Kittys kropps-teori.

Jo, jag har tänkt på det här med ”mammakroppen” och det bisarra i all hets kring att ”återställa” den. Kan det vara så att förr skaffade dom flesta kvinnor kids mycket tidigare, så kvinnor levde nästan hela sina vuxna liv med sin ”efter-barn-kropp”. Det var den kroppen som var den vanligaste, naturliga kvinnokroppen. Nu väntar vi längre och idealiserar vår tonårskropp, den vi har efter puberteten, och den är liksom det nya idealet, (inte bara i media, där den varit det länge, utan även bland oss vanliga ”lattemorsor”) och den kropp vi identifierar oss med. Därför blir det jäkligt tufft att ta in och uppskatta sin kropp efter en förlossning, och det är då ord som ”återställa” som om något nu är fel, börjar yttras. Men det är svårt att bryta och gå emot ideal, press och förväntningar. Jäkligt svårt. Folk vill ju dessutom gärna fråga och undra kring viktuppgång och -nedgång när det kommer till graviditet, förlossning och första mammatiden.
-Hur mycket gick du upp?
-Har du gått ner vikten igen?
-Men gud, vad magen har krympt fort!
Och så märker man att man, trots att man inte alls trodde att man var ”sån”, går och oroar sig och ogillar sin ”nya” kropp. Man känner att man behöver förklara och släta över med kommentarer som
-Ja, jag är ju inte riktigt i form än. och
-Jag ser ut så här just nu, jag får ju inte träna än, men snart ska jag ta tag i mig. Trots att man inte alls har varken tid eller lust att göra det alls, men det känns som om man måste säga så för att det förväntas. Detta är bara lite, lite av vad jag tänkt om detta just nu…
Vad tycker du?

20130123-163835.jpg

Här ser vi mig i min bäbiskropp och mamma Ing-Marie, Nikki-Los mormor, med sin mammakropp. Vill även passa på att dela med mig av fina gay-nappar jag såg på Ica idag:

20130123-164213.jpg

Eller en är av dom är gay, den andra vet jag inte vad det är? Ett lejon med enhörningshorn? Fina nappar i alla fall, kul när företag tänker till lite. Här har vi en liten bonus i form av en en fin kompis. Hanna.

20130123-164408.jpg

Vi bjöd henne på riktig husmanskost när hon var här.

20130123-165131.jpg

Lite skumma färger, lingonen är ju röda. Ville bara lägga med bilden för att visa hur svennig mat även veganer äter. Kram!

  1. De där fantastiska napparna köpte jag åt min 2-åriga son igår! De passar utmärkt till hans ofta pride-inspirerade (hemmasydda!) kläder:-)

  2. Anna skriver:

    Detta kan man säga mycket om och det tål verkligen att diskuteras. För hundra år sen fick kvinnor inte barn så tidigt, utan ofta runt 30. För 40-50 år sen började kvinnor få allt tidigare. Jag tror att dagens eviga diskussion om kropp och återhämtning efter bebis handlar mycket om status. Jag har tid/råd/kraft att träna och vara pigg = lyckad. Och det handlar om att vi har det såpass bra att vi kan lägga energi på det. Inte hade min mormor som fick 9 barn mellan 1936 och 1950 tid med sånt. Hon var nog glad om barnen överlevde.

    Usch jag har så mkt att säga om detta men inte tid, nybliven trebarnsmor som jag är. Heja dig Kitty, mer om detta i debatten!

  3. Helt bisarrt, jag håller med. Man har just gått igenom livets kraftprov och kroppen känns och ser ut som en punkterad hoppborg. Men det ÄR ju så, det hör ju till. Det finns bra viktigare grejer att fokusera på där och då än midjemått och hängpattar.

    Sen är det inte bara kroppsligt som det kan vara svårt att stå emot kommentarer/press/påtryckningar utifrån – som nybliven mamma upplevde i alla fall jag en bräcklighet och känslighet överlag. I vanliga fall måste jag säga att jag upplever mig vara en hyfsat stark person med rätt god självkänsla, men under tiden efter förlossningen var jag stundtals bräckligare än porslinsvas och ängsligare än Nasse. BVC-tips som ”lita till din magkänsla, du känner ditt barn bäst” överskuggades lätt av egna och andra jämförelser.

    Men nu, 1,5 år senare är det troligtvis det bästa tips jag har fått. Man måste våga lita till sin magkänsla och sitt omdöme. Det blir fler rätt än man tror.

  4. Madde skriver:

    Jag tror så här ang vikt och kvinnors kroppar. Det handlar inte bara om att föda barn utan även att vi åldras, jag vet det låter tråkigt men that’s life! Att vi går omkring och tror att vår idealvikt är densamma vid 25 som vid 38 är bara att glömma. Jag tror på att skippa vågen och träna på ett sätt som man tycker om och som man vet att man kommer fortsätta med. Träningen ska göra att du känner dig stark och frisk istället för smal och snygg, detta har jag äntligen kommit till insikt med och nu är jag 43 år. Att kämpa och försöka få sin drömkropp när man är 40+ är ju fasen sinnessjukt när man antagligen inte ens hade den när man va 25!
    Så tycker i alla fall jag men alla är vi olika så alla gör ju som de vill 😉
    Ha det bäst i bebisbubblan!
    /Madde

  5. malin skriver:

    tror du är inne på nåt. det är svårt att INTE påverkas av det som finns omkring oss. man ska vara ung och platt jävligt länge som du skriver.

    jag kan tycka att det är så fint på andra att vara mjuka och mysiga. men själv var jag bara glad att vikten försvann snabbt (av amning OCH av att jag gjort hälsosamma val under/efter graviditet. man ska inte vifta bort sånt med ”gener”). men vi är väl också barn av vår tid. knepigt det där…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..