Hejdå kära mamas!

Hej.

I måndags meddelade jag Mama att jag avslutar min blogg den sista april.

Efter cirka tre år – om man räknar samtliga bloggplattformar – och omkring åttahundra inlägg, är jag oerhört tacksam över all fantastisk respons jag har fått av er läsare. Ni har varit glada när jag varit uppåt, och tröstande när jag varit ledsen. Ni har delat med er av tips om allt möjligt, från graviditeter och småbarn till organisation och träning. Kunskap som jag haft enormt mycket glädje av.

Jag började skriva när Alice var en liten bebis. Nu är hon stora tjejen och har fått ett syskon som hunnit gå från spädbarn till stadig tös på egna ben. Så den absolut viktigaste delen av mitt liv – att bli förälder, har jag delat med er.

Samtidigt har jag varit föräldraledig, först till Alice och något år senare till Amanda, extraknäckt som tv-reporter, startat en pr-byrå med en kollega, fått medverka i tv och tidningar som ”mammabloggare”, byggt ett hus på Gotland… Det visste jag inte den där första vårdagen 2009 jag satt i Vasaparken med Blankens och våra små förstfödda låg på filten bredvid oss och Cissan bara: Du! Du måste börja blogga!

Det har varit roligt att skriva om det underbara, stundtals kaotiska föräldraskapet. Och om föräldraskap i kombination med arbetsliv. Idag är vi åtta personer på byrån vi startade 2010. Det har varit intensivt. Och trots att jag många gånger har undrat varför jag utöver allt detta haft ett extrajobb som bloggare i tre år – och vad jag egentligen pysslat med när jag suttit på nätterna och filat på formuleringar när huset sover, för att få till det där som precis förmedlar vad jag vill säga – har jag haft svårt att ge upp blogguppdraget. Bloggen har varit min personliga kanal, min ventil där jag kunnat vara mig själv och uttrycka mig kreativt.

Men allting har ett slut, och så även min ork. Tiden räcker inte till. Jag jobbar heltid sen i höstas och försöker pussla ihop barnhämtning och vab, som många av oss gör, på dagarna. När barnen har somnat tar jag vanligtvis itu med väntande uppgifter inom mitt ”riktiga” jobb, och när jag fått undan det, ja då är det dags att blogga. Klockan brukar vara framåt halv elva på kvällen. Då är jag ganska trött. Brukar nicka till med händerna på tangentbordet. Den här tröttheten har vuxit sig starkare och starkare det senaste året och nu är jag bara… slut. Och med det perspektivet hoppas jag att ni kan förlåta de inlägg som inte varit så bra, och istället minnas de som varit bra.

Läs gärna ur arkivet om ni vill (så länge det ligger kvar), annars tar vi farväl nu. Kul om ni vill att följa mig på Twitter där jag kommer skriva något då och då. Men först ska jag vila en stund.

Stor kram.

Karin

  1. Jag har läst den här bloggen mer eller mindra från början, men jag är usel på att kommentera. Däremot är det ju på sin plats att säga tack Karin, jag har uppskattat din blandning av små och stora tankar och jag kommer att sakna att ha dig i min vardag.

    Lycka till med allt!

  2. Förstår dig men vill att du ska veta att din blogg blir saknad. Du till skillnad från många andra är verklighetsförankrad. Det du skriver, reflekterar över känns äkta, det berör och väcker eftertanke. Din blogg var är så skönt befriad från produktplaceringar och mode/skönhet. Gillar dig och din blogg skarpt så jag hoppas du kommer tillbaka någon gång. Må så gott och ta hand om dig själv och familjen! Kram

  3. När jag har läst dina inlägg så har jag alltid blivit antingen glad, lycklig, arg, fundersam eller ledsen (aldrig ingenting) för du lyckas alltid formulera i ord det som jag också tänker på eller har funderat över. Du har en sällsynt fantastik förmåga att beröra. Jag tycker att du är helt fantastisk och jag kommer verkligen att sakna den enda blogg jag följer, din! Men det är så starkt att säga hej då när man bör säga hej då, för sin egen skull. Stort, stort lycka till i framtiden Karin.

  4. Följer din blogg lite sporadiskt, men de gånger du varit med i Efter tio med Malou, har jag kikat, för du har verkligen sunda och bra funderingar. Lycka till med annat!

  5. Men fasen oxå gillade din blogg. Jaja, men lika bra sluta när det känns så. Bär med dig att det du skrivit varit kul, intressant, med självdistans, nyanserat och på allvar. Me like. Ha det bra, hej då.

