Sista inlägget EVER!

(OBS! På nya bloggen svarar jag på alla kommentarer så skriv hellre där under nya inlägget än under detta! Puss)

 … på Mama. Tack för allt alla fina läsare och folk på Mama. (Jag har så mycket fina minnen som jag snart kommer gå igenom i listform.)
Men. 

VÄLKOMMEN TILL MIN NYA BLORRE! kittywashere.com

”KITTY WAS HERE” får den heta, precis som min allra första blogg back in the days.

Jag har ju tramsat på med sånt här ganska länge nu, först på Djungeltrumman och sen på Mama.nu och det är dags för en rejäl jäkla nystart. I egen regi. (Jag vet att det är en bra grej, för jag är lite dålig på att känna att jag platsar bland andra ibland.) För jag vill fortsätta ha en liten röst nånstans.

Så; från och med nu gäller tex följande:

  • Jag lovar att våga läsa alla kommentarer och jag vill från och med nu ha massa mer och bättre kontakt med dig som läser.
  •  Jag kommer ha teman och ofta ta in gästtexter.
  • Jag kommer bädda in klipp från min lika nya Youtube-kanal (med samma namn som bloggen) så ofta jag kan och samköra lite snyggt med temat för dagen/veckan. 

Mer om allt detta i första inlägget. HÄR!

Strax lägger jag även upp litet välkomst/ful-klipp.

Så; jättevälkommen! Hoppas det blir trevligt för oss båda och att du vill komma tillbaks! Kanske redan i morgon, jag tänker försöka uppdatera varje dag. Minst en gång. Är planen.

Puss och kram!

  1. Sponsrade bloggar är inget vidare. Lite svårt att ta det som skrivs efter detta på allvar, från en person som fått pengar för att blogga om vissa saker. Finns säkert en uppsjö avklatschiga motargument, men jag köper inte det. Prova wordpress! Låt det fria ordet få en talan utan pengar bakom! Usch.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ny blogg!

På måndag öppnar jag nya bloggen med nytt upplägg och hela kalaset. Återkommer med info länkar och avskeds/välkomst-inlägg etc. Kram!

LOADING..

Lite kepspyssel.

En grå och svart keps finns, en regnbågskeps beställd. Lösning? Jajamensan! Lite färger är allt som behövs!

Under konstruktion …Klar!
Tack!

N:et står inte längre för Nova Star utan Nikki-Lo, såklart!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Le stress, le press, le småbarnsliv. It’s ohållbart!

Vart jag än vänder mig; kompisar, förskoleföräldrar, folk på typ Ica, alla med små barn i familjen vittnar om samma sak. ”Vi pallar snart inte mer!” Vi älskar våra barn, har valt vårt liv och vår situation men  nånting i livet vi förväntas leva funkar inte. Det krävs för mycket och det finns ingen plats för återhämtning. Det är lätt för läkare och psykologer att konstatera att vi måste ha sömn, vila och just återhämtning, men hur fasen då? När, liksom? Jag vill absolut inte tillbaks till 40-tal och hemmafruar, men jag fattar ju att det var en lösning. Att alla föräldrar jobbar heltid är liksom nästan absurt. 

På nyheterna idag hörde jag om ett försök på ett sjukhus där alla fick jobba 80% men behålla hela lönen. Sjukfrånvaron, sjukskrivningarna hade drastiskt sjunkit men effektivitet etc var intakt. Alltså, detta är nu, idag här i Sverige försöket pågår. Detta har forskning och försök visat massor av ggr, men vi verkar besatta av tanken på effektivitet, plikt och arbetsmoral. 

Det är inte fult att behöva vila eller att inte orka, att dra i handbromsen och sätta stopp. Det är tvärtom logiskt, mänskligt och sunt! 

Vi offrar för mkt för att imponera, skaffa prylar, boende och ha drömkarriären. 

Jag tror att vi har ungefär samma psyke som när vi bodde grottor. Evolutionen hinner inte med vår utveckling och vi kan inte forcera den. Vi pushar oss in i odrägliga, ohållbara livssituationer istället för att se våra egentliga behov. Vi offrar oss själva, vår lycka, våra relationer och ibland våra barn med. 

Om alla börjar jobba 80% och sen, under småbarnsåren eller andra extremt krävande perioder går vi ner ytterligare. (Alltså inte bara folk med barn behöver återhämtning men det säger dig självt, väl?) Det skulle kunna vara en start, eller? Jag vågar hävda att vår ökade möjlighet till återhämtning skulle göra oss mer effektiva i allt vi gör och därmed skulle vi ”prestera och leverera” minst lika bra som nu. Bättre säkert, med färre sjukdagar, frånvarotimmat etc. Men helst borde vi omvärdera ytterligare så att vi kan sänkta våra krav överlag. 

Så här tänker och tror jag iaf. 

Vill gärna visa dagens frilla. Hejdå!

Dagens lämning:

  1. Jag tror att många vill ha allt på en gång. Och det funkar inte. Du kan inte träna regelbundet när du har småbarn. Du kan inte ha egentid med tjejkompisarna när du jobbar och har småbarn. Du kan fixa naglarna på salong för då räcker inte pengarna.
    Jag har alltid varit ensam med min grabb å jag har valt att jobba 80 procent, utan att vara höginkomsttagare.
    Det jag betalar är att sätta mig själv i andra hand under några år. Men det gör jag gärna.

  2. Håller verkligen med. Jag har inga barn men gick fett in i väggen för snart ett år sedan. Är ingen prylhetsare direkt och behöver inte ha det direkt flashigt i mitt liv. Jobbet och en otroligt jobbig separation knäckte mig totalt. Fattar inte hur folk orkar ha familj, tre webergrillar, bygga alataner, skaffa båt och sommarstuga samt ha senaste bilen. Orka!! Vem f-n bryr sig?! Jag har fått en helt annan syn på saker ich ting sen jag blev sjuk och skiter totalt i prestige och vad man ”ska” göra och köpa. Så otroligt ytligt och löjligt.

  3. Förstår ingenting, och det beror väl på att jag är 60 plus, högutbildad, bra jobb , jämställd man. Nu två högutbildade barn med bra jobb och inkomst och, inte minst jag har kvar min man och vi har en mycket bra relation till våra barn. Blir nästan ledsen när jag läser bloggar och annat, varför har ni gjort allting så svårt? Det finns väl inget som säger att det är svårare att uppfostra barn nu än för 30 år sedan? Sitter det mer i era huvuden? Jämställhet……..osv…

    1. Va roligt att det gått bra för dig och dina barn! Det är lätt att utgå helt från sin egen verklighet och erfarenheter. Dock ser det annorlunda ut för andra, och via den här bloggen får vi tex ta del av Kittys verklighet. Världen ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med vad den gjorde för 30 år sedan. Så att utgå från sin egen situation och sedan säga att det sitter i andras huvud är en störigt förenklad slutsats. Lite analys och reflektion från en kvinna med din erfarenhet hade jag förväntat mig. Nu framstår din kommentar bara som dryg.

  4. Håller med dig! Och hoppas och tror att det måste bli en realitet med 6timmars arbetsdag inom några år. Oavsett hur mycket man gillar ditt jobb så har man bara ett liv, små barn växer upp. det handlar inte om ovilja att arbeta, men en vilja att fler ska få arbete och alla mer återhämtning. Ett bättre liv för alla.

  5. I vår familj har vi löst det så här. Jag är hemma på heltid. Min make jobbar. För varje lön min make drar in så går 2000 kr till en pensionsfond till mig. Jag gör nästan allt hushållsarbete när jag är hemma. När min make kommer hem så delar vi lika. Många kan tycka att detta är en kvinnofälla men vi har i alla fall sett till att jag får en riktig fet pension när jag blir gammal. Ingen av oss är trötta. Vi har tid med hemmet, barnen, varann och fritidsintressen. Ser hur många går på knäna. Vi kanske gör något väldigt gammalmodigt men vår familj är jätte lyckliga. Ska också tilläggas att min man tjänar väldigt bra så detta skulle inte funka för alla. MEN vi har också sänkt kraven. Litet gammalt hus som vi själva renoverar pö om pö. En gammal bil som får hänga med år efter år. Minimala utgifter för kläder, nöjen etc. Alla har EN fritidsaktivitet i veckan (inklusive jag). Jag tror att vi måste tänka om och sänka kraven för vad man vill ha ut av livet också. Mer tid eller mer prylar? Min make deltar självklart i allt vad som gäller barnen på kvällstid och det är inte så att han inte gör ett skit hemma bara för att jag är hemma. Vi jobbar sida vid sida. Vi behöver varann. Vi driver företaget Familjen tillsammans.

  6. Det kanske är bostadssituationen som är ohållbar? Med lägre boendekostnad och närmre till jobbet kanske det blir lättare att själv styra sin tid utan att lägga ansvaret på arbetsgivaren. Jag menar en verklighet som är möjlig för många utanför storstäderna. Heja dig Kitty!

    1. Poängen är att Kitty inte svarar utan att det grälas i kommentarsfältet= klick=pengar in.
      Skulle vi göra som du tycker, sluta läsa bloggen om vi har en annan åsikt än Kitty. Tja ingen inkomst för Kitty.
      Simple as that.

  7. Jag förstår faktiskt inte riktigt detta med ”livspusslet” och stressen. Vi har massor av maskiner i hemmen för att förenkla vardagen, städhjälp (några iaf), snabbare tillgång till information och kunskap, en utökad barnomsorg, bättre råvaror och utbud i affärerna, matleveranser till hemmet, gym som är öppna 24/7. Massor av tjänster och saker som ska minska vår stress. Men ändå tycks den bara öka? Vad lägger vi vår tid på? Varför pratade våra föräldrar aldrig om det besvärliga livspusslet?

    Jag och min sambo har inte råd att gå ner i tid, men vi har båda två (olika) yrken som man inte ”tar hem”. När jag kliver in genom dörren är jag ledig och kan umgås med mina barn. Lönen är kass, men friheten stor, likaså är det väldigt sällan jag upplever stress, utan njuter för det mesta av mina 8 timmar på jobbet, samtidigt som jag gillar ledigheten i familjen. Alltid förståelse för vab och sjukdagar bland mina kollegor. Kort sagt, bibliotekarier har de bästa jobben 🙂

    1. Håller med, jag har jättesvårt att relatera till all den här stressen och pressen. Jag vet om att jag är väldigt ”svårstressad” och sjukt effektiv, men jag känner inte alls av det där. Jag och min man jobbar heltid, har hus och två ungar. Tycker inte att det är särskilt ofta som vi inte ”får ihop det”. Men kanske lever vi lite slappare, lite mindre trendigt, lite tråkigare än genomsnittet, jag vet inte. Jobbigt att alltid känna sig stressad och pressad.

    2. Norpan: Ja, precis! Mina barn är inte så stora än att båda har fritidsaktiviteter, men vi tänker att det räcker med en fritidsaktivitet i veckan var (äldsta rider). Vi åker till skogen eller mindre utflykter på helgerna, träffar kompisar som har barn själva, men går väldigt sällan ut eller är särskilt uppbokade. Vi har valt det livet nu. Vi åker och storhandlar tillsammans, städar huset själva, men tränar inte och har det ibland lite stökigt (en middag med kompisar och det blir tokstädning).
      När barnen är större finns säkert tid till kulturupplevelser och nöjesliv igen, men nu känns det skönt med ett lite enklare liv. Det viktigaste är att vara tillsammans (och nu låter jag kanske skitdryg 😉).

  8. Jag tror att din blogg skulle vinna på att du går in emellanåt och kommenterar Kitty.
    Jag vet att det är ett ”trick” av många bloggare att leverera inlägg utan att kommentera. Kommentarsfältet i sig genererar då klick som blir pengar in.
    Till slut blir det ointressant.
    Om det inte är Blondinbella såklart som använder sin blogg på det sättet.

    1. Det är ju vi läsare som väljer att fortsätta klicka oss in här och kommentera, att Kitty väljer att strunta i kommentarerna finns inte mycket att säga om. Tycker du att hon inte förtjänar sin lön från bloggen så är det ganska enkelt att sluta läsa 🙂

  9. Det är väl egentligen ok att gå ner hur mycket som helst i arbetstid så länge man har ekonomiska förutsättningar till det. Man kan däremot inte förvänta sig/ kräva att samhället ska försörja en bara för att man väljer att skaffa barn… Hur har ni själva gjort? Hur mycket/ lite jobbar du o Per för att få ekonomin att gå ihop?

  10. Bara för att 40h benämns som heltid eller 100% måste det inte vara ideal eller standard eller nått att sträva efter. Vissa jobbar 120% andra 80%. Eget val, eget ansvar. Jag jobbar 80% och har själv tagit ansvar för att arbetsuppgifterna blir just 80%. Jag är inte ensam på mitt jobb och nån annan får göra det jag gjorde på mina 20% genom att gå upp i tid.
    Pengar är inte allt och jag väljer bort saker till förmån för tid.
    Det är inget min man ska ta ansvar för och tvingas pensionsspara till mig. Jag väljer ju att inte jobba mer för att jag inte vill. Mitt jobb är jättekul men det är mitt privatliv också. Genom att göra långsiktiga kloka ekonomiska val kommer jag troligen överleva som pensionär också. Å andra sidan har jag aldrig varit i Thailand. Men jag är pigg och glad nästan var dag,

    1. ” Eget val, eget ansvar. Jag jobbar 80% och har själv tagit ansvar för att arbetsuppgifterna blir just 80%. Jag är inte ensam på mitt jobb och nån annan får göra det jag gjorde på mina 20% genom att gå upp i tid.”
      Kan du förklara det där? Vem är den där nån annan som får göra ditt jobb när du inte är där? Är denna någon informerad om att denne förväntas täcka för din bortavaro? Hur ersätts detta rent praktiskt? Såvitt jag vet får man sällan lön för 120% och övertidsersättning mer än som undantag skall ju inte förekomma.

    2. Rent praktiskt fungerar det så att en medarbetare med 75% tjänst blev erbjuden 20% till. Eftersom personen skrev nytt anställningsavtal är alla parter informerade. Min arbetsplats är bemannad samma antal timmar och alla på min arbetsplats är informerade och kan även lätt se det utifrån våra schema.
      Vad någon heter är inte relevant. Är personen medveten, ja! Hur ersätts det? 20% extra lön såklart.

