jag kommer verkligen att sakna den enda blogg jag följer, din! Men det är så starkt att säga hej då när man bör säga hej då, för sin egen skull. Stort, stort lycka till i framtiden Karin.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Rumble in the Vasastan

Jag är ju inte bättre än att jag måste prova det där nya ordspelet. Rumble.

Verkar vara Wordfeud Generation II.

Shall we?

Jag heter karinJD och är ny. Ta det varligt i början. Ok?

20120411-205629.jpg

  1. Hej alla Rumblers!! Det har öst in utmaningar till matcher, vad kul! Jag tar mig an några i taget, så hav tålamod. Tunnelbanefärder och väntrum har blivit så mycket roligare! Och så fick jag utlopp för min frustration går kväll när grannen hade tokfest och det var omöjligt att somna.

  2. Hej Disappointed,
    Det är klart jag blir ledsen, vad tror du? Nej, svaret är förstås att jag inte har tid och ork att skriva om djupet, livet, problematiken alla dagar i veckan. Ibland vill jag ”bara” kommentera t ex Rumble som alla tjatar om på Twitter just nu, och spela med läsare som jag gjorde när Wordfeud kom ut. Det var kul. Visst är det banalt. Men tänk dig själv att orka skriva reflekterande, långa inlägg varje vardagkväll i tre år, om vi nu har lika liv med karriär och småbarn. Till slut mäktar man inte med och om jag hade en modeblogg hade det här varit en dagens outfit. Kul för vissa, trist för andra. Kalla det slak i tanken om du vill, men det finns fler ord. T ex utmattad. Jag har redan fattat beslutet att avsluta mitt bloggande inom kort. Men jag är ganska nöjd att ha levererat en bra blogg de senaste tre åren. Helt medveten själv om vad jag förmår prestera, men gör så gott jag kan efter omständigheterna.

  3. Nä Karin, bli inte ledsen nu, men jag har varit en trogen läsare sedan du började, vi delar mamma/karriär/två småbarn mm. Men! Jag tycker faktiskt att dina blogginlägg blir tråkigare och tråkigare. ”Spela wordfeud”, alltså herregud. Du som dessutom är proffs i kommunikation – var har alla intressanta reflektioner tagit vägen? Djupet, livet, problematiken? Nä Karin, om du är så stressad och blivit så slak i tanken så ta dig en tankeställare. Jag som läsare begär mer än dessa urtråkiga, trista och faktiskt meningslösa inlägg!!!!!!!!

  4. Kul.
    Det är superkul.Ibland hittar man hur många ord som helst men ibland är det presic som om allt låser sig då hittar man nästan ingenting.Jag bjuder in.

  5. Ann skriver:

    Jag är också ny :) Men oj så kul det är. Har just bjudit in dig till match :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jomen jag ÄR teknisk. Säkert. Jo. Joho!

Vi var på middag hos kompisar och Alice kom ut i köket med värdfamiljens fjärrkontroller i handen.

Kunde jag sätta på en film i vardagsrummet? Frågade treåringen.

Visst, självklart.

Kliver myndigt ut i vardagsrummet och finner en förväntansfull barnaskara mellan ett och fyra samt en, två, tre, fyra fjärrkontroller. Likadana, typ.

Fyra? Jag menar. Vem gör så mot sina gäster? Och bjuder på vin samtidigt?

Jag fipplade. Zappade. Hummade lite nonchalant sådär som män gör när de tittar under en motorhuv och man vet att de inte har en jävla aning om vad som pågår där under.

Tryck, tryck. Noll resultat.

Värdinnan i huset kom ut och tog diskret över de fyra fjärrisarna.

Varpå Alice, som vid tre års ålder behärskar all elektronik i vårt hem, klappar mig lite på armen och säger med snäll röst:

”Nu kan du gå in i köket och vila lite, mamma.”

20120410-214039.jpg

  1. Helt underbart! Tekniken koer oever oss.
    Gunilla N

  2. Hi,hi…underbart!! :-) :-)

    KRAM

  3. Maria skriver:

    Faktiskt borde det vara förbjudet med fler än en kontroll, det äär svårt! :) Knappt så man får ingång både ljud och bild hemma!

  4. Haha, vilken härlig tjej!

  5. annika skriver:

    Skriv din kommentar här!
    Hahaha vad roligt skrivit, kunde bli en bra film sekvens.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..