  6. Har haft detta på känn ett tag. Förstår dig, men kommer att sakna din blogg. Det har varit jättetrevligt att få följa dig i ditt liv. Tack för att du har delat med dig. Ha det så bra och lycka till med livet framöver. Kram

  7. Tackar för dna inlägg, har följt dig med glädje.
    Vet inte riktigt hur man följer twittrare men det kanske du berättar om innan du släcker lampan?
    Lev väl.

  8. Hej Karin. Vad tråkigt att du slutar blogga. Men jag förstår precis din situation. Har själv 2 tjejer i samma ålder som dina. Jag har inte börjat jobba än men förstår verkligen att det inte är lätt att få ihop allt. Ha det så bra och försök att njuta av att bara kunna slänga dig i sängen efter en lång arbetsdag. Hälsningar Ida

  9. Tack för en bra blogg som jag följt i över ett år nu. Kommer att sakna dina intressanta funderingar och sunda värderingar! Lycka till framöver.

  10. Karin, vilket bra och modigt beslut! Än en gång är du en bra förebild för oss andra mammor. Som jobbar heltid, som vabbar, som inte sover ordentligt på nätterna, som försöker ha en någerlunda relation med sin man…

    Tusen tack för den här tiden! Du är så klok och så vettig, och jag önskar dig och din familj all lycka!

    Kram Åsa

  11. Hej! Har aldrig kommenterat men läst med nöje och igenkänning. Tack för den här tiden och tanka nu ny kraft och energi med de som betyder mest.

  12. Din blogg är den absolut bästa jag följer och som verkligen passar bäst i mitt fulltidsarbetande, stök och bök, vasastansliv med två små barn. Men jag har full förståelse för din situation och som sambo till en utmattad kan jag inte annat än rekommendera att sålla hårt i vad man prioriterar och bara bara bara göra det som ger hela familjen mer än det kostar. Energi skall samlas och fördelas och det går att komma tillbaka om du saknar oss för mycket:-)

    Kram

  13. Tack för att du tagit dig så mycket tid fram till nu och delat med dig av ditt liv och dina tankar. Din blogg har varit min absoluta favorit alla kategorier. Smart, välskriven, reflekterande, rolig och givande. Tycker att du gör ett bra val som prioriterar dig själv och ditt liv nu, även om jag kommer att sakna dina inlägg.

    Jag har själv avslutat en blogg som jag skrev intensivt på från 2007 och det är faktiskt en befrielse. Efter några månader nu inser jag hur ofta jag faktiskt tänkte så många tankar som blogginlägg och det ledde att jag inte var så närvarande här och nu. Nu har jag kopplat bort det helt, tagit bort andras bloggar från min läslista och går istället då och då in på de bloggarna jag gillar mest vars adresser jag kan utantill. Då får jag verkligen bara med mig det bästa utan att lägga massa tid framför datorn. Istället har jag mer tid till att läsa böcker, umgås med min man, träna och göra annat som jag i det långa loppet mår mycket bättre av än att läsa andras bloggar och skriva på min egen.

    Stort lycka till med jobb och familjliv framöver och ta hand om dig!

  14. Oh no Karin! Du som är sen som fått mig att läsa mammablogg trots att jag inte har några barn än! Du har inspirerat mig att var sak har sin tid och och att karriär och familj går att kombinera! Du är min idol! All lycka!

  15. Kram fina du. Det har varit så inspirerande att följa dina bloggar (jag trillade in vi Blankens alldeles i början)

    Vila ordentligt, ta hand om dig och dina kära så kanske vi ses längre fram. Kram igen

  16. Förstår Precis. Maken verkar ju också jobba massor så det blir svårt för er att få ihop det. Tack för den här tiden. Ha det gott och lycka till med ditt företag.
    Mvh Anna
    6barnunder7år och Eget Företag

  17. Men NEJ!!!!! Du är ju Sveriges roligaste kvinna. Men jag fattar. Har känt igen mig i ALLT! Ligger dock 2 år före dig och jag lovar, det blir bättre!

  18. Va trist att du slutar! Fast jag gillar verkligen att du tänker på dig själv och ditt eget liv. Det borde vi alla ta lärdom av. Lycka till i framtiden!