      120% Många i arbetslivet jobbar mängder av övertidstimmar, får komptimmar eller övertidsersättning. En del har två jobb och kommer därigenom upp i 120% totalt.

    3. Du utgår alltså från din extremt snäva arbetssituation där det fanns en fysisk, namngiven person som kunde ta dina 20 % när du önskade gå ner i tid. Men du fattar väl att dett är extremt ovanligt att det är så? De flesta som jobbar deltid gör det av en anledning och kan/vill inte gå upp tid pga dig eller mig. Och resten som jobbar heltid jobbar redan +100% i många falloch är väl inte supersugen att få 20% till på sitt bord.
      Och visst, många jobbar övertid idag, javisst. Men det är en himla skillnad mellan att jobba 100% och ha övertid ibland för att man inte hinner med sina egna arbetsuppgifter och att jobba 100% och jobba 20% övertid varje dag för att man inte hinner med någon annans arbetsuppgifter. Ser du skillnaden?

    4. Vad jag menar med hur många procent man väljer att jobba är att man inte av slentriantänk ska utgå ifrån att 40 h är normen att sträva efter bara för att det kallas 100%

      Min extremt snäva arbetssituation gäller samtliga anställda i kommunen (rätt många alltså…), vänner har samma situation på fabrik, som brevbärare, som undersköterska, inom handel både i livsmedels- och möbelbranschen samt inom hotell och restaurang. Samtliga branscher har anställda på olika procent. Hur du kan tro att min situation är extrem snäv övergår mitt förstånd, skulle snarare säga att de få som faktiskt inte har kollegor som utför samma typ av uppgifter är minoritet i Sverige. Kanske är det skillnad mellan oss vanliga sk arbetare mot specialister men Sverige består ju trots allt av rätt många arbetare…

  11. Har ni inte övervägt att flytta till Göteborg? Som jag förstått det så har ni möjlighet till att få avlastning/hjälp där.
    Ni har ju båda fria yrken så ni är ju inte bundna till Stockholm. En fundering bara.

  12. Jag valde när barnen kom att börja arbeta hemifrån – vilket naturligtvis inte alla kan. Detta innebär att jag arbetar under de 15 timmar barnen är på förskolan plus på kvällstid när de lagt sig. Det är utan tvekan något som kräver uppoffring i form av mindre pengar i plånboken men ack, den frihet det ger är såååå värd det! Inte något som passar alla men tror att många skulle må bra av att dra ned på en del utgifter / vänta med att köpa hus etc för att lugna ned tempot lite för sig själv. Vi älskar att göra saker och att resa och detta går tack vare lågprisbolag etc…! PS. Utan att tveka det hårdaste jobb jag haft att vara hemma så här så hemmafru är ungefär så långt ifrån verkligheten som det går att komma. 🙂

  13. Jag håller med dig i sak, men i så fall 80% arbetstid med full lön för alla. Varför skulle småbarnsföräldrar särbehandlas? Och vem skulle i så fall göra arbetet som de inte hinner med? 80% är en arbetsdag bort. Att välja att arbeta deltid när man har småbarn är för mig självklart, men jag får inte lön när jag inte är närvarande. Om det är mamman eller pappan eller bägge som går ner i tid är inte intressant, där gör varje familj vad som passar.

    1. Jag tänker snarare att heltidsmåttet behöver förändras om det finns evidens för (vilket det gör) att vi gör lika mycket i praktiken när vi arbetar mindre i tid. Då känns det ganska meningslöst att krampaktigt hålla kvar vid ett heltidsmått som inte förändrats en minut sedan vi i Sverige hade enförsörsörjarmodell och livet därmed hade helt andra förutsättningar för att få ett familjeliv att klaffa.

  14. Kanske är frågan vem som förväntar sig vad från vem. Att arbetsgivaren förväntar sig att man utför sina arbetsuppgifter är ju självklart men de krav som läggs på en utanför arbetet är väl jag själv som styr över,eller? Vem är det annars som kräver nystädat hem å flashig middagsmat & istället för att ta barnen på hundra aktiviteter kanske det kan vara ok att slappa på soffan medan barnen leker själva… i alla fall är det ok för mig! 🙂

  15. Jag håller med dig och har själv småbarn men sen funderar jag hur du tänker kring de som inte har eller vill ha Barn? Ska dessa behöva jobba heltid o slita för samma lön som någon som jobbar deltid o får lika i lön med mer tid för återhämtning? Om vi inte jagade massa prylar och status så skulle många kunna gå ner i tid o få mindre lön (obs! Menar inte de som redan har det knappery) och ändå ha ett bra liv, men ibland upplever jag att de som vill jobba mindre för samma lön är även de som inte vill ge upp sin livsstil med eller utan barn, och för mig blir det skevt, för man inte både kräva att jobba mindre, få återhämtning plus en heltidslön och ändå aldrig kunna tänka sig att dra ner på lyxkostnader. Jag ser olika bloggar och Instagram med främst mammor som köper dyra leksaker i trä o märken osv som i min mening är heeeöt meningslöst och i samma veva klagar på utbrändhet och för dålig lön för att de inte orkar jobba heltid. Mina tankar bara och vill inte shama någon heller, är själv helt slut och själv med två barn o jobbar deltid men med en man som jobbar heltid, men vi är sparsamma med vad vi lägger pengar på o på så sätt så kan jag leva på deltidslönen

  16. Spot on Kitty! Jag vill inte heller vara hemmafru men varför är det inte möjligt att både jobbar deltid? Innan var det ju rätt vanligt att leva på en inkomst! Vad hände?! Kredd till alla ensamstående föräldrar, ni är fan det tuffaste som finns!

  17. Det säger sig självt. Det går inte hinna med familj och annat om bägge ska jobba heltid. Tror att det handlar om att vi vill ha en viss standard. Själv har gått ner i tid för 6 år sedan då jag fick min första o min man i perioder. Det är inte alla som kan men vid två löner så borde man kunna. Kanske få tänka om i sina utgifter istället!!

    1. Fast det är inte så enkelt för alla. Jag kan tänka mig att om man ex är sjuksyrra på ett sjukhus funkar deltid bra, man schmalägger utifrån de timmarna. Jag är däremot specialist på mitt jobb och den ende som sköter mitt ansvarsområde. Jag gick ner till 80 % för att få mer tid för återhämtning, men iom att arbetsbelastningen inte förändrades blev min arbetssituation ohållbar. Jag åt inte lunch en enda gång under de 6 månader som jag provade detta och var en långt tröttare mamma då än jag är nu när jag jobbar heltid igen. Vet många vänner som också provat detta, men med samma resultat. Så jag blir lite trött på kommentarer av typen ”det är bara att dra ner på konsumtionen” för arbetslivet är mer komplext än så för många.

    2. Jo, det är ju också hur arbetsplatsen är utformad. Själv är jag anställd inom vården så där ha du rätt att jobbet inte hopar sig om man går ner i tid. Men då kanske partnern kan gå ner istället. Men det är väl det som är bra. Att alla kan göra som de vill. Men för mig är jag glad att det finns någon lucka för barnen under veckan. Det är ju oftast livspusslet som sliter både på barnen o föräldrarna.

  18. Tyvärr förväntas man på väldigt många jobb uträtta lika mycket på deltid som på heltid. Dvs lika mycket jobb men på mindre tid och med lägte lön. Så det blir inte mycket återhämtning där, snarast tvärtom.

    1. Tillägg: både min man och jag jobbar deltid nu under småbarnsåren. Det innebär att barnen får kortare (30 h/v) på förskola och vi mer tid med barnen (vilket såklart är superbra och det vi vill), men inte att vi som föräldrar får någon återhämtning att tala om. Arbetsuppgifterna på jobbet måste ju fortfarande utföras om än på 20% kortare tid.

  19. Tror att om fler delade mer lika på arbete (t ex båda föräldrar gick ner lite i tid istället för bara en) och sysslorna och ansvaret hemma så skulle färre kvinnor i alla fall vara stressade. För det är fler kvinnor som är utmattade av kombon småbarnsliv och arbete. Inte alltid pga att de tar mer ansvar (i er familj verkar ni ju dela bra) men ofta är det så tyvärr.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Köp min kavaj?

Inget samarbete, inga gage till mig eller nån annan, jag har bara skänkt ett plagg till Myrornas traderakampamj om nån är sugen! Och nedan är deras text och själva annonsen. Puss!

”Nu stöttar Kitty vår Myrorabloppis genom att skänka en fantastisk vintagekavaj.
Kavajen är en riktig pärla, med prickar och timglasmidja. Märket är Manhattan, och det passar sannerligen plagget. Det som gör kavajen extra unik (förutom att Kitty skänkt den, förstås!) är den korta snygga ärmen. Kavajen är i stl 40.”

Här kan du se annonsen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Smink, nu värre än nånsin!

(OBS! Jag säger inte att smink, makeuptekniker, olika stilar, utseenden etc som jag nämner nedan är fult, dåligt, eller att det är tjejerna det är ”fel” på eller nåt liknande. Jag älskar mkt av det, är intresserad och själv väldigt fast i träsket, men jag gillar även att fundera kring dessa ämnen och reagerar på hur utvecklingen ser ut och den har jag svårt för.)

”Tjejer börjar ta för sig! Män och kvinnor blir mer jämlika! Fler och fler kallar sig feminister!” Det händer äntligen grejer! Eller?
När jag var ung tänkte jag ofta på det orättvisa i att en kille bara kunde gå rakt upp ur sängen och direkt befinna sig på sin ”normalnivå”. Lite rakning och han var redo för party. För mig och mina ”tjejkompisar” krävdes mer. Om jag inte sminkade mig så kunde jag aldrig känna mig annat än ofixad, fel och ful.   
Då, tidigt 00-tal, använde vi på sin höjd täckstift, puder, kajal, en ögonskugga, rouge, läppstift och mascara när vi skulle på klubb. Aldrig fler än tio produkter och sällan några penslar eller svampar. Så är det INTE längre.

När jag inte kan sova hamnar jag ofta på Youtube. Jag ser Dr pimpelpopper, tårtdekorationer, lifehacks, diy-grejer, och ibland klipp om smink. Sminkfilmerna med sina utförliga tutorials finns i drivor, och fenomenet är väldigt stort. Klippen har gjort att avancerade tekniker, redskap och produkter som tidigare bara använts av proffs på film och TV nu letat sig hem till gemeneman. Eller ska jag säga gemenekvinna? 
För hur många killar har hairextentions, lösnaglar, ögonfransförlängning/lösögonfransar, contouring, strobing, lip-overlining, ombrelips, ögonbryn on fleek etc på sin dagliga agenda? (Ja, jag skrev dagliga, på riktigt är detta vad som hänt och händer.) Bildgoogla ”lip enhanser” och inse att massor av unga använder små gummikoppar för daglig läppförstoring. ”Always look your best” har just blivit ett heltidsjobb. Fast bara för hälften av oss. Som vanligt. (Och nu skriver jag bara om smink, och lämnar resten av kroppen inkl waisttrainers, spanx, träning och tanning därhän.)

Mer än nånsin är kändisar ”bara kända för utseendet”. Och vilka utseenden sen, dom ser nästan animerade ut! Tonåringar hamnar i skuld för att kunna köpa Kylie Jenners senaste rouge-kollektion. Jag överdriver inte ens nu. Förebilder som uppmanar sina fans att förändra sig är fasen läskiga. 

Jag antar att du också noterat hur fler och fler perfekta ”Kardashians” ploppat upp i vardagen. Alltså, vanlig vardag. Kollektivtrafik Ica och sånt. Vassa, konturerade käklinjer, pärlemorskimrande nästippar och kindben, tjocka ögonbryn som liksom fade:ar in mot näsroten, ögonfransar tätare och längre än i mascarareklamen och läppar fylliga som fyra körsbär. Typ så. 

”Va fasen, smink är bara smink, hur farligt kan det va, låt folk se ut som dom vill” säger nån nu. Och ja, det är sant, smink kan vara uttryck, kreativitet och kul, men å andra sidan är utvecklingen som sagt problematiskt: 

Kvinnor blir mer ofria, mer tid, pengar och planering läggs på skönhetsfix, det blir ännu större skillnad mellan tjejers och killars utseenden, rutiner och liv. Könsrollerna cementeras ytterligare och ytan blir ännu viktigare, just som jag trodde det var omöjligt! Åter igen är det just unga kvinnors yttre som ska förändras och exploateras!!! Visst låter det som en tillbakagång? Hur räddar jag min fyraåring?
Jag önskar att jag själv och alla andra skulle våga känna vårt värde när vi bara gått rakt ur sängen. Du är värd allt det bästa bara för att du är du precis som du är. Jag vet, en klyscha, men det är sant och jag behöver själv höra det en extra gång.
Den här texten är väldigt mkt till mig själv, jag är själv fast i yta, smink och fix.
Puss god natt!

  1. Om vi skall se till biologi så är detta helt skevt. Se på djurvärlden, där är det exempelvis fåglarna av hankön som genom vackra färger etc. skall försöka imponera på honorna.

  2. Och sen får dessa kvinnor välja och vraka bland dessa män som bjuder ut de på drinkar, middagar, resor, gåvor och bli. Win-win

  3. Jag känner ingen och kan inte komma på att jag personligen mött mer än 2-3 personer som har ”hairextentions, lösnaglar, ögonfransförlängning/lösögonfransar, contouring, strobing, lip-overlining, ombrelips, ögonbryn on fleek etc på sin dagliga agenda”. Och då jobbar jag ändå inom vården och träffar HUR mycket folk som helst på daglig basis. Man ska generellt inte basera verkligheten på ett begränsat urval Youtube-klipp. Det är liksom lätt att ens världsbild blir lite skev då…

  4. Jag tror inte man kan prata om nu och då. Jag jobbar med mode och folk på mitt jobb är såklart intresserade av kläder men åtminstone hälften inklusive jag sminkar oss inte till vardags, men ibland när man känner för det.
    Kanske träna på att känna dig ok osminkad? Om det känns viktigt för dig? Tror det viktigaste är att lägga energin på att göra sitt eget liv så jämställt och fritt som man vill, och inte lägga all energi på hur barnen ska formas. De kommer hitta sin egen form och om de är omgivna av vuxna som trivs med hur de lever kommer det förhoppningsvis påverka dem positivt!