  19. Kommer sakna dig för att du skriver på ett ärligt sätt med humor och finess. Min första tanke var Neej vad tråkigt att hon ska sluta, sedan kände jag att det är helt självklart att du tar det beslutet då du inte har mått bra. Viktigt att tänka på sig själv för att orka med. Ta hand om dig och familjen. Kramar

  20. Mama blir nyans, distans och stor elegans fattigare.
    Hoppas (!) att i framtiden få läsa dina ord skrivna från pärm till pärm. Den boken!!
    Kram!

  21. Tack för den här tiden Karin! Har alltid läst men inte kommenterat. Har läst många mama-bloggar genom åren som föräldraledig men jag kommer sig dig och dina kloka ord, och framförallt att du verkar vara en av få som känns ärlig. Det verkar som att många bara vill visa upp en bild av sitt härliga hem och sin härliga familj (missförstå mig rätt där) medan hos dig har man skrattat, gråtit en skvätt men framförallt har man känt igen sig. Du beskriver livet med jobb och småbarn som det är. Jag har också full förståelse för dina skäl att sluta blogga, känner själv hur mycket jobb, småbarn, vab, hem och allt annat upptar i stort sett hela dygnet. Ibland vill man bara vila lite, mitt i allt. Stort lycka till med allt du företar dig, jag hoppas man får se dig nån gång igen vid väl valda tillfällen. Kram!

  22. Hej Karin! Har aldrig kommenterat tidigare men vill tacka för en bra blogg som jag följt dagligen. Tack för kloka ord och roliga vardagshändelser som du delat med oss läsare. Lycka till i framtiden! Kram

  23. Tråkigt att en av de klokaste slutar blogga. Men helt förståeligt när man har ett krävande familje/arbetsliv som tar sin tid.

    Tack snälla för att du delat med dig så här långt!
    Lycka till med allt!
    Kram Mija

  24. Karin
    Tack foer den haer tiden.Naturligtvis foestar jag till fullo ditt beslut.(Har ofta undrat oever dina sena inlaeggstider).Det du skrivit har beroert enormt…sa vaelskrivet och aerligt.
    Oenskar dig allt gott
    Kram Gunilla N

  25. Tack för en bra blogg med klokskap, humor och glimten i ögat! Helt rätt beslut att bromsa i tid. Må så gott och lycka till i livet! Kram!

  26. Karin,

    Tack för ditt engagemang och för att du är en sådan ren och skär energiboost och källa till inspiration.

    Varmt lycka till med, tja, hela livet liksom.

    / Karin E

  27. Karin,
    Vill bara säga att jag, liksom så många andra här nedan, verkligen har uppskattat att följa din blogg. Hittade hit under min föräldraledighet för snart ett år sedan och din blogg kom att bli den första (och egentligen enda) bloggen jag följt. Att läsa dina inlägg har verkligen förgyllt min vardag. Du besitter en sällsynt förmåga att uttrycka dig språkligt och dina ämnen avslöjar en fantastisk och mycket sympatisk person. Tusen tack för den här tiden och lycka till med allt!

  28. Jag har följt din blogg sen strax innan mama-tiden, och den har ända sedan dess varit min absoluta favorit. Dina träffsäkra inlägg om vardagslivet alla små och stora händelser, dina välskriva argument mot orättvisorna i samhället, bra tips om allt mellan himmel och jord, ja alla dessa har gjort att jag bara vill läsa mer. Tack för att du har delat med dig av ditt liv under den här perioden. Du kommer vara saknad, men du gör rätt i att fokusera på dig själv och din familj nu när tiden inte räcker till. Lycka till i framtiden!

  29. Åh vad tråkigt! Du verkar så himla bra och jag gillar verkligen dina tankar, åsikter och träffsäkra iakttagelser. Lycka till med allt!

  30. Jag kommer att sakna dig, ditt sätt att skriva, din jordnära kloka, starka och humoristiska stil. Respekt och tack för det du delgett här. All lycka!

  31. Neeeej!!…var min första tanke eftersom jag verkligen har gillat att läsa din blogg. Du har en talang för att skriva och uttrycker dig på ett både humoristiskt och eftertänksamt sätt.
    Jag får uppfattningen om en person med båda fötterna på jorden,mën som oxå har nära till lite bus och kan bjuda på sig själv. Det har varit roligt att få ”lära känna dig” och följa ditt liv och din vardag. Man har fått ge och ta inspiration,idéer och delge varandra upplevelser.

    Har full förståelse för ditt beslut,men kommer givetvis att sakna bloggen…

    Önskar dig all lycka i framtiden,sköt om dig och familjen!!