  5. Det finns en industri som omsätter miljarder varje år på flickor och kvinnors osäkerhet och vilja att duga och passa in.

  6. Ärligt talat – även om ni är väldigt genusmedvetna och gör allt för att inte ha ”traditionella” tjej och killkläder på era barn, så lägger du och Per väldigt mycket fokus på hur ni och era barn ser ut. Ni lär dem faktiskt att utseende och kläder spelar stor roll. Lägg fokus på funktion istället? För mig kvittar det ifall mina barn klär sig i prinsessklänningar eller mjukisar. Kläder är något vi har på kroppen för att inte frysa/svettas/få regn på oss/visa oss nakna. Tror den största tjänsten jag kan göra mina barn är att se utseende (kläder, kropp etc) som en så liten detalj som möjligt.

    1. Håller oxå med dig Ulrika 🙌
      I mina mått mätt ser jag Kitty som en person som har mer Make-up än genomsnittet av kvinnor i samma ålder.. ( jag använder också smink )
      Kanske det finns små flickor/pojkar som känner att kittys utseende ( smink och rosa/blått hår ) ger en stress/osäkerhet i att det är SÅ människor bör se ut?!
      Jag vet inte, men det känns som att man inte kan skylla allt på ” Kardashianklanen”….

    2. Fast alltså… nä. Kitty och Per verkar snarare ha ett genuint, kreativt intresse i att uttrycka sig med hjälp av yttre attribut. Jag tror snarare att de lär sina barn, och andra, att det går att leka med sitt utseende, och därigenom skapa en bra inställning till vad ens yttre är.
      Får en känsla av att en viktig del i era kommentarer här också är att Kitty och Per har en stil som inte är svenne banan-looken. Varför skulle det vara mer stressande för ett barn att se någon med rosa/blått hår än någon som färgat sitt hår till en ”perfekt” blond nyans som dessutom ser ut som att ”hoppsan jag bara råkade ha så här perfekt nyans på håret helt av mig själv!” Det om något skapar väl en stress. Enklare, även för barn att tolka och förstå, om det uppenbart är ”fejk”.

  7. Håller helt med dig här, jag tycker det är läskigt att 11-12 åringar lägger ut sminkvideos på youtube och följer massor av skönhets v-loggare (eller vad det nu heter! =D). Använder själv smink dagligen men inte till den grad som verkar vara mer norm bland yngre nu. Visst att det kan vara ett intresse men som du skriver, man blir mer ofri och det är just det att det inte får normaliseras. =( Min dotter är 7 år, måtte hon få vara barn många år till.

  8. Det stämmer att män inte behöver lägga tid på smink, en karl som rotar i min sminkväska? Tack, men nej tack.

  9. Jag har tänkt samma sak.
    Hoppas verkligen inte att det ska bli en normalitet att se ut dom Kim.
    Måste bli tusen gånger jobbigare för dessa tjejer som måste superspackla sig.
    Sminkbolagen klappar händerna över alla dessa produkter som konsumentarna ”måste ha”.
    De som tjänar stora pengar på den industrin bugar o bockar till alla bloggar med dessa spacklade människor.

  10. Eller också lär man barnen att alla människor är olika och att det inte finns något rätt eller fel. Man gör som man vill.

  11. Om mina barn brås det minsta på mig blir de 2020-talets motsvarighet till indiekids som kommer revoltera mot rådande trender och skapa en ny alternativ antitrend som handlar om att se så svår och intellektuell ut som möjligt 😉 En ny punk-era!
    Kanske önsketänkande…

  12. Men tyvärr är det ju inte bara en själv barnen ser och tar efter. Jag har en dotter vars ena förskolelärare är oerhört fixad med fillers i läpparna, lösögonfransar och tjockt med smink. För mig är det problematiskt att ett sådant utseende normaliseras för min tvååring samtidigt som kvinnan ifråga förstås borde ha rätt att se ut som hon vill.
    Om barnen bara tar efter sina föräldrar är det förstås inget problem men tyvärr är det här inte fullt så enkelt.

    1. Normaliseras??? EN människa i ditt barns närhet ser ut på ett sätt du inte gillar.
      Och du blir orolig? Tänker du att alla ska se ut som du? Tänker du att ditt tankesätt är det rätta? Borde du inte istället tänka att alla är olika? En del gillar grönt hår och andra gillar lösögonfransar? För det är väl så att alla är lika mycket värda?
      Eller är du bättre för att du inte har fillers?

  13. Måste vara jättejobbigt att bry sig så mycket om hur andra ser ut.
    Jag sminkar mig ytterst sällan, trivs precis som jag är.
    Om du inte gör en ”grej” av det utan låter din fyraåring vara som hon vill så blir det bra ska du se.

  14. Jag tänker såhär; så länge barnen är små så följer de INTE en massa instagramkonton, Youtubers etc. De läser inte skvallertidningar eller sk. tjejtidningar. Det är då man som förälder ligger överst på topplistan, det är då man har chans att ge sina barn en grund att stå på. Visa då att det är ok att INTE sminka sig, att inte pigga sig, att inte alltid ha färgat hår, att det går jättebra att springa in på Ica i pyjamasbrallor i och fultofs och handla osv. Vi kan inte förlita oss på att samhället eller media ska ta det ansvaret, det anser jag att jag som förälder måste ta. Visa att den bilden media målar upp och som syns i tv och tidningar är en fejkvärld som absolut inte är regel.
    Jag har en 10-åring som absolut bryr sig om kläder osv, men hon har inga problem att springa och köpa mjölk i mysbrallor, oborstat hår och en icke matchande tröja. Jag hoppas att det fortsätter så!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Rumpa i truten.

Så här sover vi och jag vill stanna tiden! Bli aldrig stora, ok?

Fast samtidigt, tanken på att ligga själv i en stor, frasigt nybäddad hotellsäng lockar ju ganska ofta. Tänk att få tre veckor i en sån. Eller fyra. Godnatt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Barcelona på en minut:

Barcelona:

-trafiken är oberäknelig

-det finns kul shopping

-det är dyrt som i Sverige

-det finns många hundar (inkl ägare)

-lekplatserna är så små att det ser ut som små inklämda burar från zoo

-det finns inga innehållsdeklarationer på engelska på matvaror i butikerna

-det finns inget alkoholfritt vin eller alkoholfria drinkar

-om nån är trevlig i en butik eller på en restaurang så är hen ett undantag

-det finns mycket att göra

-det finns mycket att äta

-kultur, shopping, parkhäng, strandpromenad, mat, dryck, glass och bakverk!

-billigare taxi än hemma

-håll i väskan, vi såg ett väskryck-försök idag

-många fantastiska byggnader

-mycket små trånga mysiga gränder

-många röker på, det luktar marijuana lite överallt
Vi har det underbart! Puss och god natt!

  1. Kan inte någon av era föräldrar ha barnen en helg om du och per vill åka över en helg själva? Bo med dem hemma hos er om de känner sig osäkra hos dem liksom 🙂

  2. Vi var i Barcelona med barnen, da 1,5 och 3,5 ar och det var ju fantastiskt med alla lekplatser som fanns overallt i stan aven pa bulevarderna. Plus i parkerna fanns storre lekplatset. Perfekt sa man kunde ta paus med jamna mellanrum och inte alls krangligt att hitta platser for barnen att leka pa….

  3. – Men var hänger ni? Jag tycker generellt att alla brukar vara supertrevliga i Barca… tex Gracia är ju LITE mindre turistigt än Barrio Gothico.

    – Det finns alltid alkoholfri öl och ”Clara” som är en sorts blandning mellan öl o citronjuice.

    1. Eller Rubia, som min pappa kallar citrondrycken, som kommer härifrån. ÅK upp till Tibidabo! Rekommenderas. Puckon som är otrevliga, I know, bor här själv, föredrar mitt kvarter Raval typ Chinatown, för Pakistani, India etc folk. Dom är snälla! Själv hogkanslig.

    2. PS vill ni röka en joint kan jag köpa 420 legalt, I vår association. Just let me know!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I Barcelona!

Jag och Sara är i Barcelona. Vi har gått över en mil idag och jag har ont i kroppen. Men vi har det fantastiskt. Vi fick resan av Per i födelsedagspresent. Han och jag kan ju inte åka ihop, vem ska ha kidsen? Så då gav han helt enkelt mig en resa inklusive Sara! Kan inte bli bättre. Efter lite krångel (hittade inte mitt pass och fick skaffa tillfälligt för 980 kr 🙁 och lite annat) kom vi iväg och landade i Barcelona i går natt. Idag har vi ätit sjukt mycket, shoppat lite (hittade presenter till dom tre där hemma!) och kollat in så mycket annat vi hunnit. Hotellet är bra, läget är bra, vädret är blandat, folk i butiker och på caféer, restauranger etc över lag är lite otrevliga. Inte kul alls faktiskt, men vi vänjer oss. 

Det är första gången jag är borta så här länge, 3 nätter och 4 dagar från kidsen. Jag saknar dom! 
Frukost blev kokos-gurt med granola och massa frukt, te, juice, macka med massa gott på. Lunchen bestod av en jättedonut och en paella. I den ordningen. Middagen var så god att jag inte kan prata om den nästan. Tapas som gav ordet mat en ny innebörd. Hurra! Kram!

  1. Men underbart med Barcelona!! Va trist att du inte kan se förbi ev oförskämda servitörer/servitriser och bara njuta av att vara där!!

  2. Så härligt!!! Men behövde du verkligen pass till Barcelona? Brukar funka bra med id-kort eller körkort inom Schengen..?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min granne slänger ”vapen”.

Igår kom jag ut på gården vid huset där vi bor. Där lekte två barn i 5-7-års åldern. Jag reagerade direkt på deras ”leksaker”. Dom hade stora svarta och silvriga vapen. Jag är inte säker just nu på om det var pistoler eller typ gevär, men trots den orange mynningen så gav dom mig rysningar. Fasen vilken sjuk grej egentligen att springa runt och leka med pistoler. Måste inte det vara väldigt destruktivt? Alltså, om barnen har sett nåt på tv eller liknande och sen vill leka typ ”tjuv och polis” så kan ju ingen hindra dom från att låtsas att vad som helst är vapen, men att köpa leksaker som faktiskt ser ut som riktiga jäkla pickadoller är ju helt knasigt. 

Idag kom vi ut på gården igen och en unge var åter där, nu med en svart pistol. Jag tyckte, precis som sist, att det var obehagligt och ville inte att mina ungar skulle notera ”vapnet”, så jag pratade inte med barnet ens som jag vanligtvis skulle gjort. Hen hade dessutom kamouflagebrallor och likheten med bilder av barnsoldater jag sett var slående. (Vi bor i ett område med massor av människor från många olika ställen på jorden och det är ju inte helt otänkbart att några skulle kunna tycka att det var sjukt mycket jobbigare än jag att se. Eller, tänker jag fel?) Hur som helst så kom våra grannar och hängde och lekte lite där på gården. En av föräldrarna i den familjen får plötsligt syn på vapenleksaken, den ligger fullt synlig slängd på marken men inget barn syns till. ”Här ska inte den här ligga och skräpa” säger hen resolut och går helt sonika och slänger den i närmsta papperskorg. Jag blev impad. Jag hade själv inte vågat göra det, det är ju ändå en unges leksak och allt det där, men det var liksom så befriande med den där handlingskraften. Den hörde ju hemma i papperskorgen liksom.

Ha en fin Valborg. Kram!

  1. Jag håller ändå med kitty. Pistoler ska inte barn leka med även om det är deras leksak. Slänga kanske var lite överkurs och det hade varit mer medvetet och sunt att prata med föräldrarna till barnet men änå. Jag hade nog också slängt det i hasten sådär. Det är ändå ett vapen. Jag ser det inte som en leksak.

  2. Hej Kitty, fråga din pappa eller någon äldre vem som helst om de lekte cowboys/ indianer när de var små. kanske med pilar? Eller om de var lusigt nog kreativa o höll på med tennsoldater. Är du arg på honom isf?

  3. Tips! Ni som inte kan se problematiken kring ”krigslekar” och andra typiska ”pojklekar”, gå in på ladydahmer.nu och läs hennes mkt tänkvärda åsikter i frågan.

    1. Well, ni som inte kan se problematiken att ett barn inte hälsas på eller blir sedd för att hen har fel kläder på sig och bär på fel sorts leksak kanske kan läsa på lite kring inkludering?

    2. Jag har inte hävdat att det LD säger är sanning, jag tycker dock att hon har bra argument i den här frågan.

  4. Varför klä barn som små krigare och dessutom ge det ett leksaksvapen? Obehagligt. Är det inte kontraproduktivt att först förklara för barn att våld är fel och sedan omge barnet med kläder och saker som aktivt uppmuntrar till våld?

  5. Stör mig ju mer jag tänker på detta. Kitty, om dina barn leker hemma hos någon där barnet har leksaksvapen.. Hur skulle du göra då? Jag undrar verkligen över ditt svar. Är det en dålig kompis då eller är föräldrarana soc fall och våldsbenägna? Eller skulle du ställa till med en debatt, eller slänga deras saker? Skulle du tycka det var ok att just det barnet hade leksaksvapen-för du känner ju de föräldrarna, och hälsar du fortsättningsvis på barnet??? Eller hur tänker du, väldigt nyfiken på ditt svar.

    1. Håll inte andan i väntan på ett svar. Kitty bemöter aldrig kritik utan låtsas som att det regnar/hon inte läser kommentarerna.

  6. Men hjäLP vilken hård ton i många av kommentarerna. Man kunde ju nästan tro att Kitty begått ett allvarligt brott eller skadat någon grovt när man läser dem. Man kan ha ju absolut ha olika uppfattningar gällande om der var rätt eller fel m man behöver ju uttrycka sig som vissa av kommentarerna.
    Kram till dig Kitty!

  7. Oj! Jag har gett mina två söner (4 och 7) leksaksvapen i alla färger och former. (Vi bor mitt på PK-Söder, så då är det extra roligt som ni förstår). Ja, barnen har en närvarande pappa som delat fö-ledighet 50% med mig. Ja, jag är förskollärare och specialpedagog så jag har funderat några varv på pedagogik och föräldraskap etc.
    Min äldsta son har förskolan (när han gick där) använt som ”lekmodell” för andra barn som haft svårt att leka. För att han är otroligt empatisk och duktig på att leka, med alla barn. Enligt personalen. Han är oerhört snäll även hemma. Den lille sonen har världens fantasi och kan leka med en pinne, en sten eller vad som helst som han hittar. Han har flera kompisar som han etablerade kompisskap med redan som 1-åring.
    Det vi däremot inte gör här hemma är att prata skit om andra. Vi kommenterar inte heller hur människor ser ut (tex när vi det på tv). Vi säger aldrig någon åsikt om barnens pedagoger heller. Mer än i positiv bemärkelse.

  8. Fy vad kränkande och nedvärderande mot barnet att inte hälsa och vara trevlig. Att medvetet slänga ett barns leksak pgr av er åsikt är direkt uselt, lågt och fruktansvärt illa gjort. Sök hjälp Kitty, ta en funderare på hur du skriver och beter dig. Du pratar om ett BARNS lek, inte en vuxen politisk åsikt i ett debattprogram m svt… Fy fan vad illa. Patetiska dubbelmoral pms genus crazy humörsvängningarnas drottning stilen kan du tänka över om du vill bli mindre bitter tycker jag. Sjukt irro. Hejar inte på dig längre o berättade för mina barn vad ni gjort pojken, gissa vad de sa..

  9. Jisses vad omoget beteende från er vuxna ! Era värderingar är era o andra har sina, så funkar det i livet. Klarar man inte olikheter så är det nog dags att flytta till landet. Ingen har väl rätt att uppfostra andras barn eller slänga grejer på det där viset. Ni är vuxna människor så ta ett snack med föräldrarna…om det stör så mkt vad andra leker med el inte.

  10. Varför kan folk inte ta in en text i sin helhet utan ska alltid plocka ut delar av ett helt sammanhang. Det är ALLTID så när någon skribent skriver en text! I detta fallet ”slänga en leksak” och gå bananas över det?!
    Det handlade ju inte om att slänga en hink och spade, hopprep eller annat utan leksaksvapen som lockar till våld och destruktivitet?

    1. Hur lockar det till våld och destruktivitet? Det finns massa forskning om barns ”vålds/vilda & vapenlekar”. Det behöver inte vara sämre än någon annan lekrekvisita eller sämre lek. Allt är inte svart och vitt. Barn skulle i praktiken lika gärna kunna leka våldsammare med ett hopprep, slå eller strypa varandra med det. (Dock om en lek övergår i våld etc så är det inte lek längre).

  11. Artikeln som länkas ar jättebra och tänkvärd, även den andra i samma serie. Jag vill ocskå tipsa att ett sätt att bemöta barnet med vapnen hade varit att ”meta-prata” med de barnen och dina egna om dem. Att lyfta din reaktion: ”Hej! Vad leker ni för något? … Jag tycker inte om vapen. Jag tycker det är läskigt med vapen och jag blir lite rädd för pistolerna som ni har och att ni springer runt och skjuter.” Jag tror man kan få ett fint samtal där, och åtminstone visa att det finns de som tycker det är obehagligt samt visa för sina egna barn att man inte tycker om vapen-lek.

    Sen tycker jag du fått obefogad kritik angående detta. Du reagerade med magkänsla och samtidigt är du öppen över att du är osäker på hur hantera situationen. Tror de flesta varit med om situationer när andras barn gjort något och man tvekat över hur man ska reagera…

  12. Så typiskt. När äntligen en vuxen vågar vara vuxen så blir det ett sånt jävla liv. Man ska prata med barnen och barnens föräldrar. Bla, Bla, Bla. Det är aldrig ok att springa omkring med vapen. Det spelar vingen roll att det är leksaker. Noll tolerans. Så skönt att någon vågar sätta ner foten. Det är inte konstigt att det växer upp en hel generation med osäkra ungar. De har föräldrar som aldrig vågar vara vuxna och ryta till.

    1. Jag tycker inte det är ett vuxet beteende att slänga en annan människas ägodelar i soporna. Tycker du det?

  13. skulle aldrig köpa en leksakspistol till mina barn och för att vara ärlig så fattar jag inte att det finns föräldrar som gör det. tycker ni äg lite hårda med kritiken här faktiskt. ja det var fel att slänga leksaken men hen gjorde det ju inte mitt framför ögonen på barnet.

  14. Inte oväntat att det kommer massor av hårda kommentarer på det här, känsligt ämne! Svår fråga också, jag gillar inte vapenleksaker det minsta heller men tänker ändå att för barnet är det ju såklart inte laddat på endera sättet (iaf inte innan vuxnas reaktioner) utan en lek och en färgglad vattenpistol är ungefär lika rolig, därför bör man ju tona ner sin egen rädsla och ta barnets sida i leken? (förklara/inte förse med vapenattrapper/inte ta ifrån leksaker/inkludera).

    Inte optimalt att slänga någons leksak men hen lär ju ha sett den sticka upp ur papperskorgen när hen kom tillbaka så var väl (förhoppningsvis) inte mkt mer ett statement…

  15. Man kan väl för helvete inte kasta ett annats barns leksak?! Wtf! Du skulle säkert tyckt det var jättekul om dina barns leksaker blev kastade av en annan vuxen, Kitty. Herregud…

  16. Hej! Har tyckt att det är tråkigt att du ska sluta blogga, men nu glädjs jag ist för din skull. Du kommer slippa läsa alla dessa kommentarer, jag tror det kommer kännas bra. Kram

  17. Ruttet att inte vara trevlig mot barnet. Hoppas nån slänger dina barns pretto grejer i soporna en dag, du gör värden trångsynt när du hackar på ett barns lek, låt andra vara! Så om jag ser ditt barn leka med något jag inte gillar så är det ok att jag slänger det. Helt sjukt Kitty. Den handlingen är vidrigare än barnets lek, förstår du inte det. Märkligt isf. Leker aldrig barnen på era barns förskola krig? Snark, stackars pojk, visste jag vem det va skulle han få en ny ännu coolare pickadoll av mig.

  18. Oj! Som sagt, skrämmande, obehagligt och hopplöst, om vuxna människor inte förstår bättre än att göra detta till en större fråga och ställningstagande än ”hon tog min leksak”..

  19. Snacka om konflikträdsla… Hen slängde alltså ett försvarslöst barns leksak i papperskorgen istället för att ta diskussionen med den som faktiskt är ansvarig för inköpet, nämligen föräldern. Men det är klart, det hade ju kunnat bli en jobbig stämning då *ironisk*
    Dessutom, ett barn som leker krig i camouflagekläder kanske är ett barn som behöver ett vänligt hej från ett annat barns förälder. Det ska oavsett inte behöva vara det enda barnet på gården som ignoreras.

    1. +1 på den! Var det något barn som behövde ett ”hej” och ett inkluderade var det nog just det barnet. Vi måste våga se de barnen med, vi måste speciellt våga se de barnen.

    2. Hängde nästan upp mig mer på det än att tycka det var bra att leksaken slängdes. Snacka om att döma ett barn utifrån kläder och leksaker… det är väl just det vi inte ska göra som vuxna?

  20. Varför inte engagera sig i barnen istället? Bemöter man något som känns skrämmande med tystnad när det gäller barn? Känns det rätt? Onekligen håller jag inte med om att varken du som ej sa hej till barnet som du annars brukar säga hej till eller grannen som kastade barnets leksak gjorde rätt. Tyvärr så kommer du heller inte kunna skydda dina barn från att se andra barn leka krig eller vapenlekar resten av deras liv då de förmodligen inte kommer tycka att mamma eller pappa ska hänga med dem 24/7 när de blir äldre. Även om jag själv inte skulle köpa leksaksvapen till mina egna barn eller ens tycker att det är en kul idé att det finns att köpa skulle jag aldrig kasta något annat barns leksaker. Nä fy så lågt, man får tycka vad man vill men inte göra som man vill!

  21. Yes! Släng skiten, håller helt med! Blir ledsen när jag ser barn leka krig med dito leksaker. Varför finns dessa leksaksvapen överhuvudtaget?

    1. Jag envisas. Det är fortfarande inte barnen man ska gå på.
      Vore kanske bra om du Kitty berättade om hur ni resonerade.

  22. Men så märkliga kommentarer!

    Är det bara Kitty och jag som är rädda för det som ser ut som riktiga vapen? Jag har inga som helst problem med att barn härjar och leker krig. Jag älskade det när jag var liten och leker då och då nerf-kurragömma ihop med mina barn, men aldrig någonsin med något som kan misstas för riktiga vapen. Dom har haft trä-bysse och färgglada nerfs.
    Jag bor också i ett invandrartätt område och här är det snarare dom barnen som får ”riktiga” leksaksvapen medan svennebarnen gud ske lov har pk-föräldrar som inte köper sånt.

    1. Pk-föräldrar? Vem bestämmer vad som är korrekt? Det är väl upp till var och en, alla läser inte pk-bibeln.

    2. @A Märklig för att jag själv vill bestämma vad som är korrekt för mig? Think not. Jag tänker så bra själv.

    3. vi är inte pk-ek-genus föräldrar, vi klär våra barn grabbigt och tjejigt. Men vi är lika goda föräldrar som pk-ek-genus föräldrarna tror sig att vara. Dottern får leka med Barbie, sonen är inte intresserad, det gjorde jag också som barn och jag blev feminin människa för det, säger de som känner mig. Alla gör vi vårt bästa för våra barn, om vi slutar att tro att vårt egna ”pk” sätt är det bästa, det allenarådande, då kommer det att vila frid över kommentarsfälten.

  23. Jag tycker att man istället för att förkasta vapen kannutbilda runt dem. Kommer vi i kontakt med en leksakspistol tex så pratar vi om vapen och att de är farliga. Man får aldrog sikta på människor. Och enbart skjuta på en måltavla där man vet att man inte träffar något annat. Då kanske barnen bär med sig ett säkert vapentänk om de nån gång kommer i kontakt med riktiga. De vet hur farliga de är och att man aldrog nånsin får skjuta mot någon.

    Vi har heller inga vapen som leksaker men håller med övriga, man slänger inte ett barns leksak. Jag gillar ex inte barbiedockor pga hur de ser ut och framställer kvinnor men skulle aldrig slänga en som var någon annans…

    1. @ Olika Man kan utbilda eller uppfostra sina barn, men man kan aldrig ens försöka tala om för en annan förälder vad som är korrekt. Jag gillar Barbie, min dotter leker med dem ibland, jag är inte inkorrekt mamma för det.

  24. Personligen tycker jag det var fel av din granne att slänga ett barns leksak, man slänger inte andras saker. Hon är en dålig förebild till sina barn, de kan få för sig att det är okej att göra så. Det finns saker jag inte gillar men respekterar vad andra gillar och har.

  25. Man slänger inte andra barns leksaker??!! Impad av vad? Det är väl upp till föräldrarna att köpa leksaker eller klä sina barn, henne eller honom obs! Jag har aldrig frågat våra grannar hur jag får/skall klä mina barn, honom och henne obs!

  26. Leksaker som ser ut som vapen är inte det vi väljer till våra barn. Men att slänga barns leksaker för att en själv inte gillar den är ju inte okej. Det finns ju vissa som väljer bort plastleksaker, tänk om de gick runt i parken o slängde alla andras plastleksaker.
    Hälsa din granne att ta diskussion med föräldrarna istället för att ta saker från ett barn.

  27. Skrämmande kommentarer du får till detta inlägget. Vill bara säga att jag tänker och känner precis samma sak som du när det gäller denna frågan. Vilka värderingar ger man barn om man för det första ger dem låtsasvapen att skjuta/slå på varandra med och för det andra ingen i omgivningen reagerar på galenskapen?! Skulle aldrig drömma om att säga okej till sånna lekar. Ner i papperskorgen med det bara! Tramsiga kommentarer om mitt och ditt som är den, i allra högsta grad, sekundära aspekten här! Kanske inte så konstigt att världen ser ut som den gör.. Fy!

    1. Det jag vänder mig emot är att det är lätt att ge sig på ett barn som naturligtvis, för sina föräldrar, får leka med leksaksvapen.
      Ta det med dom vuxna istället. Men tippar på att det blir mycket svårare då….

    2. Ja, det finns bättre leksaker än låtsaspistoler. Men nu var det pojkens leksak som slängdes i en papperskorg för att vuxnas värderingar satte stopp. Han har också föräldrar, som tyckt det var ok att leka med en låtsaspistol (sådana föräldrar finns). Ta samma diskussion med dem istället för med barnet som inte ska behöva lida för att hen inte är uppväxt med samma ”fina” värderingar som du har i ditt hem.

    3. Håller också helt med..fattar inte hur man över huvudtaget kan köpa sån skit till sina kids?! Ja, jag lekte också med vattenpistoler och svärd som barn. Hade det hjort mig olycklig och halv som människa att inte få det? Nej verkligen inte..
      Barn dör som flugor i krig bara några timmar bort..låt oss uppröras tillsammans över det istället för att kränkas över ett par plastpistoler mindre i världen!

  28. Jag undrar bara hur du själv reagerat som förälder, om någon annan slängt DINA barns leksaker av någon anledning som de tyckte var okej i sina ögon? Och hur skulle DINA barn reagerat om någon slängt deras leksaker? Men det kanske inte räknas, eftersom ni är så ”medvetna och korrekta”? Brukar tycka du har vettiga åsikter om det mesta, men att mästra andra föräldrar brukar inte vara din stil..

    1. @Marie Jensen Medvetna och korrekta i jämförelse med vem? Alla försöker fatta medvetna och bra beslut för sina barn och för familjen

  29. Min pojke har vattenpistoler som han leker med, precis som jag gjorde när jag var liten. Han har lasersvärd och piratsvärd också. Leker även prinsessa och troll och vadsomhelst. Skulle aldrig drömma om att slänga någon annans leksaker bara för att det råkade vara en leksakspistol.
    Vad vet du om pojken som hade den? Varför inte säga hej för att han har en leksak som du inte tycker är fin och pk? Jisses. Besök närmsta leksaksaffär och ta av dig skygglapparna. Eller lämna storstadens ängslighet…

    1. intressant att du per automatik utgår ifrån att det är en pojkes pistoler, trots att det bara framgår att det är ett barn av kittys text. Tycker att du ska reflektera över detta, för det säger så sjukt mycket. Barn ska inte leka krig. (Nej, inte pojkar heller). Släng plastpistolerna och se vad som händer vettja. Kanske börjar barnen leka något mer fantasifullt än att skjuta på varandra!