    KRAAAAM!!! <3 <3 <3

  32. Åh nej! Vad ja kommer sakna din dej! Men bra att du väljer bort o sätter dej själv först.
    Önskar dej o din familj all lycka, hälsa o kärlek

  33. Jättetråkigt! Jag kommer verkligen att sakna dina välskrivna och genomtänkta blogginlägg. De har varit en källa till igenkänning och inspiration. Lycka till och ta hand om dig och familjen!

  34. Kära Karin! Jag har följt din blogg varje dag sen tre år tillbaka men aldrig kommenterat. Men nu är det dax. Tack för en helt fantastiskt klok, rolig, ärlig och inspirerande blogg. Du skriver så personligt och fint, vågar dela med dig av livet som småbarnsmamma på ett ärligt sätt trots att du är kändis. Tror vi alla småbarnsföräldrar känner igen sig i det du skriver. Så tack tack tack för den bästa bloggen och du gör helt rätt i att sluta. Du är viktigast och ska hålla som människa. Stor kram

  35. Har aldrig kommenterat men alltid läst. Kommer att sakna att läsa en blogg som får mig att ” tänka till” emellanåt. Ta hand om dig och hoppas du dyker upp igen så småningom;) Mitt favoritinlägg alla kategorier är det när du skrev om att du fortfarande är tjejen som åker wakeboard?! osv. Det tog rakt i hjärtat och tårarna rann. Kommenterar det något sent;) men oj vad fint det var!

  36. Vi kommer att sakna din välskrivna blogg med genomtänkta inlägg. Men du måste ju prioritera! Tack för denna tid

  37. Helt rätt väg att gå kära Karin! Men visst kommer jag sakna din blogg! Jäkligt mycket…… Det var länge sedan jag kommenterade nu men jag läser din blogg flera gånger i veckan. Och läser i kapp när jag ligger efter. Du har givit mej så många glada skratt och leenden i dina roande, underhållande, igenkännande och härliga texter! Du har fått mej att fundera på saker som är lite allvarligare andra gånger. Jag beundrar din klokskap. Du är verkligen en härlig kvinna på många sätt! Men jag förstår din sits och det är klokt av dej att välja så här. Jag tackar dej allra varmast för allt du så generöst delat med dej av Karin! Och från djupet av mitt hjärta så önskar jag dej och din familj allt gott! Massor av glädje och kärlek till er!
    Kram Berit

  38. Jag vill bara säga: ta hand om dig kvinna! Du och familjen är det viktigaste, och det är er du ska prioritera när extraminuten infinner sig. varm kram

  39. Tack! Jag har troget följt din blogg. Det har varit både skratt och ibland nästan gråt- men alltid givande på ett personligt sätt. Önskar dig all lycka! kram

  40. Kara Karin, stor tack for allt ditt skrivande. Jag kommer att sakna att lasa dig, jag har verkligen kunnat identifiera mig med manga av de saker som du skrivit om. Men du verkar vara en toppenkvinna och mamma och fortjanar att lagga mer tid pa dig sjalv, sa jag onskar dig allt val. Stora kramar fran London, Siri

  41. Tack för alla fina och tänkvärda inlägg. Jag läser inte så många bloggar men din är den som jag öppnar oftast och önskar att det finns ett nytt inlägg. Kommer sakna att ta del av dina tankar och funderingar och din ärliga bild av verkligheten som få bloggare ”vågar” visa! Jag är en heltidsarbetande mamma som samtidigt försöker göra karriär och du är en ren förebild och jag kommer sakna att läsa om dig! Tack för det du gett och lycka till med allt i framtiden! Hoppas stöta på dig i något annat forum så småningom!

  42. Tråkigt att du slutar. Har alltid varit roligt att läsa dina inlägg. Man skall dock lyssna på sig själv och det verkliga livet är trots allt viktigare. Vem vet du kanske kommer att sakan bloggandet så småningom och komma tillbaka på ett eller annat sätt. Ha det bra!

  43. Du gör helt rätt. Din blogg har tappat stinget och inläggen blivit glesa på sistone. Klart du ska satsa på familjen, de är viktigast! Lycka till med allt!

  44. Tack Karin, för att just du har delat med dig av den vardagen jag känner igen. Kommer sakna dina välformulerade inlägg.
    Vill också att du ska veta att jag själv hade en riktigt tuff höst och var nära kollaps med heltidsjobb, 2-åring och 3 timmars pendling per dag på det. Då hittade jag mycket stöd i dina texter. Arbetar nu 80% och ser fram emot barn två i augusti och har hittat tillbaka till ett liv utan sömnlösa nätter, ont i magen och ständigt dåligt samvete.
    Lycka till!