    2. Mmm, de kanske plockar upp pinnar och fäktar med varandra. Har du själv barn? Har du själv varit barn? Brukar du förbjuda dina barn att leka lekar som inte passar? Det är väl skitkul att skjuta vatten på varandra en varm sommardag, skitsamma om det är med vattenballonger, trädgårdslangen eller billiga plastpistoler från macken.
      Ja, jag utgick från att det var en kille. Och jag tycker fortfarande att det är höjden av dubbelmoral att inte hälsa på honom för att han har en viss klädsel och leker med en plastpistol. Det är fortfarande ett barn som är lika mycket värt som vilken unge som helst, uppfödd i ett hem med fina reko träleksaker.

    3. Jag har barn..flera stycken faktiskt (som att det skulle spela någon roll?! Skulle jag haft mindre koll om jag inte haft det?)..ingen av dem leker krig. Vi har inte behövt förbjuda det någonsin, men har däremot pratat om vad krig är, och följderna av dem. Skulle däremot aldrig falla mig in att köpa vapen i någon form till våra kids..
      att spruta vatten på varandra med trädgårdsslangen har ju inte så mycket med saken att göra..håller med om att det är skitkul!

      Anledningen till att inte hälsa på barnet var enl vad Kitty skrev att hon inte ville att hennes barn skulle uppmärksamma leken. Kan totalt relatera till detta även om det känns piss mot den ungen.. kom in en gång på dagisgården för att lämna två av de äldre barnen, med vår yngsta i liggvagnen, varpå två pojkar (ja, wow surprise de var också pojkar) började låtsasskjuta mot vagnen. Har typ aldrig känt sånt obehag ever, men kunde i stunden inte heller göra annat än att gå förbi för att inte storbarnen skulle uppmärksamma vad som pågick.

      Enkel lösning..lär kidsen vad krig är och vad vapen används till. De är kloka nog att dra sina egna slutsatser. Allt annat känns som att göra barnen en otjänst..

  30. Men allså lägg av!!! Lev och låt andra leva som de vill! Sedan att DU av alla människor tycker är okej att slänga andras saker, barns leksaker är inte det att gå lite emot dina egna principer? Eller är det okej så länge det är inte saker som du tycker om eller dina egna barns saker? Du kunde faktiskt agerat, sagt ifrån, hämtat tillbaka de saker som tillhör ett barn. Men antar så länge det inte påverkar dina barn så skiter du väl i vilket? För att göra rätt är väl ändå viktigare än att du tycker saker är läskiga?

  31. Hade väl varit mer imponerande om om ni pratat med barnets föräldrar! Utnyttja övertaget som en vuxen har gentemot ett barn det är riktigt riktigt elakt.
    Avslutningsvis undrar jag bara hur man kan komma på idén att slänga ett främmande (?) barns leksak. Vad är man för förebild då för ens egna barn?

  32. Jag gillar inte leksaker som ser ut som riktiga vapen. Men att kasta någon annans saker tycker jag är fel. Att det dessutom är ett barns leksak som kastas känns verkligen inte ok.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det är fasen illa den här gången.

Hej. Jag är sämst i världen, och fulast med. Allt är kört. Med vänlig hälsning, Kittys pms.

LOADING..

Kalla mig autodidakt nageltekniker.

För att skriva om nåt helt annat än vanligt så har jag börjat göra mina egna naglar hemma. Linda Vista, salongen jag gått till några gånger, hade ett home-kit som jag investerade i. Jag insåg att jag skulle tjäna in det på typ tre besök hos vilken salong som helst. Det handlar alltså bara om att jag vill ha naglar som är längre än breda. Som eventuellt täcker fingertoppen. Och jag vill inte ha lösnaglar. Så, gel-lack är svaret. Jag kände inte till det förrän nyss, men det är ett tjockare lack som härdas i en speciell lampa som sen sitter kvar i minst två veckor. Sen, när nageln vuxit en bit och lacket hamnar för långt upp, tar jag bort det och lägger nytt. Det är enda sättet för mina naglar som annars bara skivar sig. Känner mig helt tjusig, hehe.

Det är några steg, rengöring, base coat, färgat lack, top coat, rengöring igen, och så två minuter uv-lampa mellan varje lager, (salonger har led i 30 sekunder) men jag börjar få koll nu. Lite iaf. 

Dom är fortf väldigt mycket ”på utväxt”, men snart, när dom är lika länga tänkte jag börja tramsa med mönster och glitter och sånt. När jag hinner. Om jag hinner. Hehe.

LOADING..

Jag drunknar hemma!

Nikki-Lo är fortsatt ett litet jobb för sig. Lika fantastisk, mysig, rolig, insiktsfull och bäst i världen som hon kan vara, lika sjukt intensiv, envis och krävande är hon nästa stund. Och hon blir triggad av så små grejer. Det som är hennes, Kimmi-Kids och vår största fiende just nu är hennes VILJA!! 

Hennes, därför att den står i vägen för så mycket, hon blir så låst och så arg. Kimmi-Kids, därför att han hamnar i skottgluggen, får mindre uppmärksamhet och plats än han borde och inte minst för att han härmar hennes beteende och får intrycket av att det är ok. Vår, för att familjelivet till allt för stor del består av konflikter, förhandlingar, tålamodstest, kompromisser och FRUSTRATION! 

Vi har åter kontakt med bup och kommer göra flera olika grejer där, både för oss och Nikki-Lo. Främst för att orka hantera hemsituationen. Jag känner att jobbet, dvs allt jag gör, från den här bloggen, att engagera mig ideellt i viktiga grejer, nätverka, ha tid att sätta sig in i saker, till att skapa nya jobb och sånt blir kraftigt lidande. Jag skalar av och skalar av och hinner ofta inte med hälften av vad jag vill. Jag är dränerad och totalt slut största delen av tiden. Som att jag ständigt har vattenytan precis vid näsan. 

Första bedömningsperspnen på bup sa att anknytningen etc verkar superbra, att vi inte beh utreda för nån diagnos etc, men jag vill ändå göra en sk screening för att utesluta och leta överallt, så om jag fattat rätt nu så ska vi göra nån slags intervju med frågor och även ta med Nikki-Lo vi ett tillfälle. 

Jag vill liksom alltid våga be om hjälp. Till mig själv, till mig och Per som par och till barnen. Jag vill alltid bli mer upplyst, våga se mina tillkortakommanden, våga ifrågasätta, våga förändras (även om det kan vara sjukt obekvämt till en början) och kunna säga till mina barn att vi försökte, sökte hjälp, tog hjälp och utnyttjade alla resurser som finns till hands. Jag vill inte bara avfärda med ”jag gjorde mitt bästa, jag visste inte bättre då” och få den som frågat att känna skuld. Sen har jag ju såklart massa saker jag inte lyckas förändra, trots att jag vill! Jag är ibland för stresskänslig, humörstyrd och sånt, det är väldigt svårt att komma åt. Men jag jobbar på det! Aktivt. 

Jag skulle vilja göra så mycket annat inspirerande, kreativt och kul, ju! Jag får idéer hela tiden. 

Jag vill poängtera att jag inte säger att detta är Nikki-Los ”fel”, det finns ju liksom ingen skuld. Hon är fyra (Med allt vad det innebär som att upptäcka sig själv, samspel, relationer etc. Det måste vara ett heltidsjobb i sig.) och perfekt och underbar precis som hon är, men allt skulle bli lättare om vi kunde samexistera mer i harmoni, hehe. 

Ansvaret ligger ju hos oss vuxna, vi vill lära oss att hantera alltihop på ett sätt som för henne, och oss alla, framåt och som gör att vi/jag slipper läcka energi konstant och vara i ständig stress. Framför allt vill jag att det ska bli lättare och roligare för Nikki-Lo. Hon ska inte behöva känna sig som en ”krånglig” person. 
Just nu jobbar vi med lågaffektivt bemötande, att bokstavligt lyfta bort henne ur svåra situationer, att prata, men inte prata för mkt, att förebygga, planera och välja våra strider. 

Ibland misstänker jag att andra som ser oss utifrån kan tycka att vi inte sätter ner foten, men det handlar helt enkelt om att välja strider, att inte orka/kunna/vilja bråka konstant. Vi tror ju dessutom på demokrati och vill ju inte ha nånslags envälde hemma. Men när det kommer till taskiga ord, puttar, slag och annat fysiskt, tandborstning och liknande och vissa andra grejer så är vi obevekliga. Det är en balansgång.

En stor bov i dramat är astman. Så fort våra barn blir förkylda, eg vid minsta tecken, så ska har vi blivit instruerade att inleda en kortisonkur. 

Som vi hatar dom!
Vid astma får kidsen två olika mediciner, en vid behov, snabbverkande, luftrörsvidgande som är väldigt effektiv men som ger darrningar, hyperaktivitet och lite annat kul. Jag vet, för jag har själv tagit den hela livet. (Nu väldigt sällan.) Sen får dom kortison, långtidsverkande, inflammationshämmande och behandlande. Den ger liknande symtom. Framförallt Nikki-Lo förändras kraftigt vid kortisonbehandling, hon blir hyper, speedad och den lilla impulskontroll hon ändå besitter flyger rakt ut genom fönstret. Jag misstänker att hon är som jag, oerhört känslig för mediciner. Läkare har bekräftat att jag kräver väldigt låga doser och är otroligt känslig för nästan all medicin. Antihistamin, en vanlig allergitablett för andra, blir total däckning i timmar för mig. Inte riktigt, men typ så.

På föris går det helt ok. Det har tom varit riktigt bra och nästan ”problemfritt” länge nu. Med undantag för dom värsta kortisonbehandlingarna. Så det finns hopp. 

Jag älskar mina fina små tussar! Jag är så glad att få vara förälder till just dom här två. 

  1. Jäkla sjukdomar. Tänkte på astman.
    Den kan vara såå jobbig o folk som ej har erfarenhet av det kanske inte alltid förstår hur många sömnlösa nätter o sjukbesök den orsakar. Småbarnsåren är jobbiga, men det är f.. ingen tröst.

  2. Vilken fantastiskt fin och klok mamma/person du är!

    Dina barn kan verkligen skatta sig lyckliga 🙂

    Stor kram

  3. Som du har framställt det på bloggen och skrivit om innan på bloggen så har du berättat att ditt liv har varit i kaos under flera flera år fram tills du träffade per. Att du har festat hårt och gjort lite ditt och datt jobb mässigt och mått fruktansvärt dåligt. Du skriver att du fortfarande inte får ihop livet med dig själv att du fortfarande mår dåligt och att det är svårt att få ihop det med jobb och att det är svårt med att få ihop livet med barnen och att du måste ha hjälp med barnen varje gång när per är bortrest. När du är i kaos med dig själv och livet så kanske det är du som behöver hjälp? Barn gör som vi gör och inte som vi säger.

    Sedan är alla barn olika. Min yngsta har autism. Han fungerade inte med andra barn när han var yngre. Jag var tvungen att vara med hela tiden för att förhindra missförstånd och ev ”bråk” när andra föräldrar kunde låta sina barn leka själva och visste att de kunde fungera bra. Detta gällde från tidig ålder. Jag försökte få hen att sitta och äta vid köksbordet, pyssla, leka på lekplats, leka med jämnåriga vänner, gå på bio, gå på nöjespark, leka med leksaker jag köpte eller som hen fick, överraskningar, åka och hälsa på hos folk, bjöd hem folk fastän hen inte egentligen hade förmåga till det och det blev inte heller bra. Jag försökte få mitt barn att göra ”normala” barnsaker som hens syskon kunde klara av tills jag en dag tänkte vems behov går först? Mitt behov eller mitt barns behov och förmåga?

    Mitt barn tyckte om att bygga kojor själv med mig, att kasta sten i havet med mig, samla på stenar, kottar, pinnar som vi målade och gjorde tavlor av, åka kickbike tillsammans när det inte var för många på skejtparken, strunta att klä på sig vissa dagar för att kläderna kändes konstigt på huden som kunde förklaras i ord senare, låta hen äta den maten som hen klarade av pga att konsistensen kändes konstig – ibland samma rätt en vecka i rad- som också kunde förklaras i ord senare, lyssna på musik och titta på vissa tv klipp/program för att det var en slags avslappning för just hen vid vissa tillfällen när hjärnan gick på högvarv ofrivilligt, slippa jobbiga ljud från andra människor på stan. Mitt barn har autism/adhd. Det tog några år innan hen fick en diagnos men jag jag märkte långt innan vad hen blev stressad av, vad hen absolut inte klarade av, vad som gav lugn. När man har autism så kan det blir väldigt uppdelat att antingen ”ser” man eller ”hör” man eller ”känner” man. När man ”ser” något är det svårt att höra och känna något samtidigt. När man blir störd i sitt ”seende” kan man reagera på lite olika sätt. Djupt och starkt. Både på gott och ont. Även den som vill ha kontakt kan ex höja rösten för att ropa eller komma fram o ta på axel för att få kontakt vilket inte alltid är bra heller. När någon ser får man kommunicera så den ser. Men som sagt…..Det gäller att lära känna sitt barn….Har man kaos med sig själv är det inte lätt att se sina barn heller.

    Det hjälper inte hur jag bemöter någon som befinner sig i en miljö som gör en person så stressad så personen blir blockerad igen och igen. Barn har oftast inte ord för allt men kan visa genom handling. Om jag ska packa 100 kartonger från ett rullande band i timman spelar det ingen roll om hon bredvid mig är snäll eller inte jag är fortfarande på en plats som jag inte trivs på, med en hög stress med konstiga ljud men kanske för många människor och jag kommer inte där ifrån för någon annan bestämmer att jag ska göra detta varje dag och jag vet inte hur jag ska kunna förklara i ord hur dåligt jag mår av detta. Sedan när jag kommer hem är det någon annan som bjuder hem människor som pratar och någon som bestämmer att jag ska hitta på saker med några personer som ska ta på mina saker som jag inte vill. Jag kanske vill vara ifred och det är folk som pratar överallt osv osv….. sätter man sig in i detta är det enklare att förstå vissa barn ”utåtagerande” och ”explosiva” och ”trotsiga” ”bråkiga” ”svåra” Det behöver inte ha med att man inte är sträng nog. De är stränga nog mot sig själva varför de inte kan passa in och anpassa sig och flyta med…..när det bara tar emot….