  45. Tack för den tid jag fick läsa din blogg! Du är en av de få som jag har följt regelbundet och jag uppskattar din blandning av humor och allvar, diskussioner kring familjeliv och nutidsfenomen. Du har inspirerat mig i mitt eget bloggande, så ett stort tack och kram!

  46. Ååååh, vad tråkigt!!! Kommer att sakna dina inlägg men har all respekt för ditt val. Du och din familj går först i alla lägen. Varmt lycka till!

  47. Tack för denna tiden Karin! Och lycka till med allt framöver!! Det har varit ett nöje att följa din blogg.

    Kram på dig // Ann

  48. Så tråkigt! Har gillat din blogg jättemycket! Men vilket bra beslut, viktigast är ju att ta hand om sig själv. Å ett heltidsjobb när man har barn är fullt tillräckligt.
    Ha det gott!

  49. Finfina Karin!!! Tack för att jag har fått läsa din blogg under denna tid. Du skriver så bra, du är en fin tjej och mamma. Kommer att sakna dig. Mycket. Men du tar ett bra beslut, du ska vara rädd om dig. Ta hand om dig nu! Varm kram till dig!

  50. Kära Karin jag tycker du gör helt rätt fast jag kommer att sakna dig otroligt mycket. Det finns bara en du och den måste du ta hand om, det gjorde jag inte med mig själv när jag gick i väggen för 10 år sen. Du är den vackraste människa jag någonsin har sett, både på utsidan och insidan och jag önskar dig all lycka, tack!!

  51. Åh vad trist för oss… Men har full förståelse för ditt beslut. Kommer sakna dina roliga och vettiga texter. Ha det så jättebra och försök hitta lugnet i kaoset nu. Kram

  52. Bra beslut! Kommer i och för sig att sakna din ovanligt välskrivna blogg men det finns viktigare ting i livet än att mata oss bloggläsare med nya inlägg ideligen. Ta hand om dig!

  53. Tråkigt när den bästa bloggaren på Mama slutar! Välformulerad och med vass hjärna har du delat din vardag med oss och vi gillar det.
    Twitter nästa, må så gott!
    /Maria

  54. Ta hand om dig och førsøk hitta balansen i livet. Vi klarar oss och vi finns hær om du pløtsligt vill skriva igen. Du ær stark, varm och intelligent – tack før allt du delat med dig av. Kænner dig inte personligen men det ær en stor sorg att inte få høra mer från dig. Førstår dig helt – rætt prioriterat!
    (och det dær med dåliga inlægg – det stæmmer inte!)

  55. Har följt din blogg under ett par års tid. Har själv två barn och känner igen väldigt mycket av det du skriver.
    Jag gick in i väggen för 4 år sedan och jag kan närsom känna den där känslan av den enorma tröttheten och orkeslösheten. Jag hoppas du tar hand om dig! Det finns bara en av dig! Stort tack för att vi fått följa dig i din vardag. Ta hand om dig! KRAMAR från en läsare

  56. Åh Karin, jag förstår dig precis. Jag är glad att jag kikade in just nu och fick vara den första att säga hejdå. För att göra en liten jämförelse, som ändå inte är helt jämförbar då du är en offentlig person och det är inte jag, så har jag kännt samma sak över mitt bloggande (också här på Mama). Det är också därför jag knappt läser bloggar längre. Det är en av befrielserna med att sluta blogga. Man behöver heller inte läsa andras bloggar (besöksstatistik som ökar med kommentarer hos andra, du vet …).
    Min arbetssituation har dock inte varit/är som din (men det är mycket ändå att hinna med tre barn och deltidsarbetande. Relation, hus mm). Jag är en av dem som konstaterade stressvarningstecknen som du personligen delade med dig av även om du kanske inte relaterade till dem som just detta. Ett klokt beslut av dig Karin.
    Klart jag inte alls tänker på något ”dåligt” inlägg från dig. Du är inte ”bara en kändis som får blogga mot betalning trots att inte skriver särskilt bra alls”. Du skriver jättebra!! Du är klok och verkar vara en väldigt fin tjej, fru, mamma och bonusmamma.. Jag minns det inlägg som fick mig att ”fastna hos dig”. Du beskrev så himla öppenhjärtigt och fint om de ”mörka färgnyanser” du fått i ansiktet efter graviditeten. Jag upplevde dig som granntjejen, någon som skulle kunna vara ens kompis. Jag blir alltid så rörd över de fina, varma inlägg du skrivit om din bonusdotter. En gång tycker jag mig minnas att du var sjuk (vid en födelsedag?) och hur hon uppvaktade dig. Eller så var det kanske när M fyllde år …
    En gång svarade du mig också på en kommentar och jag var inte alls van att få svar från en ”kändisbloggare”. Då tyckte jag än mer om dig.
    Kanske orkar du läsa detta för att det är den första kommentaren. Jag har också funnit en balans i min glädje för att skriva. Kanske kikar du in en gång på det som jag har skapat istället för en blogg (klicka på mitt namn). Det är starten på ambitionen att förverkliga en dröm.