    1. Du har en egen röst och du kan formulera den. Du vet också vad du pratar om. Det var väldigt intressant att läsa ditt inlägg!

  4. Kära du! Det ÄR så här att vara förälder. Varför har vår generation fått för oss att det ska gå som på räls och allt ska vara gulligt och roligt? Att tro att det måste vara något fel som går att rätta till när det är jobbigt….
    Utgå från att det inte finns någon tid alls för dig själv förutom när du är på jobbet. Allt annat är bonus.

    1. Vad är din poäng? Att man inte ska söka hjälp och stöd om tillvaron oavsett anledning upplevs som övermäktig? Varför?

    2. Är du på riktigt?! Tror du BUP engagerar sig i alla som tror att livet bara ska vara gulligt? Skärp dig!

  5. Hej Kitty!

    Jag försöker kolla i ditt arkiv, men det funkar inte. Vet du om det är något känt fel?
    Ha en fin dag!

    Med vänlig hälsning Therese

  6. Gå Komet! Det går jättebra ihop med LAB. Vårt barn är likadant som du beskriver och vi hjälptes enormt av Komet. Det finns också beforskad evidens för bra effekt av Komet.

  7. Min dotter, nu sju år, har alltid varit viljestark, egensinnig och full av temperament. Vi har haft så många galna morgnar när hon fått utbrott för att hjälmen suttit fel, strumporna var i fel färg, byxorna satt fel etc. Det hjälpte inte att hon fick välja kläder dagen innan, nästa dag skulle hon ha något annat. Jag gick in på toa och grät när det var som värst, och dagarna var som att gå på minfält när man inte visste vad som skulle få henne att explodera.
    Hon är sju år nu och det är bättre, men utbrotten kommer ibland, nu som några slags pre-teen-utbrott av typen ”men ni fattar inte”.

    Vad har jag lärt mig, kanske kan vara bra för någon annan kämpande förälder att läsa: försöka vara utvilad själv för att klara utbrotten när de kommer. Boka inte för mkt möten precis efter dagislämning så att du känner stress för att komma dit i tid (Har ett flexibelt jobb, tacksam för detta!). Välj dina strider. Överös med beröm när barnet gör nåt bra. Överös med din närvaro! Plocka bort mobilen och var med varandra. Nästla inte in dig i pedagogiska förklaringar hela tiden, utan var tydlig och bestämd med saker som tandborstning, hjälm på, inte slåss.
    Ställ inte frågor som ”ska vi gå från lekplatsen nu”? utan visa att det är du som bestämmer.
    Pratade med en barnpsykolog som sa att mutor kan vara helt ok ibland, vilket jag tyckte var trösterikt. Så jag använde det ibland, och det behövde inte handla om att köpa eller äta nåt gott, utan locka med nåt ”vi kan gå baklänges till det där huset och se vem som vinner”. Försök göra en grå vardag lite mer magisk liksom?
    Det blir bättre! Och en viljestark tjej kommer ingen jävel trampa på 🙂

  8. MT + Kinna. 1. Nu vet vi ju inte exakt hur Kittys vardag ser ut, det vi ser på bloggen är en liten del av det. 2. Om ”att ha fullt upp” med det/de barn en redan har skulle vara argument emot att skaffa fler, så skulle inte många barn ha syskon.
    3. Kinnas kommentar var formulerad på ett djävligt taskigt sätt.

    1. Nja. Det är ju precis den frågan Kitty och hennes man ställer sig. Är väl helt relevant att tänka i dom banorna. Att man vill ha ett barn till men orkar man? Hur blir det i familjen med ett till syskon?
      Kitty har ju själv berättat vardagen är tuff att få ihop.

    2. Tyckte frågan var lite klumpigt och plumpt formulerad, men jag förstår den. Av samma skäl har vi valt att avstå ett tredje barn (se min kommentar längre ner) för att vi helt enkelt inte orkar och känner att vi bara räcker till två barn.

  9. Jag känner så igen mig, vår 4 åring är också viljestark och med ett humör som svänger.
    Första jag vill säga till dig, du är en supermamma. Försök sänka kraven på dig själv.
    Jag känner inte dig och läser bloggen sporadiskt.
    Jag tänker att det inte hela tiden måste hända saker runtomkring er, sänk kraven. Jag kanske har fel.

    Sen vi såg att vår son gärna ville ha egentid och faktiskt få vara med att bestämma här hemma. Vi började med att när vi planerar veckans mat då får han bestämma en maträtt sen får han en gång i veckan (dag variera) bestämma vem av oss han vill göra ngt lite speciellt med och vad vi ska hitta på. Det har varit baka, gå ut o leka i parken, badhuset, leka med lego ensam utan lillebror. Detta lilla har faktiskt gett resultat och han har växt lite granna att få använda sin vilja till något positivt. Dessutom får den andre förälder egentid med lillebror. Så alla vinner på det.

    Väljer våra strider och försöka inte få dem värsta utbrotten. Sen brukar vi faktiskt om och när han får dem. Låta han vara i fred och när han lugnat ner sig, kramas vi och pratar inte så mycket om vad som hände. Utan att man bara finns där och bekräftar han känsla

  10. Hej
    Känner igen mig i din text, har en fyraåring som liksom Nikki-lo har en enorm vilja, vi väljer också våra strider. Fick tips om en bok som heter Raising your spirited child. Suverän bok för oss som förklarar varför de är och reagerar som dom gör och hur man stöttar och jobbar på bästa sätt.
    Lycka till Anna

  11. Känns som att det är min situation du beskriver. Synd att du är en bloggare och inte en granne jag råkade stöta på och dela detta med 😉 – jag kan känna mig så ensam i detta för ingen annan förstår…. Mitt barn har precis fyllt fem år och vi söker desperat hjälp men den är svår att få. Förkylningsastma på det och jag tror hen reagerar mkt på medicinerna men läkaren säger att den inte funkar så!

    1. Jag menar bara att det är toppen att du bloggar och så, men för egen del önskade jag att jag kunde hitta nån att känna på nära håll att dela erfarenheter med! 🙂

  12. Har du läst lite om högkänsliga barn? Det känns lite som det från det du berättar. Ingen diagnos men en personlighetstyp och då kan det ju vara bra som sagt att du går till BUP för konkreta tips på att hantera det, både hjälpa henne och hela familjen. Bra att du inte är rädd för att söka hjälp! Kram!

    1. Kitty – och Anna, vill också tipsa om att ha i åtanke att hon kan vara högbegåvad (testas tex med WIPPSI/WISCONSIN-test). Jag känner igen vårt barn otroligt i N-L, hen har nu konstaterats vara extremt högbegåvad, och har ett intellekt som motsvarar ett genomsnittligt barn som är dubbelt så gammal. Samtidigt är hen socialt bitvis ”omogen”, vilket vi har fått förklarat för oss ställer till det när man känslomässigt är som en tre-åring samtidigt som man intellektuellt är som en 12-åring. Lycka till – jag tycker ni verkar vara superfina föräldrar och att ni är på bra väg!

  13. Tänker såhär när jag läser din blogg. Du är helt fantastisk! Men jag får ont i magen när jag läser om allt du gör och hur du mår. Arbeta ideellt ska du strunta i just nu i livet! det kommer en till för det sen. Det är viktigt att se det! En mycket klok släkting sa det till mig när jag satt som mest sliten under småbarnsåren och funderade över livet. Nu är din uppgift att ta hand om dina barn och att du själv mår bra resten kommer senare. Hon sa även att nu var det hennes tur att hjälpa för nu hinner hon men under 20 år så gick det inte. Hon fanns för mig när jag behövde hjälp för att andra funnits för henne när hon behövde hjälp. Det är något väldigt vackert i det tycker jag att man betalar tillbaka till nästa generation. Ta hand om dig och fortsätt vara den fina mamma du är resten kan du ta hand om senare! Kram

    1. Fast jag tänker precis som Kinna – det gäller väl att orka/ hinna med de barn man redan har innan man sätter ännu fler barn till världen? Eller?!

    2. Fast jag tycker att det är en helt adekvat fråga (om än något onyanserad ställd).
      Och då tänker jag både på N-L, då hon behöver pigga föräldrar som orkar arbeta med henne, och K-K (och ev syskon), vem ska ha tid med dem? Och helt ärligt, vem ska skydda dem mot slag och annat handgemäng?
      Ibland får man se bortom sina egna önskningar och se till den familj och situation som existerar, allt för allas välmående!!!

    3. Ja jag håller verkligen med där. Har hört K från början med N-L att hon knappt orkar upp ur sängen. Att hon inte kan vara ensam med barnen, mamma måste komma så fort P är bortrest…. Inte åka bort själv med barnen…
      Hur tänker man då om man pratar om nr3?
      Varför?

  14. Jag är så tacksam för att du delar med dig av ert liv. Jag är så glad att få följa er. Hoppas att ni får bra hjälp och tips från BUP! Jag har inga råd men vill skicka kramar och önska lycka till!

  15. Hejsan Kitty,

    Förstår din känsla av att drunkna- sitter själv i en liknande sits dock men större barn! Jag tycker att ni verkat göra ett kanon jobb med båda av era barn! Klappa er själva på axeln o give yourselfs som slack!
    Att vara förälder är en djungel – det tar inte slut bara för att barnen blir en ”viss” ålder, man är nybörjare vid alla faser, (Hej – tonårsförälder!)
    Hjälp är alltid bra – tänk på att det är först när man ser tillbaka som man kan ha perspektiv…
    Stor varm kram!

  16. Jag trodde det var normalt med mycket konflikter. Så har vi med och många av våra vänner med viljestarka barn. På föris skärper de sig och sedan ska alla känslor ut på tiden hemma och de känner sig trygga. Småbarnsåren är krävande. Vissa saker (rätt mycket) får man prioritera bort tex.engagera sig ideellt, sånt får vänta tills barnen är stora. Är man stresskänslig och högkänslig kan man inte göra allt utan att ”gå sönder”. Men det är inte lätt att välja bort saker har själv lärt mig den hårda vägen och men med mindre stress mår man bättre.

  17. Men vill inte BUP utreda för diagnos bland annat på grund av bra anknytning? Låter ju helt galet. ADHD/aspergers brukar de vilja vänta till 5-6 års ålder.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Kind-böld? Timewarp? Ses i Vänersborg?

Är det bara jag, eller blir liksom alla rörelser och tankar mycket långsammare när en försöker vara snabb? Som att kroppen och psyket vill jäklas. 

Idag ska jag pyssla med mysiga kids igen på Bomässan. Denna gång i Vänersborg, staden min farmor växte upp i. Spännande! Kanske kommer några okända sysslingar och kusiner sluta upp kring pysselbordet? Mitt tåg gick 07.14. Jag gick upp 05.00 och duschade, fixade hår och smink. Jag försökte vara effektiv. När jag kom ut i köket var klockan 06.05, jag blev lite stel och kall, min plan var att gå utanför dörren kl 06.20. Det blev kläder, packa, fixa och frukost, matsäck … ALLT på en kvart. Vad hände där inne i badrummet egentligen? Twighlightzone? Iof finns väl en förklaring i att det var så äckligt tidigt och att jag sovit lite kass och att jag har fått en skitjobbig typ inombordare på ena kinden som behövde täckas? Dvs sminket tog tid. Den är otroligt charmig, det är liksom varmt och lite pulserande och svullnaden sträcker sig upp kring ögat. Nu lät det ev lite värre än det är. Det är ingen infektion eller nåt galet, bara en vanlig hormonfinne gone bad. Och med min känsliga hud och fallenhet för svullnad blir det en kass kombo. 
Per har iaf kommit fram ok i New York. Mamma och pappa håller ställningarna hemma idag (från 06.20 till ca 22 ikväll) och kidsen sover kanske fortfarande. Håller tummarna för att allt blir bra. 

Pappa åker vidare till skidvecka i Sälen på måndag men mamma och hennes väldigt dåliga knä stannar kvar hos mig och le kids här i Sthlm. I en vecka ungefär, tills Per kommer hem. Så himla gulligt av dom! 

Dom körde ända från Göteborg bara för att hjälpa mig så jag skulle kunna jobba. Och jobbet, dvs Bomässan, lät mig ändra pysseltiderna just idag så jag skulle slippa vara borta mer än över dagen. 

Och Nikki-Los kompis familj (som även är grannar och vänner och går på samma föris) plockar upp henne och leker några timmar efter lunch. Så kul för henne med lite lek. Och lite vila för mamma och pappa och avbrott för Kimpan! Tack alla inblandade!

Och du som kan: kom och pyssla! Ta gärna med en kopp te till mig från fikavagnen. Den går runt på mässan med gratis fika för utställare. Säg att det är till ”hon, Kitty, vid pysselmontern, hon är anställd av bomässan” nåt svart te och ingen kossamjölk. Ta nåt själv med. Havredryck har jag borta hos mig. Hehe. OBS trams.

Så här ser det ut under dagen.

Vi gör muggfigurer:
Molnmobiler:
Och det mest populära, djuröron och -nosar:
Ses puss! 

LOADING..

Designljusstakar för ca 9 kr styck.

Visst låter det fantastiskt! Att verken dessutom är ”custom made” och ”one of a kind” blir som grädde på moset. 

Ok, jag kanske överdriver, det handlar om enkela diy-grejer.

För nåt år sen limmade jag ihop lite olika prydnader, tre i porslin och en i kristall till en ljusstake som rätt oväntat visade sig bli lite av en personlig favorit. 

Jag har länge tänkt att ”varför gör jag inte fler?” men jag har inte hittat så mycket på loppisarna, (inte hunnit gå på loppisar) och att köpa nya eller halvdyra grejer har inte varit ett alternativ, då försvinner ju liksom hela poängen, eller hur? Så det har legat lite på is, men när jag hittade en hel hylla full av glasprylar för 1 kr styck på en loppis i Falkenberg, så slog jag till. En kasse full blev det!

Sen blev det diskmaskinen. 

Sen satt jag och vände, vred, pusslade och pillade en stund tills jag hittade jag två kombinationer jag gillade. Det får liksom gärna bli lite fulsnyggt, för mycket, lite o-perfekt och så, det gillar jag. Dom här fem delarna ska bli ljusstake nummer ett. Jag fotade hela förloppet. Håll i dig, nu blir det spännande! Hehe. Not.

Del ett och två ihoplimmade.
Tre delar limmade, två kvar.
Fyra.
Första ljusstaken klar!
Här står den i fönstret bredvid den jag gjorde i porslin förra året. Visst är dom lite trevliga, knasiga och fult lyxiga? Gratis med, nästan. Som sagt, bara ihoplimmade udda loppisgrejer, lite fantasi och limpistol är allt som behövs.
Sen satte jag ihop fem delar till. Den här gången i en lite högre och tunnare variant.
Blev rätt ok!
Så, för att sammanfatta: idag blev det först en lite kortare, kraftigare och en lite tunnare och högre. Vi zoomar:
Jag fick lite frågor om hur jag gör, och jag använder alltså bara en limpistol med limstav i, på rena, nydiskade ytor. Den limpistol jag använder är en ljusblå från Panduro, men det finns säkert både -pistoler och -stavar på andra ställen med. (Som jag fattat det finns det olika typer av limpickor, ”pyssellimpistoler” som blir mindre varma och är mindre och mer lämpliga för pyssel och barn, som en köper på hobbyaffärer och dyl, och ”industrilimpistoler” som blir mycket varmare och är kraftigare, dom finns på typ byggvaruhus och sånt, men båda funkar i det här fallet, gissar jag.)

Limmet stelnar fort, särskilt om ytorna är kalla, men blir det fel så går det lätt att bryta isär och dra bort! Limpistol är egentligen inte idealiskt till blanka, hårda ytor, men i det här fallet hjälper limmet till att fylla ut och jämna till så att delarna inte måste passa perfekt med varann, du kan limma ihop runda och asymmetriska ytor, så att ljusstaken ändå blir rak. Den blir helt ok stabil, men kanske inte så du kan tappa den i golvet eller liksom hantera den för hårt, men det klarar ju inte många andra ljusstakar heller. Ett typiskt kul pyssel, som passar mig perfekt. Snabbt, billigt och nåt som liksom ”blir nåt” att använda direkt. Borde väl kunna funka som present, med? Eller?

Nikki-Lo gjorde en med. Hon byggde, jag limmade.

Ja, det står en alkoholfri öl på bordet. Kimpan åt urtekrams vego-bolognese, den var god, rekommenderas. (Köp bara inte deras balsam och schampo, hehe.)
Det slutade i badkaret.

Per åker till NY i morgon på jobb. Jag har fortfarande inte varit där. Vi har ställt in planerade familjeresor dit två ggr nu pga att jag inte kommer fixa det med kidsen i främmande stad flera dagar i rad när Per jobbar. Och att det blir så dyrt. Men Per åker i morgon och är borta i nio dagar. Vad vi kommer sakna honom! Men först shoppade han ny vårgarderob. Som jag skrev på instagram: 

”Jag vill ju inte promota konsumtion, men när @perstorbyjutbring köper ny vårgarderob på trend-tjej-ungdoms-avdelningen så blir jag extra stolt! Särskilt som han och barnen hade lite modeshow ihop sen på kvällskvisten. Barn behöver nämligen se att vemsomhelst (oavsett ålder, kön etc) kan klä i vadsomhelst! Bra jobbat! 💕🦄🌈👚👕👖👔👗👠👟🎒👛🕶🌂🦄🌈#genusmedvetenförälder #genus #normbrytare #genusmedveten #mode #vårmode #springfashion #fashion #fashionista (taggar #menswear #herrmode #herrkläder #killkläder och #killmode för att visa att det kan se ut så här.)”

Massa fina grejer, men på bilderna ser dom annorlunda ut. Detta är tex en puderrosa nät/mesh tröja, helt genomskinlig och overzise.
Två tishor och en silverjacka.
Jeansjacka och lite annat.
Puss godnatt! 

  1. Hmmm, nyfiken på varför Urtekrams Sch+Balsam inte ska köpas…? Köpte precis i hopp om att det var bra skit…!?! Ngn som kan förklara?

  2. Blir full i skratt faktiskt när det är så livsviktigt att allt o alla är tvärtemot 🙂 🙂
    Jag tycker det är fantastiskt att vara tjej och har aldrig känt mig mindervärdig.
    Har inget behov av ”se mig hör mig” Men det är jag det.

  3. Men. Är det inte bara att visa upp inköpen utan att s a s göra en sån grej av det? Det är ju då det cementeras.

  4. Urtekrams Nässle schampo är det bästa schampot jag någonsin använt – speciellt som gravid när mjälleksemen i min hårbotten gått bananas! Jag behover inte ens använda balsam.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med TINK

Nån annan med ekonomi-fobi?

Matte, deklaration, inkomst vs utgift, budget, ränta, avbetalning, räkningar, bankpapper, viktiga brev… nån annan som känner ångestpåslaget?
Jag har ju läst boken om ”the secret”, den sk attraktionslagen, om hur saker du behöver liksom kommer till dig i livet. Om det ligger nån sanning i det där så är det det som har hänt mig nu!

Det här inlägget är nämligen ett samarbete med appen Tink som hjälper dig hålla koll på din ekonomi. När jag fick frågan av Mama så kände jag först ”Hjälp! Nej, tack!” sen tänkte jag ”eller jo, förresten! För detta är ju exakt precis vad jag behöver nu!” Att ta tillbaks makten, få koll och kontroll. Det måste ju vara mycket bättre att veta om att jag shoppade helt onödiga grejer för 7436 kronor förra månaden än att jag bara blundar, behåller ångesten och spenderar ytterligare 7436 kronor även nästa månad, eller? Ja, jag har fått många ögonöppnande realitycheck:ar sen jag laddade ner appen.

Jag HAR redan rätt mycket grejer. Jag gick igenom mina bilder här om dan och nu VET jag att jag inte behöver lägga mer pengar på leksaker,

badrumsmattor,
barnkläder i pastell,
porslinsrådjur eller
nagellack!

(sen är det ju en annan sak med second hand och presenter, hehe)

Tink blir helt enkelt världens bästa kbt för mig. Och billigaste.

Just nu sitter jag på kontoret och är otroligt stolt över mig själv. Plötsligt vet jag en massa grejer.

Jag vet vad jag får in, jag vet vad jag lägger pengar på (när du kopplat ihop med ditt BankID, så sker allt automatiskt, till exempel ser du plötsligt, svart på vitt, i ett tårtdiagram, exakt vad du köpt och hur mycket) jag kan betala räkningar, göra överföringar, godkänna e-fakturor, jag får varningar om nånting dubbelbetalats, om nån kapa etc.

Detta är ytterligare ett steg i rätt riktning. Fasen vad grym jag är!

Nu är ju inte alla så rädda för ekonomi som jag, appen är ju skapad för alla, och går såklart att använda mycket mer avancerat än vad jag kommer. Bolån, räntor, dom förhandlar med banker åt användarna etc. Men där är jag inte. Än.

Sa jag att den är gratis?

Ladda ner appen här.

Massa kramar.

  1. Låter som en användbar app… 👍 Hur mycket jobbar du o Per? Är det någon av er som har gått ner i tid o jobbar mindre än 40h/v? Ni verkar ha så mycket tid tillsammans med barnen. Det är något som jag o min man har svårt att få till. Är den ena hemma behöver ju den andra jobba och tvärtom för att få ekonomin att gå ihop…

  2. Okej, när du ändå är på gång så laddar du ner appen minpension och skaffar dig en överblick över vad du kan tänkas få i pension. Självklart är appen gratis och helt oberoende.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hemmahos 1.

Hej! Igår var jag hemma med båda kidsen hela dagen men jag hann ändå städa lite. Så nu vill jag visa några trevliga bilder som inte ser ut så här:

Kolla här, vi kan ha det både lite mysigt och lite fint! Jag gillar att blanda det som traditionellt kallas vuxet med det som kallas barnsligt, jag behöver söta ansikten och fantasi i mitt liv. Överallt helst. Dessutom gillar jag att ha barnmöbler lite här och var. Vi är ju fyra stycken som bor här i väldigt olika längder. Hallen:
Påskpynt från loppis.
Soffhänget. Dom två sofforna på bilden (en mörkgrå tre-sits från BoConcept och en svart/vit-prickig ”Göteborg” från Ikea med Bemz-överdrag i tvättbart Marimekkotyg) försöker jag sälja på blocket. Det är den bästa möblering som finns med två parallella soffor! Men vi ska äntligen skaffa två likadana. Den prickiga är övertäckt här på bilden. Annons på blocket HÄR! Tror förresten att vi lätt kan sänka priset om nån vill ha men tycker det är för mkt.
Pill i fönstret! Djeco, loppis, Ikea, diy, lagerhauslampa och lite annat blandat.
Rådjuret här ovanför är så speciellt. Jag köpte det på loppis för minst tio år sen i tron om att det var en prydnad med några konstiga hål här och var. Men när Per och jag träffades för allra första gången, när han kom hem till mig till min lägenhet i Göteborg, efter massa häng på fb och telefon, var något av det allra första ha sa: -Det där är ju en röklampa! Kom så går vi till elaffären här bredvid och fixar den! Och det gjorde vi, bara så där! Varken lägenheten eller elaffären finns kvar, men lampan och VI finns och frodas! Typ. Fint, ändå, väl? Tv-väggen med loppislampa och Pers ärvda 40-talsfåglar. Konst av Nikki Green Kunz. TV-bänken är fö så himla söndrig, men jag hittar ingen ok att köpa. Vill ha en ganska låg med dold förvaring som inte kostar för mkt. Ska kolla på loppis, det går ju alltid att måldomare och kapaben etc. (Om nån har tips eller nån att sälja i Sthlm, så kontakta mig på instagram kitty_storby_jutbring)
Emmafåtölj och bänk från Åhléns, köpte till ett jobb och fick behålla som del i gage.
Soffbordet ärvt av Pers mormor som vi målat om. Var även med i studion på Pyssellördag för den som minns, hehe. Porträttet av mig av Bahkadisch, Karin Olsson. Lite knasigt att ha kanske, men hon gjorde det spontant och jag blev smickrad, ju!
Morbida barnfiguriner som är lite fina ändå, nedanför. Köpte i en loppismonter på bomässan. Vi hade en av dom hemma i mitt barndomshem, så det spelade också in.
Keramikhästen längst fram nedan är en äkta My Little Pony, med logga under och allt. Åttiotal, såklart!
Keramik till vänster och tavla i svart ram Nikki Green Kunz. Fler ärvda fåglar från 40-talet. Pers. ET-tavla från San Francisco. Silverljusstakarna på svarta/spegelbilder är ärvda från fina farmor Margareta, oputsat silver.
Spegelbricka ärvd av fina mormor Inga-Lill. 
Nattlampor Från modernamuseet-butiken. I plast, jag veeet. Kunde inte motstå. Kimpan fick i födelsedagspresent.
Vi använder varje kväll.
Fakeljus överallt. Det är skumt att dom ändå ger samma myskänsla. Dom fladdrar och allt. Laddbara batterier.
Tre alster av Cajsa Wessberg. Jag hittade henne först på Formexmässan. (Modell, vegan och konstnär. Vilken kombo! Hehe)
Den lilla virkade rosa duken råkade Nikki-Lo sno från landet, nu använder vi den. Tack farmor Bibbi!
Laninlampan köpte jag för säkert 15 år sen. Kostade bara 300 typ på den tiden. Håller fortfarande.
Perfekt, lagom läsljus.
Så, nu kan alla se att vi har det lite fint hemma ibland med! Yey!

Fortsättning följer.

  1. Är mitt minne helt snurrigt eller hade inte ni prickiga köksluckor förrut?I annonssamarbete med Tink:
    Hej. Här kommer ett helt seriöst tips till alla fellow ekonomifobiker: ladda ner appen Tink och byt ångest mot kontroll. (Gratis. Länk i bio.) Trodde ALDRIG jag skulle skriva nåt liknande. Jag är förvånad men mest stolt. 
    Tex VET jag numer att jag spenderade över 7000 på helt onödiga grejer förra månaden, så att istället för att fortsätta blunda och ha ångest väljer jag nu att veta om det och inte göra det igen nästa månad. Woohoo!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Påsk.

Som jag visade sist, så sov vi gott i natt.

Per fixade ”påskägg” direkt efter frukost.
Lite pyssel.
Lite pynt på bordet.
Påskteckning.
Påskbad blev påskhare.
Bea från kontoret skulle komma hit och påskafton-fira med sina två fina kids, så sen blev det städning.
Jag städade när Per och Nikki-Lo handlade och Kimmi-Kid sov. Ingen sov säker idag.  Lite kajal och läppstift blev tangorabatt, fräknar och kindrosor.
Tårta!
Vi alla i familjen var så där fånigt halvutklädda. En brokig klänning, kinder och fräknar och sen kom jag inte längre, per hade klänning och fräknar, inte ens kinderna, hehe. Sen blev det pyssel. Bea är formgivare och grafisk designer och hennes tioåring är superpysslare så jag låg i lä. Vårt uppdrag var att pynta riset.
Kusin Alice var här med.
Plötsligt hade Bea sett en supersnabb kanin eller hare inne i badrummet, det var så skumt. Och när vi gick dit hittade vi påskägg bakom draperiet i badkaret, så konstigt, men GOTT! Sen blev det lek.
Per var fantastisk, han blev häst, patient och allt möjligt för dom två fina fyraåringarna Siri och Nikki-Lo. Jag menar Anna och Elsa.
Nikki-Lo beställde en figur med regnbågshår. Hen heter Regnbågshår Rosetta. Tack!
Discokaniner. Typiskt klassisk påsk. Hehe
Alice pysslade med. 
Flora, 10 gjorde en ananas och då härmade jag,
Jag gjorde en 90-tals-rejvare. Bea gjorde en så sjukt söt figur som sitter bredvid.
Alltså kolla in! Julpyntet till höger är från Pyssellördag. Tack Kreativa Karin!
Riset blev snyggast nånsin, och kolla familjeporträtten vi fick av Flora.
Så fina!! Tack!

Nikki-Lo hade en ganska skitintensiv dag, nya människor, kalas och så nyligen inledd kortisonkräm mot astma på det. Plus vanliga astmamediciner. Hon var speedad och jagfick gå undan med henne flera gånger. Lilla stackare!