    Jag önskar dig all lycka till och tack för alla fina, kloka och roliga texter och tankar du har delat med dig av.
    Kram Rosita

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Rumble in the Vasastan

Jag är ju inte bättre än att jag måste prova det där nya ordspelet. Rumble.

Verkar vara Wordfeud Generation II.

Shall we?

Jag heter karinJD och är ny. Ta det varligt i början. Ok?

20120411-205629.jpg

  1. Hej alla Rumblers!! Det har öst in utmaningar till matcher, vad kul! Jag tar mig an några i taget, så hav tålamod. Tunnelbanefärder och väntrum har blivit så mycket roligare! Och så fick jag utlopp för min frustration går kväll när grannen hade tokfest och det var omöjligt att somna.

  2. Hej Disappointed,
    Det är klart jag blir ledsen, vad tror du? Nej, svaret är förstås att jag inte har tid och ork att skriva om djupet, livet, problematiken alla dagar i veckan. Ibland vill jag ”bara” kommentera t ex Rumble som alla tjatar om på Twitter just nu, och spela med läsare som jag gjorde när Wordfeud kom ut. Det var kul. Visst är det banalt. Men tänk dig själv att orka skriva reflekterande, långa inlägg varje vardagkväll i tre år, om vi nu har lika liv med karriär och småbarn. Till slut mäktar man inte med och om jag hade en modeblogg hade det här varit en dagens outfit. Kul för vissa, trist för andra. Kalla det slak i tanken om du vill, men det finns fler ord. T ex utmattad. Jag har redan fattat beslutet att avsluta mitt bloggande inom kort. Men jag är ganska nöjd att ha levererat en bra blogg de senaste tre åren. Helt medveten själv om vad jag förmår prestera, men gör så gott jag kan efter omständigheterna.

  3. Nä Karin, bli inte ledsen nu, men jag har varit en trogen läsare sedan du började, vi delar mamma/karriär/två småbarn mm. Men! Jag tycker faktiskt att dina blogginlägg blir tråkigare och tråkigare. ”Spela wordfeud”, alltså herregud. Du som dessutom är proffs i kommunikation – var har alla intressanta reflektioner tagit vägen? Djupet, livet, problematiken? Nä Karin, om du är så stressad och blivit så slak i tanken så ta dig en tankeställare. Jag som läsare begär mer än dessa urtråkiga, trista och faktiskt meningslösa inlägg!!!!!!!!

  4. Kul.
    Det är superkul.Ibland hittar man hur många ord som helst men ibland är det presic som om allt låser sig då hittar man nästan ingenting.Jag bjuder in.

  5. Hmm…inte hört talas om.
    Kanske man skulle testa!
    Dyker verkligen upp nya spel hela tiden…
    har inte testat det där när man ska rita heller.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jomen jag ÄR teknisk. Säkert. Jo. Joho!

Vi var på middag hos kompisar och Alice kom ut i köket med värdfamiljens fjärrkontroller i handen.

Kunde jag sätta på en film i vardagsrummet? Frågade treåringen.

Visst, självklart.

Kliver myndigt ut i vardagsrummet och finner en förväntansfull barnaskara mellan ett och fyra samt en, två, tre, fyra fjärrkontroller. Likadana, typ.

Fyra? Jag menar. Vem gör så mot sina gäster? Och bjuder på vin samtidigt?

Jag fipplade. Zappade. Hummade lite nonchalant sådär som män gör när de tittar under en motorhuv och man vet att de inte har en jävla aning om vad som pågår där under.

Tryck, tryck. Noll resultat.

Värdinnan i huset kom ut och tog diskret över de fyra fjärrisarna.

Varpå Alice, som vid tre års ålder behärskar all elektronik i vårt hem, klappar mig lite på armen och säger med snäll röst:

”Nu kan du gå in i köket och vila lite, mamma.”

20120410-214039.jpg

LOADING..