Åh, vad jag älskar att vara vuxen och få bestämma hur jag själv vill fira. Maten, upplägg alltihop. Glad påsk alla!

  1. Asså ÄLSKAR att se stökbilder! Är jämt så himla stressad över att mitt hem är det enda som är kaos, även om jag vet att det inte är så… ja du fattar!

  2. Åhhh…. var har du köpt E.T kudden? Mina barn på 5 och 7 år såg filmen igår för första gången och älskade den! Det var så härligt att se den tillsammans. Minns att jag var 10 år när den gick på bio och jag såg den tre gånger ❤.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Drottninggatan.

Oftast har jag problem med att jag tar in för mycket, känner för starkt och suger åt mig andras oro och krångel som en svamp. Jag blir lätt berörd och har svårt att släppa andras problem. Men när det händer stora saker i världen agerar jag helt annorlunda. Jag kan liksom nästan inte ta in. Jag får till och med dåligt samvete och undrar vad det är för fel på mig. Folk i min närhet gråter och känner stor empati, och visst gör jag det med, men det känns inte tillräckligt. Jag pratade med en terapeut som hade en teori om att eftersom jag brukar vara ”svampen”, den som är känsligast, läser in mest och oroar mig mycket, så har jag skaffat mig nån form av skydd som slår till vid större grejer. Som en rustning eller en mur. Jag tyckte att det faktiskt låg nånting i det. Jag kan tom känna mig lite kall ibland, trots att jag annars upplever mig själv som precis tvärt om. Hur som helst så tog jag mig in till Drottninggatan i går morse. Jag kände att jag verkligen behövde försöka närma mig och förstå. Det var otroligt starkt och plötsligt helt verkligt. Att läsa namnen på dom som förolyckats, att se alla blommor och gosedjur, att möta andras blickar på plats. Ilska, sorg, samhörighet, värme, rädsla, det blev en himla massa tankar och känslor i mig. 

Jag antar att det inte var en tillfällighet att indiska skyltar som dom gör. 
Ett par av lejonen har helt nygjutna. Jag kan verkligen älska symboliken i det. Att rädslan inte ska få ta över, att vi trots rädsla, sorg, bestörtning etc visar att vi inte tänker stanna hemma och gömma oss. Vi vill ha vår stad och våra gator och vi vill gå på dom. 
När jag gick tillbaks mot t-banan igen hade många fler samlats. Det är ju så nyligen det hände. Jag känner att mina barn är för små för att förstå, men jag såg många föräldrar och barn som pratade om det med varann. En annan tanke: fasen att det ska behövas en tragedi för attvi ska möta blickar, prata, länna samhörighet etc i den här staden. Jag önskar det var varmare jämt. 
Godnatt. Nu ska jag sova bredvid dom här:
Jag är så jäkla tacksam att vi mår bra. Jag tänker på offrens familjer och vänner. 

Godnatt.

  1. Hej Kitty,
    Då jag läser din blogg så får jag en känsla av att du har lite likt mig. Jag har fått diagnosen HSP, om du vet så vet du annars googla och prata med din samtalskontakt. För mig var det skönt att få det bekräftat detta med alla känslor jag inte visste vad jag skulle göra med eller åt eller något. Nu VET jag och jag har det, det är bra så för mig. Kram till er.

  2. Jag är också den högkänsliga typen som kan få min dag förstörd för att någon annan projicerar sina problem på mig (en annan sak är mina nära vänner, dom kan jag gå i graven för). Däremot är jag totalt lugn vid krissituationer, lever hälften i Israel, och känner mig sjukt nog ”närmare min själ” där, än vad jag gör i Europa, där jag upplevt ångest på flera geografiska platser. Den varma andan människor sinsemellan i Mellan-Östern (jag är inte ens judinna, men har dejtat en Israelisk musiker i 12 år, och sedan ett år en miljö-mupp) kan säkert smitta av sig till reserverade Svenskar (som jag tycker är ett av dom mest solidariska människorna i världen, no doubt) En annan sak som slagit mig är att jag kan uppfattas kall och hård gentemot terroristerna, att prata ”kärlekens språk” med dom (som någon DN journalist skrev om i sin krönika) är totalt lönlöst. Kram från Medelhavet

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ängsliga män?

Har någon annan tänkt på att det är så jäkla nog att det står ”for men” på saker som inte anses vara ”manliga”? Manbag istället för handbag, guyliner istället för eyeliner, och massa annat sånt. Om en tjej är en sk ”pojkflicka” och hänger med killarna och är sportig så är det ofta nåt ganska positivt, hon valideras via killarna. Om en kille kallas ”flickpojke”, bara umgås med tjejer och gör sånt som anses typiskt flickigt, hur ser vi på det? Han har sänkt sin standard, inte sant? Statusen han hade som pojke har gått lite förlorad, han sänkte sig till tjejers nivå…

Det är så det känns med skönhet, parfym, väskor, smink etc som ska lanseras för män. Det måste alltså stå väldigt tydligt på varan att det är till just för män, så att allt blir korrekt. För vanligt ”kvinnosmink”, ”tjejvädkor” etc hade ju inte funkat. Visst har väl vissa produkter nån speciell ingrediens anpassad för mannens tjockare hud, eller vad det kan vara, men att alla krämer som redan finns inte skulle funka även för män känns otroligt. I vårt badrumsskåp:

Hittade lite blandat på nätet med:
Bara svart, grått, grönt, blått, gärna med en liten blinkning till manliga saker som bultar, stål och en fullvuxen hjort med stora horn. Jag generaliserar och överdriver för att få fram poängen, men visst har jag en? 

Kram och godnatt. Manskram.

  1. Guyliner?? Det vore det ultimata preventivmedlet, eftersom the guy vore tvungen att flytta snabbare än blixten. Jag har min eyeliner för mig själv.

  2. Hej! Jag visste inte vart jag skulle skriva så jag skriver här. Jag tyckte verkligen om din krönika i Allergia. Stor (tyvärr) igenkänning. Jag tyckte mycket om vad du skrev om den psykiska delen. Att man känner att man alltid är till ”besvär” med sina allergier. Detta behöver det pratas mycket mer om. Vore intressant att höra mer om dina tankar tex här på bloggen. Angående att man måste göra om ”tjejsmink”/ väskor med mera till mer matchovänligt för att det ska vara möjligt för män att bära är bara så tröttsamt att jag knappt orkar kommentera det. Ha en fin dag.

  3. Den värsta är nästan reklamen för en ”man Box” som James Franco gör reklam för på tv just nu. En zlando grej? I alla fall, svårt att veta om den är grovt komiskt ironisk eller om de menar det…. men antar det senare och då kan man snacka grovt normerande. Hu!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Sugen på podd?

Jo! Jag gästade familje-/föräldra-/barnlivs-podden Glappet och pratade om prestationskrav i en prestationsvärld. Både utseendemässigt, hur vi är som föräldrar, hur perfekta vi bör klara av att vara, PK-grejen och annan prestation. Jag tycker ändå att vi bjuder på våra egna tillkortakommanden ganska bra i avsnittet och bollar barnuppfostran ur prestationsperspektiv. 

Här hänger jag med Matilda och Fredrik, himla härliga personer, kolla bara:

Lyssna på Glappet HÄR!

Det ska jag med försöka hinna idag. Massa kramar!

LOADING..

Jag är ett skämt!

Jag behöver struktur och rutiner. Men som det är nu är allt mest som ett skämt. Jag har liksom en idé om allt, en handlingsplan, jag har ju tom ett kontor och enträningskompis, men hur går det? Jo,  varje vecka är en ny katastrof av vabb, oregelbundna konstiga jobbgrejer, ändrade möten, inställda tider och tusen små saker att hinna och lösa. 

Jag vill ha rutin! Kontroll! Vardag! Det var så fantastiskt där i några veckor i vintras. Jag fick saker gjort! Jag har inte gett upp än, Kimpan har inte spytt sen i får natt, så kanske blir det kontor på onsdag iaf. 

Jag har pms med. Och är fortfarande skitbesviken över att min fest inte blev av. Jag kan inte hjälpa det.

För övrigt tänker vi en massa på det som hände i fredags. Vi fick förklara lite för Nikki-Lo, hon råkade snappa upp nåt på tv. Jag beskrev det mer som ”en olycka med en stor lastbil som körde på människor på en gata”, det är liksom läskigt nog tänker jag. Så länge samhället inte har resurser att fånga upp alla som behöver hjälp, är rädda, är destruktiva, visar tendenser åt olika håll etc så kommer vi vara otrygga. I Stockholm ser jag varje dag så många desperata människor. Det är människor i missbruk, i psykisk ohälsa eller ”bara” i ekonomisk och materiell nöd. Det är så många som inte får den hjälp dom borde få. Så länge det är så, så länge människor är desperata så kan dom också ta till desperata medel. Hamna fel, tänka fel, handla fel. Det är så mycket som borde förändras i grunden. 

Själv har jag pms trots att jag fått mend och känner mig allmänt trött på mig själv. Orka vara Kitty, liksom! Byt bort mig!

Fast inom ett par dagar har jag nog tagit mig vidare från sånt.

Massa pussar.

Jag hör Kimpan snusa här i sängen, åh jäklar!!! vad jag älskar mina små barn. Dom är som magiska små varelser, särskilt när dom ligger och sover. Godnatt.

Längtar till sommaren!

  1. Hej!
    Jag har en son som är snart 3 månader. Han har väldigt platt huvud där bak och jag gjorde som de flesta oroliga mammor gör. Jag googlade och fick då upp ett inlägg som du skrev för några år sen om din dotter. Nu undrar jag hur det gick? Försvann det av sig själv dvs växte och blev runt utan att du behövde göra något? Tacksam för svar! Från en väldigt orolig mamma

    1. För en 4-åring kan man gott kalla det olycka. Eller ska man skrubba in att det var en ond människa som körde på barn och vuxna med flit? Min 4-åring inte ens en aning om att det hänt, men hade han råkat snappa upp någon bild på tvn så hade jag också kallat det för en olycka. Med ett större barn är det ju en annan femma såklart.

  2. Hur många timmar jobbar du o Per i snitt/ vecka med tanke på att ni har så svårt att få ihop vardagen? Tror precis som du själv att planering och struktur är viktiga bitar, speciellt om båda jobbar heltid (ca 40h/v) och kanske mer än så i perioder.

  3. Jag har ett ‘vanligt’ 9-15 jobb och tycker nog att vi har helt ok rutiner till vår 3 och 5 åring men vad hjälper det när först stora fick vattkoppor och vi var hemma i 8 dagar och jag sedan kunde jobba 3 dagar innan den lille fick det. Inga rutiner i världen hjälper ju på sjuka barn. Vi bor dessutom utomlands och inte en chans i världen att min man kan vara hemma och jag har tur som kan jobba på kvällar, nätter och helger för att komma ikapp. Mitt enda knep är att verkligen vara strukturerad de dagar jag kan vara på kontoret och försöka ligga några dagar före deadlines på de uppgifter det går att förbereda. Har fantastiska förstående kollegor och turen att farfar tagit ledigt för att passa mini när det varit riktigt körigt. Vet inte hur du och Per delar på VAB, men ni kanske kan köra byte efter halva dagen ibland så inte den ena hamnar för långt efter.

    Och NEJ Kitty, du är definitivt inget skämt. Du är en fantastisk mamma och kreativ person med intressanta funderingar som nog får många av oss att tänka till. Kram

  4. Tror du kanske skulle må bättre av ett ”vanligt” jobb. Med fasta arbetstider och fast inkomst. Men nu har du ju inte det och jag tycker verkligen att du gör ngt bra av det med kontoret! Heja dig Kitty! Försök att njuta av er frihet ni ändå har som frilansare o se de positiva sidorna. Med lite friare arbetstider kan ni (utan att behöva strula med ev flex, semester etc) i stort sett alltid vara med på aktiviteter med förskolan, utvecklingssamtal, planeringsdagar etc. Ni kan gå med barnen på bvc, behöver inte stressa på morgonen och kan hämta tidigt på föris. Som jag har uppfattat det? Jag har ett 07.30-16.30 jobb som jag är oerhört styrd av. Jobbigt att få vardagen att gå ihop. Men rutiner & struktur är det verkligen. Svamligt inlägg ! Men summan är i all fall att jg tycker du ska spalt upp alla fördelar ni har med ett frilansjobb och fokusera på det. Kanske införa ett veckoschema för att få mer struktur på vardagen?

    1. Du är inte ett skämt.
      Trasha inte dig själv, inget blir bättre av det, jag vet att du vet det.
      Du har ju rutiner. Att småbarnslivets bacillhärder ställer till sådana är ett faktum. Det gör de vare sig man jobbar eller inte och oavsett vilken typ av jobb man har.
      Ditt värde eller din arbetsmarknaden har inget med den saken att göra!
      Kram Bea

    2. Hej, visst kan fast tider och fast inkomst kännas tryggt men det kan också ge en stark ”fast i ekorrhjulet-” känsla som jag tror är destruktivt för kreatörer. Dessutom, att vara frilansare innebär ofta att arbeta mycket MER än att vara anställd. Varenda timme räknas. Varför skulle frilansare kunna hämta tidigare från dagis? Nej, vi behöver också jobba! Jag hämtar i normal tid men får ändå i regel sitta och jobba på kvällen också, när barnen har somnat. Det gjorde jag aldrig som anställd…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fast i Nässjö. 

Idag har jag varit och jobbat på Bomässan i Vetlanda. Men jag kom bara till Nässjö. Jag skulle byta där men tåget till Stockholm kom aldrig. Jag väntade i två timmar, tiden flyttades bara framåt om och om igen, det var tydligen en skogsbrand nånstans längs spåret, sen var jag så himla himla trött att jag tog in på hotell. Men först handlade jag lite grejer. Jag hade inte ätit middag eller så ju.

I väskan hittade jag mina två födelsedagspresenter från kidsen. Sötnos och Sälki. Började nästan gråta lite, saknar dom så. Men nu ska jag bara tänka att det är skönt att sova ostört på hotell och att det går nya tåg imorgon.
Förresten hittade jag en massa bra grejer om ålder i Kupé på tåget hit i morse. Känns faktiskt bra att vara 40.
Godnatt och puss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..